Batbuts Egen Värld

Skriet från storstan...

2009-11-25T14:31:00.002+01:00

Stod i godan ro och imundigade min last, ute på gatan. Vad händer då?

En stor, fet råtta springer rakt över mina fötter!!!!

Kan väl säga att jag skrev. Högt!

Så hörde ni i Stockholm ett avgrundsvrål för någon minut sedan så var det jag.
Nu måste hem och sanera mig. Kasta stövlarna.

Fy fy fan vad äckligt!

Sorgligt, men vackert...

2009-11-25T10:43:00.002+01:00

Igår hade jag och Mellantrollet mamma-dotter mys, medan Trollfar och Lilltrollet var ute på galej. På Mellantrollets begäran hyrde vi "I taket lyser stjärnorna", en film hon tjatat om efter att ha läst boken i skolan. Kanske hon var lite ung för filmen, men det är en mogen tänkande dam så jag tror nog att det var en bra film för henne.

Och hur underbar var då inte filmen? Att se tillsammans med sitt "soon to be" tonåring. Den skildrade de känslor och svårigheter man som tonåring stöter på, hur lätt det är att göra sin sorg bakom ett hårt skal för att ilskan är lättare att hantera än tårarna.

I mitt tycke var detta den ultimata tonårsfilmen jag sett. Och jag grät floder från halva filmen och framåt. Den gjorde ont, den var sorgsen men också förbannat vacker!

En film jag önskar att alla barn fick se på Livskunskapen i skolan, självklart med efterföljande diskussioner.

När Trollfar och Lilltrollet kom hem satt det en rödgråten, snörvlandes mamma i soffan. Med ett mjukt, ömsint Mellantroll i famnen. Det var en skön kväll, med mycket närhet.

Kloka Mellantrollet sammanfattade filmens handling precis på spiken;"

Det handlar om tonåringar, om hur mycket lättare det är att vara arg än ledsen. För om man är arg så kan ingen göra en illa, tror man iaf. Fast det är fel. För det gör ont, inte lika snabbt kanske men mycket mycket längre. Så det är bättre att gråta direkt istället"

EGO Pepping!

2009-11-24T10:25:00.001+01:00

Jag är jävligt snygg!

Iaf i mörker. Och på långt håll.

Så, nu känns det mycket bättre

Lakoniskt mellantroll

2009-11-23T18:55:00.003+01:00

Mellantrollet: Vet Du mamma, jag blev inte så rädd när Du ramlade nedför muren
Trollmor: Blev Du inte, vilken tur. Men jag skrek ju som en tok, att Du inte blev rädd då?
Mellantrollet: Mamma, jag är smartare än så! Om Du skrek så levde Du ju, hade varit värre om Du varit tyst!

Surprise!

2009-11-23T17:44:00.002+01:00

Kommer hem efter denna gråa dag, grå i själen och grå i sinnet. Vad möts jag då av?

Lilltrollet och hennes killkompis X har dukat bordet, med hjärtan och choklad. Fixat iordning en fruktsallad med chokladsås, hällt upp vin i vackra glas. Ställt fram kandelabern och bröllopsfoto på mig & maken. Hur vackert som helst!

Behöver jag säga att jag fick en tår i ögat?

ps: Sedan är inte fruktsallad, matlagningsvin och chokladsås världens bästa kombo, men tanken var god

Måndag, måndag....

2009-11-23T11:08:00.002+01:00

Vaknar och det är grått. Och regnigt. Och aptrött Trollfamilj, framförallt Trollmor & Mellantrollet. Vi är nattugglorna i familjen medan Trollfar och Lilltrollet är morgonpigga som få.

Blir inbjuden till en hel del roliga evenemang, vilket förmodligen skulle pigga upp livsandarna en hel del. Musikevenemang här, VIP utförsäljningar där m.m. Men allt jag vill är att sitta i min sköna fåtölj, med fötterna på pallen och sticka halsdukar i kubik & kvadrat. Kanske måste sälja några på helgens julmarknad, för gränsen för hur många halsdukar man behöver måste väl gå vid 6 st / person eller?

Jag undrar om jag inte egentligen är en form av mutation mellan brunbjörn och människa, för så här års vill jag stanna hemma. Vara i min lilla grotta, med familjen omkring mig. Sova, softa och inte göra många knop. Samtidigt blir jag galen när jag är hemma, för jag vill gärna ha det "fixat" omkring mig. Jag får spunk när byrålådorna står halvöppna, pappershögarna travas och hallen ser ut som en tromb nyss dragit igenom.

Maken och jag har ett projekt. Som vi startade när vi flyttade in för över 5 år sedan. Att bygga om vår relativt stora, men ack så ickefunktionella klädkammare. Vis av tidigare erfarenheter föreslog jag maken att vi skulle ta dit en hantverkare för att fixa det, men maken svarar "icke då" för det löser han.

Vår ansvarsfördelning i detta är att jag önskar & tycker samt att han gör. Jag önskar som fan, men han har ännu inte gjort. Jag har testat smicker, bön, tjat, skäll, gnäll och allt annat jag kan komma på. Men vi har inte kommit en endaste skruv närmare vår funktionella klädkammare. Om jag rivet ut allt och lägger på makens sida av sängen kanske det blir fart eller vad tror ni?

ps: käre make, jag vet att Du läser här - detta är en ny bearbetningsmetod i projekt "klädkammare". Funkar det?

Vad hände här då?

2009-11-22T19:44:00.002+01:00

Hade huvudet fullt av tankar och bubblande idéer, först skulle jag "bara" och så har det gått 10 dagar! Mysko, inte konstigt att jag känner mig gammal när tiden går undan så här.... Det blev en lite längre, helt oplanerad time out. Inte för att jag var så aktiv IRL istället, så vad jag gjorde? Inken tinken aning, men fort gick det tydligen.

Något som hänt då? Njae, inte mycket inte. Jobb, stora avslut på vissa projekt och uppstart på andra. Och så har jag varit duktig! Har äntligen sagt upp 2 kunder som jag inte synkad med och där jag känt mig utnyttjad. Den ena kunden använder mig som syndabock för sin ledning, när något inte stämmer eller gått snett så har jag gjort fel - trots att problemet varit att jag inte fått något material what so ever. Jag får tjata och be, sedan hör människan av sig och ber om rapporter dagen efter. Trots att jag inte fått mterialet! Pucko, men nu som sagt är det tack och goodbye!

Den andra kunden har i över ett års tid sagt att "just nu har jag short om cash, men bara...." och så händer samma sak over och over again. Inte en spänn har jag fått, däremot har människan plockat ut dubbla löner. Och hör bara av sig när det är vissa typer av jobb som absolut måste göras (typ Skatteverket). Men nu räcker det, tack och godnatt liksom.

Höstmörkret börjar lägga sig över mig, mentalt och fysiskt. Jag har lite svårt för det mörka, när dagarna blir kortare och nätterna mörkare. Och när tiden verkar bli allt kortare till att som jag vill hinna med. Inser att det är 5 veckor kvar till jul... Huvva! Personligen bryr jag mig inte så mycket om den, men de små trollen gillar traditionerna och jag gillar att vara delaktigt i deras glädje. Så det är bara att gilla läget, prioritera och få tiden att räcka till - vilket den oftast gör så länge man inte stressar upp sig. Och jag försöker låta bli.

Sen vet jag ju att bara den 28 november har passerat så lättar livet lite. Mysko att kroppens minnen fortfarande är så starka efter 11 år (dagen då min mor tog livet av sig), men så är det och det är bara att gilla läget.

Sorry för tystnaden, ska försöka låta bli att bara gå upp i rök så där - men jag kan inte lova .....

Sicka små svin...

2009-11-11T11:12:00.002+01:00

Jag har jobbat som konsult i ganska många år vid det här laget, och tidigare satt jag i en position där jag hade mycket att göra med ledningsgrupper i både stora och små bolag. Fått en ganska bra bild över hur det går till i en s k affärsvärlden tycker jag. Och en sak är jag helt övertygad om!

Moralen och etiken hos de mindre bolagen är avservärt större än hos många av de stora, som verkar fått totalt hybris!

För att ta några exempel:

- En av de största aktörerna inom mobiltelefoner köpte en tjänst av en kund. Allt är uppfyllt enligt beställningen MEN den stora aktören ändrar sig och vill ändra på tjänsten efter det att den levererats. Eller rättare sagt de vill ha en helt ny produkt. Utan att betala något mer. Och för att få sin vilja igenom betalar de inte den första fakturan heller som var med många nollor bakom. Vad gör då ett litet bolag, går till indrivning? Nej det går inte, för då tappar de kunden som de byggt upp en stor del av sin verksamhet kring. De levererade en helt ny produkt. Till ett minimalt pris. Och fick alltså jobba gratis. Snyggt? Inte alls!

- En av de största leverantören inom datatekniska prylar har som kutym att hålla inne med eventuella kreditfakturor och/eller felbetalningar "som säkerhet för framtida order". Trots att det alltså är deras kunders pengar. För inte så länge sedan gjordes en felbetalning till dem, det hamnade en nolla för mycket i slutet. När de får påpekandet så har de självklart märkt "problemet", men någon automatisk återbetalning sker inte. I första hand kvittar man mot inneliggande fakturor trots att de ännu ej förfallit (förskottsbetalning m a o), i andra hand håller man inne pengar för liggande order (än mer förskottsbetalning) och resterande kan de eventuellt betala tillbaka om man ansöker om det. Och om deras ekonomichef attesterar. Snacka om att tjäna räntepengar, när fakturorna betalas en 20-30 dgr för tidigt. Och när de ligger kvar på överskottet i väntan på att man ska be dem dra åt helvete.

Men även här är problematiken samma som i exempel 1; kunden har större behov av leverantören än vad leverantören har av kunden och då utnyttjar man det.

Inte undra på att båda bolagen har fina siffror i sina bokslut. Det vore lite roligt om man var tvungen att blanda in etik och moral i dessa också, då skulle det nog fan lysa rött!

Sicka svin det finns, så och på två ben!

Gulp....

2009-11-09T20:14:00.002+01:00

Jag har för närvarande noll koll på det mesta. Har hur mycket som helst att göra, en drös med deadlines att hålla. Och hur mycket utgifter som helst som står inför dörren.

Men vet ni vad? Jag är inte ett dugg stressad... Utan är helt lugn i att det fixar sig, one way or another. Precis som det alltid gör.

Jag kanske slog i huvudet iaf när jag försökte flyga från den franska muren. Eller så är det de smärtstillande tabletterna som håller mig lugn och fin. Hur som, det är bara att "go with the flow" och njuta av tillvaron. Så då gör jag det.

Btw, mitt nya artistnamn är numera the Wall.

When tomorrow comes...

2009-11-07T21:54:00.002+01:00

Jag har en dotter. Eller rättare sagt, jag har 2 döttrar. Dock är det bara en av dem som:

- byter kläder 3-4 ggr per dag
- duschar 2-3 ggr per dag
- förbrukar schampo i nivå med Botswanas BNP
- använder kilovis med frisyrgelé

Och hon är 10 år! Vart skall detta sluta??????

On the road again...

2009-11-05T17:59:00.002+01:00

Jag vet inte om jag är en särdeles snäll människa, men jag har iaf särdeles snälla kamrater och jag hoppas att jag gjort mig förtjänt av det!

Idag har jag haft en privatchaufför hela dagen, som kört mig runt i Stockholm för att uträtta alla de tretusensjuhundratolv stora och små saker jag har varit tvungen att fixa. Och det var otroligt skönt att ha med sig en vänlig själ som höll upp dörrar, bar handväska, släpade påsar m.m.

Jag tror jag skulle kunna vänja mig vid sånt, lite sådär Paris Hilton stylish liksom. Att konstant ha någon om gick några steg bakom och redde ut sånt som jag strulat till, plockar upp sånt som jag tappar, bär det jag shoppar osv.

Nu är det lite sent påtänkt, men i mitt nästa liv funderar jag skarpt på att bli ekonomiskt oberoende. Då ska jag ägna mig åt att filosofera lite, kreera en del och göra goda gärningar. Fasiken, jag kanske ska slå till direkt och bli en modern variant av Jesus. Vad tror ni om det? Eller är det hybrisvarning igen? Shit, jag måste sluta med smärtstillande innan jag blir helt mångalen....

Sakta men säkert...

2009-11-04T14:07:00.002+01:00

Fy fasiken vad jag är dålig på att vara dålig! Jag försöker låta bli att stressa upp mig, för jag har apmycket jobb att göra. Dock är jag inte i skick att fixa det, med bultande höft och huvudet luddigt av värktabletter. Men jag gör mitt bästa, har varit hemma hela veckan so far och blir hemma resten också. Men det går framåt, med kryckor.

Tur att det inte är bikinisäsong för då skulle jag skrämma slag på halva stranden!

Så, nu får det vara bra med ynkande över min höft.

Idag har jag varit och tagit influensasprutan, tänkte jag skulle undvika svininfluensan. Från början var jag helt anti, men eftersom jag anses tillhöra riskgruppen så vek jag ned mig för expertisen.

Ett litet stick och så var det klart.

Annars då? Inte mycket att rapportera så här från mitt horisontal läge om ni inte vill höra mina recensioner om vad det finns att glo på på tv på dagarna. Fast vi skiter i det tror jag, för det är inte mycket som gör en gladare till sinnet. Utom "En plats i solen", som handlar om människor som söker ny bostad utomlands.

Jag är en sucker för alla program som har med hus och lägenheter att göra. Innerst inne när jag en dröm om att någon gång flytta utanför landets gränser, till värmen. Men det lär förbli en dröm, för samtidigt är jag bekväm och ganska så nöjd med det sociala skyddsnät vi har här hemma.

Håller på att planera in ett öppet hus i våra nya lokaler, så om ni har vägarna förbi sista helgen i november alt första i december så är ni välkomna. Hojta till så mailar jag inbjudan!

Home sweet home...

2009-11-01T16:43:00.003+01:00

Lyckades ta mig hem igår, om än proppad full med roliga tabletter som gjorde att jag såg världen som i en dimma. Suverän service från flygbolagen som mötte upp med rullstol vid ankomsten till Nice flygplats, vid mellanlandningen och även på Arlanda.

Stora fördelen, förutom att jag slapp belasta min ömma höft, var att det blev gräddfil av hela konkarongen - förtur vid incheckningen, förtur vid gaten och förtur vid ombordstigning. Kände mig som en riktigt VIP. Stora nackdelen var förstås att det inte blev någon som helst shopping, fast det kanske var en fördel? Det blev inte så dyrt iaf.

För att få lite ordning på praktikaliteter såsom kryckor, sjukintyg för försäkringen och medikamenter så uppsöktes akuten idag. Läkaren litade fullt ut på de franska röntgenbilderna, konstaterade helt sonika att det var "ett sjukt stort jäkla hematom" som mätte dryga 30 x 40 cm (inser just hur stor höft jag måste ha....) samt att jag måste ta det lugnt i åtminstone ett par veckor till att börja med. Hallå! Ett par veckor? Jag är egenföretagare, jag har varken tid eller råd. Men å andra sidan, hur i hela friden skall jag kunna köra bil eller sitta ute hos kunderna? Inken tinken aning.......

Ingen idé att oroa sig idag, jag måste iaf ta det lugnt imorgon och så får vi se hur jag mår sedan. Jag kan ju ha tur....

Och därmed hoppas jag att detta blir det sista om min höft, ni skall snart slippa höra mig tjata om krämpor och andra tråkigheter.

Close call....

2009-10-30T18:37:00.003+01:00

Insåg idag att jag inte skulle klara mig helt utan värktabletter och läkarintyg, så det blev ännu ett besök hos den lokale doktorn (som pratar engelska, franska, svenska, danska, tyska och några språk till). Ännu ett eftersom jag var där i början med mina söndervärkta tummar, för vilka proverna inte var helt uppmuntrande. Något "fibitjohopp" prov hade alldeles för högt värde och så även sänkan, varför farbror doktorn beordrade utredning hos reumatolog. Men det är en annan historia.

Hur som, kommer till doktorn och tar mig ytterst ograciöst upp på britsen. Han skalar av mig joggingbyxorna och suckar djupt. Säger till mig att han är tämligen övertygad om att höften är bruten, med tanke på hur den ser ut till färg-form-svullnad samt hur den uppför sig när han försöker röra den.

Själv gråter jag strida strömmar, av värken men också av oro. För att ha en bruten höft i Frankrike innebär franskt sjukhus följt av ambulansflyg för att sedan förmodligen avslutas med en operation hemma i konungariket Sverige.

Så det blir akutröntgen och jag försöker hålla modet uppe, för jag har två oroliga små troll med mig.

Och vet ni vad? Det var I N T E brutet!!! Så hela skräckscenariot upplöstes. Visserligen gör det ont som fan och jag kan fortfarande inte gå, men vad tusan då - nu blir det bara bättre! (även om farbror doktorn trodde det kunde ta en 3-4 veckor).

Min lärdom denna vecka är:

1. Scholls tofflor är bra
2. Murar är bra
3. Nygjorda murar är också bra

Dock är kombinationen inte alls bra, snarare livsfarlig. Nästa gång någon vill ha min hjälp kommer jag iföra mig dykardräkt, störtkruka och kraftiga gummistövlar med dubbar på! Och självklart skyddsglasögon.

Nu ska jag övergå till att dirigera runt stackars trollfar som får ta hand om matlagning, packning, städning och hela bidevitten. Snacka om att mitt kontrollbehov får stå på hold.... tur att jag är drogad för annars hade jag väl suttit i taket istället för att chilla i soffan.

Problems....

2009-10-30T09:20:00.002+01:00

Har haft en helvetisk natt med en höft som gör ont så in i helvete. Jag ser inte klok ut när jag försöker ta mig fram, enda sättet att gå med kraftig slagsida åt vänster så att jag minimerar belastningen samt att jag måste släpa höger ben efter mig.

Har beställt rullstol att möta mig vid flygplatsen och även vid transfern i Österrike, däremot undrar jag hur i helvete jag ska komma in och ur bilen? Lär få köra max dos med värktabletter. Just nu lutar det åt en spricka i höften och det gör man ändå inget åt mer än att låta skiten värka ut. Hoppas det går fort.....

Kan väl säga som så att morgondagen bekymrar mig rejält. Men hem ska jag om jag så får böla hela vägen från start till landning. M a o kommer jag köra naturelle imorgon, min uppenbarelse skrämmer folk nog som det är nu utan att jag förhöjer det med svarta ränder i ansiktet.

Shit vad jag är trött på mig själv och min klantighet! Idag skulle vi avsluta semestern med ett besök i Cannes, först stranden och sedan lite shopping för att avrunda dagen med tivoli i Antibes och middag på restaurang. Av detta blir det intet, för jag kommer att ligga i soffan och försöka låta bli att skrika!

Same same....

2009-10-29T15:39:00.002+01:00

Näst sista dagen och solen skiner fortfarande. Igår hade vi trevlig middag med vänner och jag assisterade så gott jag kunde. Står och hackar lök på en riktigt häftigt tung skärbräda, i marmor. Kadunk säger det så sliter sig skärbrädan, skuttar iväg i full fart och landar på högkant på min fot. Och jag skrek högt kan man säga. Så högt att hanterverkaren (som är en f d polis) och som håller på att bygga en mur i trädgården, kommer galoperande i förhoppning att få spela hjälte. Han blev nästan lite besviken när han insåg att inget sjukhusbesök behövdes. Visst gjorde det ont och blått blev det, men ingen blodutgjutelse och inget brutet.

Idag behöver syster lite hjälp att måtta borta vid den halvbyggda muren. Och jag assisterar igen. Frågar om muren håller att stå på, vilket syster alldeles nyss gjort så jag kliver upp. Och under några svindlande sekunder känner jag hur det rämnar och jag är på väg handlöst mot ett stenröse, med sylvassa stenar som väntar på att bli uppmurade.

Av någon mirakulös anledning lyckas jag vända mig i luften och få upp händerna över huvudet, så att jag landar på sidan men lyckas framförallt hålla huvudet skyddat.

Mina tjut skrämmer slag på både syster, make och trollbarn som alla kommer rusande i högsta hugg. Efter mycket möda och med många tårar lyckas vi baxa in mig i huset. Tur i oturen att jag lander som jag gjort för hade jag inte lyckats skydda huvudet hade det varit ett tragiskt slut på historien.

Nu ligger jag här, blå på armar och ben med skarpsår både här och där samt en höft som jag inte kan röra. Lite neddrogad av värktabletter och inser att sista dagens shopping får anstå.

Muraren då? Jo, han kom strax efter och frågar min syster med ett lite lätt förvånat tonfall om jag brukar göra illa mig varje dag. Han vet inte hälften än... men jag tänkte sluta med sånt nu, för fan vad ont det gjorde....
0ch gör. Att sitta på planet hem lär bli en utmaning.

Ack så tråkigt... eller inte...

2009-10-28T09:42:00.002+01:00

Inte för att jag vill sukta någon, men ni kanske vill veta hur jag fördriver en vecka i Provence?

Igår badade jag i havet. Lite svalt var det med sina 22 grader, men fullt badbart. Åt lunch med ett glas rosé sittandes på en strandservering med utsikt över det vackra blå vattnet.

Middag i en underbar liten bergsbyfrån 1100 talet med en helt suverän restaurang.

Idag slappar jag nog mest. Vid poolen. Med ett glas rosé och en god bok.

Jag skulle kunna vänja mig vid det här. Iaf ibland. Någon som vill byta?

L'amour....

2009-10-26T09:08:00.002+01:00

Står i köket och pysslar lite. Njuter av den underbara utsikten över bergen i fjärran, bakom vilka solen sakta stiger upp. Altandörren öppen och den ljumma morgonvinden fläktar skönt.

Hör hur svågern kommer in, han andas tungt som ett astmatiskt vildsvin. Han jobbar alldeles för mycket och det har satt sig på andningen.

Jag fortsätter med mina bestyr när jag helt plötsligt känner en hand upptryckt i rumpan. Hårt och inte alls kärleksfullt. Jag blir bestört, förbannad och inte så lite överraskad.

Vänder mig om för att fråga vad i helvete han håller på mig.

Och möts av en stor, kolsvart och alldeles överlycklig hund..........

Inte dumt inte..

2009-10-24T21:51:00.002+02:00

Självklart blev det precis som jag trott, en inte helt angenäm flygresa. Börjar mindre bra när vi självklart blir seatade vid nödutgången! Lilltrollets trauma (när hon fick kliva av flyget pga en galen opedagogisk steward) vaknar till liv och ett trauma är på g men trollmor pekar med hela handen, coolar ned henne och byter platser så att vi kom iväg allihop denna gången. Sitter bredvid en bastant rysk dam som har imundigat stark parfym på alla sätt som är möjliga. Och bakom mig sitter 3 små barn som ägnar hela resan åt att tävla i vem som kan fälla upp bordet flest gånger. Och hårdast! Och eftersom vi flög snikvarianten var det helt proviantlöst... det stod visserligen att en lättare brunch skulle serveras, men fan vet om jag kategoriserar den otroligt söta sockerkakan som brunch!

Aphungriga kom vi fram till huset mitt i mörka sena natten och vi kom till paradiset. Sköna nybäddade sängar och ett bord dukat med nattmackor. Och imorse vaknade vi till strålande sol och en vidunderlig utsikt över en gammal, vacker provenncalsk by.

En stilla tur på marknaden där jag kostade på mig en ny handväska i svart lack och traschy plånbok i skinande guld. Allt till det facila priset av 350 kronor. Sedan en tur till den lokala matvaruaffären och inköp av franska ostar, salami och mycket fräscha grönsaker.

Sedan slocknade trollmor vid poolen, iförd bikini och vaknade några timmar senare med en lite lätt solbränna. Inse att 24 grader och sol gör underverk för både kropp & själ. Nu har vi ätit en god middag framtrollad på barbequen och avnjutit fransk rött vin.

Livet är gott!

Sluttampen...

2009-10-22T23:43:00.003+02:00

Måste bekänna att jag pallade inte att knöa i mig Ploppen tills jag spydde, jag slutade när munnen klistrade igen av allt socker. Min sockernivå har förmodligen någon all time high just nu, men attans vad fort det gick att packa! Vad jag har med mig är dock en annan femma...

Jag tillhör den där sorten som hatar att resa bort! Inte för att jag inte gillar nya miljöer och andra länder, det gör jag. Men jag gillar inte att flyga, det är trångt och så finns det alltid ett gäng tanter som dränkt sig i parfym så att en stackars astmatiker som jag får sitta och pipandas i flera timmar. Fast den biten kan jag klara, jag andas genom en näsduk och har astmasprejen i högra näven. Konstant, som värsta Pulmicort junkien.

Det jag har svårare att klara av är packningen... Fy i hela helvetet vad jag hatar att packa! Mina första barndomsminnen är av min mor, som packar. Och som får smärre neuroser av det. Och pimplar vin. Och packar lite till. Och så slutar det alltid med övervikt och en hel drös med resväskor med kläder som ingen kommer att använda.

Jag är precis tvärs om, jag vill ha med mig så lite som möjligt. Helst en liten weekend bag, men det är liksom ogörligt när man är 2 vuxna och 2 barn. Och där barnen är flickor. Modemedvetna sådana. Och mamman har kontrollbehov och måste packa för regn/sol/snöstorm/orkan/tyfon/istid/ökenhetta osv. Vilket gör att vi som vanligt slutar med 2 resväskor. Och jag har ångest. För att jag packat för mycket. För att jag glömt något. För att jag har fel skor med mig. För att jag har fel handväska med mig. osv osv osv

Det sjuka är att jag har förmodligen rest utomlands, både privat och med jobbet, mer än 50 talet gånger. Till både storstäder, hetta, semesterorter you name it. Och varje gång har jag haft kläder på mig. Aldrig har jag blivit kastad i finkaburen för förargelseväckande beteende. Och aldrig har det bildats folksamlingar som stått och häcklat mig. Så vad i hela fridens namn krånglar jag till det för? Förmodligen skulle Freud ha en eller annan bra teori om detta, men jag får nöja mig med att konstatera att så är fallet. Punkt!

En annan liten lustig parantes i sammanhanget är jag förr i världen seglade varje sommar, i flera veckor i sträck. Och varje seglats klarade jag med en liten trunk som inrymde allt jag behövde, för både en kväll på krogen som en hel dag vid pinn. Och jag åkte skidor som en liten gnu, också det flera veckor per år. Den enda packning jag då hade med mig var skidfodralet & pjäxbagen, samt en rygga. Och även där klarade jag mig galant såväl i pisten som på afterskien.

Mysko mysko, men nu är det som det är. Och nu är jag packad!

Vive la France, here we come....

Bara en fråga...

2009-10-22T20:14:00.000+02:00

Hur många Plopp tror ni man kan äta innan man spyr?

Gott & blandat

2009-10-21T20:06:00.002+02:00

Idag har varit en alldeles vanlig dag, om än lite lätt hysterisk. Inte för att jag har haft så förbålt mycket att göra utan snarare för att min far gick i totalt baklås. Han satt och ringde mig helt maniskt, efter 34 samtal slutade jag faktiskt att svara.

Och så har svininfluensan ankommit Mellantrollets skola! Jag håller tummar och tår för att vi ska klara oss iom att vi ska på semester på fredag. Till Rivieran, som idag hade 20 grader och sol! Inte helt fel, så fasiken om vi ska bli sjuka nu. Nästan så att jag funderar på att hålla henne hemma i preventivt syfte.

Annars då? Jo tack, bilen går bra. Och humöret är högt, kroppen hänger med om än lite lätt förslappad fast jag kan inte skylla på någon annan än mig själv.

Det kanske blir ett inlägg till eller två, men sedan är det Pastis, sol och poolkanten som gäller. Det är låter inte helt fel eller vad säger ni?

Ergo!

2009-10-20T13:46:00.001+02:00

....Never argue with an idiot.
They drag you down to their level and beat you with experience

Kunskap är makt

2009-10-19T19:30:00.003+02:00

Jag har något lustigt drag hos mig som gör att vissa somliga människor totalt släpper sina hämningar och delger mig deras livs historia, oavsett om jag vill eller inte.

Ibland undrar jag om det står "bikta Dig gärna" i pannan på mig, med payoffen "du får syndernas förlåtelse".

Häromdagen är jag inne i en affär där jag i princip aldrig handlar. Vet inte hur det kommer sig, men helt plötsligt delger mig den lite lätt överåriga kassörskan att hon i helgen druckit vin. Alldeles för mycket, visserligen gott men ack så trött hon hade varit dagen därpå. För hon brukar aldrig dricka vin minsann, möjligen öl. Och här avbröt jag raskt innan jag fick mer förtroenden jag inte riktigt kunde/ville hantera.

Första mötet med Lilltrollets nya fröken resulterade i att jag fick hela hennes första makes sjukdomsbild, hennes stora sorgearbete och hennes lycka när hon träffade sin nye kärlek, serverad i knät vid vårt 15 minuter långa introduktionssamtal.

Förra helgen vid Lilltrollets sleepover kalas blev en tjej (helt ny i bekantskapskretsen) sent hämtad av sin far, som snabbt gav mig en stor inblick i hans liv vad gäller skilsmässa, arbete, nytt förhållande osv. Så nu är jag helt uppdaterad där också.

Åka taxi är förenat med stor bekännelsefara, jag brukar få reda på både skilsmässor, utbrändheter, problem med barn och annat. Bara så där liksom. Och så där fortsätter det i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Iofs är det en form av förtroende och komplimang som jag självklart blir smickrad av, men jag är lite lätt fundersam på vad det är hos mig som triggar igång detta.

Well, well - det lär jag aldrig få reda på, även om jag får reda på en hel massa annat :-)

Stackars grannar...

2009-10-18T11:17:00.002+02:00

Idag fyllde Lilltrollet 9 år, vilket tjuvstartades med ett firande som publik på Körslaget igår (tackar för det kära lilla Pratkvarn).

Dagen började tidigt, dock inte i ottan. Presentmässigt är små 9 åriga tjejer hyffsat lätta att tillfredsställa, framförallt om de älskar Hannah Montana och High School Musical. Så det blev både skivor och annat smått.

Den stora presenten bestod av ett Singstar, med låtar av ovan nämnda damer samt ett gäng till. Kan väl säga att det var en salig liten tjej som stod och rockade loss iförd pyjamas.

Faktum är att hela familjen ryktes med. Kul var det, om än inte vackert.... Stortrollet och jag tillhör kategorien absolut tondöva, vilket märktes i poängen. Det är klart mer njutbart att lyssna på frigolit som gnids mot varandra än att höra oss rocka loss...

Men kul var det. Fast inte vackert....