En lång helg på landet. Mycket sol, värme och luft. Trollskogen är ett lyckligt hus. En plats att vila själen på. Det är så mycket tankar som far runt. Försöker landa. Att skiljas är den sista utvägen i en relation. När allt annat har prövats och inte fungerar. Och vi försökte. Men ville så olika. Att inte då gemensamt kunna se detta och säga detta, det gör ont. Att ha levt så länge tillsammans,varit partners,borde i den bästa av världar innebära att man gör ett värdigt avslut. När inga andra människor är inblandade utan kärleken bara har förbrukats, då borde det gå att skiljas i samförstånd. Att moget hantera de praktiska saker som följer med. Det är en sorg för alla inblandade. Det går att lindra den genom samarbete. Men om man istället väljer en annan väg får sorgen ge vika för bitterhet och ilska. Och då är det svårt att gå vidare. Jag försöker vara storsint. Jag försöker vara tålmodig. Men jag börjar tappa det. Jag börjar bli ledsen. Men framförallt arg.... Och det är inte bra. Men samtidigt, allt har en gräns. Så även jag...