Trollterror!

Nu verkar det gå fort utför. Idag har jag nog pratat 8 gånger med min far. Om precis samma sak. Som han glömmer om och om igen. Jag tycker synd om honom, absolut. Och jag försöker vara tålmodig. Men samtidigt... jag har 2 barn som tar sin tid, jag har ett jobb att sköta och just den här tiden är inte direkt lugna gatan.

Idag eskalerade situationen ytterligare.... Pappa fick en påhälsning av polisen. Tydligen har han ringt en tjej om och om igen. För han har ju glömt att han ringde alldeles nyss... Hon har försökt få honom att sluta, men det verkar inte fungera. Jag förstår henne, men frågan är - vad gör man? Vi kan ju inte stänga av hans telefon, för då blir han så gott som isolerad. Shit shit shit, det är stökigt nu...

Total förvirring i Trollskogen

Ibland känns det som om jag är med i en absurd film à la Kosinsky. En trollvariant på "I huvudet på John Malkovich".

Trollmorfar: Jo, jag tänkte tala om att jag ska till tandläkaren om Du kommer imorgon.
Trollmor: Pappa, jag kommer inte imorgon. Jag var hos Dig igår.
Trollmorfar: Var Du här igår?
Trollmor: Ja pappa
Trollmorfar: Vad gjorde Du här då?
Trollmor: Gick igenom Dina papper och så.
Trollmorfar: Då kommer Du inte imorgon då?
Trollmor: Nej pappa. Då ska Du till tandläkaren. Däremot kommer Svägerskan på onsdag.
Trollmorfar: Jaså, varför kommer hon?
Trollmor: För att hjälpa Dig och packa
Trollmorfar: Jaså, ska jag åka bort?
Trollmor: Ja, till Frankrike.
Trollmorfar: Ja just det ja. På lördag eller hur?
Trollmor: Ja pappa, helt rätt.
Trollmorfar: Kommer Du ned och packar åt mig?
Trollmor: Nej pappa. Det gör svägerskan.
Trollmorfar: När kommer Du då?
Trollmor: Jag var hos Dig igår pappa.
Trollmorfar: Jaså, vad gjorde Du här då?

och så fortsätter det. Idag var det "one of those days" när inga pusselbitar föll på plats. Egentligen är det tragiskt, men jag kan ändå inte låta bli att småle lite åt det. Kanske det är rätt sätt att tackla sådant som är oundvikligt, vad vet jag?

Trollmor tränar

Trollmors rygg är väsentligt mycket äldre än vad trollmor själv är. En gudabenådad naprapat håller den i styr, och över sommaren fick jag lite förhållningsregler. Däribland 10 minuters studsmattehoppning om dagen. Till trollungarnas stora glädje....

Lilltrollet: Idag ska mamma göra gymnastik. Ska vi kolla?
Mellantrollet: Tror Du att hon kan det idag?
Lilltrollet: Hon måste för X sa att hon skulle.
Mellantrollet: Men det regnar ju. Och vi får inte hoppa studsmatta då.
Lilltrollet: Ja ,just det. Och mamma är ju mycket klantigare än oss.
Mellantrollet: Jag vet, hon kommer göra illa sig.
Lilltrollet: Såklart hon gör.
Mellantrollet: Hon får hoppa dubbelt när det är sol istället.
Lilltrollet: Så slipper vi åka till doktorn idag!

Snacka om att ha mina barns tillit!

Så konstigt....

Inget inlägg kommer. Och jag trycker "publicera" gång efter annan. Men inget händer. Instrumentpanelen säger att det är publicerat, men inget syns. Så förmodligen ligger det ute i cyberrymden och sedan så kommer den berömda ketchupeffekten - fyrtioelva identiska inlägg på ett bräde. Så om det blir så - sorry! Teknikens under har en dålig dag....

Tack Ola j*a Salo!

Okej, i början var det kul. Jag rycktes med, log och klappade händerna. Det ryckte lite i danstarmen. Men hallå! Det räcker nu. Enough is enough! Men biter det? Nopi, jag ska tydligen torteras in i det oändliga.

Men okej, det är väl vad en trollmor får stå ut med. Vareviga fredag. Första parkett. The Worrying Kind på högsta kräm och in kommer de; mellantrollet & lilltrollet, ibland med trollkompis som extra förstärkning. Riggade till tänderna i balettkläder, halsband och hårpynt. Hopprep som mick och så skrålar de för fulla muggar "we all like the chickens, we all want the chickens... baby I'm the wojjiiing king".

Backara, se upp för snart kommer The Trols!

Sommarlov

Idag var det sista dagen i terapin, före sommaren. Två hela månader utan mitt vattenhål. Och det kändes otroligt skönt, spännande. Att stå på helt egna ben, utan att ha möjlighet att tanka kraft och styrka på annat håll än hos mig själv.

Jag känner själv att jag börjar närma mig helheten. Inte så att jag alltid är lycklig, alltid glad och aldrig har några problem. Inte heller har alla mina egenheter och negativa tankar försvunnit. Men jag har accepterat dem idag. Jag har accepterat mig själv som den jag är. Jag kan le åt mina dumheter, glädjas åt mina styrkor, inse mina negativa sidor och framförallt så kan jag stå för den jag är. Och jag vet att om jag ramlar ned i det svarta hålet, så tar jag mig upp igen. Av egen kraft.

För jag är en bra person, och jag gillar mig själv. Äntligen!

Hoppla hoppla...

Är nu inne i sluttampen av en intensiv jobbperiod, med mycket stress och lite sömn. Och det passar vare sig min kropp eller psyke. Jag kan idag inte förstå hur jag förr (typ några hundra miljoners år sedan) kunde gå direkt från krogen till jobbet! That wasn't me. Eller så var jag förmodligen fortfarande full då. Glöm att jag skrev det där sista...

Iaf så går jag på hörntänderna just nu, och då blir det lite stökigt. Idag har jag lyckats med följande "bedrifter":

- en stycke kaffekopp gjorde en överraskande baklängessaltomortal ned i mitt knä.
Resultat: 10 poäng och väldigt blött
- en stycke coca cola flaska försökte undvika att drunkna i mitt djupa inre, kastade sig handlöst ut och damp med en smäll i backen.
Resultat: alla ben brutna (för flaskan) och ett väldigt blött golv
- en stycke förvirrad trollmor försökte kopiera och stoppa saker i papperstuggen samtidigt.
Resultat: lite kortare naglar
- en stycke kontorsstol (med hjul) gör tonårsrevolt och försöker frigöra sig från sin förmyndare.
Resultat: ont i rumpan och tilltuffsat ego

Självklart ägde alla dessa aktiviteter rum i sällskap med andra, dock utan medial bevakning. Tänk om jag hade varit en s k kändis? Snacka om att jag skulle vara på löpet en sjuttioelva dagar i veckan. Jag kan se rubrikerna framför mig:

"Trollmor akut till sjukhus efter våldsam attack av toalettborsten!"
"Trollmor svårt skadad. Lömsk ost låg i bakhåll"
"Trollmor får ställa in föreställningen. Hon har fastnad i tvättkorgen"

Nog tur att jag är en helt vanlig okändis eller vad säger ni?

Härligt härligt...

Ibland är livet snällt. Och härligt. En skön helg i Trollskogen, mycket sol och varmt. Premiärdopp för många, dock inte undertecknad. Jag kommer igen när badtermometern taggar minst 24 grader! Eller så tar jag fram dykardräkten.

Jag har gjort en ny erövring! En liten, relativt blyg madame tog sig in i mitt hjärta. Vem kan motstå en liten söting som tryggt somnar bredvid mig? Hennes mors vänskap har jag redan cementerat trots att den är ganska nyvunnen. Dock tror jag att den fick sig en törn när jag gav prov på mina röstresurser genom att först bjuda henne "Feelings" a capella för att därefter avrunda med "Don't Cry for me Argentina". Jag är inte helt säker på om hon är glad eller ledsen för att glömt halva texten.....

Däremot knep jag många pluspoäng tror jag när jag gjorde den beryktade bomben i studsmattan. Eller så höll hon på att förgås av skrattkramp. Jag har lite svårt att tolka hennes ansiktsuttryck. Trollfar såg iaf stolt ut, eller så var det väldigt bra maskhållning. Äsch, klart han var stolt. Hur skulle han kunna vara annat när 65 otränade kilon av finaste, vita aladåbkött fritt skumpade omkring en halvmeter upp i luften? Måste varit en njutning för vilken man som helst eller hur? Och för den som är nyfiken - nej, inga bildbevis finnes. Ni får tro på mitt ord. Jag är en seriös kvinna som aldrig far med osanning. Iaf nästan aldrig. Iaf inte i onödan. Iaf inte så väldigt ofta. Äsch, you get the picture?

Resumé

Ibland känns det som om det inte händer någonting. Som om livet går fram i ultrarapid. Och så plötsligt säger det svisch, korken åker ur och turbon slår till. Den här veckan var en sådan.

Jobb orkar jag inte ens gå in på, för där har vi väl ungefär samma lika de flesta av oss. Sommar och semester hägrar, skrivbordet skall vara tomt. Något fånig freudiansk (?) inställning att vi måste göra klart innan. Men som sagt, det skulle jag inte skriva om så det blir PUNKT.

Skolavslutning har det varit, och det blev vår första för förra året var vi och förlustade oss på Rivieran vid den här tiden. Hur som, två små söta troll tillsammans med en hel drös med andra söta barn (och en del mindre söta, men nu ska jag inte var långsint). Skönsång och glada ansikten. Avslutades till stort jubel när rektorn och hans stab körde drag show till La Dolce Vita. En charmig karl den här rektorn, fast han passade inte i svarta nylonstrumpor dock!

Efter en skön dag i solen, med bad och mycket glass var det dags för systersonens studenfest. Och den var trevlig trots att jag numera huserar i rummet där medelåldern närmar sig 70. Det var antingen det eller bland studenterna själva, där jag förmodligen hade haft en viss hämmande effekt.

Systersonen hade förärats med manschettknappar design Trollmor, vilket uppskattades. Smart marknadsföring, för jag fick en beställning på 20 par till en exklusiv butik! Så Du som köpte ett par sådana här om dagen - Du gjorde tydligen ett klipp för i höst blir de dyra.... :-).

Sedan däckade lilltrollet i kraftig allergi, katten knäckte henne så det blev en snabb sorti. Och nu my dear friends ska jag ut i Trollskogen. Och träffa arkitekten.. spännande! Det kanske blir en utbyggnad trots allt.

Som en avslutning kan jag då lite försynt meddela att jag missade min egen bloggs födelsedag. Men det gick tydligen bra ändå.

Business i Trollskogen

Gammelmoster: Din mamma gör verkligen fina glasfat.
Mellantrollet: Hon är jätteduktig!
Gammelmoster: Jag måste komma och beställa ett snart!
Mellantrollet: Då får Du skynda Dig på för snart är hon känd och då har Du inte råd!

Jag tror jag fått en manager i mitt troll.... Det är skönt när man har sina barns tillit iaf :-)