Nu vet jag!

Mitt tidigare inlägg fick mig att fundera lite. Och när jag tänker brukar det liksom aldrig ta stopp förrän jag får ned det på pränt. Det brukar bli långa listor i huvudet som jag kör på repeat, ända tills jag får skriva av med det. Jag kom på att jag är:

- en biatch! Iaf ibland (fråga inte trollfar för han skulle nog säga dagligen).
- lite av en messerschmidt. Inte så ofta men det händer ju ibland (alltid om ni frågar trollfar).
- och så ysse pysse megalite lite lite controllfreak kanske man kan säga.
- sporadiskt klantig med min egen lekamen
- social, när jag inte är asocial
- ganska rolig, även om humorn är lite väl låg ibland

Så vad får man då om man sätter ihop alla parametrar? Inte fan vet jag, fast bilden som dök upp i mitt eget huvud var "plåtgubben" i Trollkarlen från Oz....... Kändes sådär kan jag väl säga.

Glöm genast bort ovanstående, jag börjar om på nytt! En annan dag.....

Vem är jag?

Idag har det varit en total off dag för min del. Som ett brev på posten kommer det en migränattack per månad och jag vet alltid när. Efter en intensiv helg och vecka där det inte finns några små andrum insprängda så försöker jag alltid ha en ledig fredag. För att jobba undan med mina "sovrumskunder". Nu är det inte så ekivokt som det låter, det är inte något omoraliskt alls i detta. Tvärsom så är det i allra högsta grad byråkratiskt så det förslår. De kunder jag har som inte är stora nog för att ha ett eget kontor behöver ju också min omvård, iaf behöver deras papper det och det ordnar jag hemma på kammaren.

Idag var det tänkt att vara en sådan dag, men när jag tvingade upp ögonlocken vid 6 snåret kände jag genast att det inte skulle bli en sådan dag. Huvudvärken sprängde och total stillhet krävdes i ett nedsläckt, tyst rum. Där låg jag och lät tankarna vandra, då vare sig läsning eller tv tittning fungerar i de här lägena.

Och när jag låter tankarna vandra kan de sluta precis var som helst. Fast den här gången handlade det uteslutande om mig. En riktig ego stund blev det. Jag vände och vred på mig själv ur alla vinklar & vrår. Försökte se mig så som jag tror att andra människor kan tänkas se mig. Beroende på vems synvinkel jag valde så var bilden ena gången smickrande för att den andra få mig att bli lite lätt generad över min burdusa framtoning. Och kvar blev då frågan, vem är jag innerst inne? En blandning av alla dessa personer som träder fram? En kamelont som ändrar uppförande beroende på omgivningen? Som vänder kappan efter vinden och söker minsta motståndets lag?

Nu har jag inte analysen helt klar än, men jag måste säga att jag är hyffsat nöjd med resultatet. Nu när jag passerat halvtid (iaf om man utgår ifrån medellivslängden) så känner jag att jag äntligen börjar få grepp om min personlighet. Och vågar stå för den. I vissa lägen håller jag en tillbakadragen profil, men numera är det inte av feghet utan helt enkelt för att jag inte tycker det är värt ansträningen.

Mitt självförtroende byggs inte längre på mina prestationer eller på att ha rätt i alla lägen, utan på att jag vet att jag är en människa att hålla i handen när åskan går. Någon som man kan be om hjälp, som finns där med en axel att luta sig mot eller en hand att hålla i.

Nu blev det ett sedvanligt ego inlägg, förmodligen är jag lite klen efter migränattacken och behöver fylla på bekräftelsebehovet en sväng. Men what the heck, jag bjuder på den......

Det finns alltid ett "but"....

Mellantrollet: Mamma, kommer Du ihåg när Du var i skolan med mig?
Trollmor: Yes gumman, såklart jag gör.
Mellantrollet: När X och Y sa att dom ville bli som Du när dom blev stora?
Trollmor: Ja gumman det gör jag. Jag blev jättestolt då.
Mellantrollet: Det blev jag med. Fast det är en sak som dom inte vet
Trollmor: Tänkte Du på något speciellt?
Mellantrollet: Dom har ju bara sett Dig när Du är snäll och så
Trollmor: Det är ju klart. Tycker Du att jag är jobbig när jag inte är det?
Mellantrollet: Det är väl klart jag gör. Fast Du är ju min mamma då också
Trollmor: Absolut, jag är alltid Din mamma.
Mellantrollet: Fast just då fick Du gärna vara någon annans!

Nyhetsbulletin

Ibland blir jag lite förvånad över mig själv. Jag måste ha minne som en guldfisk, så fort jag vänder mig om så börjar jag om från början..... eller så kanske det är en överlevnadsinstinkt *s*.

Vad har jag nu gjort undrar förmodligen vän av ordning? Någon ny dörr som jag försökt gå rakt igenom med blåmärken som följd? Svaret på denna fråga är nej, inte då. Har jag då headbangat halva natten och totalt glömt bort min aktningsvärda ålder? No sir, no can do. Så var det inte heller.

Däremot har jag tillbringat en hel dag i skolan. Med ett gäng mycket intensiva och pigga 8 åringar. Inte nog med det, jag har tillbringat den dagen i verkstaden. Där jag hade kurs. I konsten att göra glassmycken. Det torde bara kunna sluta på ett sätt.... KAOS! Och blodvite!

Men vet ni vad? Så blev det inte! De små liven satt som tända ljus, lydde vartendaste litet ord jag sa och skötte sig exemplariskt. Alla kidsen var superintresserade, jättelyckliga och sa att det var en av de roligaste dagar de haft i skolan! Det kändes klart smickrande! Avslutningsvis var det ett gäng (främst killar!) som frågade om jag inte kunde komma fler gånger bara för att vara med. Och Mellantrollet var självklart stolt som busan!

Det var roligt, men intensivt och vid dagens slut var jag slut som artist. Men åker jag hem då? Nopia, nein, njet. Då är jag med Lilltrollet på fritis i några timmar för att vänta in mamman till en tjej som Lilltrollet brukar hamna på kant med. Sedan kör vi lite beteende terapi med damerna för att få dem att lära sig umgås på ett bra sätt. Vi får se hur det fortlöper, det är iaf en bra början.

Så nu är jag trött, ska skutta i säng och vårda min Louis Armstrong pipa (det är inte världens bästa väder för en seriös astmatiker) samtidigt som jag njuter av min samvaro med Peter Robinson.

Och med det säger jag "over & out" från Trollskogen

Vänskap

Idag fick jag ett sms, från en vän som har det tufft. Ett kort rop rakt in i mitt hjärta. Ett långt samtal, med både tårar och skratt. Mitt i bedrövelsens djupaste stund fanns där små skärvlor av glädje.
Tillsammans hittade vi dem. Och bejakade dem.

Det är vänskap. Att leta skärvor tillsammans. Att glädjas åt dem tillsammans. Att finnas där för varandra. När vi behöver. Det är skönt att ha en vän. Men det är minst lika skönt att vara en.

Utmaning antagen

Som av en händelse så blev jag utmanad av en 150 cm hög dam. Och som av en händelse handlar det om önskelistor.

Undrar om det kan ha med julen att göra? Could be.... Fast jag skulle då begränsa mig till sju önskningar. SJU?!?!? Varför just sju? Är det något religiöst eller? Ni vet, sjuarmad ljusstake. Eller har det med sagor att göra, Snövit och dvärgarna liksom. Eller veckodagarna? Äsch, shit the same.

Here we go: . Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt.Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.

1) Att Mellantrollets positiva utveckling i skolan ska fortsätta - hon behöver verkligen få växa i lugn och ro, få tryggheten och känna sig kompetent
2) Att Mellantrollet får en bästis - hon är ingen grupptjej och hon saknar fortfarande sin bästis från dagis så infernaliskt. Tror inte hon blir "hel" förrän hon hitter en ersättare.
3) Att Lilltrollet ska få tillbaka sin nagel. En kanske väldigt värdslig sak, men avsaknaden av en nagel på långfingret är inte så vackert. Spelar ingen större roll nu, men i dagens utseende fixerade samhälle kan det vara traumatiskt för en tjej senare i tonåren.
4) Att jag ska få snur på mitt andra företag och börja tjäna pengar på mitt glas. Jag mår så otroligt mycket bättre när jag jobbar med konstnärliga saker, men jag har inte råd att göra det i den utsträckning jag vill.
5) Att Trollfars nystartade företag går bra. För då tjänar han mer pengar och jag behöver inte jobba lika mycket, och då blir punkt 4 lättare att fullfölja.
6) Att min far får somna in i sömnen. En kanske morbid önskan, men det går utför med honom både själsligen och kroppsligen. Han har själv gett upp och vill inget annat, så låt honom få somna med medan han har värdigheten kvar.
7) Att alla de jag känner ska få må bra i kropp och själ, vilket såklart även inkluderar mig *s*

Och så sju som ska taggas:
Åsiktskanonen
Cornelia
Grön liten groda, lycklig sådan
Morgondimma
Skånes Carol Oates
Italiens Nakna Kock
Liten Bambi

Skulle inte tro det....

Nu är jag på krigsstigen igen. Mot reklam. Dålig sådan. Enligt min mening så bör reklam vara trovärdig för att nå ut. Eller iaf rolig. Eller tankeväckande. Men aldrig någonsin töntig.....

I en tidning hittar jag reklam för en hälsoprodukt. En leende donna med sug i blicken och en pay off som säger "turns you on and keep you going". Man behöver inte vara en Einstein för att kunna läsa in dubbelmeningen i det inte. Eller så kanske jag är överdrivet misstänksam?

Men okej, jag kan leva med det även om jag tycker det är aptöntigt. Dock faller hela konceptet om man nu ska marknadsföra något som 100% natural och sedan slår upp en megastor bild på en supermejkad dam med färgat hår och värsta botoxmunnen. 100% natural? Shouldn't think so!

Relativitetsteori i Trollskogen

Mellantrollet: Mamma, har Du tänkt på att för barn går tiden jättelångsamt?
Trollmor: Hur då menar Du?
Mellantrollet: Jo men som nu. Du tycker att det är jul jättesnart och jag tycker det är jättelångt kvar.
Trollmor: Så är det nog.
Mellantrollet: Jag vet varför det är så!
Trollmor: Jaså?
Mellantrollet: Jo men Du vet. Vuxna har ju använt en massa år och då har de inte så många kvar.
Trollmor: Okej...
Mellantrollet: Men vi barn har ju bara använt några stycken år och har massa kvar
Trollmor: Jaha...
Mellantrollet: Det är som med godis ungefär, har man bara lite kvar så äter man ju upp dom jättefort! Och så är det med vuxna och tid såklart.

L'amour est blue....

Tyckte själv att de mina röda hjärtan blev riktigt fina så jag tänjde gränserna lite. Och då blev det en blå variant!

Så nu är frågan den - rött eller blått?

Det bidde en tummetott....

Här skulle det komma ett långt, intelligent och stimulerande inlägg om mitt liv. Tankar snurrade runt och det kändes som om jag hade oceaner av klokheter & funderingar att ösa ur mig.

Men vet ni vad? Jag skiter i det, för jag orkar inte.

Efter en fredagskväll med alltför stor vinkonsumtion, ett litet släktbråk samt alldeles för lite sömn har jag sedan ägnat dagen åt att intensivstudera sjutusentrehundratolv gymnaster i varierande åldrar. Inkluderande ett litet troll. För att därefter ha en speeddejt med ett gäng damer och sedan avsluta kvällen med att montera niotusentrehundrafyrtiofyrton halsband.

Jag har insett att jag är inte klok. Inte just nu iaf. Jag går och lägger mig istället. Go'natt!