Memory lane...

Som namnet indikerar har den här donnan varit med ett tag, och hon är så förmäten att hon tror att även jag har det (vilket hon iofs har rätt i). Så nu ska jag då rannsaka mitt minne för att se vad jag gjort av mitt liv. Frågan är bara om jag kommer ihåg...

För 20 år sedan var jag vuxen redan då, om än emotionellt omogen. Och fortfarande ganska trasig. Levde i en långvarig relation med en mycket bra kille, som jag inte hade vett att uppskatta. Hade en kort flirt med Trollfar, festade mycket och det var party 3-4 kvällar i veckan. Jobbade som en gnu inom reklambranschen, reste mycket och var fanatisk skidåkare. Eller om det nu var afterskien som drog. Just den biten är liiiite oklar.... Fick min första varning om att jag inte är odödlig, men lyssnade inte speciellt bra.

För 15 år sedan var jag än lite äldre, men mognadsgraden var densamma. Relationen var över, jag hade en kort sejour med en avsevärt yngre grottmänniska. Min mor blev allvarligt sjuk och lång i koma under en längre tid. Jobbade på som tidigare, festade dock avsevärt mindre och började sansa mig ur partyhänseende. Fick min 2:a varning om att jag inte är odödlig, lyssnade fortfarande inte.

För 10 år sedan var grottmannen long way gone, min mor hade tillfrisknat rent fysiskt men var skadad psykiskt för livet. Trollfar hade återinträtt i mitt liv och jag kände att jag hade hamnat rätt. Firade 1 årig bröllopsdag, min mor dog livet av sig och jag blev äntligen gravid med Mellantrollet, efter flera års väntan och efter att ha gjort alla utredningar & behandlingar som fanns till buds .

För 5 år sedan hade jag fullt upp med mycket aktiv 4 och en sjövild 3 åring. Startade upp mitt eget företag och genomgick 2 komplicerade operationer samt fick min 4:e varning om att jag är dödlig. Den här gången lyssnade jag.

Vem jag utmanar? Vem som än känner sig manad, efter att jag så gott som aldrig hinner med att kommentera hos andra bloggare så har jag nog inga vänner kvar i bloggosfären..........

De onda mot de goda...

Idag har trollfar och jag slagit näven i bordet, rejält. Nu verkar det som om det händer snabbt, iaf om man ska tro på det gehör vi fick. Dock är vi luttrade sedan förra vändan så vi får se.... Vi har gett skolan en vecka, sedan anmäler vi!

Vi har pratat med ett antal olika personer och vad som slog mig är hur otroligt lite många verkar veta om hur mobboffer agerar. Ett flertal gånger har vi fått frågan;

Men ibland söker sig Mellantrollet till dem, varför det?

Svaret är hur enkelt som helst - den som vill bli mobbad vill bli accepterad. Vill passa in, duga till och vilka är det då som ska acceptera en? Jo tack, mobbarna. Ingen logik för oss vuxna, men så fungerar barn. Plain and simple!

En annan fråga som dyker upp är; Men varför just Mellantrollet?
Svaret är att de som mobbar är "skadade" på något sätt, har dåligt hemma, osäkra eller något annat som gör att de inte mår bra. Att då utmana de stora och starka gör man inte, utan man ger sig på de som är svagare för att själva klättra högre i hierkien.

Precis som i djurens värld, deras instinkter talar om vilka som är potentiella offer och så ger man sig på dem för att därigenom klättra lite högre upp på stegen.

Så det bästa vi kan göra för Mellantrollet är att stärka henne. Och vi jobbar på det. För fan om jag tänker låta the bad ones win!

Backlash....

Det finns ett uttryck som säger "Det är alltid mörkas före gryningen". Undrar om det finns något för det motsatta?

Mellantrollet har haft en tuff vecka. Förra veckan blev det en liten batalj i skolan, som hon hanterade på ett bra sätt. Hon blev visserligen arg och det var lite knuffar, men lärarna tog snabbt tag i situationen och fick fram bakgrunden. Det visade sig att några yngre killar hade retat Mellantrollet sedan några veckor tillbaka och med hennes bakgrund så behövs det inte så mycket mer. Men hon hanterade det otroligt bra, kunde själv sätta ord på känslan. Att det var precis så här det började förra gången och att det gjorde henne orolig.

Veckan blev shaky och vi trodde nog att hon skulle hoppa över helgens övernattning. Hennes första! Men hon ville åka. Och inget telefonsamtal kom på kvällningen. Däremot var det en stukad tjej som kom hem. En kille i gruppen fick ett horn i sidan till henne. Förföljde henne i princip hela helgen, med knuffar och sparkar, elaka ord. Ledarna försökte hålla honom undan, men det gick inte. Så här med facit i hand kan jag tycka att de borde ringt efter hans föräldrar, men det är lätt att vara efterklok. Dock hade Mellantrollet hanterat det kanonbra! Hon hade försökt hålla sig undan, visat att hon blev ledsen och även sökt tröst & stöd hos ledarna.

Den "gamla" tjejen hade gått till attack, tagit ut det på någon annan och hade framförallt inte berättat om vad som hänt utan slutit sig som en mussla. Själv tagit på sig skulden. Så det kändes som ett stort steg framåt. Tråkigt att detta hände, men skönt att Mellantrollet hanterade det så bra.

Och så kom idag.... när Mellantrollet verbalt attackerar en tjej i klassen. Med kraftuttryck och nedsättande kommentarer. Helt utan anledning. Bara för att tjejen råkade se kaxig ut och säga fel sak.... Och det kändes ett tag som att mardrömmen skulle börja om. För hon vägrade förklara någonting, sa bara "hon är dum"!

Då träder Lilltrollet in. Berättar att Mellantrollet blev attackerad på skolgården av 3 killar som slår henne. Killar från gamla klassen. Som tydligen gjort så under en längre tid. Som hotat henne om hon berättar. Och Lilltrollet törs inte söka hjälp för som hon säger "Mamma, jag går ju i klassrummet bredvid".

Trollfar är senare i skolan i annat ärende. Söker upp personal som hör till de här killarnas klass och de sitter & ljuger honom rakt upp i ansiktet "men det brukar inte vara problem med de här pojkarna, inte ljuger de här killarna inte" osv. Och ser ut som frågetecken när Trollfar drar upp situationen som var förra året. Snacka om fega patetiska idioter!

Imorgon är det ord och inga visor som gäller. Steg 1 är att ta ett snack med lärare och rektor. Kan de inte garantera att Mellantrollet och Lilltrollet får gå ifred för de här killarna så är det polisanmälan! Steg 2 är blir förmodligen en anmälan till Skolverket.

För nu är jag så in i helvetes trött på att vår dotter ska ta skit från små jävla ligister som inte får den uppmärksamhet och fostran de behöver hemifrån, utan att de måste ta ut den på någon annan. Och jag är in i helvetes trött på en inkompetent och FEG personalkår (gäller personalen i det annex som Lilltrollet går i och där de här skitungarna går) som ser problemet men vägrar ta itu med det-. Som leker stork och tror att om man inte pratar om det så finns det inte. Vuxna människor med noll kunskap i att lösa konflikter, som sviker barnen om och om igen genom att stoppa upp sina förstockade huvuden där solen aldrig lyser.

Jag lär förmodligen återkomma vidare i ämnet....

Ego time

Vet ni vad jag just har insett? Eller nu ljög jag lite, jag har nog nosat på det tidigare. Men iaf, vet ni vad jag är allra jävla bäst på?

Att göra människor trygga!

Lite ironiskt med tanke på den turbolenta barndom och uppväxt jag har. Men visst är det läckert. Jag går omkring och är en levande trygghetsnalle. Kanske jag ska börja leasa ut mig själv bara som sällskap sådär. Så att den som är rädd för att gå till doktorn tar med mig, så känns det mindre lugnt. Eller när man ska till tandläkaren så är jag där & håller handen. Eller när man ska tala offentligt, så ligger jag under pulpeten och klappar fötterna. Första dejten så sitter jag vid bordet bredvid och ler uppmuntrande. Vid uppkörningen så sitter jag i baksätet och utstrålar trygghet.

Shit, affärsmöjligheterna är svindlande. Det är bara fantasin och min moral som sätter gränserna. För inte sjuttsingen har jag lust att vara trygghetsfaktor när någon ska överlämna sin kroppsliga oskyldighet till en partner. Där går fasiken gränsen! Jag skulle nog inte heller utstråla så stor trygghet i det läget, mest nervositet.

Ha!

Visste väl det! Kommer ni ihåg den däringa läkaren som tyckte jag skulle dricka mycket vatten? Jag har druckit massor med vatten, men inte fasiken gick det över. Så i förra veckan gick jag till en riktig doktor!

Provsvar idag. Jepp, pencillin! Inte för att jag är glad för det, men känns ändå skönt att få en chans att bli av med skiten.

Wow liksom....

För ett år sedan var Mellantrollet en jagad, orolig liten själ. Som vaknade varje morgon med en känsla av hopplöshet. Som för att klara av dagen var tvungen att sätta på sig en rustning av ilska, och gömma de mjuka känslorna.

Som gick till skolan med oro, ständigt jagad och provocerad. Utsatt och ensam. Korad till syndabock av den pedagoger som vars uppgift var att hjälpa. Men de valde den enkla vägen. De valde att inte vilja se sanningen. För det innebar mindre problem för dem. De svek ett barn och det får de leva med.

Men vi föräldrar svek inte. Vi stred. Och vi fick hjälp i vår kamp. Och idag är Mellantrollet en helt annan tjej. Vars tillit till omvärlden blir starkare för var dag. Som idag kan visa sina känslor. Som släppt sin rustning och öppnat sitt hjärta.

Idag är det extra stort. En bagatell för många, men sjumilakliv för henne. Hon har varit på scoutläger. Första övernattningen ensam utanför hemmet. Vi föräldrar fick följa med, men hon valde att åka ensam. Det är stort.

Jag kan ibland tänka tillbaka på den där tiden, det svarta hålet, när allt kändes hopplöst. När mitt barn for illa och jag kände mig maktlös. Men vi vände det. Vi tog oss igenom och kom ut på andra sidan. Vi lät inte knäcka oss. Och vi mår bra. Vi är lyckliga.

Det tror jag inte de är.....

Klokt Mellantroll

Trollmor: Idag är det möte igen gumman.
Mellantrollet: Jag vet mamma.
Trollmor: Är hon bra att prata med Trolltanten?
Mellantrollet: Jo det är hon väl. Fast det är mest jag som pratar
Trollmor: Tänk så skönt att ha henne. För Du verkar mycket gladare nu
Mellantrollet: Det är jättebra. Jag tycker att alla barn borde få gå dit.
Trollmor: Visst vore det bra om det kunde vara så. Hon har ju hjälpt Dig jättemycket.
Mellantrollet. Mamma, det är faktiskt jag som gör jobbet!

Ich bein ein dumkopf!

Hur smart är jag? Ska iväg för att köpa refill huvuden till Småtrollens eltandborstar. Alltså skuttar jag glatt i värsta fula jeansen, kör en raggardusch och piper iväg. Borsta håret på en söndag är klart överkurs.

Hittar jag några refiller? Typ inte. Eller för att vara helt korrekt, massor! Hade varit smart att kolla vilket märke det var på tandborstarna innan....

För att inte göra resan helt förgäves blev det lite andra småärenden, som att köpa äckliga färger på nagellack. Det har blivit någon slags slavisk mani hos mig. Trollfar pustar, småtrollen skrattar glatt och jag målar i både grönt, blått och oranget. Hela 2 st för den modesta summan av 39 kronor kostade jag på mig.

Efter detta hejdlösa shoppande fick jag för mig att även Trollmor ibland behöver fylla på garderoben. Så vad gör jag? Dagens misstag!

Att gå in i trendiga butiken när det är löningshelg OCH rea! Totalt osminkad och att säga casual dressed hade varit att överdriva. Hittade jag något? Jo, efter mycket rotande fanns där en blå fin blus som skulle passa mig. Expediten tyckte absolut att jag skulle prova.

In i helveteshålet och skalar av mig till naturligt tillstånd. Försöker undvika min egen spegelbild så gott det går, kisar och försöker titta överallt utom just i spegeln. Vilket inte är lätt när det är speglar runt hela jävla konkarongen! Och golvytan är max 1 kvm. Det är så att mjölkförpackningarna sätter spår i spegeln när jag vänder mig om. Ljuset ska vi inte ens tala om.... Gråkallt lysrör förstärker varenda liten cellullit och veck som jag jobbat så hårt för att skaffa.

Blusen då? Såg ut som fasiken, så inget köp blev det här inte. Fast då är jag så fånig att jag inte kan säga det. Istället börjar jag svamla om att den var för liten. Lyckligtvis fanns den inte i större storlek i butiken. Fast i deras andra butik fanns det. Varpå expediten raskt ringde dit och la undan den åt mig. Det var otroligt gentilt. Allt för att jag inte ville vara ouppfostrad och säga att blusen var ful.

Hur puckad är jag inte? Och nej, ni behöver absolut inte svara!

ps: nej, jag kan inte tyska. Det är ett hemmabygge

Trollskogen re-run, upplösningen...

Jag har nu militäriskt pekat med hela handen, informerat kort och koncist om följderna beteendet och därefter spänt blicken i de små trollen.

Lugnet återställt, inga troll har låsts in någonstans, de har ej heller utsatts för bestraffning. Om det var ovanstående som fungerade eller Bolibompas magiska kraft vet jag inte.

Jag passar på att njuta en stund.... och virkar bebiskläder..... maniskt....

Trollskogen re-run

Efter att ha njutit av friden, promenerat i vårsol och fått 2 dgrs "smekmånad" med de små trollen så har idag allt återgått till vardagen.



Regnet öser ned, himlen är grå och de små trollen är i luven på varandra från tidigt i ottan..... Vet ni hur svårt det är att lösa konflikter mellan två ettriga små troll när man är instängd på 40 kvm? Vartenda ord som yttras är just nu en orsak till fight. Allt missförstås med flit och de käftar emot varandra hela tiden. Söker och skapar konflikter, förmodligen en kombination på rastlöshet och instängdhet.



Både jag och trollfar pekar med hela handen, men vår pondus verkar vara gone with the wind. Enda som återstår är att



Men just nu funderar jag seriös på att stänga in dem i friggeboden. Iaf en liten stund....