Rekapitulering...

Och så rann tiden iväg igen.. och det händer saker mest hela tiden. Ska tiden fortsätta rusa fram i den här takten är jag pensionär någon gång kring 2015....

Jobb i mängd, precis som för de flesta av oss. Varit inblandad i en företagsförsäljning som höll på att knäcka mig totalt, innan allt var klart. Hade seriösa planer på att omskola mig till något helt tankebefriat. Men jag tog mig igenom även den biten om än något sliten.

Upptäcker sedan att jag blivit skimmad på över 14.000 kronor, mindre kul. Polisanmälan och hela biddevitten, vi får väl se om jag får tillbaka pengarna. Vore mindre kul att behöva betala för någon annans nöje.....

Och så har vi äntligen fått tiden för utredning för Mellantrollet, startar nästa vecka och förhoppningsvis blir saker lite tydligare och vi kanske även kan få lite riktlinjer att följa. Som kommer göra vardagen enklare för oss alla...

I helgen var det fullt hus på landet, fem barn allt som allt. Självklart måste jag då stöka till situationen gm att hitta den enda kvarvarande isfläcken, slå handlöst bakut och landa på en sten. Tur att jag är tjockskallig.... fredagen tillbringades för mig i förvirringens tecken, med en huvudvärk från helvetet. Nu börjar den äntligen lägga sig och då upptäcker jag att även andra delar av kroppen fått stryk. Bl a har min ändalykt ett blåmärke i storlek av en stekpanna... Men jag överlevde utan större blessyrer. Och olyckan kändes väl inte så helt otypiskt mig?...

Roligare än så blir det inte för den här gången. Mycket som ligger och gnager, tankar som ska ut och beslut som ska tas. Allt leder till förändring och förändringar är bra. Bara man har rätt inställning till dem

Hela veckan har gått trögt. Som om ett antiklimax infann sig efter tisdagens urladdning. Kroppenmhar blivit tröttare för var dag, en melankoli har kommit över mig och sömnen har varit orolig. I fredags kom kulmen. Och tårarna. Från ingenstans. Utan anledning.

Så kom jag på. I fredags för ett år sen vaknade jag av ett tidigt samtal. Pappa hade åkt in till akuten med ambulans. Och hela tillvaron vändes upp och ned. En helg av vaka, där jag tillbringade varje vaken stund bredvid pappa. Lugna honom, hjälpa honom, försöka nå honom.

Helamhelgen gick i ett töcken. På måndagen kom vändningen, han skulle få komma hem. Och på tisdagen dog han.

Och min kropp, mitt undermedvetna minns det bättre än mig. Och låter läka det fortsätta. Det blir lättare. Lite mer för var dag.

Andrum....

Idag kl 13.30 skrevs ett avtal för en kund räkning! 3 månaders intensivt arbete, med snabba order och ännu snabbare kontra order. Sena och helgar egen är äntligen över. Så skönt!!!!! Nu kan jag andas ett tag och en tyngd har fallit från mitt hjärta... Samt att jag fick en bonus av bra kaliber. Firade med middag på restaurang och lite vin. Man måste belöna sig själv ibland. Och det gjorde jag:)

På böljan den blå

Härom veckan var det sportlov. Mina små troll älskar att åka Finlandsbåt. Det gör inte trollmor, men viker ned sig var gång. Denna gång fick jag iaf med mig väninnan och hennes son.

Tidigare har vi åkt i början av veckan, vilket varit helt drägligt. Nu åkte vi i slutet av veckan och det var inte drägligt! Så mycket fylla och raggning, tyvärr inte bara bland de som reste som singlar utan även bland de som reste med barn.

Att se små barn dra runt vind för våg, medan mammorna (vilka var i majoritet) satt i baren och drack samt bjöd ut sig var beklämmande. Själv hade jag örnkoll på mina små troll och de på mig. Samt att mitt alkoholintag var mycket modest. Det enda gung jag upplevde var när vinden brallade i på hemvägen och folk föll som käglor.

Avslutningsvis hamnade jag i slagsmål!.... När vi ska gå av båten tycker en höggradigt berusad herre att jag går för långsamt. Istället för,att påpeka det väljer han den mer brutala metoden att sparka på mig, hårt. Möjligen att jag är lite petig, men jag tycker inte det är okej vilket jag påpekar ganska skarpt. Han ger sig dock inte, utan sparkar lite till och lite hårdare. Vänder mig om och tar i frå tårna, med det feud taget att han kliver tätt intill mig. Spottar och fräser, varpå jag får nog och klipper till. Gubben var i backen. Jag avslutar med att dels säga att polisanmälan väntar om han rör mig en gång till och dels med en rekommendation om att fyllon som han ska inte ut och supamoffentligt, utan hålla sig till en jordkällare.

Inte en enda människa lyfte en hand till min hjälp! Tror att civilkurage är en seriös bristvara!

Tiden gör som vanligt... Snurrar på i ett hysteriskt tempo och jag förstår inte vad jag gör, för det känns som om jag inte hinner med något. Min eviga klagan är väl att jag har för mycket jobb. Vådan av att vara egen, men också fördelen. Däremot är det sorts förändringar på gång framöver, som innebär förhoppningsvis att en av mina största kunder försvinner. Det låter förmodligen som en kontradiktion att jag är glad över att bli av med min största kund, men de är otroligt krävande tidsmässigt men framförallt mentalt.

De är nu på väg att slutföra försäljningen av bolaget vilket inneburit att jag jobbat med komplexa uppgifter, med konstanta brandkårsutryckningar. Men idag gjorde vi, förhoppningsvis, klart det sista! Så om allt går vägen skrivs avtalet imorgon och därefter fasar jag ut mig själv under våren.

Samtidigt har en av mina äldsta kunder tagit ett steg upp i sin verksamhet, vilket gjorde att jag fick frågan om att dels ta klivet upp som vice vd (och därmed tredubbla min tid) samt ingå i ledningsgruppen. Självklart ja på den frågan, då det är en rolig bransch och helt underbara människor att jobba ihop med.

Så framtiden ser ljus ut, ska bara komma ikapp lite... Som vanligt....