Stan är full av vatten...

Imorse klev jag upp och frös, vintern börjar närma sig och det är frost på nätterna. Fort in i köket, på med vattenkokaren och sedan in i en lång värmande dusch. Insvept i morgonrock njöt jag sedan av en kopp te och tidningen innan tandborstningen väntade.

Morgonens frusenhet var ersatt av en varm, skön känsla och jag var redo att möta dagen.

Ovanstående scenario är en självklarhet för de flesta i vårt avlånga land. För de flesta i den s k civilierasade västvärlden.

Vi sätter på en kran och får fräscht kallt vatten, eller varmt om vi så önskar, i önskad mängd. Ingen ransonering, ingen rening utan helt självklart vatten utan restriktioner.

Så ser inte verkligheten ut för alla. Idag är det Blog Action Day 2010, med fokus på vatten. En av aktörerna är Action Aid som driver ett vattenprojekt i Uganda.

I byn Kitemba blev människorna vräkta från sina hem när ett utländskt kaffeföretag stal deras mark. Idag bor de i läger nära sina gamla hem utan rent dricksvatten. ActionAid hjälper till genom att bygga två nya brunnar som kommer att ge 2 100 människor rent vatten och genom att ge byborna rättslig hjälp för att de ska få tillbaka sin mark.

Dessa människor blev alltså fråntagna det livsnödvändiga vattnet för att vi skall få åtnjuta vårt kaffe! De som har så lite fick än mindre. Inte ens naturens egen gåva vatten fick de behålla.

Läs vidare här om Du vill veta mer. Och när Du borstar Dina tänder, dricker ett glas vatten eller tvättar Dina händer, skänk då gärna en tanke till dem som inte är lika lyckligt lottade. Till dem för vilka vatten är en skillnad mellan liv och död. Samma vatten som vi slösar aktningslöst med utan att tänka.

Livet är inte rättvist, men vi kan hjälpa till att balansera det lite. En litet bidrag kan rädda en hel by! Jag avstår från en bio eller två, gör Du?

Don efter person....

Mellantrollet: A som jobbar på fritids blir nästan aldrig arg på oss tjejer hur mycket vi än retar honom.
Trollmor: Det var väl en tålmodig sort, men varför retar ni honom?
Mellantrollet: För att se om han kan bli arg.
Trollmor: Då får Du väl göra mot honom som mot mig när vi bråkar.
Mellantrollet: Det går väl inte!
Trollmor: Varför inte det då?
Mellantrollet: Så elak och dum kan jag inte vara, då kastar han ut mig!
Trollmor: Jaha ja, men mot mig kan Du vara sådan?
Mellantrollet: Självklart. Du är min mamma och Du älskar mig hur dum jag än är!

Ibland så....

Hos en av mina kunder finns det en tjej i trettioårsåldern. Hon kom till Sverige strax efter det hon fyllt 20 och mötte en helt ny värld jämfört med den där hon växt upp. Frihet att säga vad hon ville, att själv välja vänner och annat. Spännande, men samtidigt en stor omställning att helt plötsligt ta beslut om saker hon tidigare aldrig någonsin haft anledning att fundera kring. Just av den enkla anledningen att hon ändå inte fick bestämma.

Vi har en bra relation, om jag hade fått barn i unga år hade jag kunnat haft en dotter i hennes ålder. Hon ser mig som en trygg, klok person och har därför mer eller mindre valt ut mig till sin livsmentor. Kommer med frågor i stort och smått, om valet, om kläder, relationer m.m.

Idag när jag var ute hos kunden kom hon in för den sedvanliga pratstunden. Ledsen och lite upprörd för hon hade gjort fel! Ingen på företaget hade på något sätt lagt skulden på henne, de flesta hade inte ens reagerat över "felet" då det var ganska så obetydligt. Det handlade om att hon missuppfattat ett pris så att totalen slutade på några hundralappar mer än vad det var tänkt. Och med tanke på slutpriset så var det verkligen ett obetydligt fel, men hon hade ju gjort fel. Det var den stora grejen. Hon hade i sina egna ögon svikit sin chef genom att "slösa" bort hans pengar genom att ha missuppfattat leverantören.

Hur som, vi pratade om det en liten stund. Jag lyckades förklara de faktiska ekonomiska konsekvenserna och peppa upp henne så att hon kunde acceptera sin miss. Och så småningom bet det, problemet suddades bort och hon log igen. Då gav hon mig en av de finaste komplimanger jag fått;

"Det är så skönt att prata med Dig, Du får mig alltid att se glaset som halvfullt. Du är så positiv och inspirerande. Min förebild helt enkelt och om jag får en dotter vill jag att hon ska bli som Du".

Det är en häftig känsla när en relativt ny bekantskap så tydligt kan sätta ord på den utveckling jag gjord. Även om jag försöker boosta mig själv ibland så är det ändå inte samma sak. Tänk, att jag som under hela min uppväxt fått höra att jag var negativ och tråkig idag kan upplevas som positiv och underhållande. En skön känsla som värmer i hela kroppen! Den suger jag i mig, för det är jag värd.