Och nu till något helt annat....

Nu har jag varit mycket seriös och tyckt om det mesta. För de som följt mig ett tag så kanske ni får bilden av att jag har blivit vuxen och slutat klanta mig. Så är icke fallet. Däremot har jag inte varit lika öppenhjärtlig med mina fadäser som jag brukar. Men den som spar han har så här kommer ett litet gäng på ett bräde. Alla hämtade ur den dagliga tillvaron för Trollmor!

- Är hos sjukgymnasten för att fixa till min höft som fick sig en törn efter min flygtur i Frankrike förra året. Ligger på magen och blir knådad så svetten ryker för att sedan vända mig om för att fortsätta på rygg. Kadunk säger det och jag lyckas missa hela britsen för att med en ograciös duns landa på golvet. Kan väl säga att sjukgymnasten inte helt lyckades hålla sig för skratt. Däremot gjorde jag det.

- Har just handlat på det lokala snabbköpet och ska ut genom dörren. Ser att en äldre dam är på väg in så jag håller upp dörren, artig som jag är. Väntar. Och väntar. Men ingen kommer. Börjar tro att jag fått synvillor och knatar ut. Då ser jag damen i dörren igen. Damen är jag! Ridå....

Det finns en hel drös liknande incidenter från min vardag, men vi nöjer oss så här långt tycker jag.

Risken med förhastade slutatser....

Syster min var på en middag i helgen och träffade däribland fanns en pappa som var relativt ny vad gäller hämtandet från dagis. Följande episod inträffade vid ett sådant tillfälle;

Pappa och den 4-5 årige sonen sitter på bussen, som är relativt knökad som alltid i rusningstid.

Sonen frågar då pappan "vad betyder olla?", vilket gör att både pappan och hela bussen vaknar till. En mycket generad pappa funderar på hur han skall förklara utan att göra det alltför detaljerat, men att samtidigt pedagogiskt möte sonens fråga med ett korrekt svar.

Bussen i övrigt följer självklart med monologen med största intresse, när han hummandes och harklandes börjar förklara om det manliga organets olika delar och dess namn samt vad man kan göra med desamma.

Sonen funderar på svaret och brister sedan triumferande ut:

HA! Jag visste väl att Kalle ljög när han sa att det betydde hej på spanska!


Don't ever jump to conclusions. Kanske bäst med en kontrollfråga nästa gång.......


ps: för er som inte vet betyder hola hej på spanska och det uttalas olla

Tekniska trollmor...

Idag har jag lyckats big time med mina tekniska färdigheter.



Ni vet de där små bankdosorna man får? Så små att småtrollen använder dem som datorer till Barbiedockorna! Hur som, displayen kräver förstoringsglas och tangenterna en pincett för att lyckas hamna rätt. Och det gjorde väl inte jag för helt plötsligt har den eländiga minimojängen börjat konverserva med mig på danska...... Så numera gäller chansa & tryck!



I det här hemmet är det Trollmor som är dataexperten. Nu säger inte det så mycket då de övriga familjemedlemmarnas nivå ligger i jämnhöjd med uppfinnaren av Abacusen. I vilket fall som helst har vi hemmavid övergett det fasta bredbandet till förmån för USB eftersom vi ändå kör det ute på jobb, landet osv.



Dock tröttnade jag på att vi hade USB stickor både här och där, samt olika kod till alla såklart. Så en router införskaffades så att vi alla kan köra på samma nät och slippa gissa pinkoder på korsan & tvärsan. Idag tog jag mig äntligen tid att installera detsamma.



Körde enligt konstens alla regler och för en gångs skull lästa jag manualen. Allt verkade fungera som det skulle, koder lades in, IP adresser skrevs in och jag var stolt som en tupp. Testen visade att datorn & routern var sååå tajta och lirade i full harmoni. Dock vägrade den sprillans nya knallrosa (vad det nu har med saken att göra) USBn att ha någon som helst dialog med internet.

Oavsett vilket lock, pock, hot eller mutor jag erbjöd så var det totalt noll och intet kommunikation.



Så vad göra? Fredag eftermiddag i telefonkö till internetleverantör är ungefär lika hoppfullt som att stå i krogkön till Café Opera klockan 23.30 en lördag kväll under modemässan. Det händer inte ett skit!



Så medan jag sitter där med luren i högsta hugg och försöker hålla mig lugn, så tänker jag att jag gör om allt från början. Stänga av routern, plocka ur USBn, ta ut SIM kortet. Men hallå?!?!? SIM kortet?!?!?!?!?



Med röda kinder lades luren snabbt på och SIM kortet stoppades i. Voila.... trådlöst var här!



Shit vad glad jag är att jag inte hann ringa bror min, den store datakonsulten. Han hade garvat läppen av sig.... och fått än mer vatten på sin kvarn.

Jag och Ikea...

Jag gillar Ikea. Ganska mycket faktiskt. Tyvärr är det så att var gång jag varit där blir jag sugen på att riva ut allt hemma, måla om och byta inredning totalt. Och då inte bara till Ikea, men de har så infernaliskt duktiga inredare som verkligen retar shoppingtarmen.



Nu har jag lyckats med bedriften att 2 gånger på en vecka besökt detta eminenta ställe UTAN att shoppa så mycket som ett endaste värmeljus. En bedrift väl värd en löpsedel!



Hur som, anledningen till besöket är att vi snart har etapp 1 av sommarhusutbyggnaden klar och därtill behövs en del möbler. Såsom sängar. Och det har de på Ikea. Flera stycken faktiskt.



De har även tältsängar, vilket är bra att ha när man har ett sommarhus och ibland har vänner som förbarmar sig över en härute i obygden. Och då är det trevligt om de får en säng att sova i.



Sängarna står prydligt uppställda för att man skall kunna prova dem. Först testar Lilltrollet, sedan Mellantrollet och så är det Trollmors tur. Vad händer då?



Jo tack, sänghelvetet bestämmer för att göra revolt! Benen viker ned sig huvudändan varpå fotändan sticker iväg rakt upp i luften. Trollmor åker ned med huvudet i marken med ett inte helt graciöst brak, handväskan hårt tryckt mot bröstet och med ett tjut från Vildmarken.


Lilltrollet bryter ihop i skrattorgier, maken stirrar förvånat och Mellantrollet gömmer sig bland sängarna för hon skäms så hon håller på att smälla av.



Själv rodnar jag mycket ocharmigt och försöker väldigt osmidigt ta mig ur min prekära situation, men lyckas inte för sängen är inte direkt samarbetsvillig. Turligen nog har Ikea eminent personal som snabbt rusar fram och baxar upp undertecknad i stående ställning. Ett inte helt enkelt jobb förmodligen då jag är stel som en pinne och därmed extra omedgörlig.

Hur som, upp kommer jag och killarna frågar med oroligt tonfall om jag gjort mig illa, vilket jag förnekar (och var en liten lögn för jag slog i axeln rejält). Därefter rusar vi snabbt vidare och jag försöker se oberörd ut. Däremot var shoppinglusten helt borta och pengar icke bortslösade. Hade jag sedan ojat mig och överdrivit min skada kanske vi t o m hade fått plåster på såren à la amerikansk standard - vem vet? Men nu har det tåget gått och nästa gång jag knatar in på Ikea kommer jag inte bara ha peruk och solglajor på mig, jag kommer även tvärvägra att testa möblerna!

En alldeles vanlig torsdag...

vaknar jag i ottan. Klockan fyra av alla konstiga klockslag! Inte ett dugg pigg eftersom jag min vana trogen legat och läst fram till småtimmarna. Lyckas iaf slockna till en stund och vaknar i panik när klockan brölar 06.15.

Jag vaknar ALDRIG av väckarklockan då jag har lyxen att ha en man som väcker mig på morgonen. Inne i min lilla värld bakom öronpropparna, som är ett nödvändigt ont då maken låter värre än Etna i fullt utbrott när han snarkar, så hör jag nada. Nill. Totalt tyst är det. Enda kruxet är att jag får eksem i hörselgångarna, men lite skit får man ta för välmåendet.

Efter denna lilla utvikning är vi då tillbaka till 6.15 och varför jag skulle upp så dags, vaknandes av min alldeles egna lilla brölande väckarklocka. Jo tack, det var dags för tuttitt igen. Varför man måste lägga detta så okristligt som 07.15 på morgonen förstår jag inte. Kanske är tittsen som bäst då, liksom innan de hänger ut sig och det blir sämre bilder.

Så här dags på morgonen är de ju utvilade och pigga, så uppbullade som de kan då fettcellerna legat och gosat till sig en hel natt. Hur som, 07.15 stod jag i bara mässingen och försökte lägga upp mina behag på den iskalla plattan där de sedan skulle få en mindre ångvält över sig för att göra dem så platta som möjligt. Liksom pressa ut allt gosigt fett ur cellerna för att få modellen pannkaka liksom.

Är man normalt utrustad, vare sig man har pigga uppåtgående bröst eller den längre modellen som pekar ned mot naveln så fungerar detta alldeles ypperligt. Är man däremot utrustad som jag med mer blygsamma behag, där majoriteten av behaget liksom hamnat i armhålan, så är detta nästintill fysikt omöjligt. Men skam den som ger sig tänker syster och drar. Och drar. Och drar. Till slut ligger de där. Platta. Snacka om morgongympa!

Men nu är det gjort! Funderar skarpt på att preppa dem till nästa gång. Hänga litet tyngder i dem så att de töjer ut sig. Kan det vara något? Eller någon som har en bättre idé?

Nu ska jag äta lunch. Sedan ska jag "vila upp mig" på Grönan med kidsen... huvva! Maken skyller på högt blodtryck och vägrar åka allt som gungar mer än Kärlekstunneln. Så vem får ställa upp då? Jo tack, trollmor som blir åksjuk bara hon tittar på en gummianka i badkaret. Men ska jag nu vara curlingmorsa får jag köra rejset fullt ut. Wish me luck!


ps: lite kul alldeles nyss... är på en hjärtläkarmottagning idag. Ska ut och ta en liten paus. Pratar med kollegorna, lutar mig mot ytterdörren och kadonk raslar jag baklänges. Jag skriker högt. Damen som skall in skriker högt. Jag för att jag håller på att ramla. Hon för att jag håller på att skrämma skiten ur henne. Det höll på bli en ny patient där....

Mör....

Idag har jag stått på bena precis hela långa dagen. Eller rättare sagt, jag har stått på det ena benet för det andra benet vill inte vara med att leka.

Jag lovar dyrt och heligt att aldrig mer klanka ned på de som klagar på ryggbesvär, inte ens i tanken. Tänk att en liten eländig disk kan vålla så mycket besvär. Och det bara av att sova middag.... pinsamt! Mitt skick måste nog gå till världshistorien som "kvinnan var skelett var gjort av papier machier" eller varför inte "Plockepinn kvinnan"?

Vad gör då en klok och förnuftig kvinna som jag på benen en hel dag som denna? Jo tack, jag har haft kurs. I glasfusingens ädla konst. Inte för en utan för två grupper. Bestående av barn. Välartade, trevliga och mycket mysiga sådana, men ändock barn. Hela 23 stycken! Dock uppdelat i två omgångar.

Inga allvarligare blessyrer, några plåster gick åt men lite blodvite får man räkna med. Och kidsen skötte sig kanon! Och de älskade det! Så om lite dryga 2 veckor får de stolt ta hem både ringar, halsband och broscher att stolt visa upp! Samt att vi har fixat en kanonbra avskedspresent till deras lärare som går i pension till sommaren.

Alla barn har fick välja ut en färg som jag skar i identiskt stora bitar, på sin bit fick de sedan skriva en hälsning till läraren. Sedan lägger jag ihop allt som ett lapptäcke och bränner ihop det till ett fat. Kan man få en bättre present än ett vackert fat med varma ord från de barn man följt i så många år. Är riktigt stolt över min idé om jag ödmjukt får säga det själv.

Nu har jag intagit horisontal läge, med lap'n på magen och inväntar kvällens middag. Trollfar får slita hårt nu..... medan jag vilar mig frisk.



ps: om någon undrar så är det en klämd disk jag har... vilket jag lyckades fixa när jag sov middag i helgen. Kan nån kan Trollmor!

Luftslotten som försvann...

Så bidde det för mig när jag såg den avslutande filmen i Salander trilogin. Jag gillade böckerna, tyckte film 1&2 var okej och var lite nyfiken på hur de skulle få ihop slutet.

Hur det gick? Ingen aning, för efter 10 minuter in i filmen så kom den där dundertabbet som gör att en nörd som jag inte längre kan se filmen....

I scenen när Lisbeth ligger på sjukhus och pistolmannen försöker komma in så förstörs allt! För att skydda sig ställer Lisbeth och advokaten en dörr under handtaget för att hålla mördaren ute. Men vet ni vad? Dörren öppnas UTÅT!!!! Vilket den gjort i tidigare scener och gångjärnen sitter på utsidan, så hur i helsicke ska en stol placerad på insidan kunna hålla mördaren ute?

Där och då tog filmen slut. Och för ett sådant fånigt fel som de kunnat undvika hur lätt som helst....

Sin mors dotter...

Mina små troll (som inte längre är så små) har självfallet både sidor av sin mor & far i sig. Hos Mellantrollet börjar mina anlag bli alltmer tydliga. Förutom den verbala förmågan som somliga påstår att jag har, så har hon även fått en stor dos av min fysiska flexibilitet i tillvaron.
Vad sägs om följande "meritlista" (som dock inte är fullständig):

- Cykla in i en parkeringsmätare, sydd i mungipan
- Skivar en kivi, stygn i fingret
- Ramlar ur en shoppingvagn, hjärnskakning
- Ramlar ned från en bänk, hjärnskakning
- Ramlar ned från bänk i parken, lösa tänder som följd


Vi kan avsluta med dagens bedrift:

Går ned för trappan i skolan, stukat&bruten då (iaf hänger den snett och är bitvis blå)

Förhoppningsvis lär hon sig tygla den sidan, vilket jag ännu inte har gjort. Men det är ännu inte för sent att lära sig....

Förmiddagspasset....

Idag på lunchen har jag:

- Gjort en dubbel salto utanför kontoret. Dock något mer ograciöst än önskat.

- Pratat med en skyltdocka på H&M. Fick dock inga svar

- Gått från take away restaurangen utan hämtmaten. Dyra lunchvanor blir det.

- Missat att öppna dörren innan jag gick in. Snyggt men opraktiskt med glasdörrar.

Spännande att se vad eftermiddagen har att bjuda på!

Mysteriet löst!

Förra veckan var jag lite besviken på Mellantrollet och hennes inställning till skolarbete. I veckan skall hon få göra om ett prov som hon lyckades mer eller mindre nolla helt. Började lite lätt att förhöra henne i söndags. Och hon kunde alla frågor som ett rinnande vatten!

Men varför i hela helsefyr kunde Du inte svara på frågorna i skolan undrade jag då? En i mitt tycke ganska naturlig och befogad fråga.

Mellantrollet svarar lakoniskt:

"Men mamma, fattar Du inte? I skolan har jag ju inte tid att koncentrera mig för jag har en massa annat att tänka på"

Ja men då så, då är allt lugnt! Eller inte....

Total förvirring....

Trollmor: Hej X, Du har inte ringt och rapporterat. Allt väl?
X: Bra tack
Trollmor: Men så Du låter, är Du sjuk?
X: Nej då, men Du låter helkonstig
Trollmor: Nej då, jag är helt fräsch
X: Men Du låter underlig
Trollmor: Berätta nu då, jag har inte fått någon rapport.
X: Men jag har försökt ringa, men Du har ju inte mobilen med Dig.
Trollmor: Jag har visst mobilen med mig. Det har jag jämt.
X: Men inte idag, för jag har ringt.
Trollmor: Men jag pratar ju i den nu!
X: Ja ja, men jag har ringt och Du svarade inte.
Trollmor: Men varför ringde Du inte hem då?
X: Men Du är ju inte hemma!
Trollmor: Jag är ju hemma nu
X: Nej då, det vet jag ju att Du inte är.
Trollmor. Men vad pratar Du om, jag är hemma nu och jag pratar i mobilen!
X: Du är bra rolig Du!
Trollmor: Du.... vem pratar jag med egentligen?
X: Du pratar med L
Trollmor: Med L? Men jag är ju L
X: Nej, det är jag som är L.
Trollmor: Jag är också L. Men vem pratar jag med egentligen?
X: Du pratar med X mamma. Vem pratar jag med?
Trollmor: Du pratar med X väninna.
X: Och jag som trodde Du var X.
Trollmor: Och jag trodde Du var X....

Men det visade sig att X var ute på middag och X mamma var barnvakt. Dock tog det ett hysteriskt samtal innan vi kom fram till hur läget låg....

En smaksensation!

Mitt nya ansiktsvatten är förpackat i en fin flaska, förvillande lik mitt mungurgel.

Det smakar dock inte alls likadant!

Smart tänkt!

Vintertid får mina slemhinnor tokspel och torkar ihop som fnöske, vilket innebär att jag bl a i munnen får en invasion av blåsor. Värre än gräshopporna i Egypten, I can tell you!

Och ont som fasiken gör de, framförallt när de spricker. Nu har jag haft en koloni av elakingar som gjort en illegal bosättning i underkäken, i själva tandköttet.

Jag borstar, jag gurglar, jag har munsalvor och inte ett skit hjälper. De har immigrerat permanent och jag lär väl snart få utfärda uppehållstillstånd vare sig jag vill det eller inte.

Igår kväll var de extra aktiva och smärttröskeln var nådd. Rådig som jag är rotar jag fram Xylocain salvan och smetar in blåsorna med. Smärtan gav vika.

Dock såg jag ut som en dreglande idiot resten av kvällen, med hängande mungipro. Det var inte bra blåsorna som blev bedövade, jag var helförlamad i hela jäkla käften!

Frågan är vad kvällens dunderkur ska bli? Kanske rengöra med T röd?

Tänkte inte på det....

Häromsistens följde jag med en väninna ut till varuhuset berömt för sina värmeljus. Jag skulle köpa 2 st enkla plåtskåp till de små trollen, att inhysa deras triljoner ton smink i. Sedan tar jag nyckeln och gömmer den på ett infernaliskt svårt ställe!

Hur som, av någon outgrundlig anledning kommer jag därifrån med nya lakan till hela familjen. Jag vet inte om det var helt nödvändigt, var går gränsen för existensminimum vad gäller påslakan? Vi har åtminstone 5 omgångar per person, förmodligen mer. Och det är bara hemma i stan.

Det började med att jag såg en underbart häftigt brun metallic färg. Och jag älskar brunt så självklart lyckades jag intala mig att vi hade ett stoooort behov av just dessa. Och sedan fick jag dåligt samvete, oklart för vad, men det resulterade i att jag kompensationsshoppade påslakan till de små trollen också.

Idag bytte jag till de nyanskaffade läckert metallic bruna lakanen. Som är i satin. Snorhala m a o! Törs fan ha hanky panky i den sängen. Jag lär fara iväg som en mogen finne kadonk, rakt in i väggen och så får jag en ny höftfraktur.

Insåg just att dessa lakan är ett färgstarkt komplement till "jag har ont i huvudet älskling"!

Rastlösa troll

Fick ihop hela 4 st små troll som klättrade på väggarna och behövde motioneras. Högst upp på önskelistan stod Äventyrsbad eller Hoppland - gissa vad jag valde?

Kan väl säga som så att jag var INTE ensam om den tanken. Ett apknökat Heron City och en dyngförkyld trollmor är ingen bra kombo.

Hoppland måste vara guds straff till mesiga föräldrar som inte kan säga nej till sina barn när de vill åka till ett jäkla hoppland för 130 spänn per unge! Inse, 520 riksdaler för 2 timmars lugn och ro. Slå sen på lite läsk och korv på det så är jag halvvägs till Maldiverna!

Nästa år är det jag som bygger ett hoppland på bakgården, fyllt med kuddar och frigolit. Hur svårt kan det vara?

Färgglatt värre...

Mina små troll är otroligt fascinerade av smink, trots att deras mor har ett ytterst påvert sminkförråd. Iofs var jag likadan i deras ålder, glittrande skuggor, blanka läppstift och färger i otroligt många kulörer man inte visste fanns.

Så självklart önskar de sig smink,vuxet sådant, i julklapp. Jag har lite försynt framfört att läppglans och lite svagt rouge är helt okej men det andra får vänta - de är dock inte mer än 10 och 11 år.

Vad händer? Jo tack, de skulle fasiken kunna öppna en filial till Make Up store utan några som helst problem. Farmor tyckte att visst skulle damerna ha smink så hon köpte en liten miniväska fylld med smink. Svägerskan resonerade på samma sätt och slog till med en megastor ask med diverse ögonskuggor. Och så kom syster och klippte till med en dubbelväska där ALLT fanns i trippel upplaga!

Shit, de har smink så det räcker fram till deras pensionering. Jag har aldrig ägt så mycket smink i hela mitt liv, sammantaget. Men vackra färger var det. Jag kanske får låna om jag är riktigt snäll?

Frågan är dock bara när det skall nyttjas, för det är ju färskvara och vi tillåter smink hemma när de klär ut sig samt möjligen lite svagt när de har klassfest (vilket händer 1 gång per år).

Vi har nog inte en helt lätt vår framför oss, med tanke på vad Mellantrollet sa igår;

"Mamma, om det nu finns så är det synd att inte använda det. Eller rättare sagt, det är oförskämt mot dem som gett oss det om vi inte använder det. Så det kanske är lagom att vi börjar sminka oss i skolan nu, så visar vi att vi gillar julklapparna!"

Skulle inte tro det!

Kontrollfreak?

Idag tog jag ledigt i flera långa timmar och uppsökte ett av de nya köpcentra som omger vår huvudstad. Trodde jag skulle vara relativt ensam men ack vad jag bedrog mig, vi var fler som fått samma idé.

Hur som, jag for runt som ett skållat troll mellan butikerna och nu är väl 75% av inköpen avklarade. En hel del roliga spontanare blev det också, vilket förgyller tillvaron en del.

Måste dock fråga er kära läsare - är jag helt manisk som har ett excell ark med rutor och streck hitan & ditan för att kunna fullfölja julklappsinköpet effektivt? Så jag kan se vad x har fått av mig, av Lilltrollet, mellantrollet och förra året osv.

Är jag ensam om detta? Och om svaret är ja, är jag helt sjukligt kontrollgalen då?

För övrigt kan jag meddela att imorgon kommer jag vägra lämna huset då de hotar med minus 15 grader!!!!!!

What a night.....

Här kommer ett totalt ostrukturerat försök att delge er min gårdags afton. Att säga att jag fick en chock var att ta i, men antingen har utelivet förändrats radikalt eller så har jag blivit rejält försoffad (=gammal).

Var bjuden på julmiddag med kunder, som har vänligheten att alltid bjuda in mig på deras evenemang. Förra året hade vi en kanonkväll på Wallmans salonger och självklart hade jag förhoppningen att gårdagen skulle bli samma lika.

Kosan styrdes till Globens Annex där julshow var på menyn, med EMD, Markoolio, Linda Benzing m.fl. vilket gjorde att förhoppningen på en underhållande afton var hög. In kliver vi i en jättehangar, där långborden står uppradade en masse och jag får lite lätt panikkänsla då jag har lite svårigheter för stora sammankomster. Vi har ett s k guldbord längst fram vid scenen och för att ta oss in till våra platser gäller det att inte överstiga size zero. För att mjölka ur så mycket som möjligt har man knöat in borden att Ryan Airs benutrymme framstod som rena lyxflighten.

Bordet bakom mig är fullt av lite lätt förfriskade herrar i övre medelåldern och de blev inte mindre förfriskade ju längre kvällen led. Au contraire, deras ljudnivå steg i samma takt som deras klass sjönk och det gick fort. Maten var i samma klass som en Finlandsfärja, upplägget relativt oaptitligt och den stackars serverings-personalen var inte direkt rutinerad vilket gjorde att det var lite irritation här och där. Men vi var glada och snälla ändå, vi hade ju showen att se fram emot.

Efter lite fåniga lekar av karaktären firmafest var det dags och det blev lite drag. Alla artisterna körde sina paradnummer kombinerat med en Michael Jackson hyllning samt ett julpotpurri. Helt okej även om jag för mitt liv inte kan förstå varför otroligt duktiga sångerskor måste vara halvnakna på scenen medan killarna är fullt påpklädda. Inte fasiken sjunger de bättre för det. Tvärsom är det lite förnedrande tycker jag när de dressar ned sig på det viset. Inte för att det är något fel på deras figurer, men nätstrumpor, high heels och små bodies för mer tanken till strippklubb än scenshow.

Med var även en amazonliknande varelse vid namn Kate Ryan, som har haft några franska mega hit. En otroligt stilig madame med en vältränad kropp som vi fick se i princip allt av. Dock hade jag svårt att koncentrera mig på sången för jag satt mest och var orolig för att hennes nyinköpta behag skulle ramla ut. Det var inte mycket till marginaler där inte. Fast gubbsen vid bordet bredvid var saliga, där de satt med saliven rinnandes ur mungiporna.

Sedan gjorde jag missen att försöka filma några sekvenser åt döttrarna då deras idoler EMD tog plats. Sjuttsingen, vi satt ju front line och hade artiserna dansandes på vårt bord så inte kunde jag missa den chansen. Men då vaknade gubbsen till liv och började yla om att "tanten jagar toyboys". Det förgyllde inte direkt kvällen för mig. När gamla fyllegubbar kallar en för tant då blir iaf jag lite ledsen.

Efter detta var det dags för Mr E-type att rocka igång och då brakade det loss så att jag blev mörkrädd. När närmare 2000 personer, varav majoriteten verkade vara rejält i gasen, börjar dansa hysterisk och vråla som tokar kändes det som en masspsykos var nära. Folk började klättra upp och dansa på borden, ett gäng tog sig upp på scenen och själv tryckte jag mig upp mot väggen. Garderad med handväskan i säkert tantgrepp framför magen. Som om det nu skulle hjälpt om det hade blivit upplopp, fast det kändes tryggt.

Turligen nog höll det inte på alltför länge och folk började lugna ned sig när pudelrocken ersattes av disco. Men då tyckte undertecknad att jag hade gjort mitt varpå jag gjorde en snabb sorti och sökte mig till hemmets trygghet.

Tack och lov är det ett år kvar till nästa gång... fast då är jag å andra sidan ännu ett år äldre.... Voine voine

Ännu mer strange...

Idag har det varit idealiskt astmaväder;
regn i luften, lågt i tryck och otroligt svårandat (mysko ord!)

Lägg sedan till att det förmodligen varit någon form av tävling i "vem som kan dra på sig mest parfym utan att hamna i fängelse för allmänfarlig vårdslöshet" och så alla dessa förbenade hyacinter som ska fram i juletid. Framförallt när man är ute och rantar runt på Östermalm får man sig en överdos, både av överparfymerade käringar (undrar om de tror att de blir snyggare?) och hyacinter, som inte ens är fina.

För att överhuvudtaget kunna andas någotsånär drägligt så var jag tvungen att knäppa upp min BH. Nemas problemas, svart linne med svart skjorta över toppat med en kofta. Inga små behag var till beskådande här inte.

Det var dock min BH som så sakteliga kröp upp och lade sig som ett två små minigrisar (svarta) i decolltaget. Vilket jag såklart inte märkte, även om jag tyckte det var mysko att ingen såg mig i ögonen. Tack för den! Skönt att det är 2 veckor till nästa besök, då har dels min rodnad hunnit lägga sig och förhoppningsvis även deras minnebild av min bh.

Och till dess kommer jag även införskaffa ett transportabelt syretält!

L'amour....

Står i köket och pysslar lite. Njuter av den underbara utsikten över bergen i fjärran, bakom vilka solen sakta stiger upp. Altandörren öppen och den ljumma morgonvinden fläktar skönt.

Hör hur svågern kommer in, han andas tungt som ett astmatiskt vildsvin. Han jobbar alldeles för mycket och det har satt sig på andningen.

Jag fortsätter med mina bestyr när jag helt plötsligt känner en hand upptryckt i rumpan. Hårt och inte alls kärleksfullt. Jag blir bestört, förbannad och inte så lite överraskad.

Vänder mig om för att fråga vad i helvete han håller på mig.

Och möts av en stor, kolsvart och alldeles överlycklig hund..........