Idag var en down dag. Att ha en tonåring med Aspergers är inte lätt. Att ha tålamodet. Att säga till i rätt ögonblick. På rätt sätt. Med rätt tonfall. Annars kommer det berömda utbrottet. Rummet slås sönder. Armar och ben skärs. Mobilen kastas sönder. Hårda ord. Elaka saker. Och jag ska hålla mig lugn. Stå emot. Vara konsekvent. När minsta lilla fel jag gör får så stora konsekvenser. Det är svårt. Den sköra vackra varelsen som är min förstfödda blir en elak hård varelse inför mina ögon. Och hon stänger mig ute. Jag når henne inte när hon vandrar in i sin svarta sfär. Jag bara kan vänta och hoppas hon kommer tillbaka