Trollskogen Kindergarden

Idag har det varit full fart. Av någon outgrundlig anledning valde alla kidsen i grannskapet vår gräsmatta som träffpunkt. Studsmattan gick varm och poolen (plastig sådan) nyttjades flitigt. Vi snittade väl en 5 troll sisådär mest hela tiden. Mellantrollet toppade ligan med sina 9 år och juniorerna var grannens tvillingar som nyligen uppnått den aktningsvärda åldern av 8 år, tillsammans.

Trollmor körde servering av bubbelsaft och kakor, blåste på sårade knän, fredsmäklade när behov infann sig och var allmänt behjälplig vid andra ikadana incidenter. Dock gick gränsen vid att hämta bollar som sparkades bort. Tvärnobben! Inte av lathet utan någon jäkla måtta finns det på curlingen.

Lite slipande hann jag med mellan varven, men sovrummet som skulle bli duvblått får vänta till imorgon. Jag är ganska nöjd med den här sommarens fångst; 3 trädgårdssoffor slipade och målade samt 1 stycke bord. 2 verandor målade, 2 verandor inoljade (trallen alltså), en väggklocka slipad och laserad, ett dörrfoder målat. Och då har jag tagit det lugnt, oavsett vad ni tror.

Eftermiddagen avslutades med kakbakning med alla de små liven, vilket resulterade i en stor korg med kakor som kidsen tog med sig för att försäja i grannskapet. Och de lyckades över förväntan! Närmare en hundring drog de in till sin klubb, efter att ha betalat mig hela 1 krona som tack för hjälpen, och då fick jag dricks också *s*.

När jag ändå är på och skriver jag kan jag meddela att våra små troll tjatade sig blå! De ville prompt gå på bio igår. De kunde avstå från badstranden resten av sommaren, bara de fick gå på bio. Och inte viken film som helst, utan självklart Mamma Mia. Igen! Vilket det blev. Lilltrollet var så till sig innan att hon knappt kunde sitta still. Hon log från öra till öra hela filmen igenom. Och ja, det var faktiskt värt att se den en gång till. Den var än bättre andra gången. Helt och fullt sant.

Slutligen kan jag delge er dagens komplimang i Trollskogen. En av de små 4 åriga grannarna tittade noga på min bikini, säger sedan "Min mammas bröst är mycket längre än Dina". Tvillingbrorsan hans nickar bekräftande, lutar sig fram och drar ned min bikiniöverdel och säger "Men Dina tuttar är mycket sötare".

Tack och godnatt!

Pros & Cons i Trollskogen

Fördel: usb modem
Nackdel: k*kar ur vid helt fel tillfällen

Fördel: all trall inoljad
Nackdel: hög som en julgran och begynnande huvudvärk

Fördel: sol och blå himmer, varmt
Nackdel: att olja in trallen i värmen

Fördel: skrev ett långt och mkt klokt inlägg (tycker jag)
Nackdel: se punkt 1 ovan

Och ja jag vet, ett totalt meningslöst blogginlägg men jag tänkte visa att jag fortfarande är vid liv.

Orka bry sig...

Jag är imponerad av människor som brinner för något. Som har ork och kraft att höja sin röst, som orkar bry sig och vänder på stenar för att få fram fakta. Det finns säkert en hel drös av dem, själv är jag dock bara regelbunden läsare av den skånske polacken och den svartklädde dalmasen. Fast det är inte så bara.

Jag önskar att jag hade det drivet, att jag orkade engagera mig för det är så otroligt mycket jag tycker är snett. Och väldigt mycket som med små enkla medel skulle kunna ordnas till. Jag har tidigare varit väldigt fokuserad på barnens värld, vilket jag iofs fortfarande är. Jag tycker det är helt snett när vårt samhälle ser ut som så att barn måste vara på fritids från tidigare ottan till sena kvällen, när de inte kan få mer än 2-3 veckors sommarlov för familjens ekonomi inte tillåter det. När barn far illa för vuxenvärlden inte kan/vill/orkar se dem. Och en hel massa annat.

Jag är just nu väldigt insnöad på äldrevården, då min far en av deras "kunder". Med personal som sliter som fasiken, i ett underbetalt arbete och där de konstant lider av tidsbrist. Där arbetstiden är upplagd så att de knappt hinner med att prata med dem de är satta att ta hand om. Där man ringer en jourläkare klockan 17.00 som inte har tid att bry sig om en äldre man med akut dödsångest, för det är ingen sjukdom. Nej, det vet väl jag med men det är fan så jobbigt att vara i den sitsen. Ett enkelt telefonsamtal till ett apotek hade löst problemet..... Tack och lov för en smart och förstående läkare på vårdcentralen som dagen därpå löste det hela med 1 minut framför datorn!

Eller psykvården som det så felaktigt kallas. Där man låser in farliga brottslingar med diagnostiserade psykiska problem tillsammans med självmordskanditater, tonåringa med psykoser och människor med djupa depressioner m. fl. Vad i hela fridens namn kan man uppnå med det? Det är fasiken som att amputera alla som har ont i foten, oavsett om det beror på en stukning, nageltrång eller något annat.

Om jag inte är helt ute och cyklar så kostar kriminalvården betydligt mer per vårdtagare, i tillsyn, mat, lokal osv än vad våra skolbarn och äldre gör. Och ändå är det förhållandevis få som blir rehabiliterade. Kan det vara vettigt? Rent spontant känns det som om det är något major fel någonstans.... Helt fucked up anser jag att det är.

Jag har en gång i ett annat forum tagit upp samma sak och jag höll på att bli lynchad! För där var den allmänna åsikten att det var synd om brottslingarna. Och visst, somliga är det säkert synd om men jag anser lik förbannat att äldrevården och barnomsorgen självklart skall få kosta mer per person än kriminalvården! Jag vet att när Trollfar jobbade inom densamma som var det ett jävla liv om att de intagna inte fick mer än 1 timmas promenad om dagen. Jag kan lova att majoriteten av de som bor på äldreboende skulle jubla av glädje om de kunde få 1 timmas ledsagad promenad per dag!

Nej, nu blir jag så jävla arg att jag tenderar att bli långrandig. Och det ska ni slippa.... Så ni som vill lyncha mig nu, go ahead. Det kommer dock inte ändra min ståndpunkt:

Äldre och barn är berättigade till en sjujävla massa med mer omsorg än de kriminella!

Tack och godnatt Sweden, where ever you are

Självcensur

Inatt var jag fundersam och lite sorgsen, så här låg ett långt inlägg. Det har jag tagit bort nu, inte för att jag inte står för det utan för att jag i viss mån lämnade ut mitt barn.

Om det nu var ngn som hann att läsa det så förstår ni varför.

Trauma i Trollskogen

Jag har en fobi. En stor total fobi, som jag nätt och jämnt kan kontrollera. Rent logiskt vet jag att den är överdriven, men när jag väl är där så blir det svart i huvudet och jag kan fasiken inte tänka.

Spindlar klarar jag, getingar och andra flygfän skrämmer mig inte heller. Ormar däremot.... det är en helt annan historia! De skrämmer skiten ur mig, även om det är en ofarlig liten snok.

Härute i Trollskogen har jag varit lyckligt förskonad, inte sett en endaste liten orm sedan vi skaffade stället för några år sedan. I år vände turen och jag har so far råkat ut för 3 stycken varav 2 var döda och den tredje en oskyldig snok.

Så skulle jag och Mellantrollet ut i vår blåbärsskog bakom knuten, fixa bären till dagens paj. Gummistövlar på och korgen i handen, jag trampar iväg först och kollar marken noga. Ser ett fint blåbärsställe och sätter mig på huk, sträcker ut armen och fryser till is.

Där ligger en huggis! 1 dec från min helt oskyddade hand. Och jag ser hur den ringlar ihop sig, färdig för attack. Hjärtat rusar och min första instinkt är att springa iväg i full kareta, vilt skrikandes. Hör hur Mellantrollet kvittrar bakom mig, reser mig sakta och säger med kolugn röst "gå genast härifrån nu". Går själv sakta baklänges upp till tryggheten i huset. Och väl där sätter jag mig med skakandes knän i soffan, känner mig illamående och huvudet totalt blankt. Låter nästan löjligt, men det kändes som om jag fått en chock. Över en liten jäkla orm! Jag vet att jag är fånig, men jag kan inte rå för det.

Hur jag lyckades agera så lugnt och hålla paniken borta förvånar mig fortfarande. Men jag är stolt över att jag klarade det och att jag inte fortplantade min fobi hos Mellantrollet.

All for love...

Igår gjorde jag något som är helt och totalt emot min natur. Något jag lovat mig att aldrig mer göra igen. Men what the heck, ibland är min kärlek till barnen större än mitt förnuft och då blir det som det blir.

En halvmulen dag i Trollskogen, en lång tids successiv nötning i form av bedjande böner fick mig att kasta in handduken. En väska packades med nödtorft, däribland Trollens Nintendo DS (om jag skulle få tråkigt) samt lite varma tröjor. In i bilen och off we went. Till vad undrar då vän av ordning. Jo det ska jag tala om för er. Jag har åkt, håll i er nu....................................ÅLANDSBÅT!

Nu kommer jag förmodligen stöta mig med en och annan, jag medger att jag är något av en snobb. Jag hatar att åka charter och Ålandsbåt är väl en form av low budget charter. För mig är det den nautiska motsvarigheten till grisfest. Alla ska göra samma sak samtidigt, helst förtära en mängd alkohol och äta undermånlig mat som serveras i vuxenvarianten av skolmatsal. Och det är inte riktigt min melodi. Men vad gör man inte för sina barn?

Det var vi, sjuttioelva andra barnfamiljer, ett gäng pensionärer och så de som behövde fylla på spritförrådet till sommarstugan. Jag tror att Trollfamiljen var de enda som INTE hade någon form av vagn med oss. Övriga medpassagerare var utrustade med öl- eller barnvagnar, lassade en masse. Mellantrollet satte ord på det när hon med stora ögon iaktog alla som stånkandes drog sina fullastade kärror över landgången, när hon med hög stämma förkunnade "visst är öl gott men är inte det där lite överdrivet?"

Men vi överlevde, Trollfar tack vare en bra deckare och Trollmor knäckte både en & annan gåta i Zelda. Det var med lättnad vi åter anträdde fast mark på den svenska sidan och jag lovade mig själv tyst "never ever againg" i samma sekund som småtrollen glatt utropade "det där var jätteroligt, när åker vi nästa gång?"

A hard days work...

Som jag tidigare har hintat är jag inte någon större vän av shopping, iaf inte när det gäller att shoppa till mig själv. Med jämna mellanrum, när tillräckligt många år alt kilon förflutit så är det dock nödvändigt att förnya garderoben. Då brukar jag skaffa mig en co-driver som står för pepping och mentalt stöd samt länsa plånboken för att systematiskt beta av hela konkarongen på ett bräde.

Min garderob är uppbyggd på samma sätt som det forna Sovjetunionens sjuårsplaner och i år var det dags med en megastor investering. Den verkställdes med hjälp av syster tidigare i år, men kvar på agendan stod kapitlet sommarskor, bikini och bh. Mina tre absoluta hatobjekt! Inte att äga eller bära, men att handla.

Skor helt enkelt av den anledningen att jag får ont i både fötter och rygg av allt annat än gymnastikskor alt Scholls sandaler. Men hallå! Jag kan inte framleva mitt liv enkom i dessa två modeller. I Trollskogen fungerar det fint, men det är inte helt snyggt till den lilla svarta som ibland åker på.

Bikini och BH av helt uppenbara skäl. För vem i hela fridens namn känner sig snygg halvnaken i ett provrum? Tror inte ens att Ellie Mc Phearson skulle känna sig läcker i ett sånt läge. Och jag har en lååååång bit kvar till hennes fysik om man säger så.

Skorna har jag gett upp, jag har inte ens försökt för jag har varken haft tålamod eller tid med det. Jag kör på förrförrförra årets modell av sandaletter, hela jag är för bövelen omodern så varför skulle skorna vara annorlunda?

Däremot var bikini och BH så illa tvunget, om inte vill bada i kaftan resten av sommaren. Iofs var det en lätt överdrift, för bada gör jag inte så gärna. Däremot brukar jag ha bikinin på mig när jag baywatchar mina barn. Fast det kan jag iofs göra i mina shorts, så då har vi löst det problemet.

BH däremot är inte lika lätt att förhandla bort. När innehavet börjar bli äldre än hedenhös är de dels inte fullt så funktionella och dels inte alls charmiga. Inte direkt Victoria Secrets kvalitet om vi säger så. Nu är det visserligen bara Trollfar och en & annan läkare som har fått det tvivelaktiga nöjet att se dem, men ändå. En investering var på plats.

Modig som jag är kliver jag in i butiken som har specialiserat sig på dylika tingestar, haffar tag i en timid expedit och ber om hjälp. Mitt dilemma är att ryggen är av modejangen Karelin medan framsidan ganska klent utrustad. Inga krockkuddar direkt. Rent tekniskt brukar det vara en omöjlighet att hitta en BH som passar lika bra runt om som framtill, vilket leder till att jag antingen får framleva dagarna med att känna som om jag håller på att få en hjärtinfarkt alternativt "la de svinge".

Expediten ifråga placerar mig i provrummet, där jag har det tvivelaktiga nöjet att beskåda min gropiga, skvalpiga lekamen ur alla möjliga vinklar och vrår medan jag väntar på första laddningen. Måste man verkligen ha speglar precis överallt? Det finns inte ett endaste litet hörn att gömma sig i. Och självklart måste belysningen vara skarp som en nyvässad kniv. Varendaste liten cellulit får sin stund i strålkastarskenet, men frågan är vem som blir lyckligare av det. Inte jag iaf.

Hur som, expediten var en ängel! Tror hon körde sjuttioelva vänder innan jag fick ihop det. Så numera är jag stolt ägare av två stycken sprillans nya behagsförvaringspåsar. Och det är mååååånga år till nästa vända. Pust stånk och stön.I did it! Och jag överlevde! Och av någon otroligt mystisk anledning hade mitt ryggmått krympt med 1 dec medan framsidan hade gått från A till C. Hur fan nu detta gick till?

Happy days!

Har varit och sett Mamma Mia. Snacka om feelgood film! Jag satt med ett fånigt leende mest hela tiden, storskrattade på vissa ställen och blev mysigt pirrig i magen andra gånger.

Pierce Brosnan, som jag tyckte var supertöntig som Remington Steele och nätt&jämnt acceptabel som Mr Bond, är helt plötsligt både charmig och manlig. Min favorit Christine Baranski är helt suverän.

Bäst av alla är dock Meryl Streepe. Som en smärre explosion, kraftfull och med en skön pipa. En klart ovan roll att se henne i. Om jag lyckas vara hälften så charmig och livfull vid sextio kommer jag vara en lycklig människa, för att inte tala om vad Trollfar kommer att vara :-)

Lilltrollet är helt salig! Det var den bästa film hon sett i hela sitt liv, och då hängde hon inte riktigt med i handlingen eftersom hon inte läser helt obehindrat än. Hon satt och log hela filmen igenom, sjöng med hög och lycklig stämma samt klappade händerna som en tok när filmen var slut.

Så har ni inte sett den än kan jag varmt rekommendera den. Ett lyckopiller helt enkelt!

Surprise!

Trollen leker för fulla muggar. Med dockor. De har sångtävling.

Lilltrollet är Amy Diamond.

Känns tryggt.

Mellantrollet är Amy Winehouse.

Känns mindre stabilt.

Om än inte så förvånande....

Voine voine...

Jag har hittat en gammal amerika koffert. Som stått ute i säkert närmare 10 år. Rostig så in i bäng.

Gissa vad mitt nya projekt är? Jag lär ha att göra i en livstid.....