Första kärleken...

Mitt älskade lilla troll börjar bli stor. Kroppen har förändrats, ansiktet mognat och jag börjar skymta den tonåring hon är på väg att bli.

Även hennes hjärta börjar förändras, mogna och ta in intryck från fler. Hon breddar sina vingar och låter känslorna gå utanför den närmsta kretsen. Och där finns han, som har varit med sedan hennes barndoms dagar. Som hon har busat och lekt med, bråkat och kivats med. Men som alltid varit där. Och nu i samma klass.

Ikväll blev jag inkallad på rummet. Mitt mellantroll som har så stark integritet, som inte gärna pratar känslor och som aldrig varit kär frågar mig med blyg röst och rodnande kinder; mamma, hur gör man när man frågar chans på någon?

Det blev ett brev, skrivet på fint brevpapper med röd penna och en fint stänk av parfym.

Imorgon skall det överlämnas. Och jag hoppas på att den första kärleken blir besvarad. För hennes skull, men även för hans. För de är fina tillsammans. Och den första kärleken skulle bli ytterligare ett minne till deras gemensamma historia.

Morgondagen är en stor dag. För henne. Men också för mig. Ännu ett steg mot vuxenvärlden, ännu ett steg bort från mig. Jag gläds, men sörjer också. En bitterljuv känsla, som de flesta som har med kärlek att göra.

Det börjar nu. Med små små steg.