Slut på ego!

Nu har jag ältat mina känslor både hit och dit. En riktig ego tripp som det får vara slut med! Jag har fin familj, bra vänner, tak över huvudet och tar saker som mat, vatten m.m för givet. Så ser inte verkligheten ut i en stor del av världen. Många människor har inte en promille av vad jag har och de har ändå förmågan att uppskatta dagen mer än vad jag har..

Nu börjar vi närma oss julen med stormsteg och köphysterin har bara börjat. Somligt nyttigt men i mångt och mycket är det massor av inköp som hamnar i en garderob någonstans för att aldrig mer se dagens ljus. Och det leder mig osökt in på min vanliga rekommendation så hör års; ge gammelfaster, morfar eller storasyster något beständigt. Något som kan förändra livet utan alltför stor insats. Här hittar du ett bra utbud och något som verkligen är gåvor i julens ursprungliga anda,

Det är väl aldrig någon som har blivit besviken på att få en get i julklapp eller?

Bra början!

Vaknade och var arg. Hela dagen har gått i ilskans tecken. Tur att jag hållit mig undan från både vänner och kunder då. Och fryser gör jjag så att det värker i skelettet. Jag är inte skapt för mörker och kyla. Skulle förmodligen dansa på gatorna om jag just nu dra levde mitt liv i ljuset och värmen. Å andra siden skulle jag förmodligen skutta fram på kryckor imorgon med tanke på mitt track record.

Nu hat jag iaf inte längre en dotter som ser ut som en riktig emo. För dryga veckan kom jag hem från jobbet och hittade en tjej med kolsvart hår, trots förbud. Det tog två besök hos frissan och en ansenlig slant, men ser hon ut som mitt Mellantroll igen.

Inser att vi har inte ens börjat den riktiga tonårsrevolten och jag har två som ska genomgå den. Herre min je så mina nerver lär må de närmsta åren.......

Julklappspanik?

Och innan ni säger något, ja jag vet att jag tjatar. Jag är en tjatig person, iaf om man får tro på mina troll. Men för detta syfte kan jag tjata mig blå... Jag vet att jag gjorde ett inlägg för några dagar sedan, förhoppningsvis genererade det en eller annan klapp.

Men vet ni vad... Det är inte för sent! Det går fortfarande att fixa sista minuten klappen till gamla tant Elsa, morfar Torsten eller svärföräldrarna som har allt. Eller varför inte istället för glöggflaskan som tas med till värdparet eller ett lite flottare julkort?

Action Aid erbjuder många alternativ i många olika priskategorier och det bästa i kråksången är att vi, genom en försumbar slant för de flesta, verkligen kan göra skillnad för många. Så klicka på och beställ, gör julen god för både givare och dubbla mottagare.

En liten tanke...

Var en sväng i ett köpcentrum nu på eftermiddagen. Inte julklappar, för jag tillhör den där sorten som sparar mig till sista veckan och sedan far runt som ett skållat troll. Däremot är det högtryck på födelsedagskalasfronten just nu och inte sjuttsingen kan man köpa hela konkarongen på ett bräde. Nej då, ett gäng till ena helgen och så en ny sväng för att införskaffa till nästa helg. Lite lätt tidsödande, men det går inte att få trollungarna att effektivisera det hela så då får det vara så.

Hur som, efter denna lilla utsvängning kanske jag ska komma till saken. Med en dåres envishet tjatar jag om alternativa julklappar. Varför köpa ytterligare en chokladkartong / vinflaska / delikatesskorg o dyl till mostern / farmodern / morfadern etc som har allt?

Nej, håll igen på den där onödiga konsumtionen och checka in på den här sidan. För 75 kronor kan Du förgylla tillvaron för ett gäng barn genom att skänka dem en fotboll, för en hundring kan Du hålla ett annat barn varmt eller varför inte slå till med en åsna?

Jag tycker det är en suverän idé och jag kör på den vartenda år. Först en liten enkel mer kommersiell present till den äldre generationen och så fyller jag på med en get / fotboll / åsna eller något annat som faktiskt kan förändra livet för de mindre lyckligt lottade.

I Sverige tror jag vi snittar 6.500 kronor i julklappar per person! Det är mer än flera årslöner för majoriteten i utvecklingsländerna. Om vi drog ned 2% av den summan så blir det 130 spänn till att bekäma fattigdomen. Det borde vi ha råd med. Eller ta oss råd till!

Och ja, jag vet att det är absolut inte alla som har råd att lägga de pengarna på julklappar. Och självklart skall de se om sitt eget hus först. Men för många av oss andra så har vi faktiskt det, vi kan t ex köpa en flaska vin mindre så är det ordnat.

Så där, nu har jag predikat färdigt för denna gången. Nu övergår jag till att njuta av myspysprogrammet "Så mycket bättre" . Sköna personer, underhållande samtal, njutbar musik och allt inramat av en vacker sommar på Gotland. Kan det bli så mycket bättre? (ha ha ha vad rolig jag var nu....)

Storebror ser Dig!

Ibland blir jag lite orolig. Vet inte om ni lagt märke till att det finns lite annonser här & där på bloggen. Inte för att det direkt genererar några större summor men ett litet bidrag blir det ändock till Rädda Barnen.

Hur som, nu kom jag off track. Det som gör mig orolig är att det verkar som om majoriteten av annonserna handlar om olika alternativ till att uppnå själslig hälsa och välgång. Det är psykoterapi hit, healing dit och annat mambo jambo (som jag iofs till viss det tror på).

Och då undrar jag, sitter det någon liten nisse & har till uppgift att surfa igenom alla bloggar för att hitta den röda tråden? För att därefter se till att rätt typ av annons hamnar på bloggen. Och om så är fallet så undrar jag om det röda tråden i min blogg är "psykisk obalans"?

Kanske dags att lägga om kurs. Å andra sidan, vilken typ av annonser får jag om jag kastar mig in i historien om lamétoppen & nätstrumpor i kombo med lapdance? Då hamnar jag förmodligen i någon form av karantän, till dess censuren gjort sitt och bloggen är tvättad med såpa.

Voine voine sicka beslut man lever med i dagens övervakningssamhälle. Mr Orwell, det blev värre än Du trodde!

Pyjamasparty...

Mellantrollet fyller 10 och det är hur stort som helst (precis som alla andra födelsedagar i de små trollens liv...). Det är bäst att de passar på att njuta nu, det kommer en dag när födelsedagarna är mindre roliga och man önskar att klockan gick baklänges *s*.

Det blir födelsedagskalas med tjejerna i klassen. Fast numera är det inte kalas, det är barnsligt. Å andra sidan vill Mellantrollet inte heller ha party med dans, för som hon sa - "jag känner mig inte riktigt mogen för sånt än". Det tar jag tacksamt emot, ser inte fram emot att ha party med ett gäng sjövilda ungar som proppar akvariet fullt med popcorn och sprutar läsk på plasman.

Så då blev det pyjamasparty. Med 8 små stora tjejer.

Problemet är dock att jag har noll fantasi. Vad i helsicke skall jag aktivera dem med? Försökte med att göra glassmycken, Mellantrollet tvärvägrade. Baka, nej tack. Måla tavlor, icke sa Nicke. Köra skönhetssalong, för jobbigt enligt den stora lilla damen. Charader, är alldeles för töntigt.

Och sedan tog min fantasi slut.... Hilfe... please.....

Ipreds vara eller icke vara

Förra vändan i nedladdningsdebatten stod jag över. Funderade även på att göra det den här gången. Kanske jag gör det eller kanske jag inte gör det. Jag själv tillhör den skaran som inte har laddat ned vare sig musik eller film, och har heller inga funderingar på att göra detta.

Det är inte något moraliskt ställningstagande, för så långt har jag inte hunnit, som det är av ren & skär lathet. Jag lyssnar mestadels på radion, någon Ipod eller dylikt äger jag inte. TV och film kollar jag sällan på, m a o jag har inte behovet och tillhör således inte målgruppen.

Argumenten emot nedladdning tycker jag mig förstå. Om man förenklar det hela så tar man något som någon annan skapat, utan att betala för det. Och det är normalt sett inte okej, lika lite som att jag får läsa tidningen gratis i affären. Jag får inte heller gå dit och scanna in den för att läsa hemma. Så långt är jag med.

Men vad är argumenten för nedladdning? Kan inte någon förklara det mycket enkelt och förkortat för mig så kanske jag kan bilda mig en åsikt sedan.

Inte för att det lär göra någon större skillnad i det stora hela, men det skulle vara roligt för mig att för en gångs skull ha en åsikt i samhällsdebatten.

Tackar allra ödmjukast på förhand, för jag är i trygg förvissning om att någon kommer hjälpa mig med detta. Kanske flera stycken t o m.