Strange....

För första gången sedan Eldkvarn brann var jag ute och svingade mina lurviga. Kul var det att få go bananas på dansgolvet. Fördelen med att uppnå lite fler år är att det var mig totalt ointressant om någon tyckte att jag var galen som stod själv på dansgolvet och headbangade för kung&fosterland.

Eftersom jag är relativt vuxen så höjde jag förmodligen medelåldern med några tusen procent. Således var majoriteten kring 30 rycket vilket inte var något konstigt alls, så även karlarna. Det som dock var strange var att i princip alla karlar saknade hår! Hälften så gammal som undertecknades make och helt kala på huvudet.

Någon trend jag missat eller är den nya folksjukdomen ofrivilligt håravfall?

Risken med förhastade slutatser....

Syster min var på en middag i helgen och träffade däribland fanns en pappa som var relativt ny vad gäller hämtandet från dagis. Följande episod inträffade vid ett sådant tillfälle;

Pappa och den 4-5 årige sonen sitter på bussen, som är relativt knökad som alltid i rusningstid.

Sonen frågar då pappan "vad betyder olla?", vilket gör att både pappan och hela bussen vaknar till. En mycket generad pappa funderar på hur han skall förklara utan att göra det alltför detaljerat, men att samtidigt pedagogiskt möte sonens fråga med ett korrekt svar.

Bussen i övrigt följer självklart med monologen med största intresse, när han hummandes och harklandes börjar förklara om det manliga organets olika delar och dess namn samt vad man kan göra med desamma.

Sonen funderar på svaret och brister sedan triumferande ut:

HA! Jag visste väl att Kalle ljög när han sa att det betydde hej på spanska!


Don't ever jump to conclusions. Kanske bäst med en kontrollfråga nästa gång.......


ps: för er som inte vet betyder hola hej på spanska och det uttalas olla

I do not get it....

Det har varit ett långt sommarlov, både från arbete och blogg. Är lite trögstartad på alla plan, för trots att ledigheten varit tillräckligt för att hinna ladda batterierna så blev det inte riktigt så. What is new liksom. Dock inga större katastrofer, eller rättare sagt inga katastrofer alls. Däremot lite meck... byggmeck. Och det är inte det alldeles enklaste. Med risk för att reta upp en hel yrkeskår (tur att jag skriver under pseudonym) så undrar jag vad det är för fel på byggjobbare? Alltså inte som människor betraktat, men i sin yrkesroll.

Ingår det liksom i konceptet att man måste lova sånt man inte håller, att man måste vara försenad, att man inte ska komma när man säger osv? Jag förstår det inte. Om jag agerade så mot mina kunder skulle jag vara en ynklig konsult, med ett mycket begränsat antal kunder. Men så fungerar inte byggbranschen för där verkar alla göra samma sak.

Möjligen att jag inte till fullo förstår de svårigheter som deras yrke kan innebära, men jag kan för mitt liv inte förstå hur det kan vara effektivt att ex.vis åka 2 timmar till ett jobb, 3 personer, för att spika upp 3-4 lister och sedan sluta. För att det regnade! Dock inte inomhus....

Finns många sådana fler exempel men jag kommer bara reta upp mig om jag ska rabbla dem. Räcker bra så tycker jag. Och förmodligen byggarbetarna. Nu ska jag gömma mig. För de är stora, byggarbetarna.

Jag och Ikea...

Jag gillar Ikea. Ganska mycket faktiskt. Tyvärr är det så att var gång jag varit där blir jag sugen på att riva ut allt hemma, måla om och byta inredning totalt. Och då inte bara till Ikea, men de har så infernaliskt duktiga inredare som verkligen retar shoppingtarmen.



Nu har jag lyckats med bedriften att 2 gånger på en vecka besökt detta eminenta ställe UTAN att shoppa så mycket som ett endaste värmeljus. En bedrift väl värd en löpsedel!



Hur som, anledningen till besöket är att vi snart har etapp 1 av sommarhusutbyggnaden klar och därtill behövs en del möbler. Såsom sängar. Och det har de på Ikea. Flera stycken faktiskt.



De har även tältsängar, vilket är bra att ha när man har ett sommarhus och ibland har vänner som förbarmar sig över en härute i obygden. Och då är det trevligt om de får en säng att sova i.



Sängarna står prydligt uppställda för att man skall kunna prova dem. Först testar Lilltrollet, sedan Mellantrollet och så är det Trollmors tur. Vad händer då?



Jo tack, sänghelvetet bestämmer för att göra revolt! Benen viker ned sig huvudändan varpå fotändan sticker iväg rakt upp i luften. Trollmor åker ned med huvudet i marken med ett inte helt graciöst brak, handväskan hårt tryckt mot bröstet och med ett tjut från Vildmarken.


Lilltrollet bryter ihop i skrattorgier, maken stirrar förvånat och Mellantrollet gömmer sig bland sängarna för hon skäms så hon håller på att smälla av.



Själv rodnar jag mycket ocharmigt och försöker väldigt osmidigt ta mig ur min prekära situation, men lyckas inte för sängen är inte direkt samarbetsvillig. Turligen nog har Ikea eminent personal som snabbt rusar fram och baxar upp undertecknad i stående ställning. Ett inte helt enkelt jobb förmodligen då jag är stel som en pinne och därmed extra omedgörlig.

Hur som, upp kommer jag och killarna frågar med oroligt tonfall om jag gjort mig illa, vilket jag förnekar (och var en liten lögn för jag slog i axeln rejält). Därefter rusar vi snabbt vidare och jag försöker se oberörd ut. Däremot var shoppinglusten helt borta och pengar icke bortslösade. Hade jag sedan ojat mig och överdrivit min skada kanske vi t o m hade fått plåster på såren à la amerikansk standard - vem vet? Men nu har det tåget gått och nästa gång jag knatar in på Ikea kommer jag inte bara ha peruk och solglajor på mig, jag kommer även tvärvägra att testa möblerna!

En alldeles vanlig torsdag...

vaknar jag i ottan. Klockan fyra av alla konstiga klockslag! Inte ett dugg pigg eftersom jag min vana trogen legat och läst fram till småtimmarna. Lyckas iaf slockna till en stund och vaknar i panik när klockan brölar 06.15.

Jag vaknar ALDRIG av väckarklockan då jag har lyxen att ha en man som väcker mig på morgonen. Inne i min lilla värld bakom öronpropparna, som är ett nödvändigt ont då maken låter värre än Etna i fullt utbrott när han snarkar, så hör jag nada. Nill. Totalt tyst är det. Enda kruxet är att jag får eksem i hörselgångarna, men lite skit får man ta för välmåendet.

Efter denna lilla utvikning är vi då tillbaka till 6.15 och varför jag skulle upp så dags, vaknandes av min alldeles egna lilla brölande väckarklocka. Jo tack, det var dags för tuttitt igen. Varför man måste lägga detta så okristligt som 07.15 på morgonen förstår jag inte. Kanske är tittsen som bäst då, liksom innan de hänger ut sig och det blir sämre bilder.

Så här dags på morgonen är de ju utvilade och pigga, så uppbullade som de kan då fettcellerna legat och gosat till sig en hel natt. Hur som, 07.15 stod jag i bara mässingen och försökte lägga upp mina behag på den iskalla plattan där de sedan skulle få en mindre ångvält över sig för att göra dem så platta som möjligt. Liksom pressa ut allt gosigt fett ur cellerna för att få modellen pannkaka liksom.

Är man normalt utrustad, vare sig man har pigga uppåtgående bröst eller den längre modellen som pekar ned mot naveln så fungerar detta alldeles ypperligt. Är man däremot utrustad som jag med mer blygsamma behag, där majoriteten av behaget liksom hamnat i armhålan, så är detta nästintill fysikt omöjligt. Men skam den som ger sig tänker syster och drar. Och drar. Och drar. Till slut ligger de där. Platta. Snacka om morgongympa!

Men nu är det gjort! Funderar skarpt på att preppa dem till nästa gång. Hänga litet tyngder i dem så att de töjer ut sig. Kan det vara något? Eller någon som har en bättre idé?

Nu ska jag äta lunch. Sedan ska jag "vila upp mig" på Grönan med kidsen... huvva! Maken skyller på högt blodtryck och vägrar åka allt som gungar mer än Kärlekstunneln. Så vem får ställa upp då? Jo tack, trollmor som blir åksjuk bara hon tittar på en gummianka i badkaret. Men ska jag nu vara curlingmorsa får jag köra rejset fullt ut. Wish me luck!


ps: lite kul alldeles nyss... är på en hjärtläkarmottagning idag. Ska ut och ta en liten paus. Pratar med kollegorna, lutar mig mot ytterdörren och kadonk raslar jag baklänges. Jag skriker högt. Damen som skall in skriker högt. Jag för att jag håller på att ramla. Hon för att jag håller på att skrämma skiten ur henne. Det höll på bli en ny patient där....

Total förvirring....

Trollmor: Hej X, Du har inte ringt och rapporterat. Allt väl?
X: Bra tack
Trollmor: Men så Du låter, är Du sjuk?
X: Nej då, men Du låter helkonstig
Trollmor: Nej då, jag är helt fräsch
X: Men Du låter underlig
Trollmor: Berätta nu då, jag har inte fått någon rapport.
X: Men jag har försökt ringa, men Du har ju inte mobilen med Dig.
Trollmor: Jag har visst mobilen med mig. Det har jag jämt.
X: Men inte idag, för jag har ringt.
Trollmor: Men jag pratar ju i den nu!
X: Ja ja, men jag har ringt och Du svarade inte.
Trollmor: Men varför ringde Du inte hem då?
X: Men Du är ju inte hemma!
Trollmor: Jag är ju hemma nu
X: Nej då, det vet jag ju att Du inte är.
Trollmor. Men vad pratar Du om, jag är hemma nu och jag pratar i mobilen!
X: Du är bra rolig Du!
Trollmor: Du.... vem pratar jag med egentligen?
X: Du pratar med L
Trollmor: Med L? Men jag är ju L
X: Nej, det är jag som är L.
Trollmor: Jag är också L. Men vem pratar jag med egentligen?
X: Du pratar med X mamma. Vem pratar jag med?
Trollmor: Du pratar med X väninna.
X: Och jag som trodde Du var X.
Trollmor: Och jag trodde Du var X....

Men det visade sig att X var ute på middag och X mamma var barnvakt. Dock tog det ett hysteriskt samtal innan vi kom fram till hur läget låg....

Smart tänkt!

Vintertid får mina slemhinnor tokspel och torkar ihop som fnöske, vilket innebär att jag bl a i munnen får en invasion av blåsor. Värre än gräshopporna i Egypten, I can tell you!

Och ont som fasiken gör de, framförallt när de spricker. Nu har jag haft en koloni av elakingar som gjort en illegal bosättning i underkäken, i själva tandköttet.

Jag borstar, jag gurglar, jag har munsalvor och inte ett skit hjälper. De har immigrerat permanent och jag lär väl snart få utfärda uppehållstillstånd vare sig jag vill det eller inte.

Igår kväll var de extra aktiva och smärttröskeln var nådd. Rådig som jag är rotar jag fram Xylocain salvan och smetar in blåsorna med. Smärtan gav vika.

Dock såg jag ut som en dreglande idiot resten av kvällen, med hängande mungipro. Det var inte bra blåsorna som blev bedövade, jag var helförlamad i hela jäkla käften!

Frågan är vad kvällens dunderkur ska bli? Kanske rengöra med T röd?

Rastlösa troll

Fick ihop hela 4 st små troll som klättrade på väggarna och behövde motioneras. Högst upp på önskelistan stod Äventyrsbad eller Hoppland - gissa vad jag valde?

Kan väl säga som så att jag var INTE ensam om den tanken. Ett apknökat Heron City och en dyngförkyld trollmor är ingen bra kombo.

Hoppland måste vara guds straff till mesiga föräldrar som inte kan säga nej till sina barn när de vill åka till ett jäkla hoppland för 130 spänn per unge! Inse, 520 riksdaler för 2 timmars lugn och ro. Slå sen på lite läsk och korv på det så är jag halvvägs till Maldiverna!

Nästa år är det jag som bygger ett hoppland på bakgården, fyllt med kuddar och frigolit. Hur svårt kan det vara?

Kontrollfreak?

Idag tog jag ledigt i flera långa timmar och uppsökte ett av de nya köpcentra som omger vår huvudstad. Trodde jag skulle vara relativt ensam men ack vad jag bedrog mig, vi var fler som fått samma idé.

Hur som, jag for runt som ett skållat troll mellan butikerna och nu är väl 75% av inköpen avklarade. En hel del roliga spontanare blev det också, vilket förgyller tillvaron en del.

Måste dock fråga er kära läsare - är jag helt manisk som har ett excell ark med rutor och streck hitan & ditan för att kunna fullfölja julklappsinköpet effektivt? Så jag kan se vad x har fått av mig, av Lilltrollet, mellantrollet och förra året osv.

Är jag ensam om detta? Och om svaret är ja, är jag helt sjukligt kontrollgalen då?

För övrigt kan jag meddela att imorgon kommer jag vägra lämna huset då de hotar med minus 15 grader!!!!!!

L'amour....

Står i köket och pysslar lite. Njuter av den underbara utsikten över bergen i fjärran, bakom vilka solen sakta stiger upp. Altandörren öppen och den ljumma morgonvinden fläktar skönt.

Hör hur svågern kommer in, han andas tungt som ett astmatiskt vildsvin. Han jobbar alldeles för mycket och det har satt sig på andningen.

Jag fortsätter med mina bestyr när jag helt plötsligt känner en hand upptryckt i rumpan. Hårt och inte alls kärleksfullt. Jag blir bestört, förbannad och inte så lite överraskad.

Vänder mig om för att fråga vad i helvete han håller på mig.

Och möts av en stor, kolsvart och alldeles överlycklig hund..........

Genetiskt?

Jag undrar mycket nyfiket om det bedrivits någon form av forskning på män och deras blinda fläckar? Kanske det är som med rymdens svarta hål, att män har något liknande när det gäller det domestiska? Eller kanske de har något inbyggt skydd i hornhinnan som gör att det blir alldeles blankt ibland?

För hur kan man annars förklara att män sällan/aldrig ser:

1. Knökfulla sophinkar
2. Smutsiga lakan
3. Kruttorra blomkrukor
4. Smutsiga fönster
5. Kaotiska klädkammare
6. Överfulla papperskorgar
7. Sprängfulla skohyllor
8. För små kläder till barnen
9. Skräp i vasken
10. Tomma kylskåp

Däremot har de utrustade med någon form av radar känning när det gäller minituösa ordningen på DVD skivorna eller verktygslådan. Gud nåde den som är där och petar. Och vad gäller snacksförrådet måste de vara utrustade med något sjätte sinne för det står aldrig tomt.

Kanske det är så att män är från Mars och där ser det ut så. Vad vet jag, men mysko är det iaf....

Scary...

Sumabrottare

Studsmatta

Inkontinens

Söker man på det hamnar man här.

Jag törs inte tänka den tanken till slut

Dåligt ego eller?

Måste gnälla av mig lite till, förmodligen har jag klimatförändringar som gör att jag är lite instabil. Och ja, jag vet att det heter klimaterieförändringar men det låter så infernaliskt osexigt så jag har döpt om skiten!

Såg nya versionen av Robinson och höll på att få krupp! Jag kunde fasiken inte koncentrera mig på programmet för så gott som varendaste individ pratade om sig själv i tredje person! Hur dåligt ego har människor egentligen? Är de helt identitetslösa hela bunten? Iofs är det inget unikt "Robinson" problem för jag hör det ofta, men det gör saken inte endaste dugg bättre.

Hur otroligt korkat låter det inte när man hör folk tala om sig själva som "man"? Exempelvis "man blev helt upprörd när man kom fram för det fanns ingen mat", "man hade inte förväntat sig..." "man längtade hem..."

Vad då "man", vad är det för fel på jag?

Och med det säger "man" godnatt!

Attans fegis!

En kär liten (bokstavligt talat) bloggare har ju en mycket aktuell artist i sitt stall.

Jag som är en generös person erbjöd mig då självklart att hjälpa till. Och hon bara skrattade åt mig!!!

Tycker inte ni att Caroline af Ugglas nummer skulle lyfta än mer om jag körde lite Contemporary Ballet bakom henne? Iförd turkost påskris över ändalykten och Bamseplåser (de har mycket blått i sig) över de modesta behagen.

Jag tror det skulle bli sucke! Men inte hon inte, jävla fegis

Strange...

Jag blir appigg av kaffe.
Mitt USB minne däremot slocknar totalt.
Mysko.
Kanske bättre med koffeinfritt?

Alles in ordnung

Nu verkar det som om mitt liv börjar landa igen. När jag mår bra och är i balans drömmer jag en hel massa. Och jag kommer ihåg drömmarna i detalj. Visserligen är mina drömmar lite lätt outfrekade men det är smällar man får ta. Någon som vill ge sig på att tyda nedanstående scenario?

Jag dansar salsa med jordens slemhög (känd från TV), dansgolvet består av en jättestor mörkblå studsmatta med reklam på (vilken kommer jag dock inte ihåg). Av någon outgrundlig anledning så lutar studsmattan, så att vi hela tiden dansar i uppförsbacke. Men bra går det och vi vinner något form av pris. Tyvärr vaknar jag precis före prisutdelningen.

Till saken hör att jag inte kan dansa salsa, inte speciellt bra iaf, och att jag aldrig i min fot skulle få för mig att ge mig ut på en studsmatta. Inte med mitt track record inte.

Så kom igen, berätta! Vad är det som försegår i mitt undermedvetna?

I'm in heaven!!!

Ser ni? Min blogg är pimpad! Och jag har en räknare! Wow liksom. Men jag kan definitivt inte ta åt mig äran. Jo iofs, äran av att ha tjatat och bönat så fick en snäll själ nog och erbjud sig sin gentila hjälp!

Tack snälla rara Beatrice!

ps: Har ni upptäckt att det är jag som smyger däruppe i headern?

Inget ont....

som har något gott med sig sägs det. Och idag lyckades jag bevisa den tesen för alla berörda! Jag känner mig så stolt och ysse pysse småelak. En ganska häftig kombination.

Detta är alltså del II av Lilltrollets kalas. Tanken var att det skulle vara disco, men hur kul är det med en kraftigt reducerad skara i ett stort ekande rum? Inte roligt alls! Då gäller det att vända det hela till något positivit. Inte full skara = mer pengar per barn (vid bibehållen budget).

Helt plötsligt uppenbarade sig en ocean av möjligheter. Jag googlade vilt och fredagens evenemang kommer att äga rum på ett äventyrshak! Inomhus, med korv och glass samt Laserdome. Något ingen i denna skara tidigare provat på. Mellantrollet var på ett sådant kalas i helgen och var helt salig!

Lilltrollet blev jublande glad och sorgen vändes till glädje! Och självklart gör det även Trollmor typ ett ton lättare till sinnet. Och den lilla, elaka människan inom mig skrattar i mjugg när jag tänker på hur de som ratat kalaset kommer att reagera...

Kvartett blir kvintett....

Trollfamiljen har fått tillökning! Det ni, bara sådär liksom. Och inte av en söt, lurvig liten fyrfoting med viftande svans och gläfsande tunga. Nej då, så kul ska vi inte ha. Inte blev det heller någon minitiger, som smyger sig på de övriga familjemedlemmarna och skrämmer livet ur dem.

Nej då, det blev något helt annat. En vattensköldpadda med något kryptiskt namn. Ett i mitt tycke ganska osexigt djur, men det kräver en hel del omsorg tydligen. Och som lever typ forever.... Den här familjen kommer inte lämna efter sig något storstilat arv à la Herrgård eller slott. Nej då, här efterlämnar vi husdjuren till kommande generationer.

Tack snälla söta Stora Trollflickan för det. Nu vet jag precis vad jag ska göra de närmsta 100 åren. Jag ska mata det lilla livet var 3:e dag, borsta skalet med tandborste varannan dag, tvätta stenar och piffa rent allmänt typ hur ofta som helst. Och för vad? För en skalförsedd liten krälis som tittar på mig med stirrande, svarta små ögon och knockar skallen i glaset med jämna mellanrum.

Fast Lilltrollet är glad. Och plikttrogen. Än så länge.

Visste jag väl!

Att jag är en mysko människa som inte är riktigt gängad har jag förstått sedan länge. Idag blev det kristallklart för mig, när jag gjorde en snabbanalys av mig själv rent fysiskt.

1. När jag fick mina cystor på höger äggstock sprack (isch så intimt det blev) så fick jag kronvärk på vänster sida
2. När min naprapat ska räta ut min rygg måste han göra tvärsom mot allt han lärt sig för att de ska bli rätt (väldigt konstig mening, förstod ni något?)
3. När jag slutade röka gick jag NED 4 kilo och magen blev som ett vattenfall (nu var jag sådär öppenhjärtlig igen)
4. Jag har svårt att skärpa blicken på vänster öga, men det är höger som har mest nedsatt syn
5. När jag slutat snusa (yes, 3:e veckan) så har jag gått ned 2 kilo och Niagara har satt igång igen

Det finns förmodligen en miljon fler exempel, men jag slutar här. Alla empiriska rön gällande det Batbutska kroppen ger vid handen att jag är felgängad. Exactamente, jag är liksom tvärsom. Inte bara i psyket och själen utan även i kroppen. Ni ser, det är inte lätt att vara jag.