Varning för barn!

För i världen, d v s FB*, ägnades söndagar åt sen frukost i sängen och sedan slötittande på video. Ibland slog jag till med en långpromenad, men oftast inte. Numera är söndagar vikta till diverse barnaktiviteter. Ibland slår vi till med en bio. Som idag. Den lilla kycklingen på repetoiren. Jag har lite svårt för bio. Framförallt när det är barnfilmer. För jag fattar inte följande:

1. Hur tror ni vuxna att era barn ska lära sig hyffs, om ni inte föregår med gott exempel. Alla som köpt biljett kommer in i salongen. Ni behöver inte kasta er sjövilt mot dörren för att komma först, för det är numrerade platser.

2. Om er intelligens inte räcker till för att avgöra om ett långt led med människor är en kö till popcorns shoppingen, fråga istället för att marschera förbi hela raddan.

3. Samma sak gäller toaletten, tror ni vi står där bara för att det pågår ett party? Typ not. Visst, ert barn är förmodligen kissnödigast i hela världen, men detsamma gäller för alla barn så det är ingen carte blanche till att tränga sig.

4. Om ni vill att era barn ska lära sig att inte störa andra kanske ni kan fundera på att stänga av mobilen under föreställningen och ge fasiken i att skvallra med kompisens förälder. Barnen har inte gått på bio för att höra era munnar gå hela tiden.

5. Alla kommer garanterat ut ur salongen innan nästa film startar. Ni behöver alltså inte preja er igenom bänkraderna för att komma först ut. Har ni så infernaliskt bråttom rekommenderar jag att ni köper biljetter till sidorna och inte mitten.

De signaler ni ger era barn är "sköt Dig själv och skit i andra, ta för Dig och låt andra stå för notan". Känns det som en bra budskap att ge sina barn?

*FB är självfallet Före Barn

Batbut tjurar!

Här tycker jag att jag är klokare än på länge. Riktigt stolt över mig själv. Och vad händer då? Nästan ingen säger något! Why?

1. Ni har ett liv på lördagar och bloggar inte
2. Ni har läst men orkar inte kommentera
3. Ni tycker inte att jag är så klok som jag tycker

Please, tillfredsställ mitt bekräftelsebehov så jag kan sova lugnt inatt *s*

Och nej, jag har inget problem med att tigga och uppmärksamhet. Kunde jag hade jag förmodligen strippat här på bloggen så att ni skulle se mig. Tyvärr går det inte, för silvertejpen har vuxit fast!

Hyenor finns det gott om

I min släkt finns det både snälla lamm, som offrar sig själva för de stora stygga vargarna. Vargarna är duktiga på att ta för sig, utan hänsyn till konsekvenserna. Och så finns där hyenorna. Som inte bidrar till något, vare sig till direkta konflikter eller trivsamhet.
De finns där i skuggorna, bidar sin tid. Och när katastrofen är framme vaknar de till liv.

Födelsedagar glöms, barndop och bröllop likaså. Men blir någon allvarligt sjuk så dyker de upp. Största höjdpunkten i deras liv är när någon nära anhörig hamnar på akuten. Då spelas hela deras register upp. Svartklädda och allvarliga dyker de upp i väntrummet. Vankar oroligt av och an, attackerar sjukhuspersonalen med frågor och böner.

De suger åt sig all uppmärksamhet de kan få, som anhörig. Alla i bekantskapskretsen involveras och samtalsämnet är givet. Genom den olycksdrabbade hamnar hyenorna äntligen i centrum. Rakt i strålkastarskenet och ytliga bekanta ömkar dem. De suger i sig och hämtar kraft, för att sedan kräla tillbaka till sin undanskymda plats bland skuggorna igen.

Numera bryr jag mig inte längre om dem, men jag fascineras av fenomenet. Hur kan man ägna ett helt liv åt att leva för andras olycka? Hur har deras liv blivit så andefattigt att de enbart får näring och livskraft genom andras otur? Och hur fasiken har de hamnat i min släkt? Eller rättare sagt, hur fasiken hamnade jag i det här sällskapet?

DO NOT No 3 (eller vad det nu är)

Inspirerad av Grodans brist på diskningsanlag följer här lite nya pekpinnar som gör det enklare för er att överleva vardagen.

1. Man ska aldrig glömma tömma soppåsen innan man reser bort. Framförallt inte sommartid. Definitivt inte efter en skaldjursmiddag.
2. Man ska inte fylla badkaret med dekorerat porslin, fylla på med en flaska Klorin och lite vatten. Och sedan bada. Iaf inte utan att skura karet ordentligt. Flera gånger.
3. Man ska inte gå i skidbacken med cowboy boots.
4. Man ska inte dricka Piri piri shots. Iaf inte om man är törstig. Eller har ont i halsen. Det botar inte.
5. Man ska inte blanda ägglikör och mjölk. Det är inte gott.
6. Man bör inte äta vaniljglass med vaniljssås. Det är inte heller gott.
7. Man ska absolut inte värma djupfrysta hallon i microvågsugnen. Iaf inte utan att klippa hål i påsen.
8. Man ska inte släppa väder utan att först försäkra sig om att man är ensam. Vare sig på jobbet, i omklädningsrummet eller i mataffären, gömd bakom rengöringsprodukterna.
9. Man ska inte använda brun utan sol i ansiktet. Iaf inte om man glömmer näsan.
10. Man ska inte överdriva sina kunskaper i skidåkning. Iaf inte om man dejtar en skidlärare. Den kan bli "upp till bevis".

Vems fel?

Nej, nu kan jag inte hålla mig längre. Blir så matt. Måste bara säga något.

Klart puckad att en offentlig person tankar till sådant att personen ifråga inte riktigt kan hantera uppkommens situation. Väljer man att bli offentlig har man vissa förpliktelser. Och i jobbet ingår det att man i princip aldrig är privat. Iaf inte på offentliga lokaler.

Klart puckat att det blir spektakel när personen ifråga ska avvisas. Avvisarna kanske inte hanterade situationen på bästa möjliga sätt.

Vem vet? Inte jag för jag var inte där. Men vad jag blir trött på är att det måste finnas ett offer och en förövare. Varför det? Kanske sanningen är mitt emellan. Båda två uppträdde puckat och dumt. För att använda en klyscha "det är aldrig ens fel när två träter". Något förenklat, men kanske det finns en sanning i det.

Sedan tycker jag det är otroligt löjligt när människor inte står för vad de gör. Oavsett om man är man, kvinna, politiker, läkare, dörrvakt eller what so ever! För vem kan argumentera med någon som säger "sorry, det var otroligt dumt av mig". Varken mer eller mindre. Och vips så försvinner det dumma! För vad ska då media skriva om? Vad ska vi bloggare då hetsa upp oss över?

To drink or not to drink?

Luther har för tillfället blivit utslängd. Han bor numera i en gammal sko ute i Liljanskogen i väntan på nästa offer. Väl påpälsad så risk för förfrysningsskador finns inte. Han bad att jag skulle hälsa till er med följande ord "se upp för jag kommer alltid när ni minst behöver mig".

Softade runt på Södermalmshallarna igår. Finns det någonstans i Stockholm man kan shoppa sig trött på mat så är det väl där. Men gott blev det! Smörstekta sockerärtor, hur smakar inte det? Och nej, det var inte det enda vi åt. Dock förstörde nog mellantrollet aptiten för en hel del, för varje ost, salami eller köttbit hon såg åtföljdes av orden "Mamma, tänk att det där en gång var en söt kalv" (eller gris osv). Så numera äter vi inte kalvkotlett hemma, utan nötkött osv.

Men så till min fundering i rubriken. Förr kunde jag festa ganska vilt, länge och mycket. Och jag hade fördelen att alltid bli glad och aldrig störig av alkohol. Dock dricker jag sällan alkohol numera. Smuttar gärna på ett glas vin, men sedan får det vara bra. Inte av några moraliska aspekter, men har man 2 troll som är otroligt morgonpigga samt äter medicin som får frispel av alkohol tycker jag inte att det är värt det.

Alla mina vänner vet om det, och de flesta accepterar det. Men så finns det ett fåtal som reagerar oerhört starkt. Nästan förnärmat. "Kom igen, släpp loss. Du var mycket roligare förr" m.m är meningar jag hela tiden får höra. Men hallå! Hur patetiskt vore inte det om jag, en 45 åring, skulla parta loss på samma sätt som när jag var 30? När jag förr var charmig på dansgolvet skulle jag idag se löjligt ut, om jag stod där och headbangade. Spelade luftgura osv.

Nej självklart kommer jag inte att dricka bara för att lugna deras eget dåliga samvete (?). Jag är precis lika social och trevlig med som utan alkohol. Och mitt beslut att dricka innebär inte att jag ser ned på deras beslut att dricka, så länge det sker i anständiga mängder och utan trista påföljder.

Mea culpa

Visste väl det. Att den lille Luther inte skulle ge sig så lätt. Nej då, han smiter in tyst och försynt. Först märker jag honom inte, men så kryper han närmre. Och PANG! Så sitter den envise lille djävulen fast hos mig igen. Hallå! Snälla! Någon som kan tänka sig adoptera honom och banka lite glädje i den negative lille herrn! För jag kan inte hantera honom. Jag kan t o m betala underhåll.

Idag slog den ut i full blom. Skuldkomplexet. Allt från Växthuseffekten till Challengers kollaps är mitt fel. Visst är det att övervärdera min egen betydelse något, men det är så det känns.

Idag var vi ett gäng människor som diskuterade ganska tunga prylar. En tjej har ett återkommande tema som hon verkat fastnat i. Jag försöker lyssna och förstå, men vill helst av allt skrika "Hallå, öppna ögonen. Sluta att peta i detaljerna och ta tag i livet istället". Men det gjorde jag inte. Inte för att jag är en så otroligt försynt person, utan snarare för att det inte skulle leda någonvart.

Men då säger en annan madame till mig "Kan inte Du säga något till henne så att hon varknar till liv. Du är otroligt bra på att reta upp folk så att de går igång. " Jaha ja. Det är alltså jag. Tack för kaffet. Nu går jag och sover!

Mea culpa hela tiden. Fast å andra sidan vet jag att det går över. Vilken dag som helst!

Troll & andar

Trollmamma: Snälla mellantrollet, andas ordentligt.
Mellantrollet: Men mamma, jag gör det.
Trollmamma: Gumman, jag hör ju hur Du drar in massor och släpper ut lite. Du måste andas ut lika mycket som Du andas in.
Mellantrollet: Men mamma, det går ju inte.
Trollmamma: Jaså, och varför går inte det
Mellantrollet: Men mamma, det är ju andredräkten.
Trollmamma: Som Du andas in och ut menar Du?
Mellantrollet: Ja
Trollmamma: Och varför går inte det då?
Mellantrollet: Men om jag andas ut lika mycket som jag andas in så tar ju andedräkten slut.
Trollmamma: Gör den?
Mellantrollet: Ja, och andedräkten är ju min ande.
Trollmamma: Är det?
Mellantrollet: Men mamma, det hör Du väl. A N D E dräkt!
Trollmamma: Aha, var det så Du tänkte.
Mellantrollet: Ja. Och tar den slut försvinner anden. Och då dör man!

Trollteorier part 2

Lilltrollet: Varför är det grönt när man ska gå?
Trollmamma: För grönt betyder att det är okej, att det är fritt fram.
Lilltrollet: Men mamma, grönt är ju en färg.
Trollmamma: Jo jag vet, det är lite svårt att förklara.
Lilltrollet: Mamma, grönt betyder ju gräs och så. Att det lever liksom.
Trollmamma: Det kan man säga.
Lilltrollet: Så om man går när det är grönt får man leva.
Trollmamma: Så kanske det kan vara. Det var smart.
Lilltrollet: Och om man går när det är rött så blir man påkörd.
Trollmamma: Det finns risk för det.
Lilltrollet: Då är nog det röda blod tror jag.

Kort refräng

Totalt helt slut. Tjoff sa det, så gick luften ur. Orkelös och matt. Men ack så bra jag mår. För jag har yogat! Jo jag vet, jag sa aldrig mer. Men attans vilken skillnad det var på power yoga och Ashtanga (tror jag det hette).

Visst var det slitigt, kroppsdelarna hamnade huller om buller i de mest konstiga ställningar. Jobbigast var nog att ligga på rygg med fötterna uppåt mot taket. Inte att ha fötterna mot taket, det fixade jag. Men när magen lite snyggt gled nedåt (eller uppåt) och pressade mot hakan. Då blev det tufft. Var liksom lite mer mage än vad jag trodde.

Och sedan avrundingen. Vilken belöning! Två timmar där jag knådades och oljades som värsta degklumpen. Varenda liten led fick sig en genomkörare, för att sedan packas in i varma handdukar och låta ansikten få sitt. Då njöt jag. Mellan snarkningarna!

Har ni någon aning om hur högt jag kan snarka? Tydligen tillräckligt högt för att väcka mig själv iaf. Men fy attans vad skönt det var!