Älskade barn

Dina ögon rymmer all världens visdom, trots Dina unga år. En klok gammal själ i en barns kropp. Men också en börda, tung att bära.

Din blick är allvarsam, och djup. Sorgsen mitt i glädjen.

Jag vill locka fram skrattet i Dina ögon. Höra Dig fnittra åt ingenting. Se Dig sorglöst springa runt, jaga en fjäril eller ingenting.

Din lilla kropp är mjuk, fast spänd av oro. Allvarsam och försiktig. Trevande i Dina steg.

Jag vill fylla den av tillit. Styrka den med kärlek. Hålla om Dig på vägen. Skydda Dig stark. Se benen fulla av spring.

Din röst är tunn av sorg. Brister ibland. Tystnar när orden blir för stora. Din röst är mjuk. Försiktig. Försynt.

Jag vill få Dig att ropa av lycka. Höra orden bubbla av skratt.

Jag vill Dig all lycka som finns. Jag vill Dig allt, av kärlek

En alldeles vanlig dag

- Mamma, måste jag ha dom här byxorna?
- Det är ju en present. Från Lodon.
- Mamma, dom sticks.
- Nej då. Ta dom!

Mammas present var fin, men också problem. De var annorlunda. Inte som de andra. Och Du ska inte tro att Du är något. Du är ingenting!

- Kolla fladderbyxorna. Töntigt. Gå till skolan i pyjamas

Rösterna följde efter. Hela vägen hem. Snabbar steg. Skyndade mot räddningen. Stänga dörren. Äntligen tyst. Inga glåpord.

- Hur var skolan idag? Tyckte kompisarna byxorna var fina?
- Bra mamma. Jättebra.
- Vad kul.

Skärp er tjejer!

Just så vill jag bara ryta ibland. Fattar inte varför vi tjejer kan vara så sviniga mot varandra. Gäller absolut inte alla, men just idag är jag känslig.

Mitt lilla mellantroll har gått 2 veckor i skolan. Kommer in i en klass som enda tjej från sitt dagis. Hon får inte vara med! När x frågar om trollet vill leka med henne, kommer y fram och säger att x ska leka med sina kompisar. När mitt lilla troll frågar de andra tjejerna om hon får vara med i leken så finns det inte plats! Kanske senare någon gång. Med detta har inte hänt än! Ibland när hon letar på rasten så har de gömt sig så hon inte ska hitta dem! Fy fasiken vad barn kan vara elaka mot varandra! Och fy fan för föräldrar som inte är med och styr sina barn bättre än så! Jag blir totalt rabiat av allt som heter mobbing, och när mitt barn är i farozonen blir jag stridstokig!

Gissa vem som marscherar till skolan på måndag för ett litet snack! Det är inte säkert att det fortsätter så här, men skolan ska fan i mig redan nu reagera och ta tag i situationen så det inte spårar ut!

Och "while I'm at it". Linda, coola ned Dig. You made your point, vi förstår att Du dissar Mete Marit (eller vad hon nu heter). Men ge fasiken i att fylla hela bloggen om det, och ge tusan i att skryta om den uppmärksamhet det väckts i tidningarna. Det är snudd på mobbing det Du håller på med. Lägg ned!

Lite sent...

Men det här verkar väl inte så dumt?

Dagen efter sorgen

Euforin från igår är kvar, landad men ändock kvar. Harmonin har sakta börjat sprida sig i min kropp. Den tränger ut sår jag trodde läkts för länge sedan, men nu upptäcker att jag bara gömt. Läste igår en oerhört fin blogg hos "Ett liv i Exil" (sorry för missad länk), där han skrev om sin fars död. Så starkt och finstämt, vackert. Men den väckte avund hos mig.

Den sorg jag trodde var läkt tog plats igen. En sorg som inte är lätt att tala om, en sorg som är något av ett tabu. En sorg för något man inte gör.

Min mor tog sitt liv, sjuk i själen och sliten av livet gav hon upp. Hon valde att själv sätta stopp för sitt lidande, men lämnade mig kvar. Med frågor och ilska, dåligt samvete och längtan, med ett utsläckt hopp.

Vår relation hade varit trasslig, kaotiskt och ibland kärleksfull, men alltid problematisk. Jag trodde att nu var lösningen nära, vi skulle ha något att enas kring. Mitt första barn var på väg, och vilken väg till gemenskap kan vara bättre än ett barnbarn?

Då väljer hon att för evigt gå sin väg. Ett svek som jag än inte kan förstå och som jag kämpar med att förlåta.

Uppdaterad:

Fått massor med fin respons, och jag tackar för den. Blir varm av omtanken som finns där ute. Vad jag egentligen ville med detta vet jag inte, behövde få ur mig det. Ilskan och vreden som finns kvar. Och kanske ett litet försök att sudda ut det tabubelagda i ett självmord. Människor tar livet av sig varje dag! Och många skäms för att prata om det. Som om det vore en skamfläck som smittar av sig. Precis som man kan drabbas av fysiska sjukdomar kan själen bli sjuk. Det är ett faktum och det är något vi måste lära oss att tala om. Öppet, och kanske hjälper det någon.

På begäran!

Från Mamma Mu och henne lyder jag alltid! (skippar länkarna just nu för jag har inte hunnit gå repeatkursen!

1. Bygger och fixar du mer hemma sedan gör-det-själv-programmen blivit så populära?
Nej, har alltid fixat, byggt, målat om hysteriskt. Stortrollet törs knappt komma hem för han vet inte vilket projekt som är på gång

2. Vilket är ditt bästa gör-det-själv-tips?
Inred efter DIN smak, inte efter andras. Det är Du som skall trivas där varje dag, gästerna är bara på besök så shit the same om de blir impade eller inte

3. Vilket är den fulaste grejen man kan ha i ett hem?
När man har något för syns skull och inte för sin egen skull, då blir det fult för det bryter mot ens eget sinne och smak


4. Vilken är den snyggaste?
För mig vår soffa à la amerikamodell - hur stor som helst i tobaksbrunt!

Fritt fram för vem som som önskar svara!

Upplyst!

Tack vare den gode Alex har jag blivit lite klokare och kommit till insikt denna morgon. Känns som en bra och lugn start inför helgen.


Your birth on the 11th day of the month makes you something of a dreamer and an idealist.
You work well with people because you know how to use persuasion rather than force.
There is a strong spiritual side to your nature, and you may have intuitive qualities inherent in your make up, too.

You are very aware and sensitive, though often temperamental.
Although you have a good mind and you are very analytical, you may not be comfortable in the business world.
You are definitely creative and this influence tends to make you more of a dreamer than a doer

Eller kanske den här

You are a dependable creature, but you do tend to be stubborn.
You like material possessions and love to win at games.
You hate being bossed around or losing.
You may succumb to your physical strength when upset.

Star wars character you are most like: Chewbacca


Fasiken också, försökte länka men totalt misslyckat idag. För tidigt, mer kaffe, nytt försök senare... Tar en tur till Gaggas blogglektion och återkommer!

Generad

Nu har jag varit både emotionell och sentimental, behöver neutralisera mig själv med lite humor så det inte blir så hallelulja sliskigt *s*.
Sensmoralen i detta kan vara mycket, min tolkning är att lita aldrig på en katt! *s*

Kloka troll!

Det är mycket existensiella frågor just nu. Hur barn blir till och vart man tar vägen när man dör är konstanta frågeämnen. Lilltrollet ska enbart läsa böcker där bebisar blir till och föds i kubik och kvadrat. Hon har hela grejen klar för sig, med snoppar och snippor. Frön och ägg. Glasklart! Men en sak har hon inte klurat ut, så det får mamma lösa;

Lilltrollet: mamma, vart kommer fröna till bebisarna ifrån?
Mamma troll: från pappan
Lilltrollet: det vet jag ju, men vart kom dom ifrån innan?
Mamma troll: hur då menar Du?
Lilltrollet: jo innan första bebisen kom och den blev stor och mamma, så måste ju dom fröna kommit någonstans ifrån. Vart kom dom från?

Vad svarar man på den?

Tar sedan nästa madame till nattning, vårt mellantroll. Hon har mycket tankar på himlen och mormor ängel. Gud är en mystisk och intressant sak, som hon är lite nyfiken på.

Mellantrollet: mamma, finns Gud?
Mamma troll: för somliga gör han det, och för somliga inte
Mellantrollet: mamma, är det sant att Gud skapade allt?
Mamma troll: för de som tror på honom så är det så
Mellantrollet: men mamma, vem var det som gjorde Gud då?

Behöver jag säga att även här blev jag svaret skyldigt?

Förlöst!

Just så känns det. Vet inte om jag riktigt kommer få fram den här euforiska känslan jag bär omkring med. Har varit med om något otroligt häftigt idag, som jag vill fästa på pränt. För om backlashen kommer kan jag backa bandet, och kanske hitta tillbaka igen.

Som vi alla bär jag med mig en del i bagaget, det förflutna poppar upp ibland med både bra och tråkiga saker. Av någon underlig anledning har man lättare att förtränga de lyckliga stunderna och låta de grå få alltför stor plats i livet. Jag har kämpat med mina demoner, försökt hitta rationella fungerande sätt och lyckats hyffsat. Men ändock har något fattats. Känslan helt enkelt! Jag har saknat tilliten till mig själv och därför vacklat vid motgång.

Men idag konfronterades jag med den känslan, och det blev oerhört tydligt för mig hur jag agerar. Och framförallt hur mitt sätt att agera kan påverka andra. Jag talade helt ifrån hjärtat, utan att tänka och formulera mig innan. Pang på och ut med skiten. Det var inga snälla ord, men sällskapet var helt rätt. Förstod och lät mig ösa ur mina känslor och det var så oerhört förlösande!

Kändes som om jag dumpat en ryggsäck med skit, och gick på små moln hem genom ett oerhört vackert Söder. Solen sken och alla intryck var färgstarka, glasklara och levande.

Känslan sitter i än, har varit med mig hela kvällen och jag känner att jag faktiskt LEVER, inte bara överlever. Jag är närvarande och känner i vareviga sekund. Jag känner mina barns kärlek och den enorma gåva jag fått att bli mor till dessa små troll. Jag känner harmonin och kärleken i stortrollets närvaro.

Jag är helt enkelt suveränt jävla lycklig, för jag tillåter mig känna!