onsdag, december 26, 2007

Årets julklapp....

Av någon outgrundlig anledning tyckte Trollfar att fjärrkontrollen han fick av vår svåger var den bästa han någonsin fått!

Dock återstår det att prova den, Trollfar har stora förhoppningar att han med den till sin hjälp ska kunna få kontroll på sin fru (dvs mig).

Tänk att med en enkel knapptryckning kunna få mig att hämta öl, strippa eller helt enkelt vara tyst. Måste vara rena himmelriket.........

tisdag, december 25, 2007

Sanningens ögonblick...

Mellantrollet: Jag har en fråga till Dig mamma
Trollmor: Jaha, vad är det för någon?
Mellantrollet: Du får inte ljuga!
Trollmor: Absolut inte

Mellantrollet: Och Du måste svara!
Trollmor: Yes gumman
Mellantrollet: Okej, är Du beredd?
Trollmor: Jag är beredd
Mellantrollet: Varför är pappa alltid på toa när tomten kommer?

söndag, december 23, 2007

Imorgon....


lördag, december 22, 2007

Att finnas där

Häromdagen var det julavslutning i Lilltrollets klass, för vilken de små liven övat i flera månader. Och nu var det dags! Alla barnen var fnittriga av glädje och förväntan, utom en liten herre som gick omkring med allvarlig min.

Lilltrollet fick syn på honom och frågade varför han var ledsen. Med sammanbiten min svarade han att han inte alls var ledsen, trots att tårarna glänste i hans ögon. Lilltrollet gick fram och kramade honom varpå det brast totalt, tårarna började droppa och hulkandes berättade han att hans föräldrar inte kunde komma. Ingen i hans familj kunde komma för att se hans stora stund. Och han kände sig ensam, trots att han var omgiven av kompisar.


Jag tog den lille herrn försiktigt i famnen, och han lät sig tröstas. "Eftersom jag inte har några egna pojkar kanske jag kan få adoptera Dig en timme eller två" var den lösning jag kunde erbjuda. Och den köpte han. Jag fick även tillåtelse att fota honom och ge honom en kram efter framträdandet, han satt bredvid mig vid den gemensamma fikastunden och jag tror att han inte kände sig fullt så ensam då.

Jag kände igen mig själv hos honom. Med en mor som ofta var borta på viktiga möten, resor eller hade alldeles för mycket jobb. För mycket för att kunna offra en timme av sin dyrbara tid. En endaste timme per termin, för något som var stort för mig om än obetydligt för henne. Och som hon visste inträffade varje år men ändå inte lyckades planera för.

Pappa ville inte ställa upp, inte för att det hade med mig att göra utan mer för att markera för min mamma att han minsann inte tänkte kompensera oss barn för hennes tillkortakommanden. Ingen av oss vann på ställningstagandet, men de som förlorade mest var mina föräldrar. För de här händelserna tillsammans med många andra lärde mig att klara mig själv. För när det verkligen gällde så fanns de inte där för mig. När det var viktigt för mig så betydde det ingenting för dem. Och det gjorde mig stark. Trygg i att jag faktiskt klarade mig själv, även om jag fick klippa navelsträngen alldeles för tidigt.

Som barn glömmer man bort alla de stunder som ens föräldrar var där, det man kommer ihåg är de gånger de inta var där. Och det sätter sina spår. Hos barnen.

Lördag hela veckan....

Nu har jag gjort det! Debuterat i Anonyma Klubben. Do not say when or where, men I'm in. Och det kändes bra. Bara så att ni vet.

Utöver det har jag gjort julgodis på både korsan och tvärsan. Och samma vissa varje år... De små trollen är på mest hela tiden och så sugna, så sugna så på att göra julgodiset. Men vad händer sedan? De är med och öser i ingredienserna, fajtas en stund över vem som ska röra innan de lyckas uppnå en kompromiss med 3 minuter var. De brukar palla 2 omgångar var sedan är de borta med blixtens hastighet och kvar står jag med allt rörande, hällande, packetering m.m. Same procedure every year och jag lär mig aldrig *s*.

Nu ska jag laga paella. Någon som är sugen?

torsdag, december 20, 2007

Juletid...

Jag är lite sentimental idag. Egentligen är det fel ord. Jag är inte deppig, inte låg eller sorgsen. Mer kanske, ja vad ska jag dra till med? Det finns bra ord för det på utrikiska men inte på svenska. Lite stillsam kanske är rätt ord för det? Kontemplativ? Äsch, läs om ni orkar så kommer ni fram till vad jag menar.

Allt är färdigt inför julafton, fixandet har vi dragit ned på till ett minimum. Vi gör de saker vi tycker är roliga, som att klä granen, göra julgodis, köpa & slå in paket. Visst blir det en julskinka och om lusten faller på även köttbullar. Men det mesta andra finns att köpa färdigt. Tycker man det är roligt så är det självklart att man ska göra det, men det finns en hel drös med människor som fastnar i fällan "det ska vara så" och fullständigt tar kål på sig själva.

Jag kommer ihåg när jag var liten, hur förberedelserna startade i början av december. En sönderstressad, heltidsarbetande mamma kom hem och kastade sig över ljusstöpning, pepparkaksbakning, syltning och korvstoppning. När julafton kom var det inte mycket som behövdes innan hennes stresströskel slog i topp och explosionen kom. Pappa garderade sig ofta med att vara onykter, för då bet hennes ilska inte lika bra.

Självklart har jag haft bra jular också, när vi reste ifrån hela alltet och firade julafton med att bada i poolen. Eller när jag som nybliven sambo bojkottade allt vad julen hette, skickade böcker till nära och kära för att själv tillbringa två sköna veckor i Åres backar.

Nu när jag själv har barn så firar jag jul igen. Men försöker undvika de klassiska fällorna, småtrollen och jag har haft några mysiga pysselkvällar när tomtar & änglar har kreerats, ett fåtal rundor i köpcentrumens julkommers och den ovan nämnda godistillverkningen.

Tyvärr blir julen så ofta en backlash för många, det är som om man ska knöa in ett helt års kärlek och umgänge över några korta intensiva dagar. Den perfekta julklappen ska hittas och väcka enorm uppskattning hos mottagaren. Maten ska helst vara i överdåd och inmundigas med stort allvar. Allt är så stort, så viktigt och hur blir det då? Förväntningarna är skyhöga så minsta lilla debacle gör att bubblan brister och det blir nattasvart. Istället för att ta det för vad det är, en tid att kunna umgås.

När jag skulle hem idag stod jag utanför t-banan en stund och avslutade ett samtal. Precis innanför dörrarna stod en av Situation Stockholms återförsäljare. Mitt samtal tog väl en 10 minuter ungefär och under den tiden fick han inte en endaste tidning såld, trots att det säkert var ett femtiotal personer som gick förbi. De flesta passerade förbi honom fullastade med julklappskassar och gav honom inte ett ögonkast. Han fanns inte i deras sinnesvärd. Han fanns i min och vi hade en liten pratstund. Jag tycker hela idéen med tidningen är kanon, inte nog med att jag kan bidra till att hjälpa någon utan tidningen är även läsvärd.

Tankarna började vandra, till de människor som inte har något alls att se fram emot. Där julen bara är ännu en dag i kyla, fattigdom, sjukdom och / eller krig. När de kämpar för att överleva så är vi frustrerade över att vi inte hinner med att konsumera, köpa lite fler paket.

Nu menar jag inte att vi ska avskaffa julen eller sluta att konsumera. Absolut inte, men kanske ägna en tanke åt de som inte är så lyckligt lottade som vi. Kanske stanna upp och köpa en tidning, stoppa en slant i välgörenhetsbössan eller varför inte köpa några av julklapparna genom Unicef, Action Aid och liknande organisationer?

Jag har defintivt köpt alldeles för mycket julklappar, som jag gör varje år. Men jag har dövat mitt samvete med att köpa en gris till min farbror, skolböcker till min faster och lite annat matnyttigt. Det gick fort och smidigt, samt gjorde gott i själen.

Det är inte mycket jag gjort, en piss i Mississippi. Men det är ändå något. Och klart bättre än ingenting.


onsdag, december 19, 2007

Tomten, jag har tydligen varit snäll

Iaf tycker mina kunder det för jag har fått både vin och stora delikatesskorgar. Hallå, jag trodde det var jag som skulle ge kunderna julklappar? Men såklart har jag missat det i år igen...

Och så har jag fått en väldigt fint och värmande julkort, från en bloggvän. Det gick rakt in i hjärtat! Hos henne hittade jag även en länk till en tävling så här i jultider. Också ett sätt att generera traffik, men jag uppskattar uppfinningsrikedom så here it goes:

Här hittar Du: Jultävling


Åt min sedvanliga onsdagslunch med en annan lokal bloggare, som blivit en av mina närmsta vänner. Fick ett julkort med fina ord, fast hon skrev något om tokig. Det förstod jag inte! Och så fick jag julklapp också. Enda kruxet med det är att jag blir så generad, och vet inte hur jag ska visa min tacksamhet. Jag är mycket bättre OORL (heter det så? Out Of Real Life). Här på bloggen kan jag säga snälla saker och visa människor hur mycket jag gillar dem. Får nog öva på det i riktiga livet också.

tisdag, december 18, 2007

Inte på riktigt!

Egentligen borde jag inte blogga idag. För jag är så j*a trött och less. Förmodligen är det hormoner som inte har tagit jullov än i kombination med alldeles för många bollar i luften. Jag har inga problem med att jobba mycket eller länge, men när det är så många olika saker jag kastar mig emellan så snurrar huvudet i spinn. Jag behöver jullov!!!

Och när jag blir så här så vet jag att jag projicerar. En hel del. Och per automatik ställer högre krav på människor i min omgivning. Fast med åren har jag lärt mig att jag har fel och kan faktiskt hålla käft ibland. Idag var det dock nära... mycket nära...

Lilltrollet hamnar i konflikt med en tjej i sin klass, precis när jag kommer för att hämta. Jag försöker reda ut det, frågar (mycket pedagogiskt tycker jag) båda två vad som hände och om det var något de tycker de kunde gjort annorlunda för att undvika det hela. Lilltrollet svarar medan hennes kamrat intar total tystnad. Två tjejer (riktiga små besserwisser damer, som ofta uppviglar de andra) lägger sig i diskussionen och lägger hela skulden på Lilltrollet. Till slut säger jag åt dem på skarpen att de inte har med diskussionen att göra, jag har inte frågat dem och att det inte är reko att gadda ihop sig 3 mot en. Biter dock inte på de här damerna så jag pekar med hela handen, säger att "håller ni inte snattran så gå härifrån".

Ger mig på nytt på att försöka få kamraten att prata, men hon vägrar. Tittar åt ett annat håll, säger inte halvsju och låtsas som om det regnar. Efter en kvart ger jag upp, säger (väldigt barnsligt) "kom nu Lilltrollet så går vi, för Din kompis tycker tydligen att det är roligare att vara ovän än kompis". Ja, jag vet. Otroligt omoget, men just då hade jag mest av allt lust att skaka liv i tjejen! Till saken hör att den här kompisen pucklade på lilltrollet, vilket jag inte sa något om eftersom Lilltrollet hade provocerat henne genom sitt uppförande. Men när hon bara ignorerar mig, en liten sjuåring?!?!? Snacka om frustrerande.

Mitt humör var inte heller det bästa från början. Mina nätter är tuffa nu..... I förrgår försökte jag få ut en krokodil som fastnat i vårt badkar och inatt räddade jag en älg från att drunkna i vår pool! Undrar vad de här drömmarna egentligen symobliserar? Om nu någon har en teori så please, do not tell me för det kan aldrig vara positivt.....

söndag, december 16, 2007

Tålamod trollmor, tålamod!

Lilltrollet: Mamma, vill Du ha en kola?
Trollmor: Nej tack gumman, det är bra.
Lilltrollet: Mamma, ska jag hämta en pepparkaka till Dig?
Trollmor: Nej tack vännen, jag vill inte ha.
Lilltrollet: Mamma, ska jag hämta vatten till Dig?
Trollmor: Nej tack hjärtat, jag vill inte ha något.
Lilltrollet: Mamma, ska jag hämta något att äta åt Dig?
Trollmor: Nej tack goding, jag vill inte ha något.

Lilltrollet: Mamma, ska jag hämta lite godis åt Dig då?
Trollmor: Nej tack, det är bra

Lilltrollet: Vill Du ha ett äpple då mamma?
Trollmor: Nej tack, inget äpple. Ingenting tack

Lilltrollet: Mamma, ska jag hämta kaffe åt Dig?
Trollmor: Nej, jag vill inte ha något!

Lilltrollet: Men mamma! Du har ju sagt att man ska säga "nej tack"

Obalanserat i Trollskogen

Den däringa hjälteglorian jag självmant roffade åt mig häromdagen, den har klart halkat på sned nu..... Ska jag vara riktigt ärlig så är den nog helt väck, för den här helgen har jag inte varit riktigt seriös i min roll som mamma.

Efter några nätter av dålig sömn, förmodligen p g a idogt läsande och sena kvällsaktiviteter (inte som ni tror!) så tog orken slut. Gårdagen tillbringade jag i irritationen och trötthetens tecken. Ingen charmbubbla direkt. Men jag var en jäkel på att fräsa. Vet inte om det direkt ger några pluspoäng så här strax före jul?

Hur som, mina små troll är utrustade med känslo tentakler som pejlar in minsta lilla tecken på icke harmoni. Snudd på att jag skulle kunna leasa ut dem. Jag menar, tänk vilken grej. Värsta pokerpartiet och trollen kan direkt pejla in vems nerver som ligger på ytan. De kan jobba mot fast arvode eller procent på vinsten. Fast å andra sidan, barnarbete är ju inte tillåtet. Tänkte inte på det.

Nu svammlar jag igen, som vanligt. Åter till ordningen. Jag var på ett jäkla humör igår och då blir trollen (även det stora!) otroligt triggade. Ber jag att få 10 minuter själv bakom en stängd dörr fungerar det som värsta magneten. Just då inträffar ALLT det som BARA mamma/fru kan hjälpa till med. Så de däringa tio minutrarna innehöll ungefär sjuttiotvå avbrott.

När kvällen kom var jag helt slut, mentalt och fysiskt. Slocknade relativt tidigt, iaf på rätt sida om midnatt och vaknade sent imorse. Och balansen hade återkommit i kroppen. God & glad, kexchoklad. Eller inte riktigt, men klart bättre än igår iaf.

Såpass att jag utmanade ödet, tog oss till Gröna Lunds julmarknad med de små trollen. Man kan väl säga som så, vi var inte ensamma......