Memory lane...

Som namnet indikerar har den här donnan varit med ett tag, och hon är så förmäten att hon tror att även jag har det (vilket hon iofs har rätt i). Så nu ska jag då rannsaka mitt minne för att se vad jag gjort av mitt liv. Frågan är bara om jag kommer ihåg...

För 20 år sedan var jag vuxen redan då, om än emotionellt omogen. Och fortfarande ganska trasig. Levde i en långvarig relation med en mycket bra kille, som jag inte hade vett att uppskatta. Hade en kort flirt med Trollfar, festade mycket och det var party 3-4 kvällar i veckan. Jobbade som en gnu inom reklambranschen, reste mycket och var fanatisk skidåkare. Eller om det nu var afterskien som drog. Just den biten är liiiite oklar.... Fick min första varning om att jag inte är odödlig, men lyssnade inte speciellt bra.

För 15 år sedan var jag än lite äldre, men mognadsgraden var densamma. Relationen var över, jag hade en kort sejour med en avsevärt yngre grottmänniska. Min mor blev allvarligt sjuk och lång i koma under en längre tid. Jobbade på som tidigare, festade dock avsevärt mindre och började sansa mig ur partyhänseende. Fick min 2:a varning om att jag inte är odödlig, lyssnade fortfarande inte.

För 10 år sedan var grottmannen long way gone, min mor hade tillfrisknat rent fysiskt men var skadad psykiskt för livet. Trollfar hade återinträtt i mitt liv och jag kände att jag hade hamnat rätt. Firade 1 årig bröllopsdag, min mor dog livet av sig och jag blev äntligen gravid med Mellantrollet, efter flera års väntan och efter att ha gjort alla utredningar & behandlingar som fanns till buds .

För 5 år sedan hade jag fullt upp med mycket aktiv 4 och en sjövild 3 åring. Startade upp mitt eget företag och genomgick 2 komplicerade operationer samt fick min 4:e varning om att jag är dödlig. Den här gången lyssnade jag.

Vem jag utmanar? Vem som än känner sig manad, efter att jag så gott som aldrig hinner med att kommentera hos andra bloggare så har jag nog inga vänner kvar i bloggosfären..........