Upside down.

Just så är livet. Mest hela tiden. För oss alla. Och jag måste lära mig att leva med det. Att just så ser livet ut. En färd där det svänger, är upp- och nedförsbackar blandat med en & annan raksträcka.

Jag har insett att jag har en stor hang up som jag måste lägga av med. Jag ser allt i projekt! Med en början, en mitt och ett slut. Och visst, så ser livet ut men om jag tänker på det på det sättet så missar jag ju själva grejen. För vad händer när jag är färdig? Jo tack, då är livet slut! Och det vill jag ju inte. Jag vill leva här och nu, under tiden. Njuta av resan och inte se fram emot målet.

I know I said it before, men jag tror jag fick än djupare insikt i det nu. Att jag faktiskt gör detta hela tiden, med allt. I stort och smått. Med att läsa en bok, att laga mat, att måla på landet. Allt görs med resultatet som mål. Hallelulja, sicken jubelidiot jag är. Men nu när jag kommit på detta simpla, men ändock så svårförståeliga så ska det bli annorlunda! Jag har redan börjat. Med att säga upp kunder, frigöra tid för mig själv, ta tag i livet. Leva livet, inte bara överleva det.

Sen har jag en annan insikt om mig själv som är mindre smickrande. Och som jag inte riktigt vet hur jag ska bli av med. Är det så enkelt att det räcker med att konstatera det och så avdramatiserar jag problemet? Vad är det för stor och hemsk insikt jag har fått om mig själv då?

Ett klart brott mot ett av budorden. Jag är avundsjuk! Jag är en avundsjuk människa. Inte alltid, inte på alla men det gröna monstret dyker upp ibland och I do not like it!

Inte så att jag inte unnar människor jag gillar att ha det bra, när det går bra för dem. Men.... jag vill också! Kanske det är för att jag är trött nu. Lite utarbetat som är så modernt nu. Det har varit en ganska tuff höst och vår. Med en trollfar som inte varit helt kurant, med vissa ekonomiska påfrestningar, en far som sjunger på sista refrängen osv.

Men jag vill vara större än så. Än att vara avundsjuk. Jag vill få tillbaka min "feel good" känsla, när jag förlitar mig på mig själv och min familj. När jag vaknar och känner; klart vi fixar det här!

Fast vet ni vad? Jag är inte orolig, för jag vet att det kommer tillbaka. Bara jag får sova lite, vara ute i Trollskogen och hämta in lugnet. Hitta tillbaka till min vilja och kraft. För den finns där. Och det kommer igen. Snart!