Sakta självdö?

Den här bloggen har blivit kraftigt åsidosatt. Inte för att tiden inte räcker till, utan snarare för att jag har hamnat i ett läge där det känns att jag faktiskt inte har något att säga. Och det är nog första gången i mitt liv.

Vad har ni för intresse för mina påhitt, mina tankar, min vardag? Förmodligen inga alls. Jag har inga klokheter att komma med och köra en "dagens outfit/frukost/middag/lunch" variant är inte riktigt min stil.

Jag kanske kommer igen, jag kanske inte gör det. Jag lever, men jag är inte direkt live & kicking.
Kanske jag, precis som naturen, vaknar till liv nu när vårsolen börjar skina över oss.

Men till dess, ha det gott och tack för den här tiden. Mail finns om ni vill mig något. Eller om ni bara vill säga hej!

Lita inte på mig!

Tror det var för dryga 2 år sedan som maken och jag tog med oss Trollungarna på en dagskryssning halvvägs till vårt grannland i öster. Och jag vet att jag rapade ur mig en hel del om den resan samt att jag tror mig minnas att jag skrev något om aldrig mer......

Och så kommer då ett påsklov, med en hel drös med lediga dagar. I brist på stuga i fjällen, inga vänner i de norra trakterna som vi kan våldgästa och nada dineros för en resa till varmare nejder så blev det en långweekend på landet. Och så kom snön. Inte roligt. Klättrade en stund på väggarna, funderade en sväng på Kolmården med fick en smärre chock när jag insåg att den trippen skulle landa på minst 3500 kronor för 24 timmar! Så jäkla roligt är det inte att se delfiner eller rida på elefanter. Tycker inte jag iaf!

Då frågar de små trollen, med len röst och kärleksfull blick, om det inte var dags att ta den där resan med övernattning på båten som vi lovat. I ett svagt ögonblick surfar jag in på webben, hittar ett bra erbjudande med en hytt som jag tror att jag kan tillbringa en natt i utan att få total panik. Klick klick och så var det bokat med avresa 3 timmar senare.

Trollen packade stolt sina weekendväskor på hjul medan jag själv funderade på om de möjligtvis sålde lugnande receptfritt på båten. Jag vet att jag är en snobb, jag skyller det på min hädangågna mor, men jag har apsvårt för Finlandsfärjor och charterresor. Jag grejar inte överparfymerade damer med alkoholstinn andedräkt och glittriga kläder. Jag har även svårt för herrar med ölkagge som snubblar fram i korridorerna, blinkar med dreglande munnar och tror att de är guds gåva till kvinnorna.

Tonåringarna som är lite lätt påverkade och dressade upp till tänderna har jag inte lika svårt för. De prövar sig fram och är oftast ganska söta i mitt tycke. Pensionärerna är också oftast gulliga att titta på. Om man då inte stöter på de världsvana färjeproffsen, som har samma förbenade plats i baren / restaurangen / puben som alltid och där det finns en oskriven lag på att de har förtur i alla köer what so ever. För de gör denna resa sjuttioelva gånger per vecka och fan ta oss som inte fattar denna regel!!! Uppläxning är inte förnamnet, helst skall vi bindas vid skampålen och piskas med den niosvansade.

Men jag la band på mig, log sött (om nu jag kan det) och sa förlåt med vän stämma. Överlag skötte jag mig ordentligt. Nada sprit, minimum av cigaretter, inget svängande av de lurviga och i säng på rätt sida om midnatt. För att bli brutalt väckt av trollen klockan 05.30! Med 2 timmar kvar till frukost... huvva! Kan väl säga att denna dag var en mycket l å n g dag. Och denna gång lovar jag att jag ska INTE åka färja österut något mer i år iaf! Inte utan valium (var man nu kan få tag på det?).

Men Trollungarna var saliga. De skötte sig exemplariskt förutom fadäsen med den tidiga väckningen, sken som små solar och förkunnade saligt när vi klev i land; Mamma, det här var helt alldeles underbart. Kan vi åka på fredag igen?

Jag får trösta mig med att jag iaf inte har gjort dem björntjänsten att ge dem smak för det snobbiga livet och vara tacksam för att de uppskattar folkliga nöjen! (detta skrivet utan ironi, för det är fasiken inte lätt att vara snobb och inte ha täckning för det)

Kärlek... och annat

Mellantrollet fick ja! Och det var en strålande glad, men lite generad tjej som kom hem från skolan. Med pojkvännen, som stannade på middag. Dock avbröts förhållandet senare samma kväll, då pojkvännen kommit till insikt att han inte var tillräckligt mogen för ett förhållande. Och Mellantrollet tog det som en kvinna, lite lättad t o m men nu har hon iaf lagt ytterligare en erfarenhet till sin meritlista.

Och som hon sa "Mamma, vi är nog bättre som kompisar för det var ju så det började. Och vi kan ju gilla varandra även om vi inte är i hop".

Och så kom då påsken... och maken in på sjukhuset för mindre operativt ingrepp, som dock inte kunde vänta. Så jag packade ihop trollen, tokhandlade alldeles för dyrt på en stormarknad och ankom Trollskogen sent i torsdags. Tyst och alldeles stilla, tror nog vi var helt solo här ute. Fick en underbar kväll med tjejerna där vi pratade om livet, pojkar och samlevnad. Alla genanta ämnen togs upp och alla försälskelser avhandlades. En riktigt mysig tjejkväll som jag kommer bevara i mitt hjärta i många år.

Dagen därpå kom väninna med son och vi ägnade oss åt påskkortsfabrikation samt äggmålning, för att avsluta kvällen med ett glas vin och fnitter. Maken hämtades på lördagen och påsklunch i modell mindre intogs. Sol och en förhoppning om vår låg i luften, så även på söndagen som ägnades åt vila och sömn.

Vaknar idag och inser att vintern kommit tillbaka, huvva. Sitter långt inne i Trollskogen med sommardäck och snön ligger tät på marken. Inte direkt enligt planerna, men vi kör försiktigt. Väldigt.