onsdag, november 14, 2007
Vailare....
Det sägs att det är nyttigt att dansa. Man ska tydligen bli glad och pigg, kroppen ska bli som ung på nytt. För typ hundra år sedan dansade jag jämt. Gärna sent, sent på natten till hög musik med en bas som dunkade ut i fingerspetsarna. Oftast såg jag ut som en dränkt afghanhund när jag stapplandes tog mig hem fram på småtimmarna, öm i fötterna men glad i själen. Fast det var för typ 1 man och 2 barn sedan. Numera dansar jag egentligen bara 2 ggr per år; Små Grodorna på midsommar och Dansa runt i ring vid julen. Dock blir jag nästan lika svettigt av det, men det är förmodligen åldersrelaterat.
Igår dansade jag! En väninna fyllde jämt och hennes present bestod i en timmas Salsaträning, med privatlärare. Dock däckade hon efter ett tag och behövde paus, så vi andra fick överge vår plats som panelhönor och ta oss en tur med den Kubafödde läraren. Mjuk i kroppen som en överkokt spagetti var han, själv var jag lite mer al dente men hakade på hyffsat bra tyckte jag. Trixet var att inte tänka på hur jag skulle göra, utan bara glida med i dansen. Jag tyckte det gick riktigt bra, vi snurrade och virvlade runt så det stod härliga till.
Då tvärnitar han, tittar mig stint i ögonen och säger "Det är jag som är mannen, jag för!"
På något sätt kändes det lite symptomatiskt för mig..... Men säg inget till Trollfar!
Igår dansade jag! En väninna fyllde jämt och hennes present bestod i en timmas Salsaträning, med privatlärare. Dock däckade hon efter ett tag och behövde paus, så vi andra fick överge vår plats som panelhönor och ta oss en tur med den Kubafödde läraren. Mjuk i kroppen som en överkokt spagetti var han, själv var jag lite mer al dente men hakade på hyffsat bra tyckte jag. Trixet var att inte tänka på hur jag skulle göra, utan bara glida med i dansen. Jag tyckte det gick riktigt bra, vi snurrade och virvlade runt så det stod härliga till.
Då tvärnitar han, tittar mig stint i ögonen och säger "Det är jag som är mannen, jag för!"
På något sätt kändes det lite symptomatiskt för mig..... Men säg inget till Trollfar!
söndag, november 11, 2007
Ying & Yang?

Inte vet jag vad man ska kalla det, men kul var det! Hittade 2 st pappier maché (felstavat förmodligen) figurer som låg gråa, trista i ett skåp. Jag hade tänkt att ha dem till att hänga mina halsband på, men de var så apfula att de hamnade i ett skåp istället. Och där låg de bra. Tills jag idag insåg att vår klädkammare borde förklaras för katastrofområde. Det är förenat med livsfara att kliva in där. Idag rasade en hög handväskor ned i skallen på mig....
Klädkammaren är liten och i ett sånt miserabelt skick att vi bara inte orkar hålla ordning. Ju längre tiden går, desto värre blir det. Numera öppnar jag dörren lite försiktigt på glänt och kastar in det jag ska bli av med. Utan att bry mig om vart det landar. Men så idag försvann Lilltrollet hem till en kompis och Mellantrollet gick på bio med gammelmoster. Målmedvetet gick jag till angrepp för att röja eländet. Surfade runt bland olika förvaringssystem, skissade och ritade på en i mitt tycke eminent lösning. Gick sedan mot den beryktade för att kolla en sak. Öppnade då skåpet där jag trodde att saken låg, ut ramlade en hel drös med andra saker. Däribland de två apfula torsona (heter det så i pluralis?). Och som av en händelse fick jag syn på färgerna, och som av en händelse slet jag till mig penslarna. Och som av en händelse stängde jag klädkammaren. Och som av en händelse började jag måla istället. Det var mycket roligare än att städa klädkammaren!
torsdag, november 08, 2007
Men ursäkta?!?!?
Vi höll alltså på att få en semester förstörd. Det kostade en del extra slantar. Och jag anser inte att felet är vårt. Så jag skriver självklart ett brev. Jag är sådär jobbig. Jag ringer och klagar. Skriver brev och klagar. För jag är av den enkla åsikten att köper jag en vara/tjänst som jag inte är nöjd med så har jag rätt att tala om det. Jag skäller inte utan redogör klart och konscist för fakta. Jag anser även att det är till gagn för leverantören. För då har de möjlighet att bemöta/korrigera/förbättra/kompensera eller vad de nu anser passar för tillfälligt.
Även om jag inte alltid håller med om deras svar, så brukar jag alltid ha förståelse för dem. (Utom för Telenor, fast de å andra sidan ger inga svar). Så efter den här semestern skrev jag ett brev. Ett vänligt, men klart ifrågasättande brev där jag redogjorde för händelseförloppet.
Får idag ett mail. Med en ursäkt, vilket alltid är trevligt. Och en kommentar: "Det är givetvis allvarligt för oss att vår personal visade en brist på vänligt och hjälpsamt bemötande ombord, vilket stämmer dåligt med vår syn på hur ni som kunder ska bli bemötta". Det är också bra.
Men sedan blir jag nästan förbannad. Som plåster på såren får jag biobiljetter! Så att jag och familjen "kan hitta en riktigt bra film och få mysa tillsammans i biomörkret".
Även om jag inte alltid håller med om deras svar, så brukar jag alltid ha förståelse för dem. (Utom för Telenor, fast de å andra sidan ger inga svar). Så efter den här semestern skrev jag ett brev. Ett vänligt, men klart ifrågasättande brev där jag redogjorde för händelseförloppet.
Får idag ett mail. Med en ursäkt, vilket alltid är trevligt. Och en kommentar: "Det är givetvis allvarligt för oss att vår personal visade en brist på vänligt och hjälpsamt bemötande ombord, vilket stämmer dåligt med vår syn på hur ni som kunder ska bli bemötta". Det är också bra.
Men sedan blir jag nästan förbannad. Som plåster på såren får jag biobiljetter! Så att jag och familjen "kan hitta en riktigt bra film och få mysa tillsammans i biomörkret".
Jag kanske är krävande, jag kanske är kinkig men jag känner mig inte nöjd! Den här incidenten medförde extrakostnader på några tusenlappar för oss. Och en förlorad semesterdag. Och en relativt jobbig emotionell upplevelse. Några biobiljetter känns inte som ett plåser på såren direkt, det känns mer som ett hån. "hallå, ge käringen några biobiljetter så blir hon tyst". En snabb och smidig lösning för att bli av med problemet.
Nej, jag begär inte en ny resa. Men mer omtanke i kompensationen. Hade det hängt en bukett blommor på dörren från samma avsändare hade jag blivit klart mer positivt inställd. Och det hade inte kostat dem en slant till. Däremot visat på ett mer personligt engagemang och bemötande.
Så vad säger ni; är jag en kinkig käring?
Empiriska upptäckter!
Vet ni vad det är för skillnad mellan Vectavir (munsårssalva) och Emla (bedövningssalva)?
Det gör jag numera! Vectavir fungerar kanon på förkylningsblåsor. Det gör inte Emla salva. Däremot bedövar den otroligt effektivt. Min mun känns som Kajsa Ankas i storlek och jag dreglar lite lagom charmigt. Förhoppningsvis släpper det snart...
Nästa gång ska jag kolla tuben innan jag smetar på. Jag lovar!
Det gör jag numera! Vectavir fungerar kanon på förkylningsblåsor. Det gör inte Emla salva. Däremot bedövar den otroligt effektivt. Min mun känns som Kajsa Ankas i storlek och jag dreglar lite lagom charmigt. Förhoppningsvis släpper det snart...
Nästa gång ska jag kolla tuben innan jag smetar på. Jag lovar!
tisdag, november 06, 2007
Tillbaka till Nutiden
Nu är jag inne i de gamla vanliga spåren igen och det är faktiskt lite skönt. Har skrivit ett relativt elakt brev till de höga hönsen på det "fina" flygbolaget som jag hade en liten batalj med. Ska bli spännande att se om och isf vilken respons jag får. Jag är nog en liten bråkmakerska innerst inne.. :-)
Funderar på om jag ska dra storyn om vildsvinet. Eller kanske inte. Inte idag iaf. Har suttit med nuffror nu i 2 otroligt intensiva dagar, lyckades få ihop 21 debiterabara timmar på 2 dagar så snart är jag ikapp och kan börja ta det lite lugnare. Säger jag nu .... förmodligen händer det något annat som jag inte kan säga nej till. Jag börjar lära mig hur jag fungerar vid det här laget.
Äsch, jag skiter i vildsvinet idag. Nu ska här hoppas i säng med Harlan, snacka om att han skriver nagelbitare. Inatt höll han mig vaken till 02.00 utan att jag lyckats lista ut hur fasiken intrigen hänger ihop! Behövs nog vila huvudet med något lite mer jordnära efter House totalutspejsade avsnitt idag. Förmodligen hade jag behövt överdosera något narkotikaklassificerat preparat för att hänga med i storyn för jag fattade nada!
För övrigt ber jag att få rapportera att jag är så otroligt j*a trött på medias alla skriverier om svart arbetskraft hit och dit. Olagligt, javisst. Omoraliskt, iofs. Men skandal? Nog för att fälla en regering. Njae, vet inte om jag kan direkt tycka det. Vad är nästa steg? Att de som cyklart utan cykelhjälm inte kan bli politiker. Eller om man har gått mot röd gubbe så får man inte vara med i regeringen. Eller provsmakat en godisbit ur lösgodissortimentet? Vart ska vi dra gränsen? Och vill vi ha helt kliniskt rena, totalt oantastliga människor i politiken?
Äsch tusan, varför började jag tänka på det där för? Nu börjar det bara snurra en massa tankar i huvudet och jag har inga svar. Mer än att jag just nu tycker att det är man gör en höna av en fjäder. Vad som vore lite roligt att veta är vilken historia som de grävande journalisterna själva bär på. Har de aldrig begått något olagligt och/eller omoraliskt i sitt liv? Finns det ingen som kan börja gräva lite i deras historia?
Nej, nu börjar det bli tramsigt det här. Både skriverierna men framför allt det här inlägget. Så där ja, fru Trollmor. Disciplin på min ära, avrunda och avsluta. Logga ut och borsta gaddarna. Harlan väntar!
Over&Out
Funderar på om jag ska dra storyn om vildsvinet. Eller kanske inte. Inte idag iaf. Har suttit med nuffror nu i 2 otroligt intensiva dagar, lyckades få ihop 21 debiterabara timmar på 2 dagar så snart är jag ikapp och kan börja ta det lite lugnare. Säger jag nu .... förmodligen händer det något annat som jag inte kan säga nej till. Jag börjar lära mig hur jag fungerar vid det här laget.
Äsch, jag skiter i vildsvinet idag. Nu ska här hoppas i säng med Harlan, snacka om att han skriver nagelbitare. Inatt höll han mig vaken till 02.00 utan att jag lyckats lista ut hur fasiken intrigen hänger ihop! Behövs nog vila huvudet med något lite mer jordnära efter House totalutspejsade avsnitt idag. Förmodligen hade jag behövt överdosera något narkotikaklassificerat preparat för att hänga med i storyn för jag fattade nada!
För övrigt ber jag att få rapportera att jag är så otroligt j*a trött på medias alla skriverier om svart arbetskraft hit och dit. Olagligt, javisst. Omoraliskt, iofs. Men skandal? Nog för att fälla en regering. Njae, vet inte om jag kan direkt tycka det. Vad är nästa steg? Att de som cyklart utan cykelhjälm inte kan bli politiker. Eller om man har gått mot röd gubbe så får man inte vara med i regeringen. Eller provsmakat en godisbit ur lösgodissortimentet? Vart ska vi dra gränsen? Och vill vi ha helt kliniskt rena, totalt oantastliga människor i politiken?
Äsch tusan, varför började jag tänka på det där för? Nu börjar det bara snurra en massa tankar i huvudet och jag har inga svar. Mer än att jag just nu tycker att det är man gör en höna av en fjäder. Vad som vore lite roligt att veta är vilken historia som de grävande journalisterna själva bär på. Har de aldrig begått något olagligt och/eller omoraliskt i sitt liv? Finns det ingen som kan börja gräva lite i deras historia?
Nej, nu börjar det bli tramsigt det här. Både skriverierna men framför allt det här inlägget. Så där ja, fru Trollmor. Disciplin på min ära, avrunda och avsluta. Logga ut och borsta gaddarna. Harlan väntar!
Over&Out
lördag, november 03, 2007
Slutet gott allting gott...
Efter att ha suttit och gråtit hela flygresan, känt mig som världshistoriens sämsta mor som överger ett litet troll på flygplatsen (visserligen i trygga händer hos sin far) så damp vi ned i sensommarvärmen. Solen lyste med sin frånvaro, men ljuset fanns där och jag fick ett visst energiryck.
Manövrerade ivrigt mellantroll samt hela familjens bagage med tillhörande handbagage (noga uträknat till att transporteras av TVÅ vuxna) fram till hyrbilsfirman. Därefter en rask rush till flygbolagets representant på plats. Som inte fanns utan hade istället en representant för representanten.... som inte alls tog hand om klagomål utan enbart ombokningar. Fick ett värdelöst nummer där man heller inte tog emot klagomål osv. Men skam den som ger sig, jag fyllde på Telenors kassa rejält (det sved kan jag säga!) genom att ringa Europa runt.
Först för att kolla om det fanns fler resor, men icke sa Nicke. Alla flyg fullbokade. Nästa tillgängliga avgång var måndag, 3 dagar senare och med en extra nolla på slutet. Inget alternativ m a o.
Övergick till plan B. Att få andra att lösa problemet. Så jag ringde ännu en gång Europa runt. Alla de kontakter jag hade, varenda själ som hade minsta koppling till det en gång så anrika & stolta flygbolaget. Samtidigt som jag tog mig genom den franska rusningstrafiken och underhöll Mellantrollet med att försöka ha en konversation. Kan väl säga att det var liiiite stressigt.
Men det lönade sig! Efter att ha mötts av "men så hemskt, så får det inte gå till. Ring vår kundtjänst" (som hade stängt för helgen och öppnade på måndag), "Men hur kunde det gå så tokigt, skriv ett brev och klaga" så fick jag tag på rätt människa! Som blev fly förbaskad och ringde så högt upp i hierkin som känningarna fanns. Turligen nog var det högt, så en nya biljetter skakades fram utan kostnad för oss.
Sent samma kväll hämtades Trollfar och Lilltrollet upp. Resan hade gått galant, ingen flygräddsla där inte. Och det första Lilltrollet sa var "Så länge jag slipper att gå på vingarna så är jag inte rädd för att flyga!"
Alla små och stora troll på plats och semestern kunde äntligen börja..... Nästa kapitel i "Livet på Rivieran" innehåller en närmare beskrivning av vildsvinet. Nu ska jag ägna mig åt att försöka klura ut varför det alltid är sån dramatik kring Trollfamiljen. Någon som har en bra teori?
Manövrerade ivrigt mellantroll samt hela familjens bagage med tillhörande handbagage (noga uträknat till att transporteras av TVÅ vuxna) fram till hyrbilsfirman. Därefter en rask rush till flygbolagets representant på plats. Som inte fanns utan hade istället en representant för representanten.... som inte alls tog hand om klagomål utan enbart ombokningar. Fick ett värdelöst nummer där man heller inte tog emot klagomål osv. Men skam den som ger sig, jag fyllde på Telenors kassa rejält (det sved kan jag säga!) genom att ringa Europa runt.
Först för att kolla om det fanns fler resor, men icke sa Nicke. Alla flyg fullbokade. Nästa tillgängliga avgång var måndag, 3 dagar senare och med en extra nolla på slutet. Inget alternativ m a o.
Övergick till plan B. Att få andra att lösa problemet. Så jag ringde ännu en gång Europa runt. Alla de kontakter jag hade, varenda själ som hade minsta koppling till det en gång så anrika & stolta flygbolaget. Samtidigt som jag tog mig genom den franska rusningstrafiken och underhöll Mellantrollet med att försöka ha en konversation. Kan väl säga att det var liiiite stressigt.
Men det lönade sig! Efter att ha mötts av "men så hemskt, så får det inte gå till. Ring vår kundtjänst" (som hade stängt för helgen och öppnade på måndag), "Men hur kunde det gå så tokigt, skriv ett brev och klaga" så fick jag tag på rätt människa! Som blev fly förbaskad och ringde så högt upp i hierkin som känningarna fanns. Turligen nog var det högt, så en nya biljetter skakades fram utan kostnad för oss.
Sent samma kväll hämtades Trollfar och Lilltrollet upp. Resan hade gått galant, ingen flygräddsla där inte. Och det första Lilltrollet sa var "Så länge jag slipper att gå på vingarna så är jag inte rädd för att flyga!"
Alla små och stora troll på plats och semestern kunde äntligen börja..... Nästa kapitel i "Livet på Rivieran" innehåller en närmare beskrivning av vildsvinet. Nu ska jag ägna mig åt att försöka klura ut varför det alltid är sån dramatik kring Trollfamiljen. Någon som har en bra teori?
fredag, november 02, 2007
Home sweet home..
Inte för att jag direkt är en globetrotter, men ett antal flygningar har det blivit genom åren. Iaf såpass att jag känner mig som en relativt rutinerad resenär. Men den här gången var det något i hästväg....
Okej att somliga flygvärdinnor anser att man ska se det som en ynnest att tilltala dem, det kan jag överleva. Oftast handlar det om övervintrande damer som hade sin peak på den tiden då yrket hade hög status. Dessa blonderade, hårdspacklade botoxmissbrukande damer har bara inte hunnit med sin tid. Det kan man ju inte direkt klandra dem för.
Däremot kan man klandra dem för hur de behandlar barn. Visserligen är det inte deras direkta målgrupp, men fler och fler barnfamiljer flyger. Inte bara charter utan även reguljärt. Och då borde personalen lära sig hur man hanterar barn. Framförallt borde de inse att man inte skrämmer upp dem!
Allt går som smort. Mina små troll har flugit tidigare ett antal gånger och är helt klart bekväma med det. Vi checkar in och blir seatade, hamnar på rad 10. Precis före take off inser stewarden att vi sitter precis bakom nödutgången! Han blir lite skitibyx och börjar mecka för att fixa ny plats. Inget problem, det kan vi ta. Däremot undrar lilltrollet försynt varför. Och då svarar människan, klart opedagogiskt, med en lång harang om nödutgångar, tunga dörrar, klättra på vingar etc.
Lilltrollet säger då ledset till mig "jag vill inte flyga", varpå ovannämnde steward får frispel. Börjar med hög röst deklarera "hon har panik, det är klart att hon inte ska flyga, hon är ju livrädd". Med resultat att hon blir flygrädd. Jag känner också en viss panik, för stämningen är tämligen stressad. Det är dags för take off, hela planet tittar och lilltrollet känner sig klart utsatt.
Jag tar henne av planet och försöker lugna henne. Och den gode stewarden följer efter! Tillsammans med en flygvärdinna. Och kaptenen. Och 2 markpersonal. Hur lätt är det då att lugna en nervös 7 åring?
Det hela slutar med att jag och mellantrollet får åka själva! Kvar på Arlanda står maken med litet troll. Snacka om iskall början på semestern
fortsättning följer....
Okej att somliga flygvärdinnor anser att man ska se det som en ynnest att tilltala dem, det kan jag överleva. Oftast handlar det om övervintrande damer som hade sin peak på den tiden då yrket hade hög status. Dessa blonderade, hårdspacklade botoxmissbrukande damer har bara inte hunnit med sin tid. Det kan man ju inte direkt klandra dem för.
Däremot kan man klandra dem för hur de behandlar barn. Visserligen är det inte deras direkta målgrupp, men fler och fler barnfamiljer flyger. Inte bara charter utan även reguljärt. Och då borde personalen lära sig hur man hanterar barn. Framförallt borde de inse att man inte skrämmer upp dem!
Allt går som smort. Mina små troll har flugit tidigare ett antal gånger och är helt klart bekväma med det. Vi checkar in och blir seatade, hamnar på rad 10. Precis före take off inser stewarden att vi sitter precis bakom nödutgången! Han blir lite skitibyx och börjar mecka för att fixa ny plats. Inget problem, det kan vi ta. Däremot undrar lilltrollet försynt varför. Och då svarar människan, klart opedagogiskt, med en lång harang om nödutgångar, tunga dörrar, klättra på vingar etc.
Lilltrollet säger då ledset till mig "jag vill inte flyga", varpå ovannämnde steward får frispel. Börjar med hög röst deklarera "hon har panik, det är klart att hon inte ska flyga, hon är ju livrädd". Med resultat att hon blir flygrädd. Jag känner också en viss panik, för stämningen är tämligen stressad. Det är dags för take off, hela planet tittar och lilltrollet känner sig klart utsatt.
Jag tar henne av planet och försöker lugna henne. Och den gode stewarden följer efter! Tillsammans med en flygvärdinna. Och kaptenen. Och 2 markpersonal. Hur lätt är det då att lugna en nervös 7 åring?
Det hela slutar med att jag och mellantrollet får åka själva! Kvar på Arlanda står maken med litet troll. Snacka om iskall början på semestern
fortsättning följer....
torsdag, oktober 25, 2007
Pss.....
Vet ni vad? Eller förresten, ni vill nog inte veta.
Så jag struntar i att berätta att imorgon vid den här tiden sitter jag vid poolen, med ett glas vin. Tittar ut över de provencalska kullarna och njuter.
Så jag struntar i att berätta att imorgon vid den här tiden sitter jag vid poolen, med ett glas vin. Tittar ut över de provencalska kullarna och njuter.
onsdag, oktober 24, 2007
Lilltrollets långfinger...
Läkaren: Kan jag få se hur Ditt finger ser ut nu lilla vän?
Lilltrollet: (viskar) Mamma, det går inte!
Trollmor: Men gumman, varför inte? Doktorn måste se det
Lilltrollet: Mamma, det går inte har Du sagt!
Trollmor: Men hjärtat då, varför inte?
Lilltrollet: Men mamma! Då gör jag ju "fuck you" och det får jag inte!
(det ser onekligen ut så, med en megalång fingertuta på högerhandens långfinger)
Lilltrollet: (viskar) Mamma, det går inte!
Trollmor: Men gumman, varför inte? Doktorn måste se det
Lilltrollet: Mamma, det går inte har Du sagt!
Trollmor: Men hjärtat då, varför inte?
Lilltrollet: Men mamma! Då gör jag ju "fuck you" och det får jag inte!
(det ser onekligen ut så, med en megalång fingertuta på högerhandens långfinger)
tisdag, oktober 23, 2007
Lite skakig....
Viktiga möten . Stora beslut skall tas. Jag är totalfokuserad. Mobiltelefonen avstängd. Mötet klart. Mobiltelefon på. En drös av meddelanden. Från make. Orolig sådan. Och osammanhängande meddelanden. Säger i princip bara "kom till akuten rum XX".
Med vilt klappande hjärta kastar jag mig in i en taxi och dundrar dit. Där möter mig ett söndergråtet mellantroll, som sitter med en sköterska. Hon pekar mot en dörr och dit går jag, vet inte vad som väntar. Hör Lilltrollet skrika i högan sky och hjärtat galloperar.
Lilltrollets finger har brutalt klämts i en dörr. Kräver en hel del stygn och massiv plåstring. Så små fingrar med så mjukt skinn klarar inte alla de stygn som krävs. Med en hårsmåns marginal slipper vi operationen.
Nu är alla stora och små troll nedbäddade, tagna och lite chockade. Fingrar blöder som bekant en hel del och det var lätt dramatiskt ett tag. Trollfar är inte helt bekväm med sjukhus heller, men klarade det hela galant. Själv är jag klart skakig, dels av synen som mötte mig för det såg klart ruskigt ut, och dels av känslan av att jag inte fanns där när jag behövdes. För dem alla.
Nu ska jag krypa tätt tätt intill och tanka ömhet.
Med vilt klappande hjärta kastar jag mig in i en taxi och dundrar dit. Där möter mig ett söndergråtet mellantroll, som sitter med en sköterska. Hon pekar mot en dörr och dit går jag, vet inte vad som väntar. Hör Lilltrollet skrika i högan sky och hjärtat galloperar.
Lilltrollets finger har brutalt klämts i en dörr. Kräver en hel del stygn och massiv plåstring. Så små fingrar med så mjukt skinn klarar inte alla de stygn som krävs. Med en hårsmåns marginal slipper vi operationen.
Nu är alla stora och små troll nedbäddade, tagna och lite chockade. Fingrar blöder som bekant en hel del och det var lätt dramatiskt ett tag. Trollfar är inte helt bekväm med sjukhus heller, men klarade det hela galant. Själv är jag klart skakig, dels av synen som mötte mig för det såg klart ruskigt ut, och dels av känslan av att jag inte fanns där när jag behövdes. För dem alla.
Nu ska jag krypa tätt tätt intill och tanka ömhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)