torsdag, mars 19, 2009

Ryggradslösa människor!

Fy fan vad trött jag blir på människor! Både privat och i arbetet stöter jag ständigt på människor som snabbt kastar bollen vidare för att slippa ta ansvar. Människor som konstant blundar, stoppar huvudet i sanden som en jävla struts. Allt för att slippa bry sig!

Nu senast var det min far som det höll på att gå åt skogen för inatt då han försvann mellan sjukhuset och hemmet, för ingen tog ansvar. Turligen nog slutade allt bra, kommer förmodligen ett inlägg senare.

Häromveckan var det en liten pojke på dryga 2-3 år gammal som stod och grät på ett fullsatt fik. Ingen såg honom förrän jag dök upp och tog honom under mina vingars skugga. Han hade tappat bort sin mamma, det var lätt fixat. Däremot måste de där minuterna han stått där, ensam och övergiven, känts som en evighet för honom. Men det är ju farligt att lägga sig i!

Häromsistens i bussen var det en äldre herre som tappade sin plånbok när han betalade busschauffören. Såg att flera reagerade, men ingen gjorde något. Ingen rörde en fena, utom Lilltrollet som från sin plats längst bak i bussen gick fram och tog upp den. Farbron blev salig, hela hans pension låg i plånboken. Men ingen orkade reagera.

Barn som blir mobbade utan att ansvariga tar tag i problemen. Mellantrollets utsathett är ett "lysande" exempel, där närmare 10 vuxna människor i personalen vet vad som sker. Men ingen reagerar. Ingen orkar bry sig.

Det finns massor av exempel i stort och i smått. Där vi envist sticker huvudet i sanden och varken ser eller hör. Inte bryr oss.

Det är väl därför som stora bankchefer och andra i motsvarande positioner kommer undan med att sko sig fett. För att vi redan visat att vi saknar ryggrad. Att vi inte orkar stå på barrikaderna och protestera. För att vi inte orkar bry oss!

Vi ser till vårt och blundar för våra medmänniskors behov, oavsett hur stort eller litet det är.

För vi orkar inte bry oss......


Självklart finns det lysande undantag, som lever efter den gyllene regeln att man ska behandla människor som man själv vill bli behandlade. Men jag misströstar och tror att de är i minoritet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med dig... Det finns knappt någon stolthet, heder, ärlighet och medmänsklighet längre....

Anonym sa...

..och det är därför man blir så fantastiskt lycklig när man stöter på en av de få..det är därför de får en så stor plats i en hjärta..för att det är ovanligt..
Och det är synd..