Mellantrollet rules!

Mitt älskade Mellantrollet är en speciell tjej, lite Lisbeth Salander liksom. Vilket är coolt tycker jag, men samtidigt är det mycket störande för många som anser att små elvaåriga flickor ska ha långt hår, fnittra och mest bry sig om det yttre.

Så är inte Mellantrollet, hon är mer komplex än så vilket är en utmaning men också en väldigt häftig känsla. Samtidigt är det tufft för henne många gånger och känner ett utanförskap, vilket hon faktiskt accepterar och förstår. Hon sammanfattar det själv ganska så bra genom att låna Kurt Cobains ord:

"Jag blir hellre hatad för den jag är än att jag är älskad för något jag inte är"

Aldrig mer Esprit tack!

Jag tillhör den minoritet av kvinnor som inte är speciellt förtjust i att shoppa, iaf inte till mig själv. Därför brukar jag göra 2 punktinsatser per år då jag ställer mig i provrummet, ber expediten allra ödmjukast om hjälp och så kör jag igenom sortimentet. Brukar resultera i att jag går därifrån ett antal tusenlappar fattigare, då jag i princip lägger hela klädbudgeten på dessa 2 inköp.

Den perfekta butiken för detta har för mig varit Esprit, dels för sortimentet men även till stor del för personalen i den butik jag varit i. Men nu tog det stopp! Med besked.

I förra veckan är jag där och shoppar loss, för en i mitt tycke ganska ansenlig summa. Den låg iaf i topp på deras dagslista. Däribland köper jag en kjol. En helt vanlig svart bomullskjol, som jag premiäranvänder på fredagen. Och den spricker. Inte i sömmen eller slitsen vilket brukligt är om den varit för tight, utan den spricker mitt i tyget i trådriktningen, när jag böjer mig.

Självklart åker jag tillbaka med den, då det verkar vara fel i tyget. Lätt hänt med bomullskjolar, framförallt om någon har provat den innan och den kan ha suttit för tight. Väntar mig inga som helst problem.

En ung tjej tar emot och noterar, medan hennes kollega hänger över axeln. Kollegan lutar sig fram och säger "den var förmodligen för tight", vilket jag dementerar. Då säger hon att jag fastnat i något, vilket jag inte har. Det kan man även se på revan som är helt rak, inga tecken på spik eller något annat. Kollegan hänvisar till att de får inte ta sådana beslut i butiken utan hänvisar till reklamationsansvarig som ska ringa mig under måndagen. Och det gör hon.

Med besked om att det inte är en reklammation utan jag har köpt en för liten kjol. Eller fastnat i en spik. Och båda sakerna är fel. Jag säger att jag kommer hämta kjolen, skicka den till allmänna reklamationsnämnden då de kan utföra tester som kan påvisa om tyget var "stressat" eller inte.

På det svarar hon med ett lätt spydigt tonfall att det går jag så gärna för de kommer inte att behandla det som en reklammation, utan jag har själv orsakat skadan. Självklart blir jag sur som fasiken, påtalar för henne att jag lär aldrig mer sätta min fot i en Esprit butik då jag finner bemötandet mindre trevligt. Vilket är helt okej enligt henne.

Visst, jag förstår att det finns människor som sätter reklammationer i system men bör man inte se till vad det är för typ av person man har att göra med, värdet av det man reklammerar i relation till hela köpet och använda sig av någon form av sunt förnuft?

Är det sannolikt att jag skulle fuska med en kjol på dryga 500 kr när köpet var avsevärt mer? Och när de riskerar badwill och en förlorad kund?

Jag hoppas de tycker att det var värt det för att "spara in" 500 kronor......

Kan väl säga att resterande inköp som är oanvänt kommer att returneras å det snaraste. Sedan får jag leta reda på en ny favoritbutik för min gamla har försvunnit.....

Framtidens Picasso?

Låt mig få presentera resultatet från barnens arbete två veckor sedan! Visst är det häftigt! Kidsen har en helt underbar lärare som går i pension i samband med att de går upp i årskurs 4:a och när vi körde glasverkstaden så lät jag alla barn välja ut sin favoritfärg för att sedan skriva en hälsning på den.

Sedan gjorde jag ett lapptäcke och fixade ett fat. Så här blev det! Tycker själv att det är ett bra minne att ta med sig när man lämnar ett gäng underbara barn. De lär för alltid ha en plats hos henne på det här sättet och jag tycker att det blev dekorativt. Vad tycker ni?

Trollskogentid

Nu förlorar jag min mobila oskuld vad gäller bloggen. Trodde aldrig den dagen skulle komma, men man är väl inte sämre än att man kAnändra sig. Är ute i Trollskogen och njuter av sommarvärmen. Sovit små powernaps i solen flera gånger, boken kommer frammenefter två sidor är det snark. Trollungarna har premiärbadat och trollfar klipper gräs. Och jag gör ingenting. Hur mysko som helst. Å andra sidan börjar den efterlängtade utbyggnaden nästa vecka så det känns fånigt att städa/slipa/måla eller något annat aktivt. Så jag snarkar på. Och mobilsurfar. Och njuter.

Mör....

Idag har jag stått på bena precis hela långa dagen. Eller rättare sagt, jag har stått på det ena benet för det andra benet vill inte vara med att leka.

Jag lovar dyrt och heligt att aldrig mer klanka ned på de som klagar på ryggbesvär, inte ens i tanken. Tänk att en liten eländig disk kan vålla så mycket besvär. Och det bara av att sova middag.... pinsamt! Mitt skick måste nog gå till världshistorien som "kvinnan var skelett var gjort av papier machier" eller varför inte "Plockepinn kvinnan"?

Vad gör då en klok och förnuftig kvinna som jag på benen en hel dag som denna? Jo tack, jag har haft kurs. I glasfusingens ädla konst. Inte för en utan för två grupper. Bestående av barn. Välartade, trevliga och mycket mysiga sådana, men ändock barn. Hela 23 stycken! Dock uppdelat i två omgångar.

Inga allvarligare blessyrer, några plåster gick åt men lite blodvite får man räkna med. Och kidsen skötte sig kanon! Och de älskade det! Så om lite dryga 2 veckor får de stolt ta hem både ringar, halsband och broscher att stolt visa upp! Samt att vi har fixat en kanonbra avskedspresent till deras lärare som går i pension till sommaren.

Alla barn har fick välja ut en färg som jag skar i identiskt stora bitar, på sin bit fick de sedan skriva en hälsning till läraren. Sedan lägger jag ihop allt som ett lapptäcke och bränner ihop det till ett fat. Kan man få en bättre present än ett vackert fat med varma ord från de barn man följt i så många år. Är riktigt stolt över min idé om jag ödmjukt får säga det själv.

Nu har jag intagit horisontal läge, med lap'n på magen och inväntar kvällens middag. Trollfar får slita hårt nu..... medan jag vilar mig frisk.



ps: om någon undrar så är det en klämd disk jag har... vilket jag lyckades fixa när jag sov middag i helgen. Kan nån kan Trollmor!

Släkten är värst...

Idag är det min födelsedag, ett halvt sekel är nu svindlande nära och nästa år blir det förmodligen ett kalas som heter duga. Dock att fylla 49 känns lagom osexigt och det blev heller inget större pådrag.

Jag har en släkting som jag talar med typ 2-3 gånger per år, vid jul och födelsedagar. Allt elände i världen drabbar alltid henne, oavsett om det är en krukväxt som dragit hädan eller en nagel som gått av så lyckas hon alltid få det till en katastrof av tsunamiliknande dignitet.

Vid dagens pliktskyldiga telefonsamtal vaknade en liten djävul i i mig och jag fick en väldigt omogen känsla av att vilja "vinna" eländesdiskussionen. Så när hon frågar mig om hur livet i Stockholm var svarade jag med viss ironi;

"Jo tack, förutom att Lilltrollet har ett kraftigt stukat finger, Mellantrollet skrapat sönder knäna rejält efter en cykelvurpa, jag har diskbråck och brorsans kontor har helt brunnit upp så är det bra"

Tror ni det bet? Icke sa Nicke.

Till svar får jag;

"Jag förstår att det är besvärligt, men då ska Du veta vad jag råkade ut för! Jag fick en parkeringsskada vid matvaruaffären häromdagen. En hel decimeter lång repa i lacken!"

Vad gör man? Det är bara att suga i sig och försöka vara lite mer mogen vid nästa telefonsamtal, jag har ju ett halvår på mig att öva .....

Din mamma kan vinna - en annan mamma får leva!

Jag hade ju tänkt mig en liten bloggpaus, men så fick jag ett mail häromdagen från Action Aid. Ett som jag inte kunde motstå. Dels för att jag är medlem i Action Aid och dels för att jag gärna gör det lilla jag kan, utöver att lägga en peng då och då.

Nu närmar sig Mors Dag och istället för att panikköpa en bukett halvvissna tulpaner eller en kaloristinn chokladask kan man göra som Action Aid föreslår:


"Det är nämligen så att vi från och med den 10 maj har en kampanj med the Body shop. Den går ut på att man kan nominera sin (eller någon annans) mamma gratis i någon av the Body shops 60 butiker, och vinnarmamman i varje butik får en gratis make up kväll på Body shop tillsammans med fem vänner.

Två kronor per nominering går, från the Body shop till vårt projekt för att utbilda by-barnmorskor i Sierra Leone, vars mödradödlighet fortfarande är vansinnigt hög. "

Just i dagarna känns det för mig högaktuellt, då nära vänner har drabbats av hårda slag. En väninna har fått diagnos bröstcancer av den aggressiva sorten och det är något som drabbar hela familjen. Men vi här i vår trygga del av världen har iaf möjligheter och resurser att få den vård som krävs. Det är inte alla förunnat.

En annan vän drabbades av att kontoret brann och hans verksamhet blev hårt drabbat, men även här har samhället stora resurser i form av brandkår, saneringsfolk, försäkringsbolag.

Stora slag för de drabbade, självklart, men de får det stöd och de resurser som krävs. Så ser det inte ut i alla delar av världen och jag tycker det är skönt att kunna bidra för att göra livet drägligare för några iaf.