När jag läser sådana här artiklar blir jag mörkrädd! Vad i hela fridens namn är det för fel på de här kvinnorna? Och det är inte en eller två stackars vilsna själar utan en hel jäkla drös.
I min enfald trodde jag tidigare att det var en viss typ av kvinnor som sökte sig till de här männen, men det tog verkligheten raskt ur mig. Trollfar arbetade tidigare inom kriminalvården och den fanclub som dök upp där bestod av en allsköns blandning. Däribland kvinnor som borde ha stor insyn i problematiken med de här männen, bl a socionomer, psykologer m fl.
Och de män som hade den största fan cluben var inte de ekonomiska brottslingarna utan de riktigt grova varianterna av mördare och våldtäktsmän. Hur i hela fridens namn tänker de här damerna? Är de inte rädda om livhanken?
Är det vårt Florence Nightingale komplex som spökar? "Med mig så blir han lycklig, jag kommer ge honom det han saknar"? Jo visst, eller hur!
Jag inbillar mig att det inte finns en karl som blir alldeles till sig i brallorna när han läser om grova kvinnliga brottslingar. Än mindre om någon som skriver idolbrev till dem.
Undrar vad sensmoralen i det här inlägget skall vara? Jag tror jag skiter i det, enkom konstanterar att det är skrämmande. På riktigt!
Inlägg
1 timme sedan
2 kommentarer:
Jag kommer ihåg Åmselemördaren Juoha Valjakalla( han som sköt en hel familj på en kyrkogård) han fick många,många kärleksbrev i fängelset av kvinnor som ville gifta sig med honom. Han har varit gift flera ggr.
Jag håller med dig man blir riktigt rädd.
Ullamona, skönt att det är fler än jag som reagerat. Jag kan ärligen inte förstå hur dessa människor är funtade. Det är scary!
Skicka en kommentar