tisdag, december 04, 2007

Vänskap

Idag fick jag ett sms, från en vän som har det tufft. Ett kort rop rakt in i mitt hjärta. Ett långt samtal, med både tårar och skratt. Mitt i bedrövelsens djupaste stund fanns där små skärvlor av glädje.
Tillsammans hittade vi dem. Och bejakade dem.

Det är vänskap. Att leta skärvor tillsammans. Att glädjas åt dem tillsammans. Att finnas där för varandra. När vi behöver. Det är skönt att ha en vän. Men det är minst lika skönt att vara en.

Utmaning antagen

Som av en händelse så blev jag utmanad av en 150 cm hög dam. Och som av en händelse handlar det om önskelistor.

Undrar om det kan ha med julen att göra? Could be.... Fast jag skulle då begränsa mig till sju önskningar. SJU?!?!? Varför just sju? Är det något religiöst eller? Ni vet, sjuarmad ljusstake. Eller har det med sagor att göra, Snövit och dvärgarna liksom. Eller veckodagarna? Äsch, shit the same.

Here we go: . Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt.Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.

1) Att Mellantrollets positiva utveckling i skolan ska fortsätta - hon behöver verkligen få växa i lugn och ro, få tryggheten och känna sig kompetent
2) Att Mellantrollet får en bästis - hon är ingen grupptjej och hon saknar fortfarande sin bästis från dagis så infernaliskt. Tror inte hon blir "hel" förrän hon hitter en ersättare.
3) Att Lilltrollet ska få tillbaka sin nagel. En kanske väldigt värdslig sak, men avsaknaden av en nagel på långfingret är inte så vackert. Spelar ingen större roll nu, men i dagens utseende fixerade samhälle kan det vara traumatiskt för en tjej senare i tonåren.
4) Att jag ska få snur på mitt andra företag och börja tjäna pengar på mitt glas. Jag mår så otroligt mycket bättre när jag jobbar med konstnärliga saker, men jag har inte råd att göra det i den utsträckning jag vill.
5) Att Trollfars nystartade företag går bra. För då tjänar han mer pengar och jag behöver inte jobba lika mycket, och då blir punkt 4 lättare att fullfölja.
6) Att min far får somna in i sömnen. En kanske morbid önskan, men det går utför med honom både själsligen och kroppsligen. Han har själv gett upp och vill inget annat, så låt honom få somna med medan han har värdigheten kvar.
7) Att alla de jag känner ska få må bra i kropp och själ, vilket såklart även inkluderar mig *s*

Och så sju som ska taggas:
Åsiktskanonen
Cornelia
Grön liten groda, lycklig sådan
Morgondimma
Skånes Carol Oates
Italiens Nakna Kock
Liten Bambi

måndag, december 03, 2007

Skulle inte tro det....

Nu är jag på krigsstigen igen. Mot reklam. Dålig sådan. Enligt min mening så bör reklam vara trovärdig för att nå ut. Eller iaf rolig. Eller tankeväckande. Men aldrig någonsin töntig.....

I en tidning hittar jag reklam för en hälsoprodukt. En leende donna med sug i blicken och en pay off som säger "turns you on and keep you going". Man behöver inte vara en Einstein för att kunna läsa in dubbelmeningen i det inte. Eller så kanske jag är överdrivet misstänksam?

Men okej, jag kan leva med det även om jag tycker det är aptöntigt. Dock faller hela konceptet om man nu ska marknadsföra något som 100% natural och sedan slår upp en megastor bild på en supermejkad dam med färgat hår och värsta botoxmunnen. 100% natural? Shouldn't think so!

Relativitetsteori i Trollskogen

Mellantrollet: Mamma, har Du tänkt på att för barn går tiden jättelångsamt?
Trollmor: Hur då menar Du?
Mellantrollet: Jo men som nu. Du tycker att det är jul jättesnart och jag tycker det är jättelångt kvar.
Trollmor: Så är det nog.
Mellantrollet: Jag vet varför det är så!
Trollmor: Jaså?
Mellantrollet: Jo men Du vet. Vuxna har ju använt en massa år och då har de inte så många kvar.
Trollmor: Okej...
Mellantrollet: Men vi barn har ju bara använt några stycken år och har massa kvar
Trollmor: Jaha...
Mellantrollet: Det är som med godis ungefär, har man bara lite kvar så äter man ju upp dom jättefort! Och så är det med vuxna och tid såklart.

söndag, december 02, 2007

L'amour est blue....


Tyckte själv att de mina röda hjärtan blev riktigt fina så jag tänjde gränserna lite. Och då blev det en blå variant!
Så nu är frågan den - rött eller blått?

lördag, december 01, 2007

Det bidde en tummetott....

Här skulle det komma ett långt, intelligent och stimulerande inlägg om mitt liv. Tankar snurrade runt och det kändes som om jag hade oceaner av klokheter & funderingar att ösa ur mig.

Men vet ni vad? Jag skiter i det, för jag orkar inte.

Efter en fredagskväll med alltför stor vinkonsumtion, ett litet släktbråk samt alldeles för lite sömn har jag sedan ägnat dagen åt att intensivstudera sjutusentrehundratolv gymnaster i varierande åldrar. Inkluderande ett litet troll. För att därefter ha en speeddejt med ett gäng damer och sedan avsluta kvällen med att montera niotusentrehundrafyrtiofyrton halsband.

Jag har insett att jag är inte klok. Inte just nu iaf. Jag går och lägger mig istället. Go'natt!

torsdag, november 29, 2007

Oups.. igen....

Igår var jag på dejt. Med en attans charmig karl. Men ta det lugnt, vi skulle bara äta lunch. Inte helt otrevligt. Moralens väktare kan dock andas ut, mannen är gift. Lyckligt sådan. Med min kusin. Och skulle han någonsin hoppa över skaklarna så skulle det definitivt vara med min man och inte mig. Fast jag tror inte det är aktuellt. Hur som, trevligt var det och inspirerande.

När jag är som mest engagerad och halvligger över bordet så blir det lite tumult bakom min rygg. Servitrisen kommer med en bricka knöckad med bubbelvatten, när en gäst brutalt kliver rakt in i sagda servitris. Brickan flyger upp i luften, flaskorna far all världens väg och hela Vatikanstatens årskonsumtion av bubbelvatten landar på min rygg för att därefter med tyngdlagens hjälp söka sig nedåt till mer dolda platser.

Kallt blev det. Och blött.

Efter lunchen tar vi en promenad tillsammans, fullt med människor i farten ilar runt som förgiftade råttor för att fixa julklappar antagligen. Vi går och småpratar, när jag med hög stämma deklarerar:

- Men herreminje vad jag är blöt i trosorna!

Precis som i en film stannar allt upp, människor vänder sig om och tittar på mig med förfärade blickar. Mitt lunchsällskap flinar glatt och kontrar med:

- Det var länge sedan en kvinna sade så till mig.

Oups... I did it again!

Tiden går....

Allt det som jag mentalt bearbetat, det som jag slitit med för att förstå och äntligen kunnat lägga bakom mig, det har inte försvunnit. Det finns där, men det är numera hanterabart. Jag glömmer det ganska ofta, bär inte med mig det i vardagen. Men kroppen glömmer inte. Den har sina egna minnen och den lever inte alltid i samklang med mitt intellekt.

Idag är en sådan dag och som alltid tar det ett tag innan jag förstår varför huvudet känns tungt, kroppen sliten. Varför jag helst bara vill sova bort den här dagen, varför underliga drömmarna kommer på natten.

För idag är det 9 år sedan samtalet kom. Samtalet som totalt förändrade allt. Som fick mig att se mig i spegeln och ta tag i mitt liv. Samtalet som kastade mig ned i en avgrund som var svår att ta sig upp ifrån. Samtidigt så var det vändpunkten mot ett bättre liv.

Det var samtalet som jag väntat på i större delen av mitt vuxna liv. Men som ändå kom som en chockartad överraskning.

Nio år sedan som mitt väntade barn förlorade sin mormor. Och jag min mor. Det var den dagen hon bestämde sig för att gå. Utan annat än hårda ord till avsked.

måndag, november 26, 2007

With a little love....


I november mörkret behövs både värme och kärlek i stora mängder.
Här är mitt försök att bidra, även om jag missade alla hjärtans dag med hästlängder.....

Upp och ned...

Lilltrollet: Mamma, Du måste lämna mig i skolan imorgon!
Trollmor: Men gumman, pappa brukar ju lämna?
Lilltrollet: Men Du måste lämna imorgon!
Trollmor: Okej, då fixar vi det. Är det något speciellt imorgon?
Lilltrollet: Fröken kommer tillbaka då. Och Du måste prata med henne
Trollmor: Okej, men vad ska jag prata om? Är det något som inte fungerar?
Lilltrollet: Men mamma, Du kommer väl ihåg när Du var i skolan när fröken var ledig?
Trollmor: Jaaaa?
Lilltrollet: Då såg Du ju en massa saker som Du berättade för pappa
Trollmor: Jaaaa?
Lilltrollet: Det måste Du ju berätta för fröken också!
Trollmor: Men tror inte Du att fröken redan vet det?
Lilltrollet: Nej mamma, det tror jag inte. För Du är mycket klokare än henne!
Trollmor: Tack gumman, klart jag kan prata med fröken. Men jag tror hon vet, för hon är klok hon också.
Lilltrollet: Jag vet, men Du är mycket klokare än henne!
Trollmor: Tack gumman!
Lilltrollet: Fast när hon är lika gammal som Du kommer hon nog vara mycket klokare