lördag, december 31, 2005

Ännu en dag har passerat, ännu ett år har gått. Ett år när jag hittade bloggen och ett helt gäng med trivsamma vänner & bekantskaper. Ett bra år när vi äntligen tog oss ur nedåtspiralen, flyttade till större lägenhet, köpte sommarhus och började se framtiden som en möjlighet & inte en utmaning. Jag tror 2006 blir ännu bättre!
Gott Nytt År
på er alla,
kända och okända vänner.
ps: bilden är från Copacabana. Jag firar inte nyårsafton där. Men min syster gör! Är jag avundsjuk? Gissa! Är grodor gröna? Är solen varm?

Batbuts bloggetik

En av de saker jag uppskattar mest med bloggandet är friheten. Att själv välja de bloggar jag vill läsa, kommentera där jag tycker mig ha något att tillföra eller bara vill säga hej. En del bloggar berör mig inte, andra retar bara upp mig och några förstår jag inte överhuvudtaget. Men då väljer jag att att inte besöka dem. Inte ödsla min energi på något som inte tillför mitt liv något. För den saken skull behöver det inte vara "fel" på de bloggarna, men de är inte kompatibla med mig helt enkelt.

På lite olika ställen har det varit vilda diskussioner om vad man får och bör göra här i bloggens förlovade land. Åsikter och fräna ord har kastats ut, en del har blivit arga och andra ledsna. För mig är det egentligen ganska enkelt. Bloggen är en form av dagbok. Jag väljer själv vad min dagbok ska innehålla. Typen av innehåll ger också en fingervisning om vilken typ av besökare man får.

För somliga är bloggen en värdemätare, på den popularitet man åtnjuter i den okända skaran av läsare. För andra en bekräftelse och för återigen andra ett sätt att väcka debatt. Vissa har valt att vara utlämnande i både ord och bild, vilket alla besökare inte klarar. En del fäller nedlåtande kommentarer, andra sexistiska.

Även här har man som blogginnehavare flera val att göra. Man kan ransonera/censurera sina bilder så försvinner de neandertalska kommentarerna förmodligen. Eller så kan man censurera kommentarerna. Eller så kan man helt enkelt låta det vara som det är. Hur man väljer är upp till var och en. Man har ju även ett fritt val som bloggläsare. Gillar man det inte, ge attan i att besöka bloggen då.

Något jag däremot anser är helt tabubelagt i bloggen är att utelämna personer vid namn (om det inte är citat och liknande), person- eller gruppförföljelse, agitation, pedofeli osv. Det är sällan ord kan få en människa att ändra åsikt, argumentationen faller platt till marken. Det är de egna upplevelserna som får oss att ändra inriktning. Och de är ganska få här på bloggen. Så låt oss vara självkritiska och eftertänksamma till det vi skriver, i vår egen blogg och i kommentarer hos andra. För mig är bloggandet en kontemplativ oas, en plats där jag blir inbjuden att få ta del av andra människors liv. Oavsett om jag delar deras åsikt eller inte.

Detta var förmodligen mitt första (och kanske sista) inlägg i bloggdebatten. Sedan återgör jag till att bli "samma gamla vanliga fladdermus, som pendlar mellan högt och lågt".

Uppdatering 15.25Något jag däremot får spader på är de bloggare som får kommentarer och selektivt väljer ut vilka de ska svara på. Ratar somliga, medan andra alltid får ett svar. Inte de som gör det någon gång då och då (som undertecknad), utan de som alltid gör det. Som om några är värda deras uppmärksamhet, men andra inte. Fast återigen, då praktiserar jag min valfrihet genom att inte "gå dit" igen!

Sista dagen

Den sista veckan i hennes liv blev en av de bästa. Helt utan egen förskyllan, och utan vetskap om att slutet närmade sig. Ödet gav henne en sista gåva att ta med sig på den eviga färden.

I början av veckan vaknade hon tidigt. Hjärtat fladdrade och kändes oroligt. Men är man av gammal god bonnsläkt och till åren kommen så gör man inget större väsen av det. Något slank väl ändå ur henne, när hon pratade med sonen. Hur man kan annars förklara det besök hon fick?

Alla tre barnbarnen samlade, tillsammans för första gången på många år. Inte sedan de var små parvlar och sonen fortfarande gift, hade de suttit tillsammans kring köksbordet. Förutom idag. Gamla farmor med hennes vuxna barnbarn. Och med ett barnbarns barn på väg.

Trots att framtiden var begränsad såg hon ändå ljust på den. Kommande helg var det lysning för den blivande modern. Och farmor skulle självklart vara med. Finklänningen inköpt och håret ondulerat för den stora dagen.

Så kom då den stora dagen och hon var uppe med tuppen. En strålande vacker försommardag, med sommarens löften i luften. Och hjärtat kändes lätt och fyllt av välbehag, nyfiket på dagens begivenheter.

Finskorna putsade och klänningen vädrad, med lite rosa på kinden och tillika på läpparna. En kopp kaffe på balkongen, där fåglarna välkomnade vårsolen och grönskan. Gott om tid innan sonen skulle komma. Iklädd sina finkläder, med skorna på, lade sig farmor på sängen för en tupplur. Och somnade in. Med ett lyckligt hjärta och en leende mun trädde hon in i den eviga sömnen. Min älskade, söta lilla farmor. Som jag fortfarande saknar.



Nya tider!

Ny dag, nya krafter! Reningen igår fungerade och dimmorna har lättat. Årets sista dag. Hoppas den inte är en föraning om vad som komma ska. Förkyld! Rudolf med röda mulen skulle stå sig slätt i det här sällskapet. Men jag har ett vackert inre, får nöja mig med det.

Med rätt förhandlingsteknik kan man uppnå mycket! Vet inte vilket trick det var som fungerade, men imorse sov lilltrollet till klockan 08.00! Utan silvertejp eller sömnmedel! Hoppet om en ljusare framtid vaknade raskt.

Även mellantrollet sköter sig kanon. En silverpeng var morgon som belöning har gjort att den nattliga utmattningstekniken har upphört. Några sagor, puss och godnatt. Sedan ligger mellantrollet kvar till hon somnar. Trollmamman & stortrollet börjar helt plötsligt få kvällarna tillsammans igen.

Vi går en ljusare tid till mötes!

fredag, december 30, 2005

Tunga tankar

Nu ska jag beröra något oerhört tabubelagt. Något vi sällan pratar om. Döden. Det som en dag väntar oss alla. Typiskt mig, en hel dag med oseriösa bilder. Springa fort fort för att komma bort från det som ligger och mal bakom.
Istället för att släppa fram det direkt och låta lättnaden ta över. För så blir det alltid. När jag väl tar itu med mina nattsvarta tankar. Ser dem skrivna offentligt. Får kommentarer. Då skingras tyngden och balansen återvänder.

Jag är otroligt rädd för döden. Inte för själva handlingen i sig, utan vad den för med sig. För mig, men framförallt för mina barn. Jag vill alltid vara med och vaka över dem. Att se dem växa upp till tonåringar. Att som vuxna kvinnor ta sina steg ut i livet. Frigöra sig från mig. Bli starka, självständiga och harmoniska.

Eftersom jag var relativt gammal när de föddes känns det som tiden är utmätt. Jag har även en deffekt som kan bli fatal, om jag missköter den. Risken är liten, men den finns där. Allt det kommer över mig ibland. När jag ser de små trollen rusa runt i snön. Skrattandes och busandes. Ropandes att jag ska göra dem sällskap. Men jag orkar inte. Är med dem i tanken. Står bredvid och hejar på.

Min mamma beslöt sig för att ända sitt liv strax före jul för några år sedan, strax innan mellantrollet kom. År av alkoholmissbruk och depression krävde sin tribut. En chock, men samtidigt inte oväntat. Hon var också en lycklig småbarnsmamma en gång i världen. Sedan hände något. Och livet ändrade riktning. Tänk om jag råkar ut för samma sak? Jag tror det iofs inte, men ändå. Risken finns.

I sådana här ögonblicket önskar jag att jag hade tron. På något. Som gav mig tillförsikt. Oftast har jag det. Tron på livet och min familj. På att vi klarar det här. Men så kommer ett ögonblick av svaghet. Men nu gömmer jag det inte. Ut med det i bloggens offentliga värld. Så kanske det lättar.

Vad som än händer och sker, låt mig få följa mina barn in i den vuxna världen. Låt mig få vara med och se dem stå på egna ben. Starka, självständiga och harmoniska.


ps: jag är inte ledsen eller deppig, kände bara att jag måste få ur mig detta. Tack om ni orkat läsa!


Ärliga karlar?


Finns det? Handen på hjärtat, har ni någonsin tänkt denna tanke?

Fantasilös jag är idag. Bara bilder. Fast det ligger något och mognar i bakhuvudet. Kanske ett kapitel i Batbutstory eller en liten episod ur mitt liv. Who knows? En sak är säkert iaf, jag kommer tbx!

Attans katter!


Har sagt det förr, men det tål att upprepas. Katter är ena lömska djur!

I väntan på fantasi


I väntan på fantasin fortsätter jag min oseriösa stil. Kanske jag skärper ihop mig under dagen...

Upptagen


Idag är det en busy busy dag. Ledig! Och har i ett svagt ögonblick lovat att åka pulka. Voine voine, kan sluta hur som helst. Bästa att sno in mig i några lager silvertejp så jag iaf inte tappar några kroppsdelar i backarna. Rapport följer. Under tiden kan ni roa er med fundera på bildens upplösning *s*

ps: jo jag vet, lite hemsk men det är en sådan dag idag

torsdag, december 29, 2005

Hur då?


Kan inte någon förklara hur detta går till?

JB, I love you!

Yes! Om jag bara sover 1650 minuter så blir jag av med de kalorier jag dragit i mig under julhelgen. Piece of cake! Fast frågan är vad jag gör med trollungarna? Tysta i 27,5 timme? No way! Det fixar de inte!
Förresten kanske jag behöver sova en liten stund till. Undrar om 1500 kalorier inrymmer några kilo knäck?


Testa själv!

Troll idéer

Imorse. Klockan 04.23.

Lilltrollet: Mamma, kolla det snöar ute!
Trollmamma: Fint gumman, men kom och lägg Dig. Det är natt fortfarande.
Lilltrollet: Men mamma, förstår Du inte. Det snöar!
Trollmamma: Jo jag hörde det. Men snön är kvar imorgon gumman. Sov nu
Lilltrollet: Men mamma. Vet Du inte?
Trollmamma: Vad då?
Lilltrollet: Att då blir det jul igen! För det snöar ju!


Shouldn't think so! Nej tack. Väntar gärna 361 dagar till nästa gång!

Home sweet home!

Har sladdat runt som ett isterband i het stekpanna. Men är nu hemma hel och oskadd. En sak förvånar mig (egentligen inte för det händer jämt). Varför har en del människor ett så total noll koll på vädrets påverkan på trafiken?
Exempel 1: Västerbron. Sikt nästan noll. Snorhalt är årets understatement. Alla bilar kör med bra säkerhetsmarginal, rullar på i ca 40 - 50 i ytterfilen. Då dyker han upp! Killen i värsta BMWn. Sicksackar sig fram mellan inner- och ytterfilen för att tjäna några minuter. Ursäkta, men kan man inte ta IQ test innan folk köper bil? Eller är det fördomsfullt?

Exempel 2: Långholmsgatan. Hårt trafikerad. Gissa? Jo snorhalt där med. Och då springer Nisse Viktig över gatan precis framför en buss! Inte övergångsställe, no nothing. Men han har bråttom så han dundrar rakt ut. Kanske gångtrafikanter ska IQ testas också?

Exempel 3: Hornsgatan. Kvinna med barnvagn. Rött ljus vid övergångsstället. Fullt med bilar på väg från Hornstull. Hon har ca 1 minut på sig att korsa gatan. Tror ni hon väntar på grönt ljus? Nej då! Med barnvagnen som riktmärke dundrar hon iväg rakt ut i Hornsgatan och hoppas på att bilarna ska kunna stanna! Och de gjorde det med nöd och näppe. Varav en uppe på trottoaren!

Ursäkta, men om folk inte vet hur man ska uppföra sig i trafiken i en mindre snöstorm - kan de inte hålla sig hemma då?

Nu ska jag stoppa i mig lite knäck så jag får upp sockerhalten och humöret.

ps: jo jag vet att jag är tjatig. Men jag är TANT och MEDELÅLDERS, då ingår det i arbetsbeskrivningen!

Upptäckter i trollskogen

Kusintrollet hade debuterat i simhallen, med kusintrollsmamman och således besökt damernas omklädningsrum. En stor upplevelse för ett litet pojktroll. På kvällen utspelar sig följande dialog:

Kusintrollet: Pappa, det var massor med nakna tanter idag.
Kusintrollspappa: Jo, men det brukar det vara på badhuset.
Kusintrollet: Men pappa, dom hade bröst. Allihopa!
Kusintrollspappa: Jo men gubben, det har ju kvinnor.
Kusintrollet: Men pappa, dom hade STORA bröst.
Kusintrollspappa: Jaså, jo men så kan det vara.
Kusintrollet: Utom mamma. Fast hennes var längst!

Nu ska jag ut och sladda i den analkande stormen. So far är det ganska stiltje, men det kan snabbt ändra sig. Hoppas jag hinner hem innan eländet brakar loss.

onsdag, december 28, 2005

Dagens sista

Är jag det enda UFO:t som vägrar gå på mellandagsrean? Och om så är fallet, ska jag söka för det eller fortsätta vara lyckligt ovetande över vad jag missat?

Sedan undrar jag vem det var som uppfann celluliterna? Är inte det en ganska onödig uppfinning? Jag menar, vad ska man ha dem till egentligen?

Funderar även på om jag är långsint. Stortrollet verkar sväva i den tron. Och så drar han upp följande exempel:
- jag har fortfarande inte helt förlåtit syrran som garvade rått när jag blev hänvisad herrarnas på badhuset för dryga 40 år sedan.
- jag vägrar konsekvent äta Magnumglass p g a deras töntiga reklam vid lanseringen för ca 10 år sedan
Jag tycker inte det är envishet, tvärsom. Det tyder på en stark och mogen karaktär!

Nu tar jag min rulle silvertejp och kryper till sängs med Anne idag! Omväxling förnöjer. Det har varit så många brutala karlar i den på sista tiden. I sängen alltså. Conelly, Nessbo, Rankin och Stieg är inte karlar man leker med inte.

Med det upphör dagens sändingar från Trollskogen.
PS: undrar om jag får kick back från Anja? Hon reparerar tydligen skidorna med? Svar ja, just det, silvertejp!

Jaså!

Lilltrollet: Mamma, jag tycker Du är vacker.
Mammatroll: Tack gumman. Jag tycker Du är jättefin.
Lilltrollet: Mamma, jag tycker Du ser ut som en prinsessa.
Mammatroll: Du är en gullefis
Lilltrollet: Eller vet Du mamma, Du ser ut som en Barbie docka.
Mammatroll: Tackar hjärtat.
Lilltrollet: Mamma, nu vet jag. Du ser ut som hon på TV.

Mammatroll: Jaså, vem då?
Lilltrollet: Du vet.

Mammatroll: Nej, ingen aning.
Lilltrollet: Supersöta silversara.
Mammatroll: Tack gumman.
Lilltrollet: Fast mer som när hon är arg!


ps: har insett att fru Skugge länkat mig så jag har fått mina 15 minutes of fame. Äntligen *s*. Men please, don't be a stranger. Lämna gärna ett fotavtryck. Jag är en sucker för kommentarer.

Mysko!

Besökarna dräller in. Kul! Men ingen säger något. Trist. What is happening?

Trolltankar

Mellantrollet: Mamma, jag kan inte sova
Trollmamma: Gumman, ibland kan det ta lite tid. Men ligg still och blunda så somnar Du säkert.
Mellantrollet: Men mamma, det fungerar inte.
Trollmamma: Men hur vet Du det om Du inte försökt.

Mellantrollet: För jag har så många tankar som hoppar runt.
Trollmamma: Då tycker jag då gör som Lilltrollet, säger godnatt till tankarna.
Mellantrollet: Men det är inte samma sak.
Trollmamma: Jaså, varför inte det då?
Mellantrollet: Men mamma, hon är ju mycket yngre så då har hon mindre tankar.

Trollmamma: Men pappa somnar ju alltid direkt. Och han är äldre än Dig.
Mellantrollet: Men mamma, det är annorlunda.
Trollmamma: Hur är det annorlunda då?
Mellantrollet: Jo mamma, när man blir tillräckligt gammal tar tankarna slut!

Inte andra kinden

När jag var 17 år var jag kär. Han var snygg och något äldre, med alla de attribut det innebar. Jobbade och hade bil, egen lägenhet och var vuxen. Och han var kär i mig! Han var allt en ung tjej kunde önska sig, romantisk och uppvaktande.

För första gången i mitt liv blev jag satt på en piedestal. Blommor och fina middagar, komplimanger och ömhetsbevis. Livet var rosenrött. Fick skjuts till och från skolan. Han var alltid med, om det så gällde en fika med kompisar eller släktmiddag. Alltid vid min sida.

Visst var han lite kontrollerande, men det var ju av kärlek. Och svartsjukan kändes bara som ytterligare ett bevis på hans känslor. Även om det ibland var lite tungt.

Tiden gick och vi levde i total symbios. Gjorde allt ihop och till slut var det bara vi. I par jämt och ständigt. Kompisarna ringde mindre och mindre, för jag hade aldrig tid. Jag hade ju honom. Han som ville mitt bästa. Och vi hade ju hans kompisar. Det räckte för mig.

Han som älskade mig så mycket att han hjälpte mig med allt. Kläderna jag skulle ha, böckerna jag skulle läsa, filmerna jag borde se. Ömsint men bestämt fostrade han mig. Och jag var stolt. Över att betyda så mycket för någon.

Så var det fest. Stor fest hos hans bästa kompis. En kille som tidigare bott granne med mig. Jag hade roligt. Dansade med alla, pratade med många och bubblade massor med hans bästa vän. Kvällen blev sen och vi promenerade hem i sommarnatten.

Pang! En örfil. Och hätska ord. Jag hade bjudit ut mig. Flirtat med hans kompis. Uppfört mig som en hora. Pang en örfil till. Och jag förstod ingenting. Tårarna brände och jag ville få honom förstå. Förklara och göra honom glad. Men han lyssnade inte.

Och jag blev förbannad. Skrek högt och sprang. För kung och fosterland. Hem till tryggheten. Och jag vände aldrig åter. Trots uppvaktning och dyra gåvor, så var han borta ur mitt liv. För alltid.

Att gå efter första slaget var det bästa jag gjort. Ever!

tisdag, december 27, 2005

Money talks!

Nattningsproceduren i Trollskogen skulle kunna fylla ett antal bloggar. För att sammanfatta det hela har det varit ett helsicke! Först är det godnattsaga och sedan sång.

Så väl allt lugnt, men sedan börjas det. Lilltrollet ska somna på ens arm, hysteriskt gosandes till JB slår till. Mellantrollet kör en något annorlunda utmattningstaktik. Det ska kissas, drickas vatten, godnattkramas, sjungas osv tills JB av rent trötthet sänker henne. Och det kan ta allt från en timma till tre!

Vihar testat allt. Wahlgrens varianter, vaggsånger, godnattsagor på CD, hot & löften. You name it - we have done it!

Idag fick trollmor en idag. Muta. I ren hårdvara. En silverpeng om de somnar själva efter godnattsagan. Undrens tid är inte förbi. Det fungerade. Idag iaf. Morgondagen är ännu ett oskrivet blad, men hoppet finns.

ps: efter ungefär sjuttioelva stycken knäck känns det något bättre. Ett tag funderade jag t o m på att röka igen för att se om humöret steg. Men som en puritansk jungfru så höll jag mig! Fasiken vad duktig jag är *s*

Knäckt

Det har framkommit en del tvivlare, på denna eminenta produkts läkande effekter. Härmed vill jag starkt påtala att det är bevisat genom djupgående undersökningar hos FRFRV (Fladdermössens Riksförbund För Rygg Värk) att det fungerar.

Som alltid är alla testresultat på denna blogg empiriska. Med risk för egen hälsa kastar sig den orädda Fladdermusen sig in i det okända. Testar och utvärderar. Och delger er dessa eminenta forskningsresultat. M a o, tvivla inte. Står det här så fungerar det!

Och angående knäck så lyckades jag en gång i forntiden med något helmystiskt. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte dokumenterade det hela bättre. Jag hade förmodligen bott granne med Mr Gates då!

För att göra en lång historia kort (inte min starkaste sida) så kokade jag för första gången knäck. I en gjutjärnsgryta av gammal hederlig modell. Alla attiraljer åkte i, receptet följdes till punkt och pricka (tror jag iaf). Och så bubblade det. Länge. Kulprov togs. Inget hände. Det var en rinnande brun sörja. Hur länge som helst.

Och hur kul är det att sitta och titta på knäck som kokar? Typ inte alls. Sätter plattan på låg temperatur och låter eländet klara sig själv. Länge. Timmar senare kommer jag ut i köket och vad skådar mitt norra öga? Eländet har blivit cement! Låter det stå under rinnande vatten. Inget händer. Försöker värma upp det igen. Inget händer. Tar en kniv och försöker skära bort knäcken från grytan. Inget händer. Till slut tar jag hammare och skruvmejsel, för att rädda farmors gamla fina gjutjärnsgryta. Kanon! Botten lossnar men knäcket är intakt!

Förmodligen hade jag uppfunnit en form av cement. Inse hur mycket dollares jag hade kunna tjäna på det? Hemmafruarnas egen cementblandning. För att inte tala om hur länge knäcken hade räckt....

Biatch!

That's me! Hela attans dagen har jag varit en fullfjädrad sådan. Men stortrollet står emot. Nappar inte på mina provokationer om bråk. Inget utlopp där inte.

Däremot så går de små trollen mig tillmötes. Det kryper i kroppen på dem, och syskonkärleken har fallit i glömska. Småhugg och retas i 180. Mammatroll ryar som värsta grizzlybjörnen. Om en supernanny dök upp nu skulle hon linda in mig i silvertejp och ställa mig i en mörk garderob.

Nej, ingen PMS här inte. Det är omöglisch rent fysiskt. Kanske lite övergångsålder månne? Could be.

Förmodligen är det rent och skär kinkighet! Jag klarar inte av att ha ont. Och min rygg gör så jäkla ont att jag förgås. Pulkadragning, storhandling och Bambi på hal is tar knäcken på mig. Tradelutter istoppade, varmt bad har jag tagit och nu är jag inpackad i varma riskuddar. Men det gör fortfarande oooooont!

Samtidigt skäms jag för att kinka över sådana bagateller och petitesser när andra har det sju resor värre. Och så blir jag ännu kinkigare. That's my friend is what we in Swedish calls nedåtspiral! (på engelska borde det bli downwards spiral)

Nu ska jag hetsäta lite knäck och se om jag kan bli nicer! Annars lindar jag självmant in mig i silvertejp och återkommer till våren!

måndag, december 26, 2005

En julsaga

Hon vaknar tidigt. Det är något speciellt idag, och efter en stund kommer hon på det. Julafton! Äntligen. Efter veckor av längtan och förberedelser så är det dags.
Det är bara hon som är vaken. I sällskap med Scoobydo och de andra Disney figurerna äter hon frukost. Fylld av tillförsikt. Den här julen kommer bli bra. Den kommer bli annorlunda. Inte som de andra. Det kommer att bli en annorlunda jul.

En jul när mamma inte är trött och ledsen, utan är glad och ler.
En jul när pappa inte blir arg och irriterad, utan är snäll och vänlig.
En jul när mamma och pappa inte bråkar, utan en jul när de är sams.
En jul när varken mamma eller pappa blir fulla.
En jul när alla är sams.
En alldeles vanlig jul.

söndag, december 25, 2005

That's it!

Nu är det bekräftat. Utan minsta lilla tvivel. Jag är definitivt och oåterkalleligt
m e d e l å l d e r s!

Och hur vet jag det? Mitt älskade stortroll har gjort det tydligt för mig. Utan att säga ett endaste ord!
Paketen var många. Och mjuka. Med överraksande innehåll!
När jag trodde det var raffiga underkläder visade det sig vara varma pälsklädda tofflor.
Den slinkiga negligen var en tröja med hög urringning.
Det raffiga bling blinget var en eltandborste.
Men den slutliga bekräftelsen om min aktningsvärda ålder var i det sista paketet.
Där hoppet fanns om något kvinnligt och överraskande. Och visst var det överraskande - en specialkudde för ömma nackar!

Så nu är det officiellt. Jag är vuxen!

ps: till trollets försvar måste jag säga att det var exakt vad jag önskade mig och behövde. Men hur rolig blogg hade det blivit då?

Uppdaterad 14.02
Glömde säga att denna jul (och alla andra jular) så är bästa julsången ever "I beleive in Father Christmas" med Emerson, Lake & Palmer! Borde vara obligatorisk lyssning i alla hem. Helt underbar och tänkvärd.

Uppdaterad 14.04
Det SNÖAR i Stockholm!

lördag, december 24, 2005

The end?

Dagens sista inlägg? Ska försöka sätta mig i soffan och mysa. Göra ingenting. Gå en kurs hos stortrollet! Så här ser vi ut ihop. Söta eller?

ps: hemmagjorda i cernitlera. Också kul att leka med ps 2: ser att det är pytteliten text men jag orkar inte fixa till det. Vi hälsar God Jul

Frid i trollskogen


Nu börjar friden lägga sig. Trollbarnen leker med de nya leksakerna i största samförstånd. Tack och lov för Barbie!

Hur stortrollet och jag kunde komma på idén att ge lilltrollet en elektrisk mikrofon övergår mitt förstånd! Att höra Hej Hej Monica i gäll falsett en hel eftermiddag tar på krafterna.

Julafton började lite oroligt. Trollmorfar försvann! Någonstans mellan Slussen och 2 stationer söderut gick det åt pipsvängen. En normal färd på 10 minuter tog 1,5 timme! Skallgång eller inte? Ut och leta eller vänta? Och trollmorfar vägrar mobil, men nu ska han tvångsutrustas!

Han dök upp så småningom. Och maten var god! Och jag börjar bli lite rastlös. Att göra ingenting är inte min starkaste gren.

Vackrast idag, repeat!

En något bättre bild, där den röda lystern kommer till sin rätt!

Julens vackraste!

Lite ödmjukt så säger jag att den vackraste dekorationen stod jag för! Tack vare Alex, the one and only, som nu är på väg mot fame & fortune. Och det var vi på bloggen som upptäckte honom först! (iaf nästan)

 Posted by Picasa

God morgon

fast just nu känns det som sena eftermiddagen.

Att läsa till klockan 3 är inte smart när man har små troll som är morgonpigga! Men den var bra, Stieg Larssons bok (Män som slår kvinnor).Efter gårdagskvällens små incidenter trodde jag att vi skulle slå rekord. Typ kl 9 var min förhoppning.

05.45 tassar Lilltrollet in. Vägrar somna om. Hur pigg som helst trots att hon slocknat först vid 21.30. Hasar mig ut i soffan, slår på BarnTV (jo jag vet, opedagogiskt men ibland nödvändigt). Försöker slumra in en stund.

07.25 tassar Mellantrollet ut i vardagsrummet. Hon som slocknade strax före midnatt!

Var har mina barn fått sin energi ifrån? Var jag lika infernaliskt pigg som liten? Isf förstår jag varför min stackars far är gammal och sliten nu.

Morgonens pencillindust med Lilltrollet tog bara 45 minuter! We're getting there!

From all of us to all of you - GOD JUL!

Ge mig styrka Del II

När jag äntligen börjar återfå lugnet efter Lilltrollets lilla utspel är det dags för nattning. Läser för mellantrollet och 21.00 är det time för J.B att träda in. Själv sjunker trollmor ned i soffan efter uträttat dagsverke. Sedan börjar cirkusen.

21.02 Kissnödig
21.08 Törstig
21.14 "När är det julafton?"
21.20 Godnattkram
21.27 Kissnödig
21.41 "Mamma, har jag sagt att jag älskar Dig?"
21.50 Törstig
21.59 Kissnödig
22.08 Godnatt kram
22.14 "Mamma, har jag sagt att jag älskar Dig?"
22.20 Godnattkram
22.22 "Mamma, hur långt är det kvar till julafton?"
22.30 Törstig
22.42 Gosedjur saknas (som hon ALDRIG sover med)
22.52 "Mamma, Du sa inte godnatt till gosedjuret"
23.02 Kissnödig
23.12 Törstig
23.18 Godnattkram
23.22 "Mamma, hur långt är det kvar till julafton?"
23.29 "Mamma, har jag sagt att jag älskar Dig?"

Sedan somnade hon nog av utmattning.

fredag, december 23, 2005

Giv mig styrka!

Jo visst, jag är fortfarande lycklig. Fast inte lika mycket som nyss. Kanonbra med viljestarka barn, som är envisa och har en otrolig argumentationsförmåga trots sina unga år.

Men måste de använda den på mig? Idag?

Incident 1: Lilltrollet ska ta medicin. Hon har just insett vilken oerhörd i detta enkla. Tvärvägrar! Trots lock, pock, hot och mutor. Inget biter. Hon kör omväxlande mamma ska ge - pappa ska ge. Till slut blir mamma arg. Mycket arg. Nedanstående dialog upprepar sig för sjuttioelfte gången SAMMA kväll!

Lilltrollet: Mamma, jag måste fråga en sak?
Mammatroll: Efter medicinen gumman.

Lilltrollet: Bara en sak.
Mammatroll: Ta medicinen först (börjar bli lite arg)
Lilltrollet: Mamma, jag älskar Dig.
Mammatroll: Jag älskar Dig med, men ta nu medicinen.
Lilltrollet: Mamma, får jag krama Dig först.
Mammatroll: Nej, ta nu medicinen.
Lilltrollet: Men mamma, jag älskar Dig massor nu. Får jag krama Dig?
Mammatroll: Okej, en kram sedan medicinen.

Kramas en stund
Lilltrollet: Mamma, får jag fråga en sak?
och så upprepar sig ovanstående ett antal gånger till. Vi startade klockan 18.30, vi var klara 20.30!

Ibland frestas mitt tålamod till det yttersta. Incident Nr 2 kommer om en stund, när jag lagt mellantrollet. Igen! För sjuttiofjärde gången!

Lycka

Är något alldeles underbart. Jag blir lycklig av massor med saker:

- mina små och stora troll
- mig själv (iaf ibland)
- mina vänner
- mitt liv
- vänlighet från okända
- all värme som finns i livet

Alla som passerar här gör mig glad. Ni som tar er tiden att lägga ett litet ord gör mig ännu gladare. Tackar för att ni finns, att ni hälsar på mig och den värme ni ger. Ingen nämnd, ingen glömd!

Trevlig helg på er allihopa!

Ur led är tiden

och så är jag med. Inte kom jag i säng tidigt igår inte. Nopi. Här hittades lite trasiga kläder att sy ihop, snubblade över ett kanonroligt dataspel och sedan skulle jag läsa en liten skvätt.

Vet inte hur ni tycker, men 128 sidor är ingen liten skvätt. Inte ens för mig. Men jag kan klart rekommendera "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. Såsom deckartok kan jag säga KANON!

M a o missade jag större delen av min skönhetssömn. Å andra sidan är det rätt kört vid det här laget *s*. Lilltrollet tassar in klockan 06.00 och charmar mig ur sängen. För vem kan motstå "mamma, jag längtar efter Dig" innan hjärnan kommit igång?

Sitter med vindtyriga ögon i soffan och försöker hålla mig vaken, läsandes Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Lyckas hålla mig till 07.30 då stortrollet haltar in, då kan jag gå in och vila en liten stund.

Hallå! En liten stund var det. Jag vaknar med ett ryck klockan 12.32!

Och inte var jag ett dugg vackrare än klockan 06.00 imorse *s*

torsdag, december 22, 2005

Trolltokigt

Här fuskas det lite. Julskinkan står i ugnen och luktar gott. Mycket spännande tycker de små trollen.

Lilltrollet: Mamma, är julskinka gott?
Mammatroll: Jag tycker det. Och Du gillade det förra året.

Mellantrollet: Jag tycker inte om det.
Mammatroll: Jaså, inte. Men Du brukar ju gilla skinka.
Mellantrollet: Men inte julskinka. Det är ju grisrumpa!
Lilltrollet är tyst. Tänker febrilt.
Lilltrollet: Mamma, är det sant?
Mammatroll: Ja gumman, det är sant.
Lilltrollet: Men mamma! Är Du inte klok? Ska jag äta rumpa?

Puh!

Liten trollmor gnor som en tok,
egentligen är hon inte klok.

Rusar som ett torrt skinn runt ,
hullet kommer snart bli alldeles tunt.

Köttbullar rullade i stora lass,
marsipanfigurer gjorda en masse.

Skinkan i ugnen ligger och myser,
flitens lampa i köket lyser.

Fullt med adminstrativt junk är klart,
boksluten kan nu komma i väldans fart.

Paketen färdiga i garderoben gömda,
plånbok och orken är nu tömda.

Liten blogg orkar jag nog med,
innan jag på kudden lägger mig ned.


Den ljuva framtiden

Mellantrollet: Mamma, när jag gifter mig med S ska vi bo i husbil.
Mammatroll: Jaså, det kanske är mysigt. Vill Du det då?
Mellantrollet: Hur ska jag veta det? Jag har ju aldrig gjort det.
Mammatroll: Nej, det förstås. Men det kanske blir mysigt.
Mellantrollet: S och jag ska ha 13 barn.
Mammatroll: 13?!?! Det var många det.
Mellantrollet. Men jag tycker om barn. Och så tycker jag om barnkalas.
Mammatroll: Men måste man ha många barn då?
Mellantrollet: Men mamma, har man många barn måste de ha kalas ju. Så då får man ha många barnkalas!

Mammatroll: Jo det förstås. Men får ni verkligen rum allihop i husbilen då?
Mellantrollet: Nej, fast där ska bara S och jag bo.
Mammatroll: Var ska barnen bo då?
Mellantrollet: Hos Dig såklart!

Mammatroll: Hos mig? Varför det då?
Mellantrollet: Men mamma, jag har ju aldrig haft barn. Jag vet inte hur man gör.

Mammatroll: Men det lär man sig gumman. Jag har ju gjort det.
Mellantrollet: Men mamma, det är ju det jag menar. Du kan ju redan! Då är det bättre att de bor hos Dig!

Jag blev lite matt....*s*

Smart!

Lilltrollet: Mamma, lova att Du inte dör så länge Du lever!

onsdag, december 21, 2005

Vem räknar?

3 down 1 to go! Spänningen stiger.
Mellantroll - halsfluss
Lilltroll - halsfluss
Stortroll - halsfluss och opererat knä

Men trollmamman is still going strong! (här säger vi peppar peppar)
Nu har jag garderat mig för att hålla bacillerna borta. Följande tips delges kostnadsfritt:
1. Duscha varmt
2. Tvåga av kroppen med terpentin (eller något annat bakteriedödande)
3. Dykardräkt på
4. Munskydd på
5. Som extra säkerhetsåtgärd lindas silvertejp 2 varv runt kroppen
6. Glöm inte skyddsglasögon

Så ser ni någon silverfärgad filur som rusar som ett torrt skinn genom Stockholms gator - bli inte rädda! Ingen rymdinvasion på G, det är bara lilla fladdermusen som julshoppar *s*

tisdag, december 20, 2005

Mjuka troll

Lilltrollet: Mamma, jag tycker om Dig
Mammatroll: Jag tycker om Dig gumman.
Lilltrollet: Mamma, jag tycker om att krama Dig för Du är så mjuk.

Mammatroll: Och jag tycker om att krama Dig.
Lilltrollet: Mamma, jag tycker om Din mage också.
Mammatroll: Det var väl bra det.
Lilltrollet: Den är mjuk som en kudde!

Verkar som om 6 packen är långt borta, poweryogan till trots!
(fast man måste kanske göra mer än 1 gång?)

I survived!

Jag har överlevt dagen! Yes! Alla troll är hemkomna och dagens mission lösta. Silvertejpen avlindad och Batbut har återtagit sin vanliga skepnad.

Men det höll på att gå åt pipsvängen....

DO NOT drink jättebalja kaffe innan ni sätter i bilen! Är det köer kan det bli lite lätt kaotiskt. Här ägnades färden mellan Sollentuna och city åt knipövningar i 180 och stenhård fokusering, envist muttrandes "jag kan klara mig, jag kan klara mig".

Ett tag var situationen så desperat att jag funderade på att tömma flaskan med extra spolarvätska, för att på så sätt komma ur mitt trångmål. Fast det hade nog blivit lite kinkigt. Och med mina meriter hade det väl slutat med löpet på kvällstidningarna!

Passerade bostaden till en väninna jag inte sett på typ 100 år. Dubbelparkar och kastar mig ur bilen, springer med korslagda ben och ringer hysteriskt på dörren. Hon är hemma! Tack och lov. Kastar mig in på muggen, hysteriskt babblandes om dagens stress och rusar ut igen. Slänger ett "jag ringer" över axeln och off I go!

Lite lätt hysteriskt blev det, men nu så - nu är det JULLOV!

måndag, december 19, 2005

Mrs Batbut på G

Ibland lindar jag in mig i silvertejp och går ut på Stockholms gator bland folk, utan att någon känner igen mig. Legenden om fladdermusen.

Imorgon är ingen sådan dag. Imorgon är en dag för kloning. Jag har vissa logistikproblem. Under perioden 09.00 - 16.00 ska jag få ihop följande:
1. make lämnas / hämtas på sjukhus för mindre operation
2. VAB med mellantrollet
3. Lämna/hämta lilltroll på förskolan
4. Med trollmorfar till doktorn för demensutredning
5. Möte med VD hos kund låååångt norr om staden

Trolleri trollera! Drar i tåtar och trixar med knäna, flirtar charmar och ler - vips så har det löst sig. Men gud nåde om det blir trafikstockning, då är det kört!

M a o, imorgon slipper ni nog mig *s*

Hilfe!

Vad i herrans namn har de stoppat i pencillinet?
Mellantrollet for runt som ett torrt skinn. Hysteriskt fnittrande med ögon stora som tefat.
Efter att mer eller mindre med våld (ömt sådant) brottat ned henne slocknade hon nu. 22.35!

Vad tusan är Ery-max, form av uppåttjack eller?

Helvete!

Ny pencillindust.
Tog bara 3 doser och 64 minuter.
Jag svettig.
Dottern arg.
Nu är det klart!

Föresten, vet ni hur jäkla ont det gör att fastna med magen i blixtlåset?

Fråga inte hur jag lyckades med det, det är en hemlighet!

Aha!


Nu vet jag varför man ska ha rödvin i jul!

Friskt vågat!

Nu ska vi se om spammarna tagit jullov, för här kör jag oskyddat! Inga hängslen what so ever. Men kommer de eländiga små råttorna tbx, så lär de fyllsjuka bokstäverna göra detsamma.

Idag har min pedagogiska mammagen testats till det yttersta.

Dagens uppgift: att få motsträvig 6 årigt troll ta illaluktande pencillin
Metod: alla medel tillåtna
Resultat: Efter en utspilld dos, mutor, hot och slutligen tvång är medicinen nu svald.

Har just insett att:
1. Mellantrollet är envist som få (måste vara från pappa troll)
2. Mitt tålamod tryter efter ca 60 minuters envist rabblande samma mantra "du måste för att bli frisk".
3. Logik biter inte på små envisa troll!

Svettigt värre! Snälla rara läkemedelstillverkare, kan ni inte fixa pencillin i form av stolpiller? Eller flytande som smakar coca cola? Eller utrota streptokocker nu!

söndag, december 18, 2005

Situation Stockholm

Detta är 2000 talet och på Stockholms gator finns det hemlösa. Hur de hamnat i den situationen varierar, en del genom destruktivt leverne och andra utan egen förskyllan.

En del av dem försörjer sig genom att tigga, andra genom att sälja köplatser på bolaget och andra har jobb. Gemensamt är att för dem alla väntar en kall vinter. En vinter när några av dem kommer att duka under.

Några av dem har tagit ett steg mot ett bättre liv. Ett steg in i samhället igen. De jobbar på att förändra sin situation.

Du kanske har sett dem där de står i tunnelbanan, utanför köpcentret och andra välbesökta ställen? Med en tidning i handen och ännu en bunt vid fötterna.

Eller så har Du det inte, när Du stressar förbi. Blickar envist framåt för att slippa se. Ignorerar honom/henne för att slippa döva Ditt samvete. Att inte se är att inte veta. Men de finns där. Respektera det genom att se dem. Och respektera deras jobb. Deras ansträngning att ta sig in i samhället igen.

För ynka fyrtio kronor kan Du konkret visa den respekten. Kanske Du får skippa en latte eller två, men det är det värt. Du får på köpet en läsvärd tidning!

Jag passerar dem ofta. Köper en tidning och ibland två. Men jag är i minoritet.. En enkel och ovetenskaplig undersökning visade att 1 av 50 stannade och handlade! Resten rusade förbi, utan att se. Utan att vilja se.

Trollmor filosoferar

"Sitter i telefonen" säger en del. Hur går det till? Är det väldigt små människor eller har de enormt stora telefoner? Och varför sitter de där? Måste vara skönare i en soffa kan man tycka.

Och varför vaknar en del upp? Vad är alternativet, att vakna ned? I min enfald trodde jag att man vaknade. That's it.

Eller att somna in. Brukar de somna ut annars? Själv brukar jag somna kort och gott. Fungerar hur bra som helst.

Fast det absolut värsta är väl "man" marodörerna (eller manodörerna kanske). De som alltid talar om sig själv i tredje person. "Man kanske skulle ta och joddla en stund". Hallå, vilken man då? Antingen joddlar Du eller så gör Du det inte. Man kanske skulle ta och skärpa till sig. Ja tack!

Kommer jag på något mer klokt kommer jag tillbaks i ärendet.

Föresten är jag sur på Elizabeth George. Vilket slut på en bok! Fast klart bra, om än att boken var lite för kort.

lördag, december 17, 2005

Då och nu

Midnatt lördag kväll och jag kan inte sova....

Då:
Plats: krogen
Status: hängandes över en bardisk
Aktivitet: drickandes GT för brinnande livet, förmodligen flirtandes med bartendern
Outfit: tight svart från topp till tå, med lite bling bling till
Frisyr: välordnat ruffsig

Nu:
Plats: hem ljuva hem
Status: vakandes över febersjuk dotter
Aktivitet: sörplandes på en kopp te
Outfit: urtättat rosa flanellpyjamas
Frisyr: en variant på lilla My's

Hur konstigt det än kan låta är livet avsevärt roligare idag!

Do Not list Nr 3

Var ett tag sedan jag delgav er lite sedelärande pekpinnar. Samlat sedan tidigt 70 tal, denna gång framförallt genom andras erfarenheter, kan jag därför delge er följande visdomar:

1. Somna inte ifrån kvartslampan (föregångare till solareit) i tron av att den stänger av sig självt. Det kan hänga upp sig. Då blir man inte brun. Då blir man röd. Väldigt röd.
2. Överdosera inte badskummet i bubbelbadet. Mycket skum blir det.
3. Om Du tullar ur pappas whisky, ersätt det inte med olivolja. Färgen är lika, men that's it.
4. Trots tidigare rön visat dess förträfflighet ska man INTE använda silvertejp att ansa bikinilinjen med.
5. När det står max 6 personer i en hiss så finns det en orsak. Att då vara 10 är ingen bra idé.
6. Ägglikör och mjölk är ingen bra drinkblandning.
7. Håret blir inte ljusare av klorin, det blir grönare.
8. Förväll alltid kålen innan ni gör kålpudding.
9. Om skidläraren frågar om Din nivå på skidåkning. Var ärlig och överdriv inte. Svart puckelpist är inte rolig för nybörjare.
10.Om en potentiell flirt inte ringer tillbaka efter 93 meddelanden på telefonsvararen är han/hon förmodligen inte intresserad.

Även om ni inte tror mig har jag enbart stått för 3 av ovanstående. Fast jag säger inte vilka, pilutta er!

Glasklart!

Mellantrollet: Mamma, jag tror jag är veteran
Mammatroll: Säg vad?
Mellantrollet: Jag är v e t e r a n mamma.
Mammatroll: Nu förstår jag inte riktigt.
Mellantrollet: Men mamma, vet Du inte vad veteran är?
Mammatroll: Jo gumman, det vet jag. Men jag förstår inte hur Du är veteran.
Mellantrollet: Men mamma. Jag gillar ju inte kött!

fredag, december 16, 2005

Länge leve silvertejpen!

I år har jag effektiviserat julen. Och kostnadsbesparat. Skippat julklappspappret. Det åker ändå bara i soporna. Vem tittar på hur vackert det är? Ingen! Nej då, alla vill åt innehållet.

Så i år var jag innovativ. Alla julklappar är hårt inlindade i SILVERTEJP!

Snacka om att räcka länge. Paketen kommer att vara öppnade först i midsommar....*s*

Funderar starkt på om jag törs göra samma sak med julskinkan?

Those where the days....

Träffade en gammal kompis idag. Första mötet efter 20 år. Och det var kul. Tills han började vandra nedför Memory Lane. Minnen jag begravt långt långt ned poppade upp med kristallklar skärpa. Inte kul inte!

Han hade följande minnen att delge mig när jag var 20:
1. Jag bilade till Spanien. Utan körkort. Inte smart!
2. Jag gjorde slut med en pojkvän genom att presentera honom för min nya pojkvän. Snacka om biatch!
3. Jag sökte jobb som VD på en reklambyrå. Lite hybris kanske? Kan väl tillägga att jag kom inte på intervju!
4. Jag millimetersnaggade håret och blekte det med vätesuperoxid. Billy Idol var förebilden.
5. Jag trånade efter Don Jonson (Miami Vice). Så mycket att jag skrev ett brev (nu rodnar jag)

Nu ska jag tillbringa en vecka eller två i skamvrån. För inte hade jag vett att skämmas då inte!

Aldrig mer!

Jag lovar härmed att aldrig mer i mitt liv utsätta min medelåldriga kropp för något så påfrestande som poweryoga.

Min kropp är definitivt inte gjord för sådant. Absolutely not! Inte efter många års kontempaltivt beteende.

Tror nog att min kropp ska underhållas med vila och chokladpraliner. Möjligen ett glas vin då och då.



Trolltur i storstan

Åker buss med lilltrollet och hennes kompis.

Lilltrollet: Mamma, här känner jag igen mig.
Trollkompis: Det gör jag med.
Lilltrollet: Där ligger Mackedooonals
Trollkompis: Där har jag varit massor.
Lilltrollet: Titta. Där är min skoaffär. Där har jag köpt säkert 100 par skor.
Trollkompis: Titta där då. Den där affären känner jag igen.
Färden fortsätter med många igenkännanden. Så passerar vi ett systembolag.

Trollkompis (med hög röst): Titta! Där är min ölaffär!

torsdag, december 15, 2005

Sista färden

Imorgon är det sex år sedan. Veckan före jul. Människor stressade, juldekorationer och glad musik. Snö. Massor av snö. Och kallt.

Dagarna hade varit hektiska. Allt skulle vara klart. Ordnat. Och nu var dagen här.

En tung dag. En dag för avsked. Samtidigt otroligt vacker i sin sorg. Av stundens alllvar. Av ärligheten som fanns. Sanningarna som sades. Och även en slutpunkt.

Nu var det dags att gå vidare. Nu hade mamma gjort sin sista resa. Och jag kunde fortsätta min färd. På livets resa

Who am I?

Ibland blir jag lite osäker på mig själv, och vart i livet jag befinner mig. Och så får man ett sånt här mail! Då börjar jag undra ännu mer......

"Hello my name is Sara, I am a fun loving, attractive, intelegent woman. I will be in the USA for 12 months on business. I really enjoy meeting new people it's so exciting. I recieve free air fares so I travel quite often. I am looking forward to your reply. Reply to my personal email only please. By the way, I saw your profile and luved it. My personal email is blabla@blabla.com
I will reply back with a picture, Promise. ttyl.., Sara

Tror ni att kära lilla Sara bara är ute efter nya väninnor?

Trollen åker bil

Lilltrollet: Mamma, det är synd om killarna.
Mamma troll: Jaså, är det? Varför då?
Lilltrollet: Jo men när de kör bil.
Mamma troll: När de kör bil? Jaha, och varför är det synd om killarna när de kör bil då?

Lilltrollet: Mamma, förstår Du inte. Det är orättvist.
Mamma troll: Nej, jag förstår inte riktigt. På vilket sätt är det orättvist.
Lilltrollet: Men mamma. Därför att det är fler tjejfärger när man kör bil. Vi har rött och gult, men de får bara grönt ju!

Egentligen är hon mycket klokare än vad hon vet om, den lilla filosofen *s*

onsdag, december 14, 2005

Bevingade ord

Ibland kan även en förvirrad liten fladdermus få till det!

Någon gång på forntiden, hände det att jag hamnade på krogen. Ibland förtärdes det lite alkohol. Ibland mycket. Vid ett tillfälle lite väl mycket. Och jag tog väl lite väl stor plats. Showade loss och tyckte jag var Guds gåva till mänskligheten.

En madame uppskattade inte detta till fullo och väste åt mig "fy fasiken vad full Du är", varpå jag snabbt svarade:


Kära vän, det går över. För imorgon är jag nykter, medan Du Din stackare fortfarande är lika dum!

som ett litet ps kan nämnas att hon inte uppskattade det heller.....

och som ytterligare ett ps kan nämnas att jag inte på någotvis vill uppmuntra till omåttligt alkoholintag. Men även solen har sina fläckar

Troll & tomtar

Lilltrollet: Mamma, finns jultomten på riktigt?
Mamma troll: Vad tror Du stumpan?
Lilltrollet: Jag tror att han finns.
Mamma troll: Då tror jag att han finns för Dig.
Mellantrollet: För mig då?
Mamma troll: Tror Du på tomten?
Mellantrollet: Jag tror det.
Mamma troll: Då finns han för Dig också.
Mellantrollet: Men mamma. En sak är lite konstig.
Mamma troll: Vilken då?
Mellantrollet: Att alltid när tomten kommer är en av papporna borta!
Mamma troll: Jaså, det har inte jag tänkt på.
Lilltrollet: Är det verkligen så?
Mellantrollet: Jo så är det. Så antingen är det en pappa som är tomte eller så är papporna rädda för tomten.
Mamma troll: Papporna är kanske rädda för tomtar.
Lilltrollet: Jag tror papporna är rädda.
Mellantrollet: Vet Du mamma? Jag vill tro på tomten. Så jag tror också det!

tisdag, december 13, 2005

En hemlis!

För er som följer den så kan jag avslöja att jag vet slutet. På Batbut Story. Jag vet vem mördaren är!

Så nu är frågan. Ska jag avslöja det? Eller ska jag dra ut på det i typ sjuttioelva kapitel till? Ska tänka på saken och se vad jag kommer fram till.

Kapitlet förförisk trollmor i vit dykardräkt med silvertejp är avslutat. Det kom aldrig igång. Däremot kom en ny förkylning igång. Sådär bara. Plopp så satt den där. Eller kanske prosit.

Så nu är det flanellpyjamas och raggsockor som gäller. Ska tillfriskna till morgondagen för då ska det bli seriös julklappsshopping. Mitt på dagen när vanliga hederliga människor arbetar.

Inse hur mycket som två små troll egentligen önskar sig. De skulle kryssa i leksakskatalogen för det de ville ha. Hade varit lättare om de kryssat det de inte ville ha!

En sak vet jag iaf. De får I N T E en kareoke maskin! Absolutely not! Då flyttar jag hemifrån!

Stor dag idag

Inte för mig inte. Men för mellantrollet. Som hade en liten roll på scen i morgonens Lucia spektakel. Stolt trollmamma smälte och plåtade som värsta Papparazzi. Gluggen efter avsaknade tänder lyste stort.

Och nu är det dags för lilltrollet. Även där en stor dag. Lucia med ljus i hår. Och sång för fulla muggar.

Öronproppar och tjocka tröjan på. Off I go!

För idag är jag seriös. Mycket. Nästan hela tiden. Kanske iaf.

Undrar om trollmamman ska Lucia lite för trollfar? Iklädd vit dykardräkt och silvertejp i håret. Men då jäklar ska jag sjunga också! Falskt, högt men framförallt länge!


ps: en gång ringde polisen på när jag sjöng. En granne hade ringt och anmält misshandel.... Betyder det att jag inte kan sjunga månne?

måndag, december 12, 2005

Dubbeltrubbel

På västfronten intet nytt. Inte här på Söder heller, så för att ha ngt att komma med har jag rotat i pinsamheternas förträngda vrå. Och då blev det en liten anekdot. Så gammal att den måste vara preskiberad vid det här laget. Hoppas jag. Alla inblandade är iaf medelålders stadgade människor numera. Inklusive undertecknad.

Var ung och singel. Livet lekte. Mycket jobb, många fester. Och lite dejter då och då. Det här var en sådan. En fredagsdejt. Första med middag hemma.

God mat och vin. Romantisk musik. Stilla flirt. Trevligt.

Dörrklockan ringer. Que?

Utanför står en man. Nästa veckas dejt. En vecka för tidig? Don't think so! Dubbelbokning tror jag det kallas.

Försökte svamlande rädda situationen med att jag var sjuk. Föga trovärdigt. Men han gick iaf.

Dejten i köket ser undrande ut när jag kommer tillbaka. Min förklaring är följande:

"Det var någon som gått fel"

Behöver jag nämna att det inte blev någon mer dejt? Eller att nästkommande veckas dejt ställde in?

söndag, december 11, 2005

Litet troll blir stort

Mellantrollet: Mamma, jag ska gifta mig när jag blir 90.
Mamma troll: Jaså, varför ska Du vänta så länge tror Du?
Mellantrollet: Men mamma, jag vill bli riktigt vuxen först.
Mamma troll: Det är klokt förstås, men jag tror Du blir vuxen innan.
Mellantrollet: Hur gammal var Du när Du gifte Dig mamma?
Mamma troll: Jag var 35

Mellantrollet: Då gifter jag mig då.
Mamma troll: Det låter som en bra idé.
Mellantrollet: Men mamma. Om han jag gifter mig med flyttar utomlands så blir jag ogift igen.
Mamma troll: Jo gumman, om Du inte flyttar med så blir Du det.
Mellantrollet: Men vet Du mamma, det gör inget.
Mamma troll: Jaså, varför inte det då?
Mellantrollet: Han lämnar ju barnen kvar! Och dom är viktigast!

Face off?

Kanske läge för det nu. Har figurerat en rolig liten "look a like" test bland bloggarna. Fåfäng som jag är var jag tvungen att testa.

Laddar upp en nytagen bild och väntar ivrigt på resultatet. Lite Madonna kanske, eller varför inte en släng av Lena Olin? Och så kommer resultatet. NO MATCH ! Jag är alltså unik. Frågan är om det är min skönhet eller brist på sådan som är unik? Ett attans UFO mao. Snyft.

Skam den som ger sig. Raggar tag på en bild från den tid då jag gjorde lite fotojobb. En riktigt fin bild. Proffsig och lite snygg om jag får säga det själv. Lite fusk, okej då. Men den är inte mer än 5 år så nästan aktuell.

Ny uppladdning och det blir träff!

Bing Crosby!

Pool Pot!

Inte kul!

Liten, klen och ilsken

Så känner jag mig idag. 24 timmars sängläge med värkande mage och bultande huvud. Ungefär som jag varit på brakparty. Men icke då. Små fladdermöss klarar inte av att bli sjuka. De blir så ynkliga då.

Hade tänkt mig lite julmarknad och julklappsshopping light med barnen idag. Tror nog att jag inhiberar det. Vila anbefalles. Är ju flera dagar kvar till jul, så det hinns nog med.

En fördel med att vara sängliggande är att jag hunnit lusläsa alla tidningar. Däribland Fru Freivalds uttalanden. Och responsen kring dessa. Och jag blir så infernaliskt ilsk. Hur totalt okänslig och maktfullkomlig får man vara? Och hur bra är hennes chef som tillåter en sådan inkompetens?

Den regering vi har idag skiter högaktningsfullt i vad svenska folket önskar. Visar noll respekt för det folk som valt dem. Vad då socialdemokrati? Trodde i min enfald att de stod för jämlikhet och motarbetade klasskillnader. När de själva skapar de största klyftorna, placerar sig själva i en egen unik liten maktsfär där allt är tillåtet.

Och så blir jag ilsk på oss, väljarna. Som gnyr och gnäller över detta men inte gör ett skapandes grand för att förändra det. Visst, vi pallrar oss iväg till valurnorna och knåpar i vår lilla lapp. Suckar lakoniskt och tycker att det spelar ingen större roll, för partierna är ungefär samma lika. Och så fortsätter det.

Hallå! Vi är i majoritet. Är vi inte nöjda vår vi väl protestera? Lite mer sydlänskt temperament och synliga protester. T ex vägtullarna i Stockholm. Tror ni att makten backar om alla i Stockholm med omnejd parkerar sina bilar vid infarterna i rusningstrafik i en vecka? Tror ni att någon reagerar? Kanske värt ett försök

Huvva, det tog på krafterna att bli arg. Nu ska jag vila lite igen. Blåbärssoppa och Alvedon. SKa nog läsa lite mer Elizabeth George så jag får vila humöret också *s*

lördag, december 10, 2005

Skugge, jag hann först!

Vinterkräksjuka, nej tack!

Matförgiftning räcker så bra.

fredag, december 09, 2005

Touché

Trollmor och lilltrollet är på stan. Passerar förbi ett trendigt ställe, välfrekventerat av byråmänniskor. Lilltrollet tittar med stora ögon på de svartklädda varelserna.

Lilltrollet: Mamma, akta Dig.
Mamma troll: För vad gumman?
Lilltrollet: Titta inte nu mamma, men där är De Läskiga*

Mamma troll: De Läskiga? Är de farliga?
Lilltrollet: Mamma, de är jättefarliga. Dom skrämmer alla som inte gör som dom vill.
Och så luras dom!

*kända från årets adventeskalender

Vuxenlek

Ibland undrar jag egentligen när man blir vuxen? Eller rättare sagt, hur man blir när man är vuxen? Rent biologiskt är jag lite mer än vuxen kan man väl säga. Statistiskt sett har jag levt mer än 50% av mitt liv. Iaf i år räknat.

Ser man till olyckshändelser har jag nog förbrukat alla procent jag fått tilldelat. Skulle jag vara en katt så är det payback time *s*.

Har suttit i möte hela dagen. Seriöst så det förslår. Pratat siffror och bolagsbildning. Fördelar och nackdelar. Låtit klok och människor har nickat instämmande.

Samtidigt inuti mig sitter en liten tjej och är helt förvirrad. Vad sjutton menar hon (= mitt yttre jag) egentligen? Är inte det här slut snart så jag får gå hem och leka? Jag vill inte vara vuxen!

Nej, jag vill ut och hoppa i vattenpölar. Kasta pärmar och laptoppen i papperskorgen. Klättra i träd och sjunga barnsliga sånger. Lipa åt dumma människor och rimma på roliga ord.

Kanske bäst att låta bli? Bättre att skärpa ihop sig, ta på sig vuxenkostymen och hämta trollen

torsdag, december 08, 2005

Ett löfte är ett löfte!

Så här strax före jul har jag fått massor med löften. Några filurer med engelska som modersmål skickar små fiffiga mail till mig, utlovandes guld och gröna skogar. Inga pigga och villiga hemmafruar här inte. Nej då, helt andra prylar utlovas.

Lite feg som jag är törs jag inte öppna dem. Läser rubriken och så deletar jag. Som den hypokondriker jag är vill jag inte ha något virus inte.

Fast en sort är jag attans nyfiken på. De som utfäster "erection guaranteed". För hur skulle det gå till? Om jag nu hoppar på deras erbjudande och det inte fungerar - kan jag kräva skadestånd då? Eller erbjuds jag kostnadsfritt könsbyte?

Tror nog jag stannar vid spekulationer. Inga empiriska erfarenheter kommer skaffas på detta område.

onsdag, december 07, 2005

Trollstein teori

Den empiriska vägen har jag gjort följande banbrytande upptäckter:

- Beläggning på tungan tas effektivt bort med att doppa densamma i varmt smält socker. Så blank och fin har tungan nog aldrig varit! Nackdel är att lite känsel försvinner på vägen
- Varmt smält socker är även bra till att bränna bort generande hårväxt på fingrarna. Gör förmodligen ondare än en vaxning. Tror jag. Har liksom aldrig vaxat fingrarna.
- Om man smälter socker tillräckligt länge i en gjutjärnspanna så blir det en kemisk reaktion. Ngn som har en gjutjärnspanna till övers?
- Silvertejp lindrar inte brännsår

Nästa år sätter jag fast nonstopen med häftpistol!

Vad gör man inte för sina små troll? Imorgon när de vaknar står där ett attans fint litet pepparkakshus, med non stop. Som förmodligen är borta om en vecka. Det brukar bli ett visst svinn.

Ich bien ein Pucko!

Hur smart är man om man börjar baka pepparkakshus med 2 små troll precis efter Bolibompa?
Typ inte smart alls. Snarare dum. Eller mer korrekt uttryckt, helt j*a puckad!


Så nu vet ni det! Jag är helt j*a puckad!

Nu ska jag ut och klistra non stop på pepparkakshuset!

Sedan duscha ur pepparkakslukten ur håret.

That's all folks!

PS 1: Ja, jag har bränt vingarna på sockret
PS 2: Jo, pepparkakshuset är intakt. Riktigt snyggt faktiskt
PS 3: Jo tack, trollen sover
PS 4: Stortrollet har rymt hemmet. Middag på stan.
PS 5: Alla egenhändigt gjorda julkort är lagda på lådan
PS 6: Jo jag har jobbat idag! Promise
PS 7: Fortfarande rökfri
PS 8: Nej, jag har INTE satt ihop pepparkakshuset med silvertejp!

Tänk på procenten!

Nu förstår jag ingenting. Igen! Verkar vara mitt öde här i livet. Först surfar jag runt på en våg av hög tilltro, greppar allt och inget är svårt.

Duns! Ned i backen. Verkligheten sätter in. Och så hajar jag nada!

Nu är iofs inte problematiken så stor, men ändå.
Som den petimeter jag är så ska rätt vara rätt.

Nu måste jag då även avslöja min självgodhet. Nyligen. Favoriter. Och jag finns upplagd hos några. Trevligt!

Men hur i helskotta kan jag stämma överens till 122% med en annan blogg?
100% kan jag förstå, men vart kommer de övriga 22% ifrån?
Är det de som kallas hybris kanske?

tisdag, december 06, 2005

Trollår

Lilltrollet: Mamma, hur gammal är Du?
Mamma troll: 44 gumman. Hur gammal är Du?
Lilltrollet: Mamma, det vet Du!

Mamma troll: Jo jag vet. Jag busade bara med Dig.
Lilltrollet: Jag är 5 år, men snart är jag 6 (om 1 år...)
Lilltrollet tänker intensivt
Lilltrollet: Mamma, hur gammal är pappa?
Mamma troll: Han är lite äldre än mig.
Lilltrollet: Är han snart 100 då?

måndag, december 05, 2005

Håll i hatten


Lite stökigt nu. Mycket jobb, vilket jag iofs ska vara tacksam för. Mycket jobb betyder att jag tjänar pengar. Inget jobb - inga pengar. Fast allra bäst vore att tjäna lagom mycket pengar på lagom lite jobb. Jag är liksom lagom. Å andra sidan är det väl fler än jag som tänkt den tanken?

Vill bara meddela att fladdermöss fortfarande inte gillar regn! Not at all! Om ni nu hade glömt det?

söndag, december 04, 2005

Morgonstund har guld i mun


Så sägs det iaf. Men när klockan är 5.42 på söndagsmorgonen är guldet låååångt borta.

Fast what the heck, sova kan man göra sen. När nu sen är.

Nu ska jag ut och beblanda mig. Julmarknad för mig och småtrollen. Klarar man det utan valium månne?

Undrar om jag ska binda ihop dem med silvertejp så jag vet vart jag har dem?

lördag, december 03, 2005

Tänk först och tala sen

Efter en kanonmysig lördag när jag varit solo med småtrollen så avslutar jag kvällen med ångest. Helt och hållet självförvållad! Bara för att jag aldrig lär mig. Att tänka efter innan jag öppnar min stora trut. Eller som i det här fallet, smattrar iväg en flåshurtig liten kommentar.

En blogg jag nyligen lärt känna skriver tankvärda saker, blandat med lite ironiska bitska kortisar. Och jag missuppfattade situationen totalt. Tog en seriös kommentar för humoristisk. Och kommenterade därefter. Rakt in i klaveret. Ursäkt framförd, men ändå!

För att strö lite salt i såren så trampade jag där två gånger. I ett annat inlägg. Där jag var klart otydlig i mitt svar. Insåg inte att mitt svar var otydligt. Kunde garanterat missuppfattas. Vilket det såklart gjorde.

Hädanefter lovar jag att jag ska tänka efter. Innan. Inte bara en utan flera gånger.

Nu börjas det...

Mellantrollet, 6 år sitter framför TV:n och inväntar lördagens höjdpunkt, Disney. Vilket de senaste veckorna varit Nalle Puh. Och så kommer Pluto!

"Men hallå! Nu får de väl ge sig. Har de fått spel eller?"

Varpå lilltrollet lakoniskt svarar:

"Du mellantrollet, jag tror inte dom vet vad dom gör för igår glömde de Supersöta Silver Sara"

Tänk att man inte behöver vara större än så för att inse hur tokig vuxenvärlden är *s*

fredag, december 02, 2005

Oväsentligheter

Har totalkaos på huvudkontoret. Miljoners tanker som studsar omkring, men inte landar någonstans. Läser ngt i tidningen, reagerar och tänker "detta blir en blogg". Går förbi ngn på gatan, ser ngt och tänker samma sak.
Men så fastnar det någonstans däruppe. Ligger kanske och mognar, eller så virrade det bort sig.
Känner ändå för att delge er en del ostrukturerade tankar, för hålla tyst kan jag inte! Hörs jag så finns jag, är nog mitt levnadsmotto (sa hon i ett anfall av självkritik).

1. Mötte en del nya bekantskaper igår. Det var lärorikt, roligt och spännande. Me like. Mucho. Framförallt att jag blivit så trygg i mig själv att jag törs vandra på nya marker.

2. Katastrofkommissionens rapport har jag lusläst, så även alla pro och against. För mig är det egentligen ganska enkelt. Är man i ansvarig ställning så har man ansvar. Ligger liksom i arbetsbeskrivningen. Har man inte tagit det ansvaret så har man misskött sig. Och har man misskött sig grovt - tack och adjö! No more, no less!

3. Majoriteten av Stockholmare kan fortfarande inte köra bil (mig själv undantagen förstås. Här missade jag kanske lite med självinsikten *s*)

4. Att natta 4 barn samtidigt är lite lätt stökigt. Här har pekats med hela handen. Jag skulle nog vara en tillgång i det militära.

Avslutningsvis har vi min egen lilla filosofiska tanke över min blygsamma person;

A bat without a but is only a bat. And a but without a bat is only a but. But a bat with a but is a batbut.

Fridens liljor