Och?

Jag har en ganska så aktiv hjärna. Den snurrar på för jämnan med olika tankar och idéer. Inte ens på nätterna är det lugnt, då jobbar mitt undermedvetna med olika framtidsscenarion. Inatt var det dags igen. Hur stressigt som helst, hände massor av roliga och spännande prylar. Och så fick jag mail. Hur många som helst. Och alla var sådana jag väntat på.

Men vet ni vad? Just när jag sätter mig för att öppna mailen, vad händer då?

Jo tack - JAG VAKNAR!

Shit, jag kommer aldrig någonsin få reda på vad det stod i de däringa mailen. Och jag som är så nyfiken...

Små små människor...

I min värld finns det stora och små människor. Och det har inget med storlek, ålder, nationalitet o dyl att göra. Det är enbart deras inre som avgör.

Stora människor är för mig de som utan baktankar bryr sig och försöker "make a difference". Det finns många sådana, alltifrån killarna som häromdagen hjälpte den gamla damen med hennes matkassar till berömda stora människor som Nelson Mandela.

Och så finns det små människor. Människor som utan hänsyn till andra ser till att tillgodose sina egna behov. Som utnyttjar andra, begår övergrepp, våldtar och förnedrar. Värst i mitt tycke är de som gör det "bara för att de kan", som många av de små killarna kring Stureplan till de monster som utnyttjar krigets kaos för att stilla sina egna sjuka lustar. De är så små, så små att de inte borde finnas. Men det gör de. Finns alltså.

Tyvärr det alltför många sådana. Och gapet mellan de stora och små verkar bli allt större. Jag hoppas de stora människorna vinner. Och de gör de. Om Du och jag törs ta ställning. För de stora. I stort och smått.

Trollmor goes Mamma Mu!

Som den kloka person jag är tänkte jag förena nytta med nöje. Dvs leka med mina barn! Det är stärkande för gemenskapen, bra för konditionen men framförallt över jag upp mitt leksinne (ska tydligen hålla mig ung) och mitt tålamod som verkar ha tagit slut lika snabbt som H&Ms designer kollektion.

Så alltså, jag leker med mina barn. Gungar. Och ni som någon gång har läst om Mamma Mu när hon gungar kan lätt visualisera hur det såg ut. Man kan väl säga att gungan var ett antal nummer mindre än min ändalykt. Det som hängde över påminde nog om lite lätt utbankade elefantöron där det hängde och dinglade för vinden. Det har iaf lärt mig läxan;

Gunga aldrig i bikini!

Turligen nog var det bara jag och barnen i grannskapet. Annars hade nog rikslarm gått!

Gungar i godan ro. Och KADUNK! Det har jag hört förut! Allt tog liksom plötsligt slut. Repet till gungan gick av. Och jag med. Nästan iaf. Skriver just nu med vänsterhanden, pekfingervalsen. Det är synd om mig. Massor!

Nya innovationer i Trollskogen!

Sen eftermiddag inser jag att jag missat att ta ut kvällsmaten för tining. Och här ute i Trollskogen lever vi enkelt (en sanning med modifikation) vilket innebär att vi inte har någon micro. Så hur åstadkommer man en snabbtining ?

Trollmor kan hon! Stekpannan står på och puttrar. Kotletterna ligger frostbitna på skärbrädan. Stekpanna = värme. Värme = tina.

Alltså ställer jag då självklart skärbrädan ovanpå stekpannan. Kotletterna börjar tina så sakteliga. Smart tjej!

Synd bara att skärbrädan var av plast.....

Lilltrollet goes internationel

Det har sina för- och nackdelar att ha en engelsktalande svåger.
Som Lilltrollet avgudar.

"Oh my god, vilken fin dag det är mamma"
"Oh my god vad jag är sömnig"
"Oh my god vad jag är hungrig"
"Oh my god jag vill bada"

Jag får kraftiga förminnelser av Janice* i Friends.....


*ni vet, hon som dejtade Chandler. Hon med jättefrillan och århundradets gällaste röst.... Dock lite osäker på om hon hette Janice

Kloka ord i Trollskogen

"Skillnaden mellan pappa och en ko är att pappa har skäggstubb"

dagens visdomsord i Trollskogen, yttrat av Lilltrollet

Den nakna sanningen....

I min bloggs tidigare barndom fick jag några gånger förfrågan om varför jag inte outade mig, visade mitt lilla tryne. Jag har vägrat med motiveringen att jag ibland skriver mycket utlämnande och det skulle hämma mig. För den observante så har jag ju lite här och där lämnat ledtrådar till mitt sanna jag. Och sammanfattar man dem så kan ju vem som helst förstå varför jag behåller min anonymitet.....En parningssugen gnu, med sammanknipta tår utrustad med en aladåbliknande mage. En lekamen prydd med lite ärr här och där, som en följd av ett aktivt leverne. Knotiga knän och en frisyr som vilken afghanhund som helst skulle avundas, om man bortser från Karl den XII:s hårfäste. Allt detta förpackat i en dykardräkt och som pricken över i:et, ett dekorband av silvertejp!Vill ni fortfarande se en bild?

Pip pip

Det är jag. Ni vet, kvinnan med stark utstrålning. Sådär extra superstark att jag lyckats få igång 8 butikslarm idag. Bara genom att vara liksom. Jag och min handväska. Som är stor och rymlig. Fördelen är att innehållet är noga genomgånget. Av mig och några till. Lite sommarstädning liksom.



Vill även passa på att be mitt oumbärliga USB minne om ursäkt. Det var inte Ditt fel. Det är blåtanden. Förmodligen känner den sig lite åsidosatt så här i sommartid. Det rings för lite och den känner sig utanför. Och så stökar den lite för att få uppmärksamhet. Okej, I get the message.



Tur att det var dags för Trollskogen igen. För här har vi inga butikslarm, blåtanden förpassas i viloläge och handväskan ställs undan. Och den enda elektricitet jag åstadkommer härute är när jag gnuggar håret mot studsmattan.

En upptäckt...

Jag har gjort två stora upptäckter idag;

Jag är inte sur längre!
Det känns bra.

Jag har lika högt hårfäste som Karl den XII
Det känns mindre bra

Vilken härlig dag...

Tanken är nu att ni i huvudet ska få den här låten i huvudet och låta den ljuda lite soft i bakgrunden när jag guidar er genom min dag;

Försover mig. Vaknar med ett ryck klockan 8. Och det är helt ärligt Queen Elizabeths fel! Nere på gatan inser jag att det är bara att lägga på en rem för att inte missa bussen. Vad händer? Jo tack, springa i sommarsandaler är inte min bästa gren. Kan väl säga att skorna kom fram före mig....

Sedan flöt det på ganska bra, fram till åtta rycket när det var dags att förpassa min trötta lekamen hemåt. Precis då ringer min mobil och skrämmer nästan slag på mig. Jag var liksom i mitt eget lilla Nirvana och där finns inga telefoner. Oturligen nog så hakar öronsnäckans sladd fast i hålslagaren. Så när jag rycker åt mig telefonen så hinner hålslagaren före. Kadonk säger det! Rakt på kinden. Det var inte helt skönt. Och självklart missade jag samtalet!

Inser att det är dags att packa ihop och kliver utanför kontoret. Och hamnar i värsta grönvita röran! Med risk för liv & lem lyckas jag ta mig genom denna massa av fanatiker utan någon som helst skador förutom lite nedsatt hörsel.

T-bane föraren får en guldstjärna, för hon öppnade dörrarna åt mig när hon såg mig komma galopperandes som en parningsugen gnu. Det är inte helt lätt att springa när man måste knipa med tårna. Nu kanske jag överdrev min springstil något, men jag kan helt ärligt säga att graciös var det inte!

Därefter följer en lugn färd och jag anländer min hemmastation utan ytterligare dramatik. Genar över gården och där möts jag av miljoners triljoners biljoners små svarta eländiga saker. Hela innergården ser ut som ett stort svart lavafält som bubblar. Nu är jag inte direkt rädd för insekter, men någon måtta får det vara på eländet. Djupt andetag och sedan var det bara att raskt marschera över skiten. Det knastrade rejält under fötterna och hade Ingrid av Trolle sätt mig hade jag fått pisk.

Även detta lilla äventyr tog jag mig välbehållen igenom. Var bara skorna som behövde en kraftig sanering. Efter dessa strapatser parkerade jag mig i soffan och har nu fyllt min kvot att light TV för det närmsta året.

Det var inte helt lätt att hitta en snygg knorr att avsluta det här med, så jag ger upp försöket. Säger plain and simple;

Go'natt!