Jag och Ikea...

Jag gillar Ikea. Ganska mycket faktiskt. Tyvärr är det så att var gång jag varit där blir jag sugen på att riva ut allt hemma, måla om och byta inredning totalt. Och då inte bara till Ikea, men de har så infernaliskt duktiga inredare som verkligen retar shoppingtarmen.



Nu har jag lyckats med bedriften att 2 gånger på en vecka besökt detta eminenta ställe UTAN att shoppa så mycket som ett endaste värmeljus. En bedrift väl värd en löpsedel!



Hur som, anledningen till besöket är att vi snart har etapp 1 av sommarhusutbyggnaden klar och därtill behövs en del möbler. Såsom sängar. Och det har de på Ikea. Flera stycken faktiskt.



De har även tältsängar, vilket är bra att ha när man har ett sommarhus och ibland har vänner som förbarmar sig över en härute i obygden. Och då är det trevligt om de får en säng att sova i.



Sängarna står prydligt uppställda för att man skall kunna prova dem. Först testar Lilltrollet, sedan Mellantrollet och så är det Trollmors tur. Vad händer då?



Jo tack, sänghelvetet bestämmer för att göra revolt! Benen viker ned sig huvudändan varpå fotändan sticker iväg rakt upp i luften. Trollmor åker ned med huvudet i marken med ett inte helt graciöst brak, handväskan hårt tryckt mot bröstet och med ett tjut från Vildmarken.


Lilltrollet bryter ihop i skrattorgier, maken stirrar förvånat och Mellantrollet gömmer sig bland sängarna för hon skäms så hon håller på att smälla av.



Själv rodnar jag mycket ocharmigt och försöker väldigt osmidigt ta mig ur min prekära situation, men lyckas inte för sängen är inte direkt samarbetsvillig. Turligen nog har Ikea eminent personal som snabbt rusar fram och baxar upp undertecknad i stående ställning. Ett inte helt enkelt jobb förmodligen då jag är stel som en pinne och därmed extra omedgörlig.

Hur som, upp kommer jag och killarna frågar med oroligt tonfall om jag gjort mig illa, vilket jag förnekar (och var en liten lögn för jag slog i axeln rejält). Därefter rusar vi snabbt vidare och jag försöker se oberörd ut. Däremot var shoppinglusten helt borta och pengar icke bortslösade. Hade jag sedan ojat mig och överdrivit min skada kanske vi t o m hade fått plåster på såren à la amerikansk standard - vem vet? Men nu har det tåget gått och nästa gång jag knatar in på Ikea kommer jag inte bara ha peruk och solglajor på mig, jag kommer även tvärvägra att testa möblerna!

Mör....

Idag har jag stått på bena precis hela långa dagen. Eller rättare sagt, jag har stått på det ena benet för det andra benet vill inte vara med att leka.

Jag lovar dyrt och heligt att aldrig mer klanka ned på de som klagar på ryggbesvär, inte ens i tanken. Tänk att en liten eländig disk kan vålla så mycket besvär. Och det bara av att sova middag.... pinsamt! Mitt skick måste nog gå till världshistorien som "kvinnan var skelett var gjort av papier machier" eller varför inte "Plockepinn kvinnan"?

Vad gör då en klok och förnuftig kvinna som jag på benen en hel dag som denna? Jo tack, jag har haft kurs. I glasfusingens ädla konst. Inte för en utan för två grupper. Bestående av barn. Välartade, trevliga och mycket mysiga sådana, men ändock barn. Hela 23 stycken! Dock uppdelat i två omgångar.

Inga allvarligare blessyrer, några plåster gick åt men lite blodvite får man räkna med. Och kidsen skötte sig kanon! Och de älskade det! Så om lite dryga 2 veckor får de stolt ta hem både ringar, halsband och broscher att stolt visa upp! Samt att vi har fixat en kanonbra avskedspresent till deras lärare som går i pension till sommaren.

Alla barn har fick välja ut en färg som jag skar i identiskt stora bitar, på sin bit fick de sedan skriva en hälsning till läraren. Sedan lägger jag ihop allt som ett lapptäcke och bränner ihop det till ett fat. Kan man få en bättre present än ett vackert fat med varma ord från de barn man följt i så många år. Är riktigt stolt över min idé om jag ödmjukt får säga det själv.

Nu har jag intagit horisontal läge, med lap'n på magen och inväntar kvällens middag. Trollfar får slita hårt nu..... medan jag vilar mig frisk.



ps: om någon undrar så är det en klämd disk jag har... vilket jag lyckades fixa när jag sov middag i helgen. Kan nån kan Trollmor!

Släkten är värst...

Idag är det min födelsedag, ett halvt sekel är nu svindlande nära och nästa år blir det förmodligen ett kalas som heter duga. Dock att fylla 49 känns lagom osexigt och det blev heller inget större pådrag.

Jag har en släkting som jag talar med typ 2-3 gånger per år, vid jul och födelsedagar. Allt elände i världen drabbar alltid henne, oavsett om det är en krukväxt som dragit hädan eller en nagel som gått av så lyckas hon alltid få det till en katastrof av tsunamiliknande dignitet.

Vid dagens pliktskyldiga telefonsamtal vaknade en liten djävul i i mig och jag fick en väldigt omogen känsla av att vilja "vinna" eländesdiskussionen. Så när hon frågar mig om hur livet i Stockholm var svarade jag med viss ironi;

"Jo tack, förutom att Lilltrollet har ett kraftigt stukat finger, Mellantrollet skrapat sönder knäna rejält efter en cykelvurpa, jag har diskbråck och brorsans kontor har helt brunnit upp så är det bra"

Tror ni det bet? Icke sa Nicke.

Till svar får jag;

"Jag förstår att det är besvärligt, men då ska Du veta vad jag råkade ut för! Jag fick en parkeringsskada vid matvaruaffären häromdagen. En hel decimeter lång repa i lacken!"

Vad gör man? Det är bara att suga i sig och försöka vara lite mer mogen vid nästa telefonsamtal, jag har ju ett halvår på mig att öva .....

Hej och hå...

Jag känner att mina batterier börjar gå mot upphällning. Förra helgen var det julmarknad hela långa helgen och dessförinnan planering & fix inför det, utöver vanliga arbetet. Den här veckan har jobbmässigt varit otroligt intensiv, alla vill ha allt klart inför julen. Och då får jag jobba som en liten gnu.

Höften har inte läkt ihop än och jag befarar en liten backlash, för värken har kommit tillbaka och det påverkar inte direkt humöret till det bättre.

Och så har min fars demens slagit nya rekord den här veckan. Ikväll tror jag att jag fått 4-5 stycken utskällningar för att jag inte fostrat min lillebror rätt, eftersom han gått hemifrån och tagit med sig pappas nyckel. Och pappa som skall på fest! I min fars värld är min bror 12-13 år gammal och inget jag säger kan få ordning på det. Hur mycket jag än vet att det inte är min pappas medvetna avsikt så tär det lik förbenat på humöret och jag fasar varje gång telefonen ringer.

Shit sicken gnällspik jag är, men jag säger som jag brukar - det är mörkast före gryningen. Snart är jag go och glad kexchoklad igen.

Imorgon är det julmarknad igen! Håll tummarna. Är jag pigg och glad imorgon kväll kanske jag berättar om en intensivstudie i lapdance.... som innefattar silverlamétröja och hipsters shorts! Det ni....

Home sweet home...

Lyckades ta mig hem igår, om än proppad full med roliga tabletter som gjorde att jag såg världen som i en dimma. Suverän service från flygbolagen som mötte upp med rullstol vid ankomsten till Nice flygplats, vid mellanlandningen och även på Arlanda.

Stora fördelen, förutom att jag slapp belasta min ömma höft, var att det blev gräddfil av hela konkarongen - förtur vid incheckningen, förtur vid gaten och förtur vid ombordstigning. Kände mig som en riktigt VIP. Stora nackdelen var förstås att det inte blev någon som helst shopping, fast det kanske var en fördel? Det blev inte så dyrt iaf.

För att få lite ordning på praktikaliteter såsom kryckor, sjukintyg för försäkringen och medikamenter så uppsöktes akuten idag. Läkaren litade fullt ut på de franska röntgenbilderna, konstaterade helt sonika att det var "ett sjukt stort jäkla hematom" som mätte dryga 30 x 40 cm (inser just hur stor höft jag måste ha....) samt att jag måste ta det lugnt i åtminstone ett par veckor till att börja med. Hallå! Ett par veckor? Jag är egenföretagare, jag har varken tid eller råd. Men å andra sidan, hur i hela friden skall jag kunna köra bil eller sitta ute hos kunderna? Inken tinken aning.......

Ingen idé att oroa sig idag, jag måste iaf ta det lugnt imorgon och så får vi se hur jag mår sedan. Jag kan ju ha tur....

Och därmed hoppas jag att detta blir det sista om min höft, ni skall snart slippa höra mig tjata om krämpor och andra tråkigheter.

Close call....

Insåg idag att jag inte skulle klara mig helt utan värktabletter och läkarintyg, så det blev ännu ett besök hos den lokale doktorn (som pratar engelska, franska, svenska, danska, tyska och några språk till). Ännu ett eftersom jag var där i början med mina söndervärkta tummar, för vilka proverna inte var helt uppmuntrande. Något "fibitjohopp" prov hade alldeles för högt värde och så även sänkan, varför farbror doktorn beordrade utredning hos reumatolog. Men det är en annan historia.

Hur som, kommer till doktorn och tar mig ytterst ograciöst upp på britsen. Han skalar av mig joggingbyxorna och suckar djupt. Säger till mig att han är tämligen övertygad om att höften är bruten, med tanke på hur den ser ut till färg-form-svullnad samt hur den uppför sig när han försöker röra den.

Själv gråter jag strida strömmar, av värken men också av oro. För att ha en bruten höft i Frankrike innebär franskt sjukhus följt av ambulansflyg för att sedan förmodligen avslutas med en operation hemma i konungariket Sverige.

Så det blir akutröntgen och jag försöker hålla modet uppe, för jag har två oroliga små troll med mig.

Och vet ni vad? Det var I N T E brutet!!! Så hela skräckscenariot upplöstes. Visserligen gör det ont som fan och jag kan fortfarande inte gå, men vad tusan då - nu blir det bara bättre! (även om farbror doktorn trodde det kunde ta en 3-4 veckor).

Min lärdom denna vecka är:

1. Scholls tofflor är bra
2. Murar är bra
3. Nygjorda murar är också bra

Dock är kombinationen inte alls bra, snarare livsfarlig. Nästa gång någon vill ha min hjälp kommer jag iföra mig dykardräkt, störtkruka och kraftiga gummistövlar med dubbar på! Och självklart skyddsglasögon.

Nu ska jag övergå till att dirigera runt stackars trollfar som får ta hand om matlagning, packning, städning och hela bidevitten. Snacka om att mitt kontrollbehov får stå på hold.... tur att jag är drogad för annars hade jag väl suttit i taket istället för att chilla i soffan.

Problems....

Har haft en helvetisk natt med en höft som gör ont så in i helvete. Jag ser inte klok ut när jag försöker ta mig fram, enda sättet att gå med kraftig slagsida åt vänster så att jag minimerar belastningen samt att jag måste släpa höger ben efter mig.

Har beställt rullstol att möta mig vid flygplatsen och även vid transfern i Österrike, däremot undrar jag hur i helvete jag ska komma in och ur bilen? Lär få köra max dos med värktabletter. Just nu lutar det åt en spricka i höften och det gör man ändå inget åt mer än att låta skiten värka ut. Hoppas det går fort.....

Kan väl säga som så att morgondagen bekymrar mig rejält. Men hem ska jag om jag så får böla hela vägen från start till landning. M a o kommer jag köra naturelle imorgon, min uppenbarelse skrämmer folk nog som det är nu utan att jag förhöjer det med svarta ränder i ansiktet.

Shit vad jag är trött på mig själv och min klantighet! Idag skulle vi avsluta semestern med ett besök i Cannes, först stranden och sedan lite shopping för att avrunda dagen med tivoli i Antibes och middag på restaurang. Av detta blir det intet, för jag kommer att ligga i soffan och försöka låta bli att skrika!