skip to main |
skip to sidebar
Fick höra några kloka ord idag, som jag tror vi alla skulle kunna lära av:Älska de du kan, rör vid de du kan nå ut till och låt de andra gå sin egen väg.Har tillbringat hela dagen i Mellantrollets skola, omgiven bland 6 & 7 åringar i klart varierande mognads-stadier. Killar med bus i blicken och tuffa ord, tjejer som är kaxiga och med ett enormt självförtroende. Andra blyga, några osäkra och somliga sorgsna. Men ett hade de alla gemensamt - ett enormt behov av uppmärksamhet. Av lärare och även av mig. En vuxen som talade med dem och inte till dem. En vuxen som gick in i deras värld och såg den verklighet de ser. Som hade tålamodet att lyssna, på såväl stora som små tankar. En famn att krypa in i när ömheten pockade på, en hand att hålla i när kraften tröt. En trygghet att söka upp när oron kom krypande. Många barn finner den tryggheten hos mig, vilket jag är tacksam för. Och att kunna vara en trygg, vuxen för ett barn kan betyda mycket. Och det ska jag ta tillvara på. För de som behöver det.
Ursäkta, men vem fan har rört ihop det här? Det är slutet av MAJ! Och det är höst! Något är väldigt Rotten in the state of Denmark! Och jag är förkyld. Fortfarande. Eller så har jag möglat i den här fukten. Någon som har gömt den där gula tingesten som är tänkt att förgylla våra dagar så här års? Kan denna någon isf släppa ut den där gula tingesten igen. I need it! Typ nu!
I början av 20 rycket så pendlade jag långt till mitt jobb. Föreställ er då min glädje, när jag blev utsedd till den mäktiga VD sekreterarens favorit. Och som en av förmånerna fick låna hennes bil och lägenhet i en hel vecka, när damen själv åkte på en upplyftande semester.Glad i hågen packar jag trunken full med diverse attiraljer och tar hennes lägenhet i besittning. En stor läcker vindsvåning, med milsvidd utsikt över Stockholm En lägenhet som hon delar med sin make, flygkaptenen, som vid detta tillfälle är stationerad i USA under en längre period. Efter en partykväll på stan vinglar jag hem och kryper till kojs i king size sängen, precis såsom gud har skapat mig. Hinner väl tänka en tanke eller två innan någon släcker ljuset, och jag snarkar gott.Vaknar mitt inatten av ett ljud! Sätter mig spikrak upp i sängen med ett hjärta som går i 180. Men hör inget mer så jag lägger mig ned och somnar om. Vaknar med ett lite lätt bultande huvud och snubblar naturell ut i köket.Och gallskriker! Vid bordet sitter en främmande karl. Som tappar kaffekoppen när han får syn på min nakna uppenbarelse. Själv tvärvänder jag och kutar in på toaletten, där jag låser in mig.
Efter ett ögonblick kommer det en försynt knackning och på stapplande svenska berättar mannen att han är flygkaptenen. Vars stationering börjar en vecka senare. Den mäktiga VD sekreteraren har blandat ihop datumen.
Behöver jag nämna att jag bara sov 1 natt i lägenheten?
Måste bränt allt mitt krut idag, för här finns det inte den minstaste lilla kloka (eller tokiga) tanke att delge er.Annars kan jag informera om att det första halvkilot lakritsbåtar är kanon. Men det andra.... då börjar magen gurgla lite oroväckande. Ergo, nöj er med ett halvt kilo åt gången!Nu ska här sövas troll! Med mutor, "våld", övertalning, utmattning eller vilken metod som krävs idag *s*ps: vän av ordning behöver inte vara orolig, det "våld" som praktiseras i det här hemmet är tvångskramar och tvångspussar
Men gudars skymning vad jag har tyckt idag då! Nästan lite i gasen och med en lite lätt aggressiv touch. Å andra sidan, börjar man dagen med att bli påkörd kan det lätt bli så *s*.Den här våren har jag träffat ett gäng bloggare IRl. Och det har varit kanontrevligt! Och jag gör gärna om det. Men samtidigt har det lämnat en mysko känsla hos mig. Inte något som bloggisarna har framkallat utan känslan ligger helt och hållet hos mig.Det känns som om jag lurats! Som att den jag är på bloggen inte är den de möter i verkligheten! Eller rättare sagt, den jag är på bloggen är JAG men sedan IRL så släpper jag inte fram det. Utan kliver in i ett skal. Och så känns det som om jag gör de jag möter besvikna. "Asch, men hon är mycket trevligare på bloggen". Mitt logiska jag förstår att det inte är så, men mitt emotionella jag regreerar till 8 års stadiet! Hur trött blir jag inte på mig själv? Tror jag ska jobba lite med min självbild. Igen! Intensivkurs den här gången.Nu slår gongongen! Nu stänger jag butiken och håller käften hela långa natten. Och med dessa ord säger jag godnatt och överlämnar ordet till nattpatrullen
Mellantrollet: Mamma, jag har en jättebra idé?Trollmamma: Jaså gumman, vad för något?
Mellantrollet: Du vet det där stora fina huset där vi bodde förut?Trollmamma: Ja..?Mellantrollet: Där får man bo när man blir gammal. Så då kan Du och pappa bo där.Trollmamma: Det är smart, men det dröjer nog ett tag.Mellantrollet: När Du blir vithårig får Du flytta dit.Trollmamma: Jaha, och pappa då?
Mellantrollet: När han blir gråhårig. Och det blir snart för han har redan slingor!Trollmamma: Var ska Du bo då?
Mellantrollet: Hemma såklartTrollmamma: Det är nära och bra. Kommer Du och hälsar på då?Mellantrollet: Njae, det tror jag inte. Trollmamma: Jaså, varför inte?
Mellantrollet: Jag kommer nog inte ha tid. Men jag kan ringa på söndagar!
Nu har det väl ändå brunnit hos Linda Skugge! Jag hyser en slags hat-kärlek till den här madamen, som pendlar mellan högt och lågt. Hennes krönika om Dogge förra veckan tycker jag var lysande. Så jag tog en tur till hennes blogg (den som ännu är gratis *s*). Och hittar det här!Fine, jag förstår om hon inte delar killens uppfattning. Men hur i helvete uttrycker sig människan? Någon form av respekt bör man ha för sina medmänniskor! Visst, nej hon behöver inte vara någon jourhavande kompis men att vara medmänniska anser jag vara allas vår plikt. Tror att vår värld skulle vinna på det.
Rosa elefanter har jag hört talas om. Men detta? Hade jag varit på fyllepromenad i Borås hade jag blivit nykterist! På stört!
Snacka om mespropp jag är! Fastän jag i både hjärta och hjärna visste att jag gjorde rätt som ringde polisen så började jag ändå tveka. Men ringde det gjorde jag. Och visst, hade jag haft tillräckligt med civilkurage så hade jag hållt gubben kvar som Deep/Ed tyckte. Men så mycket civilkurage fick jag inte i mig den här morgonen! Dels med barn i bilen och dels som ensam tjej. För OM gubben var onykter och OM gubben hade tänt till - vem hade stannat och hjälpt mig i Stockholms innerstad? Typ ingen.... Här i den stora staden rånar vi t o m bebisar! Och ingen reagerar! Ursäkta, men vad i helvete är det som pågår i den här staden? Det horribla som hände i Haninge ska vi bara inte tala om. Grannar hör att det är ett herrans liv, men INGEN ringer polisen! Ingen ringer på och undrar vad som händer. Var i helvete är människors civilkurage? Okej om man inte går in och törs stoppa slagsmål, men BLUNDA för fasiken inte. Gör något! Skrik, ring, vråla, sparka, slåss. Vad fan som helst är bättre än att stoppa huvudet i sanden och leka struts! Har vi blivit så otroligt fega? Eller självupptagna? Jag hoppas verkligen inte det! För det är våra medmänniskor som pröjsar straffet, och inte alltför sällan våran barn - dina och mina!Hade jag fostrat de två 18 åringarna som rånade en mamma genom att knivhota barnet så hade jag pryglat dem blå! Trots att barnaga är förbjudet! Inte fasiken hade jag försökt att pedagogiskt förklara det oriktiga i deras beteende. Nej då, skogstokig hade jag blivit. Nej, nu ska jag lugna ned mig. Dags för en koffeinkick! Btw hade jag en dejt på lunchen idag. Men en eldfängd tös. Bara så att ni vet! (och ja, jag vet - fel länk... men den nya hittar jag inte just nu...)Dock ska jag tillägga att om jag varit helt övertygad om hans berusning då hade jag ringt ögonaböj. Och satt mig på karln i väntan på polisen. Nu var det mer en diffus misstanke, en känsla och en svag doft av gårdagens fylla. I värsta fall så blev gubben stoppad, blåste grönt och blev lite sur. I bästa (?) fall blåste gubben rött och de sög in honom.
Nu är det löning för de flesta. För ni som har en eller annan krona över så kan jag rekommendera ett bra ställe att "slösa" pengar på. Nu åter till de regionala sändningarna....