Civilkurage!

Jag har stött och blött mina tankar till varför det blir som det blir här i livet. Varför jag och min familj hamnar i de här lägena som vi gör. Att hamna i en utsatt situation och känna att man står ensam i fighten är förödande för självförtroendet. Det blir så många känslor som snurrar runt i ett kaos, kränkt-besviken-ledsen-arg-frustrerad och så skakar man om. Snacka om att det snurrar!

Nu är det inte så att vi står helt ensamma, absolut inte. Dels har jag ett otroligt stöd ifrån er bloggläsare, från nära vänner och även från min familj. Men från de som skulle kunna påverka situationen, från de som är med i det som händer - därifrån finns det ringa stöd. Det finns en och annan som delar min åsikt, men de gör det i det tysta för de vill inte ta någon strid. Av räddsla för att själva råka illa ut.

Och det tror jag är där skon klämmer; vi har försökt fostra våra barn till att ha civilkurage, att stå upp för de som är svaga och behöver stöd. Att tordas stå för sina åsikter och känna sig trygga i att man faktiskt får tycka annorlunda. Sedan är det en svår balansgång att veta när man skall vara tyst eller backa. Men hellre ett övertramp för mycket än att växa upp och inte tordas ha en egen åsikt.

Många människor idag fostrar sina barn till att passa in, att vara kamelonter som smälter in. Allt för att inte råka illa ut, få stå utanför. Men vad gör det med de barnen i förlängningen? Vilken självkänsla ska de växa upp med när de inte törs stå för vad de sagt, gjort eller tycker? När det går upp för dem att de svikit inte bara vänner utan även sig själva för att skaffa sig popularitetspoäng i det s k innegänget? Kan väl säga att detta gäller inte bara barnen utan även föräldrarna i hög grad.

Säga vad man vill om den högaktuella damen Anka, men hon törs stå för vad hon tycker oavsett hur mycket det stormar. Sedan kan man tycka vad man vill om hennes åsikter, möjligen är de även ett utspel för att få publicitet, men faktum varstår - hon törst stå för sina åsikter. Om hon sedan hade haft åsikter som jag tyckt var värda att stötta hade jag hyllat henne högt. Men man kan inte få allt :-)

Det finns människor som törs ta strider, det finns människor som törs vara obekväma. Det finns de som inte viker ned sig av räddsla för att inte få vara med. Och jag hoppas vid gud att jag lyckats ge mina barn det modet, för det kommer ta dem långt i sin väg mot ett lyckligt liv. Att vara sann mot sig själv, att inte prostituera sina känslor. Att vara en människa med civilkurage måste vara bland det vackraste som finns. Även om det inte alltid är lätt.