Närhet... kärlek...

Småtrollen börjar bli stora troll... och fort går det! Mellantrollet har det senaste halvåret vuxit både fysiskt och psykiskt, så att jag redan kan skönja tonåringen i henne. Tror att utvecklingen har gått lite väl fort, både för hennes mor och henne själv.

Det är inte lätt att vara först i utvecklingen, likväl som det är svårt att vara sist. Mellantrollen är den enda i sin klass som så här långt har tagit det fysiska steget från barn till kvinna. En process som man inte själv kan styra över, men som jag gärna hade sett hade dröjt ett år eller två för hennes egen skull.

Ena dagen vaknar hon och känner sig som det barn hon är, för att nästa dag vakna och befinna sig i en tonårings kropp. Både hon och hennes omgivning får stå ut med tvära kast, vilket hon inte alltid kan förklara. Vare sig för sig själv eller för dem, för hur lätt är det att för sina klasskamrater förklara PMS och allt vad det innebär? Inte nog med att det är svårt, det är även genant. Och klasskamraterna vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till den här tjejen som helt plötsligt har inträtt i något som de inte känner igen. Och som de ibland är avundsjuka på och i andra ögonblick rädda för.

Vi har långa samtal på kvällen, där tankar och känslor ventileras. Många förtroenden utbyts och jag öppnar mitt hjärta. Släpper ut de tankar jag själv hade när jag befann mig där Mellantrollet är idag. Tankar jag gärna delat med min mamma, men vars hjärta inte hade kraften att ta emot.

På samma gång som jag ger mitt stora lilla troll tröst och stöd så läker jag även den lilla tjejen inom mig. Besvarar på de frågor som hon en gång hade och själv fick söka svaret på. Tillsammans växer vi - jag, Mellantrollet och den lilla flickan jag ännu bär med mig. En häftig känsla, fylld av närhet. Fylld av kärlek.

Don efter person....

Mellantrollet: A som jobbar på fritids blir nästan aldrig arg på oss tjejer hur mycket vi än retar honom.
Trollmor: Det var väl en tålmodig sort, men varför retar ni honom?
Mellantrollet: För att se om han kan bli arg.
Trollmor: Då får Du väl göra mot honom som mot mig när vi bråkar.
Mellantrollet: Det går väl inte!
Trollmor: Varför inte det då?
Mellantrollet: Så elak och dum kan jag inte vara, då kastar han ut mig!
Trollmor: Jaha ja, men mot mig kan Du vara sådan?
Mellantrollet: Självklart. Du är min mamma och Du älskar mig hur dum jag än är!

Detta kallar jag kundservice!

Vi har som tradition att åka till Liseberg i slutet av sommaren och gjorde så även denna sommar. Äntligen hade Lilltrollet uppnått den magiska gränsen på 140 cm och de flesta attraktionerna stod öppna.

Glad som en travhäst gav vi oss på Balder, t o m Trollmor kastade sig dödsföraktande ut i denna svindlande färd med resultatet att flätorna stod som på Pippi Långstrump och maskaran lade sig i mungiporna när tårarna sprutade. Trodde aldrig jag skulle komma upp i detta höga decibel, Pernillas W's höga C (eller vad det nu var) i Picadilly Cirkus kan slänga sig i väggen!

I slutet av dagen väntar Kanonen och lag låter mig bli övertalade. Det har kommit rejält med folk och väntetiderna ligger på 30-45 minuter, men konstigt nog känns det ändå okej. Det är en skön stämning i köerna, ingen speciell trängsel och det rör sig hela tiden framåt. Men där tar det stopp. En ung tjej ifrågasätter Lilltrollets längd och jag påpekar att hon klarat måttet vid entren. Tjejen kontrollmäter och kommer fram till att det fattas en 3-4 cm. Jag står på mig, men det hjälper föga. Hurtigt säger hon "Du får växa på Dig tjejen och komma tillbaka nästa år". Visserligen menade hon det säkert snällt, men att säga det till en liten 10 åring inför en knökfull kö får resultatet att hon kände sig liten, varpå tårarna började spruta och vi lommade därifrån.

Gick till informationen för att framföra klagomål och då informerade de om att man kan kontrollmäta sig hos dem, för att sedan få ett band som styrker längden om man uppnår de magiska 140. Och så gjorde vi och banden kom på, dock mäktade vi inte med ytterligare 30-45 minuter i samma kö.

Min vana trogen skrev jag ett mail till Liseberg och framförde mina åsikter, bl a att man bör ha samma mätinstrument ute vid entreerna till attraktionerna som inne vid själva spärren, att man bör informera redan i entren om möjligheten till kontrollmätning m.m.

Det tog inte många dagar så kom ett mail. Kundtjänsten framför sina ursäkter, de har inte agerat helt korrekt och som kompensation fick vi ett nytt besök för hela familjen, inklusive åkband!

Det tycker jag var outstanding! Kompensationen i sig var jättetrevlig, men det viktigaste för Lilltrollet var ändå att de sa "vi gjorde fel, Du hade rätt". Det var storsint och helt by the book. Kan väl säga att Liseberg lyser än starkare i tjejernas hjärta efter det.

Även innan ovanstående incident var vi stora fans av Liseberg. Tempot i parken, stämningen, attraktionerna och miljön är helt suverän. Vi klarar utan problem 8-9 timmar i parken utan vare sig lugnande eller utbrott. Det är trevlig och hjälpsam personal, måste helt enkelt vara Sveriges trevligaste nöjesfält!

Så tack Liseberg för suverän service och bra bemötande, we still love you!

Det första steget....

Mitt älskade Mellantroll,
Det går så fort nu, så otroligt fort. Saker händer varenda dag och jag märker både fysiskt och psykiskt vilken mognad Du börjar uppnå. Du har tagit Dina första steg mot att lämna barndomen, mot tonåren och mot att frigöra Dig från mig & mitt inflytande. Något som gör mig glad och samtidigt livrädd. Men jag måste lita på Dig och låta Dig ta Dina steg, för att finnas där när Du trampar snett.

Att se Dig idag, så stark och trygg i Dig själv. Så vacker på både in och utsida. Det värmer, gör mig så stolt. Att veta att Du tagit Dig igenom det Du gjort, att Du vågat lita på Dig själv och stå för den Du är är starkt. Mycket starkare än jag tror Du kan förstå. Det är inte lätt att vara barn och vara "annorlunda", men att samtidigt stå för det. Att våga bejaka det, det är än svårare. Men Du har gjort det och jag är glad för det!

Du har funnit en bästis, varit som ler och långhalm. Blodsystrar. Och hon svek Dig, rejält. Men Du klarade det, Du tog det inte personligt och förstod att problemet inte låg hos Dig. Och än en gång växte Du i mina ögon.

När jag tänker tillbaka på det hudlösa lilla barn Du tidigare var, hur orolig jag var för Dig. Hur ledsen jag varit, när jag sett hur tung Din barndom stundtals har varit. Hur ont det gjort när jag sett hur Du kämpat.

Men kampen var inte förgäves, och jag är glad att vi tog de steg vi gjorde. Tillsammans.

Sitter här och är varm i hjärtat. Du har Din andra pojkvän och ni är så söta mot varandra. Ni törs stå öppet för de känslor ni har och jag är så glad, även om de är dramatiska precis som det hör den första kärleken till. Det är som att se "Den vita stenen" med min egen dotter som huvudperson.

Och jag är stolt, för Du delar detta med mig. Via mail, via chatt och sms. Du frågar om råd, Du låter mig veta vad ni säger till varandra. Lite generad för att ta det öga mot öga, så hittar Du Dina egna vägar att dela med Dig. Jag får ta del av Dina känslor och Du litar på mig. Precis vad jag alltid har önskat mig. Att finnas där, få Din tillit, Dina förtroenden. Det är stort. Det är viktigt. Men framförallt är det kärlek!

Mellantrollet rules!

Mitt älskade Mellantrollet är en speciell tjej, lite Lisbeth Salander liksom. Vilket är coolt tycker jag, men samtidigt är det mycket störande för många som anser att små elvaåriga flickor ska ha långt hår, fnittra och mest bry sig om det yttre.

Så är inte Mellantrollet, hon är mer komplex än så vilket är en utmaning men också en väldigt häftig känsla. Samtidigt är det tufft för henne många gånger och känner ett utanförskap, vilket hon faktiskt accepterar och förstår. Hon sammanfattar det själv ganska så bra genom att låna Kurt Cobains ord:

"Jag blir hellre hatad för den jag är än att jag är älskad för något jag inte är"

Första kärleken...

Mitt älskade lilla troll börjar bli stor. Kroppen har förändrats, ansiktet mognat och jag börjar skymta den tonåring hon är på väg att bli.

Även hennes hjärta börjar förändras, mogna och ta in intryck från fler. Hon breddar sina vingar och låter känslorna gå utanför den närmsta kretsen. Och där finns han, som har varit med sedan hennes barndoms dagar. Som hon har busat och lekt med, bråkat och kivats med. Men som alltid varit där. Och nu i samma klass.

Ikväll blev jag inkallad på rummet. Mitt mellantroll som har så stark integritet, som inte gärna pratar känslor och som aldrig varit kär frågar mig med blyg röst och rodnande kinder; mamma, hur gör man när man frågar chans på någon?

Det blev ett brev, skrivet på fint brevpapper med röd penna och en fint stänk av parfym.

Imorgon skall det överlämnas. Och jag hoppas på att den första kärleken blir besvarad. För hennes skull, men även för hans. För de är fina tillsammans. Och den första kärleken skulle bli ytterligare ett minne till deras gemensamma historia.

Morgondagen är en stor dag. För henne. Men också för mig. Ännu ett steg mot vuxenvärlden, ännu ett steg bort från mig. Jag gläds, men sörjer också. En bitterljuv känsla, som de flesta som har med kärlek att göra.

Det börjar nu. Med små små steg.

Mellantrollet strikes again...

Trollmor: Vad tycker Du om den här tröjan gumman?
Mellantrollet: Njae, inte min stil. Jag är mer stylish liksom
Trollmor: Den här då?
Mellantrollet: Men mamma! Det ser Du väl? Det är inte min skärning!

Jag går en tuff framtid till mötes. Damen har inte ens fyllt 11......

Mellantrollet in action...

Trollmor: Gumman, vad har Du gjort med håret?????
Mellantrollet: Jag har haft i vax
Trollmor: Vax? Hur mycket då?
Mellantrollet: Ta det lugnt mamma, det är nästan en halv burk kvar!

Hon har således tvättat håret med diskmedel i några dagar. Snart har det återtagit sin ursprungliga konsistens......

Lilltrollet tänker till!

Lilltrollet: Mamma, Du vet dom där Haitipengarna Du skänkte?
Trollmor: Ja gumman?
Lilltrollet: Det var nog inte så smart
Trollmor: Varför inte?
Lilltrollet: Det var en farbror som köpte fallskärmar för alla pengarna!


Appropå rubrikerna om Hoppets Stjärna, nu skänkte jag lyckligtvis pengarna till Läkare utan Gräns. Och de köpte mig veterligen inga fallskärmar

Mysteriet löst!

Förra veckan var jag lite besviken på Mellantrollet och hennes inställning till skolarbete. I veckan skall hon få göra om ett prov som hon lyckades mer eller mindre nolla helt. Började lite lätt att förhöra henne i söndags. Och hon kunde alla frågor som ett rinnande vatten!

Men varför i hela helsefyr kunde Du inte svara på frågorna i skolan undrade jag då? En i mitt tycke ganska naturlig och befogad fråga.

Mellantrollet svarar lakoniskt:

"Men mamma, fattar Du inte? I skolan har jag ju inte tid att koncentrera mig för jag har en massa annat att tänka på"

Ja men då så, då är allt lugnt! Eller inte....

Hilfe...

Läser i Mellantrollets planeringsbok från skolan;

Fråga: Vad har Du lärt Dig den här veckan i skolan?

Svar: Inte mycket för jag får inte längre sova på lektionerna!

Vart skall detta sluta, hon är 10.....

Rastlösa troll

Fick ihop hela 4 st små troll som klättrade på väggarna och behövde motioneras. Högst upp på önskelistan stod Äventyrsbad eller Hoppland - gissa vad jag valde?

Kan väl säga som så att jag var INTE ensam om den tanken. Ett apknökat Heron City och en dyngförkyld trollmor är ingen bra kombo.

Hoppland måste vara guds straff till mesiga föräldrar som inte kan säga nej till sina barn när de vill åka till ett jäkla hoppland för 130 spänn per unge! Inse, 520 riksdaler för 2 timmars lugn och ro. Slå sen på lite läsk och korv på det så är jag halvvägs till Maldiverna!

Nästa år är det jag som bygger ett hoppland på bakgården, fyllt med kuddar och frigolit. Hur svårt kan det vara?

Morgonstund ....

har guld i mun sägs det, men fan trot! Igår hade båda trollen övernattning, Lilltrollet hemma hos en kompis och Mellantrollet hade kompis här.

Skönt tänkte Trollfar och jag, en tidig kväll med en bra film och kanske en godnattpuss i lugn & ro.

Mellantrollet & kompisen ligger i sängen och kollar video, så vi kryper tidigt till kojs.

Klockan 23.30 ringer busringer Lilltrollet och beställer pizza. Inte kul!

Klockan 01.00 säger jag åt Mellantrollet att stänga av videon.

Klockan 03.00 snarkar Trollfar så att jag tror att en jumbojet landat i sängen bredvid.

Klockan 05.00 är Trollfar uppe och säger till Mellantrollet att vara tyst & gå till sängs.

Klockan 07.30 ringer Lilltrollet och vill ha frukost! Fast hon inte är hemma

Klockan 08.00 går Trollfar till jobbet. Trollmor tänkte somna om.

Klockan 08.30 ringer Lilltrollet och är fortfarande hungrig.

Klockan 09.00 ringer Lilltrollet och har ont i huvudet.

Klockan 09.30 ringer släkting som vill säga god fortsättning.

Sedan gav jag upp. Jag får sova i nästa liv....

Avslutningsvis kan jag säga att nästa övernattning ligger låååååååååånt borta, om man inte räknar med min egen - på ett ljudisolerat lyxhotell!

Färgglatt värre...

Mina små troll är otroligt fascinerade av smink, trots att deras mor har ett ytterst påvert sminkförråd. Iofs var jag likadan i deras ålder, glittrande skuggor, blanka läppstift och färger i otroligt många kulörer man inte visste fanns.

Så självklart önskar de sig smink,vuxet sådant, i julklapp. Jag har lite försynt framfört att läppglans och lite svagt rouge är helt okej men det andra får vänta - de är dock inte mer än 10 och 11 år.

Vad händer? Jo tack, de skulle fasiken kunna öppna en filial till Make Up store utan några som helst problem. Farmor tyckte att visst skulle damerna ha smink så hon köpte en liten miniväska fylld med smink. Svägerskan resonerade på samma sätt och slog till med en megastor ask med diverse ögonskuggor. Och så kom syster och klippte till med en dubbelväska där ALLT fanns i trippel upplaga!

Shit, de har smink så det räcker fram till deras pensionering. Jag har aldrig ägt så mycket smink i hela mitt liv, sammantaget. Men vackra färger var det. Jag kanske får låna om jag är riktigt snäll?

Frågan är dock bara när det skall nyttjas, för det är ju färskvara och vi tillåter smink hemma när de klär ut sig samt möjligen lite svagt när de har klassfest (vilket händer 1 gång per år).

Vi har nog inte en helt lätt vår framför oss, med tanke på vad Mellantrollet sa igår;

"Mamma, om det nu finns så är det synd att inte använda det. Eller rättare sagt, det är oförskämt mot dem som gett oss det om vi inte använder det. Så det kanske är lagom att vi börjar sminka oss i skolan nu, så visar vi att vi gillar julklapparna!"

Skulle inte tro det!

Lilltrollet rules!

Vi bor på Söder i den Kungliga huvudstaden. Den del av söder där en passering av Hornsgatan är nödvändig för att komma någon annanstans. Och vi har ett sommarhus ute i skogen där snön och isen gör att dubbdäck är absolut nödvändigt. Nu är det dryga veckan kvar och sedan kommer vi begå lagbrott var gång vi lämnar vår bostad. Alternativt att vi köper nya vinterdäck utan dubb, för visst har vi några tusenlappar som ligger och dräller. Och sedan håller vi andan och tummarna var gång vi åker ut till landet.

Eller så skaffar vi en bil till som vi parkerar i ett garage strax utanför stan. Absolut smidigast, frågan är bara hur det skall finansieras.

Hur som, Lilltrollet har hört våra kommentarer och har precis som vi tyckt att det är ett korkat beslut. Nej, inte korkat ur miljösynpunkt men det kanske skulle varit med lite mer framförhållning och tanke bakom. Men så var det nu inte, och Lilltrollet blev arg.

Igår sitter jag i soffan när Lilltrollet kommer fram till mig med telefonen och säger att det är någon som vill prata med mig. Jag får en okänd man på tråden som presenterar sig som reporter X och han säger att Lilltrollet ringt honom för att framföra sina åsikter om vinterdäcksförbudet på Hornsgatan!

Hon har alltså blivit så arg att hon att hon har googlat fram en av kvällstidningarnas telefonnummer, ringt redaktionen och bett att få säga vad hon tyckte.

Nu blev det ingen artikel eftersom tidningen ansåg att det var mer av lokalt intresse, men reportern blev lite imponderad över hennes engagemang och initiativförmåga. Och det blev jag med.

Just idag kan jag säga att jag är otroligt glad över att vi har dubbdäck, för gatan är snötäckt med ett lager av is under. Not really funny....

Smart Mellantroll!

Trollmor: Mellantrollet, har Du mascara på Dig?
Mellantrollet: Nej mamma, det ser bara ut så.
Trollmor: Gumman, kom igen. Jag vet hur mascara ser ut
Mellantrollet: Jag glömde, jo det har ajg
Trollmor: Du vet vad vi sagt, inget smink i skolan vännen.
Mellantrollet: Jag vet, jag glömde
Trollmor: Glömmer Du en gång till så tar jag sminket ifrån Dig
Mellantrollet: Det är okej mamma, för jag använder Ditt ändå

Sorgligt, men vackert...

Igår hade jag och Mellantrollet mamma-dotter mys, medan Trollfar och Lilltrollet var ute på galej. På Mellantrollets begäran hyrde vi "I taket lyser stjärnorna", en film hon tjatat om efter att ha läst boken i skolan. Kanske hon var lite ung för filmen, men det är en mogen tänkande dam så jag tror nog att det var en bra film för henne.

Och hur underbar var då inte filmen? Att se tillsammans med sitt "soon to be" tonåring. Den skildrade de känslor och svårigheter man som tonåring stöter på, hur lätt det är att göra sin sorg bakom ett hårt skal för att ilskan är lättare att hantera än tårarna.

I mitt tycke var detta den ultimata tonårsfilmen jag sett. Och jag grät floder från halva filmen och framåt. Den gjorde ont, den var sorgsen men också förbannat vacker!

En film jag önskar att alla barn fick se på Livskunskapen i skolan, självklart med efterföljande diskussioner.

När Trollfar och Lilltrollet kom hem satt det en rödgråten, snörvlandes mamma i soffan. Med ett mjukt, ömsint Mellantroll i famnen. Det var en skön kväll, med mycket närhet.

Kloka Mellantrollet sammanfattade filmens handling precis på spiken;"

Det handlar om tonåringar, om hur mycket lättare det är att vara arg än ledsen. För om man är arg så kan ingen göra en illa, tror man iaf. Fast det är fel. För det gör ont, inte lika snabbt kanske men mycket mycket längre. Så det är bättre att gråta direkt istället"

Lakoniskt mellantroll

Mellantrollet: Vet Du mamma, jag blev inte så rädd när Du ramlade nedför muren
Trollmor: Blev Du inte, vilken tur. Men jag skrek ju som en tok, att Du inte blev rädd då?
Mellantrollet: Mamma, jag är smartare än så! Om Du skrek så levde Du ju, hade varit värre om Du varit tyst!

Surprise!

Kommer hem efter denna gråa dag, grå i själen och grå i sinnet. Vad möts jag då av?

Lilltrollet och hennes killkompis X har dukat bordet, med hjärtan och choklad. Fixat iordning en fruktsallad med chokladsås, hällt upp vin i vackra glas. Ställt fram kandelabern och bröllopsfoto på mig & maken. Hur vackert som helst!

Behöver jag säga att jag fick en tår i ögat?


ps: Sedan är inte fruktsallad, matlagningsvin och chokladsås världens bästa kombo, men tanken var god

When tomorrow comes...

Jag har en dotter. Eller rättare sagt, jag har 2 döttrar. Dock är det bara en av dem som:

- byter kläder 3-4 ggr per dag
- duschar 2-3 ggr per dag
- förbrukar schampo i nivå med Botswanas BNP
- använder kilovis med frisyrgelé


Och hon är 10 år! Vart skall detta sluta??????