Trolltänk

Mellantrollet: Mamma, varför blir 1 plus 1 två för?
Mammatroll: Hur menar Du gumman? Klart det blir två, om man lägger ihop 2 saker.
Mellantrollet: Men mamma, varför just 2 för? Det kunde lika gärna bli 5 eller cykel
Mammatroll: Aha, Du menar varför det heter just 2?
Mellantrollet: Det var ju det jag sa.
Mammatroll: Jag vet faktiskt inte gumman. Vem som kom på det.
Mellantrollet: Jag tycker att dom tänkte dumt.
Mammatroll: Jaså, varför det då?
Mellantrollet: Om dom ändå hittade på kunde dom hitta på finare ord.
Mammatroll: Det stämmer förstås. Hur tycker Du att det skulle heta då?
Mellantrollet: Som blommor och sånt. För det är fint. Och säger man fina saker blir man gladare.
Mammatroll: Du är klok Du gumman.
Mellantrollet: Och så skulle dom hittat på att alla pratade samma språk.
Mammatroll: Det hade varit klart enklare.
Mellantrollet: Då hade det inte blivit krig heller.
Mammatroll: Kanske inte. Hur menar Du?
Mellantrollet: Men mamma, man kan ju inte slåss med någon som pratar samma språk och säger fina saker hela tiden!

Frågespalten

Kära Butsaida,
Idag skolkar jag från mitt jobb. Jag är inte sjuk, bara så infernalisk trött. Kommer chefen att upptäcka det? Och vad blir mitt straff?
"Drop out"

Kära Drop Out,
Pucko! Det är Du som är chefen. Du är egenföretagare, har Du glömt det? Straffet blir en vecka inlindad i silvertejp, sittandes i en ångbastu!
Butsaida

ps: Butsaida är mitt bättre jag, som jag desperat försöker tränga ned i ett svart hål. Men den jäkeln poppar upp som gubben i lådan.

Trollen trälar

Lilltrollet: Mamma, är Du trött?
Mammatroll: Litegrann gumman
Lilltrollet: Blir man trött när man jobbar?
Mammatroll: Ibland blir man det
Lilltrollet: Mamma, måste Du jobba då?
Mammatroll: Tyvärr måste jag det. För jobbar inte pappa och jag får vi inga pengar.
Lilltrollet: Men mamma, Du kan få alla mina.
Mammatroll: Tack snälla gumman, men dom ska Du ha när Du blir stor.
Lilltrollet: Mamma, när ska Du sluta jobba?
Mammatroll: Oj, det är långt kvar. Minst 20 år till. Visst är det lite synd om mig då? *s*
Lilltrollet. Jo. Fast det är ännu mer synd om mig.
Mammatroll: Jaså, varför det. För att Du längtar när jag jobbar?
Lilltrollet: Nej mamma, för jag har ju inte ens börjat. Jag har ju allt mitt jobb kvar!

En rysare

Det började lång innan jag var framme. Händerna började darra. Svettades och frös om vartannat. Orolig, i vetskap om vad som väntade.

Andhämtningen blev kort och flämtande. Jag fick kämpa för att inte hyperventilera. Ansträngde mig, andas lugnt. In och ut, långa andetag.

Jag pratade till mig själv. "Ta det lugnt, ingen fara. Du grejar det. Piece of cake!" Men paniken växte. Snart fanns det ingen återvändo.

Mörkret väntade. Skulle jag klara mig? Och sedan, vad händer då? Kommer jag ta mig därifrån helskinnad?

Jag saktade in och drog ut på tiden. Inget hjälpte. Plötsligt var det dags. Mörkret uppenbarade sig och jag tog ett djupt andetag. Svettiga händer höll krampaktigt i ratten. Mumlade mitt mantra "andas lugnt och stilla" om och om igen.

Plötsligt var det över! Svimfärdig av lättnad. Klart!


ps: förmodligen var jag en cementpelare i ett phus i mitt tidigare liv. Jag menar, varifrån kommer annars detta trauma?

Uppdaterat 22.30: vad jag har gjort? Parkerat i p-hus. Jag hatar p-hus!

Ett litet minne

Jag fick ett vykort. Inte idag utan för några år sedan. Från en äldre dam. Det var att kort fyllt av glädje och tacksamhet.

Damen var mor till min systers väninna. Som bodde utomlands. Och träffade sällan sin mor. Av någon underlig anledning ringde jag väninnas mor. Bjöd på söndagsmiddag. Med hämtning och lämning vid bostaden.

Det blev lite fikaträffar efter det. Hon var alltid så glad. Och det kom alltid ett kort efteråt. Som tack.

Min familj blev solen i hennes liv. Värmde en stund upp hennes ensamhet. Och fick henne att minnas. Glada stunder. Egna små barn. Familj och närhet.

Allt det tog var lite tid. Men det var lätt. Det gav så oerhört mycket mer. Att skänka en ensam människa glädje och värme. Det kändes bra. Ibland saknar jag henne. Trots att jag inte kände henne. Hoppas hon har det bra nu. Hon är inte längre ensam i alla fall.

Curling i trollskogen

Nu så! Jag har slutat tjura. Och stoppat spiralen. Lilltrollet sover. Och jag gav fasiken i att sortera alla sjutusentrehundratrettioelva dockkläderna. Ha! Jag kan om jag vill. Måste nog tänka på hur jag uppför mig...

Mammatroll: Gumman, Du måste försöka hålla lite ordning på Dina saker
Mellantrollet: Jag vet mamma. Men jag vet inte hur man gör.
Mammatroll: Men älsklingen, Du har ju docklådorna här, papper och pennor där bla bla lba
Mellantrollet: Jo jag vet mamma. Fast egentligen behövs det inte.
Mammatroll: Vad då inte behövs?
Mellantrollet: Att jag gör det. För om jag väntar så gör Du det!

Stoppa spiralen!

Jag har sagt det förrut, men säger det igen. Jag är bäst på att softa. Dutta runt lite med lite lera, måla lite, kanske sy lite Barbiekläder. Laga mat och inreda. Blogga runt lite. Kan man försörja sig på det?

Började jobba igår. Påbörjar ett bokslut hos en kund igår. Och ett nytt hos en idag. Pang på liksom. Och jag grejar det inte. Jag går upp i var i 180! Så attans usel på stresshantering. Iaf idag.

Så vad gör jag efter den eminenta middagen? Gissa! Snacka om pucko.
Jag sätter mig frivilligt och sorterar dockkläder! Barbie i en hög, Bratz i en annan och så alla sjuttioelva varianterna däremellan. Alla skor i matchande par.

Hallå! Finns det någon psykologiskt bevandrad bloggare som kan transferera lite klokhet över cybern? I need it! Nu!

ps: nu ska jag försöka få lilltrollet att sova. Utan att slocka själv... ha ha ha

Total makeover

Jag har insett att jag inte är gjord för att:
1. Bo i en frys
2. Gå upp mitt i natten
3. Leta barnoverall bland reashoppare
4. arbeta för pengars skull (för nöjes skull går an)

Egentligen borde mitt liv se ut så här:
1. Varmt ute och svalt inne
2. Ljust på dagen och mörkt på natten, dvs 22 - 07
3. Overallen går bort - vi bor i ett varmt land!
4. Går oxå bort, för lyckas vi ta oss till ett varmt land har vi vunnit på lotto!

Nu har jag gnällt av mig. Nu ska jag äta scampi indiana, saffransris och aiolisås. Sedan kanske jag återkommer med lite good vibrations!

Jag bara lovar och lovar

Jo jag vet. Jag ligger lite efter. Fast jag vägrar att göra som man ska, gör hellre på mitt sätt. And here are the votes from the Batbutistan jury, som avlämnar följande nyårslöfte:

1. fortsätta mitt svamliga bloggande
2. skaffa sponsorkontrakt på silvertejp
3. aldrig pussas med snus i munnen (lite pussar blir det)
4. boka tid på hundtrimmet, afghan frillan behöver piffas ut
5. höja olycksfallsförsäkringen
6. gummera bilen för att klara framtida vilda stolpar

Med lite karaktär och viljestyrka bör jag klara ovanstående!

ps: fast ett "riktigt" löfte har jag gett mig. MINST 1 bokmanus ska jag få ihop. Och skicka in. Men jag säger inte när. Och inte vilken sort. Pilutta er!

Panik i trollskogen!

Trollmor har idag beslutat sig för att:
1. sluta blogga klockan 21.00
2. iklädd pyjamas spana lite på Lord Linley
3. softa i soffan med stortrollet
4. knö i mig chips efter bästa förmåga

Men vad händer? Jo tack, stortrollet har egna idéer. Han ska se Prison Break med Peter Stormare! Klockan 21.00!

Ursäkta, men vad hände med demokratin i detta hemmet? Vem äger fjärrkontrollen? Så nu står jag inför följande val:

1. Fortsätta blogga
2. Krypa till korset och kolla Stormare
3. Lägga mig med Mr Robinson

Pleazzze help me! Förresten, kan man köpa en TV på sju elvan?