Måndag.....

Morgonen börjar med att litet troll kryper ned i sängen strax före 6. För en så morgontrött människa som jag är så är det mitt i natten! Kan inte direkt påstå att jag skuttade ur sängen när alarmet ljöd strax före sju. Sviterna efter helgens bravader slog till rejält och jag stapplade runt som om jag vore helbensgipsad med en eldgaffel uppstucken i mina ädlare delar.

Lyckas iaf företa mig de sedvanliga bestyren, kör kidsen till skolan och på vägen börjar jag höra mystiska ljud. Blir lite orolig att det inte bara är de nedre regionerna som tagit stryk utan att huvudet fått sig en kyss. Ljudet ökar i styrka och när jag kliver ur bilen vid kontoret så låter det som om någon släppt ned en container skrot bakom ryggen på mig. Det är vår bil. Som högljutt protesterar mot något och jag inser att närkontakten med 3ton lastbil förmodligen satt kraftigare spår än vad besiktningsmannen (som var en kvinna) förstått. Kastar mig på luren och får tag på verkstaden som utfärdar stränga order att per omgående lämna in bilen och helst undvika gupp på vägen. Kändes trösterikt att höra!

Under tiden hinner Mellantrollet ringa, hon har ont i magen och måste bli hämtad. Turligen nog är hon såpass stor att hon gillar att vara solo hemma, vilket hon får vara medan jag återgår till dagens vedermödor.

Trollfar dundrar iväg med bilen för att avklara verkstad och hyrbil, själv knatar jag in på kontoret för att mecka ihop den stationära burken med alla miljoners, triljoners kablar och usb mankemanger som ska hit och dit. Får allt att fungera UTOM själva datorn. Den är totalt död. Vägrar att reagera på vare sig lock, pock, hot om våld eller utpressning. Den är DÖD! Nätdelen har lämnat in och avlägsnat sig från detta jordeliv. Panik! Jag har planerat in hela dagen med en drös "måste vara gjort senast idag" saker, men inget att göra. Ringer och fixar nytt chassi hos en kontakt, ber allra ödmjukast en annan om hjälp att flytta över innanmätet.

Samtidigt ägnar jag en del tankar åt "ugnsreparatören" som skulle dyka upp klockan 11 men varken hörts av eller synts till. Ni vet - den däringa apdyra fusingugnen som kom i somras. Som sedan dess vägrat att lyda instruktioner utan istället har levt sitt eget lilla liv. Hur som, under tiden dyker Mellatrollet upp, hon har lagat lunch till sin mamma. Packat den i en matlåda, gjort smörgås och fixat dricka. Packat allt i sin lilla ryggsäck och knatat iväg för att servera lunch. Sicken guldgumma!

Äntligen kom farbror ugnsbyggare upp ifrån sin jordkällare långt inne i mörka skogen långt bort ifrån storstan. Och han skruvade, muttrade, pillade och donade så var det klart! Äntligen tänkte jag, satte snabbt en ugn innan jag pep iväg för att ta med Lilltrollet till dagens aktivitet.

Där blev det en stund vila och sedan mysig bussfärd hem under vilken dagen avhandlades. Väl hemma möts jag av beskedet att ugnen f u n g e r a r i n t e!!!! I will kill him! Sakta och plågsamt. Nej, kanske inte så våldsamt men fy fasisken så trött jag blir. Får samtidigt besked om att det nya chassit inte lirar med innehållet i det gamla... det fattas några millimeter hit, några pinnar dit och allt vad det nu var.

Jag blir så trött... det var väl inte riktigt min dag idag. Alltså måste det bli det imorgon. Japp, så får det bli. Imorgon är en annan dag som något fjomp sjöng en gång. Förhoppningsvis en bättre sådan, dag alltså.