Ego time....

Med risk för att låta förmäten så måste jag bara få skriva av mig de här känslorna som bubblar i mig nu. Av stolthet, glädje och en hel massa annat. Lycka tror jag det kallas *s*.

Jag är inte enbart ute och terroriserar affärsbiträden, ibland jobbar jag också. Så även idag, på ett ställe där jag bara varit i några månader. Jag trivs bra, och de med mig tydligen för jag blir inbjuden på alla personalevents, får julklappar osv. samt att personalen säger att stämningen blivit så mycket bättre sedan jag kom. Jag har infört stabilitet i deras arbetsliv och någon de kan komma till för råd om ditten & datten.

Idag var det två personer som var för sig dök upp. De hade lite personliga problem och ville prata av sig lite. Klart jag blev smickrad! En stund senare ringer en ganska ytlig bekant och ber om råd angående ett personligt dilemma. Får mail från en annan vän som söker mitt stöd, och ännu en som ringer bara för att lätta sitt hjärta. Och jag märker att jag kan ge dem en viss lättnad i deras oro, bara genom att finnas.

Och vet ni vad som är så otroligt skönt med detta? Att jag faktiskt kan "make a difference" för somliga. Att jag kan ge stöd, råd eller en axel att luta sig mot. Att vara medmänniska och märka att de får tröst av det. Jag växer av det, och det fyller mig med en skön känsla.

Och med det i tankarna kommer jag sova gott inatt! Goodnight friends, wherever you are.....

Trollmor Terrorshoppar

Butiksbiträdet: Har Du vårt Modepass?
Trollmor: Nej, det har jag inte. Vad är det?
Butiksbiträdet: Nu när Du köpt för över 150:- så får Du en stämpel. Och när Du har ett 6 stämplar får Du 150:- i rabatt.
Trollmor: Är det då en stämpel per 150:-?
Butiksbiträdet: Nej, det gäller en stämpel per köp, oavsett summa men det måste vara minst 150:-.
Trollmor: Ursäkta, jag vet att det här inte är Ditt fel men det verkar otroligt korkat.
Butiksbiträdet: Hur menar Du?
Trollmor: Men som nu, jag har köpt för över 600:- och det borde då vara 4 stämplar.
Butiksbiträdet: Ja, men det blir bara en stämpel för så är det sagt.
Trollmor: Men om jag då lämnar tillbaka allt, och sedan köper det här i 4 omgångar så får jag mina 4 stämplar.
Butiksbiträdet: Men så kan Du inte göra.
Trollmor: Kan jag inte, varför inte det?
Butiksbiträdet: Men så var det inte tänkt.
Trollmor: Det är möjligt, men så lär nog många göra när det är upplagt så här.
Butiksbiträdet: Hur vill Du göra då?
Trollmor: Frågan är hur det blir med mitt köp, blir det 1 eller 4 stämplar?
Butiksbiträdet: Det blir 1!
Trollmor: Då ber jag att få lämna tillbaka de här sakerna och behålla de här, så får jag en stämpel.
Butiksbiträdet: Ja, jag kan väl inte hindra Dig
Trollmor: Nej, det kan Du inte.
2 minuter och en stämpel senare
Trollmor: Hej igen, jag vill ha de här 2 plaggen och jag har Mode Pass.
Butiksbiträdet: Jag vet....
2 minuter och två stämplar senare
Trollmor: Hej, nu är det jag igen. Jag hittade 2 plagg till. Och jag har fortfarande modepass.
Butiksbiträdet: hmmmmprhf....
2 minuter och tre stämplar senare
Trollmor: Men hej igen, jag hittade lite till....
Butiksbiträdet: Jag ser det!
Trollmor: Men nu är jag nog klar för idag. Tack för hjälpen. Tänk, 4 stämplar blev det!
Butiksbiträdet: Tydligen....


Kan väl säga att butiksbiträdet var inte alltför glad... Men ibland är jag som Don Quijote och strider för principerna, även om det är lite småsint av mig.....

Mespropp!

Är precis vad jag är just nu. Eller så är det allergi... har bestämt mig för vilket. Enda jag vet är att jag tar en allergitablett på morgonen, är pigg fram till 14-tiden och KADANG så tar jag slut. Näsan slammar igen, ögonen börjar rinna, svetten forsar och jag känner mig svimfärdig. Och det går fasiken aldrig över!

Nu tänker jag gå och lägga mig. Mespropp! Exactamente. Men å andra sidan har jag heeeela säsong 1 av House på video... så jag har en intressant karl att dela säng med *s*

Forever young....

Med risk för att låta som en gammal tant, vilket jag iofs snart är, så blir jag beklämd när jag ser hur många i den unga generationen idag lever. Förmodligen samma fenomen som drabbade samhället när 50-talisterna började lyssna på Rock'n Roll, när det glada 60-talet fria sexualitet kom, 70-talets frigörelse osv. En form av revolution mot tidigare generationsers sätt att leva, vilket på något sätt hör till den mänskliga naturen. Att söka nya vägar är ett sätt att leda utvecklingen framåt och att det ibland blir fel hör väl också till sakens natur.

Det liv många yngre lever idag kan jag för mitt liv inte få in i att det på något sätt ska leda utvecklingen framåt. I mitt tycke är det en stenålders mentalitet som kommer in i bilden, en återgång till forna tiders "Upstairs and Downstairs" där de med pengar i plånboken har mer att säga till om än de med begränsade tillgångar.När unga tjejers väg till framgång ska mätas i silikon och där deras självförtroende ska byggas upp med hjälp av tvivelaktiga förhållanden. Där de unga "männens" krav och önskemål är deras lag. Nu kanske det är ett Stockholmsfenomen, centrerat kring kretsarna vid den berömda vägkorsningen som går under benämningen Stureplan. Förhoppningsvis är det ett lokalt fenomen, som stannar därvid.

Jag har tidigare deltagit i utelivet kring Stureplan, men jag har aldrig upplevt det hårda klimat som verkar finnas idag. Den människosyn som kommit i dager med den senaste tidens skriverier, både i media och bloggvärlden är för mig skrämmande. Även om man inte ska tro på allt som skrivs så räcker en promille av detta för att göra mig beklämd. För en dag så blir de som överlever äldre, många bildar familj och en del av dem får förmodligen framstående positioner i samhället. Kommer deras "ubermenchmentalitet" följa med? Kommer de uppfostra sina barn i samma anda som de själva lever idag? Och vart leder det till i sin tur, att vi återgår till tidigare århundradens över- och underklass? Där plånboken sätter reglerna och där de mindre bemedlade är verktyg man kan köpa för att förgylla sin egen dag?

Och var finns föräldrarna bakom de här kidsen? Bryr de sig inte? Märker de inte vilket liv de lever, vilket människosyn de besitter? Eller har de för fullt upp med att sjäva vara "vackra och framgångsrika" att tiden inte räcker till?

Om mina barn skulle välja att vandra den vägen så har jag misslyckats kapitalt som förälder. Då kommer jag inte kunna se mig själv i spegeln. För om mina barn inte växer upp med respekt för sina medmänniskor så har de gått miste om en oumbärlig ingrediens till framtida lycka!

Gott & blandat

Ibland så har jag massor att säga, sådär att det bara bubblar i kroppen. Allt ska ut på en och samma gång och då blir det tvärstopp. Rubrikerna i det läget ska vi inte prata om.... Jag menar, hur hittar man på en bra beskrivande rubrik på svammel? Kanske lite Hajen liksom; Trollmor proudly presents Svammel 1, Svammel 2, Svammel 3 osv. Njae, skulle inte tro det.

Hur som, igår var vi utanför stan, i spenaten fast på närmare håll. Trollen lekte med kusinerna och föräldraparen åt vuxen middag, hur civiliserat som helst. Tänk att min LILLEBROR har blivit så stor att han är sambo, har 2 barn och hus! Min lillebror som samlade på allt från kapsyler till grå stenar, och förvarade allt i pappkassar under sängen. Min lillebror som inte kunde somna ovaggad utan snurrade i sängen som en fläkt från helvetet innan han slocknade. Min lillebror som vägrade att gå i skolan för att han tyckte att han var smartare än lärarna (vilket iofs stämde). Han har iaf blivit stor nu.

Avslutade kvällen med att glo på Borat som jag hade noll förväntningar på, och jag skrattade gott på sina ställen fast ändå lämnade filmen efter sig en bitter eftersmak. Kanske jag analyserar det under dagen. Eller inte. Fick iaf med mig hela första säsongen på HOUSE med mig hem. Gissa vad jag gör ikväll?

In case of...

Om jag nu skulle glömma så vill jag allra ödmjukast framföra min stillsamma önskan om att önska eder alla en trivsam helg wherever you are. Ta det lugnt med lättfotade karlar, silikonstinna fruntimmer och hembränd sponken, se upp för flygande saftflaskor - de kan plötsligt gå till attack,försök inte kyssa en huggorm då de inte är något naturligt prinsämne och se upp för vilsna fladdermöss så att de inte biter er i rumpan. Och vad ni än gör - försök inte att äta en geting! Det gör ont.

Och med det säger jag Trevlig helg!

Och om det nu mot förmodan är någon som fyller år så kan jag väl smälla till med ett GRATTIS också.... själv fyller jag om mååååååååånga måååååååååånga dagar. Presenter emottages tacksamt, har ni ingen fantasi så är jag inte knusslig. Kontanter fungerar det med! Jag tror det är tjugofjorton jag fyller eller något sådant. Förresten, sa jag att jag gått ned 4 kilo utan att jag märkt det? Snacka om att jag har koll! Kul att jag jobbar som kontrollfreak...... har förmodligen hamnat fel här i livet eller så har jag även lurat mig själv!

The Worrying kind.....

Jag börjar bli lite orolig för mig själv. Förutom mina mysko drömmar så har jag helt plötsligt börjat men en hel del nya pryttlar:

1. Plockar ögonbrynen
2. Klär mig i starka färger
3. Borstar håret på morgonen
4. Målar naglarna
5. Har gått ned i vikt utan att jag märkt det (4 kilo!)
6. Shoppar kläder av fri vilja och inte av tvång


Jag börjar alltså bli fåfäng! Fast jag drog gränsen när den unga expediten i den trendiga butiken (kolla, ett rim!) försökte lura i mig att jag var "skitball och kanonläcker" i en kjol som slutade strax under rumpan (har fortfarande inte riktigt förstått hur det kom sig att jag provad den). Och jag är sugen på att handla mer kläder. Gärna kjolar, klänningar och skor med klack. Hallå... jag?!?!? Vad är det som händer?

Undrar om detta är något jag behöver ta upp med min terapeut? Jag menar, jag är kvinnan som går klädd i svart, drar en hand genom håret och vägrar allt som oftast att måla naglarna om det inte är fest.

Eller så kan det kanske vara så att jag är på väg ut genom tunneln, att jag faktiskt börjar leva och inte bara överleva. Vem vet? Just nu tycker jag iaf att livet är roligt, lusten har återvänt och jag ser dagarna an med förväntan istället för oro. En otroligt skön känsla!

Och med det ber jag att få tacka för mig. Funderar på att ta en tur till vardagsrummet, hångla upp maken i ett hörn och bli riktigt wild&crazy....

Drömtydning à la Trollmor

Tror jag är inne i någon form av process. Förmodligen övergångsåldern, men jag tycker vi kan kalla det utveckling. Det har en mer positiv klang tycker jag. Mitt undermedvetna har värsta partyt på nätterna, värsta är att det väcker mig också! Häromnatten väcker jag hela hemmet med att gallskrika mitt i natten. Ylandes som en tok, så att trollfar får väcka mig. Jag har drömt att jag håller på bli kvävd under en drös med människor som ligger ovanpå mig och vägrar flytta på sig. Någon som törs ge sig på en amatörtolkning av den? Inte alltför svårt eller hur?

Det blir än tydligare när jag följer upp med nästa dröm några dagar senare. Då har jag ont i magen och går till läkaren. Dock inte till en vanlig hederlig sådan i vit rock utan till en woodoo doktor som huserar i en cykelkällare. Och där står han med fjädrar och full krigsmålning, som sköterskor har han en hel gospell kör. Jag pekar på min vänstra sida av magen och säger att jag tror att jag har en knöl på tarmen, för det gör så ont. Han tittar och skakar på huvudet. Frågar om jag är kräsmagad för isf ska jag blunda. Sedan tar han ett rakblad och gör ett snabbt snitt, stoppar in fingret och drar ut en flera meter lång orm. Och värken går över. You get the picture by now?

Dock kan jag inte riktigt placera in den tredje drömmen i sammanhanget. Då är jag återigen hos läkaren, men nu hos en plastikdoktor. Jag ska operera bort mitt gäddhäng (om man nu kan ha det i ansiktet?). In kommer läkaren som är Anitra Steen. Hon tittar på mig och säger att det där behöver inte opereras utan istället ska hon prova en ny metod. Den går ut på att man smörjer in mungiporna med en grön/brun sörja som stinker värre än ett par gamla gubbfötter i sockiplast. Sedan så tejpar man upp mungiporna (dock inte med silvertejp) och låter sitta i några veckor. Vips så har man fått upp mungiporna. Den här behöver jag faktiskt hjälp med. Jag är något nyfiken på vad Anitra Steen har i mina drömmar att göra.....

Total confusing

Hur strange är det inte när det är måndag, fast det är onsdag. Och tisdagen var en tisdag fast den var ju även en söndag. Och arbetsveckan blev bara 3 dagar fast det behövs 5 för jobbet?

Jag har insett att jag är beroende av rutiner. Inte alltför stora avsteg från the ordinary, för då blir jag confused. Lite stirrig och inte så lite orolig. Asch så trist, jag som vill vara en spontan person som flyter runt på en räkmacka. Tar dagen som den kommer och löser problemen när de dyker upp. Istället har jag virat in mig i den däringa förbenade silvertejpen som fjättrat min fria själ till att leva livet efter ett inrutat schema.

Och jag har självt strypt lusten, glädjen och istället lever jag mitt liv efter prestationer, måsten. Shit, vad jag har blivit tråkig! Var riktigt skönt att jag faktiskt skolkade i fredags. Utan att Luther kom som ett brev på posten. Tror jag ska prova att loosen up lite oftare.

Jag ska nog återuppliva det mission jag hade när jag började med min terapi;

Jag vill inte bara överleva, jag vill leva också!

Inser nu att detta är återigen ett förvirrande inlägg. Men min vana trogen så korrigeras här inte. Bara ut i bloggosfären med det så får vi se vart det landar.

Och med detta önskar jag eder alla en rofyll natt denna onsdagsmåndag.

Ibland kan man fundera på hur ärlig man ska vara i ett förhållande. Inte så att lögnen är att förespråka, men ibland kanske det är att föredra. För ibland är sanningen alltför brutal och förhållandet skulle förmodligen må avsevärt bättre av lögnen.

Jag och Trollfar är ärliga mot varandra, iaf såvitt jag vet. Och ibland svider det. Som nu i helgen....

Trollmor: Jag tycker jag fått så hängiga mungipor
Trollfar: Hmmmmmm....
Trollmor: Undrar om jag skulle lyfta mig, inte mycket men bara så jag blir av med gäddhänget i ansikte.
Trollfar: Hmmmm...
Trollmor: Vad tycker Du?
Trollfar: Det tycker jag absolut Du ska!