Voine voine....

Ibland är enkla saker svåra.
Idag gick jag igenom en dörr.
Synd att jag glömde öppna den först.
Snygg bula!
Modell enhörning so to speak.

Lilltrollet tänker till

Lilltrollet: Mamma, är Du trött?
Trollmor: Lite gumman, det har varit lite mycket jobb den här veckan.
Lilltrollet: Är Du frisk nu?
Trollmor: Tänker Du på allergin jag hade imorse? Jo tack gumman, nästan borta.
Lilltrollet: Har Du legat i sängen idag?
Trollmor: Nej, jag har jobbat hemma istället.
Lilltrollet: När man är sjuk ska man vila mamma!
Trollmor: Jo jag vet, men har man eget företag är det inte alltid man kan det vännen.
Lilltrollet: Kan inte Du byta jobb med pappa då?
Trollmor: Det var en idé, tror Du det skulle bli bättre?
Lilltrollet: Jo men då kan Du ju vara hemma när Du är sjuk.
Trollmor: Hur tänker Du då?
Lilltrollet: Pappa har ju en chef.
Trollmor: Ja, det har han
Lilltrollet: Där ser Du! Om Du gör pappas jobb så kan Du vara hemma när Du är sjuk.
Trollmor: Hur hängde det där ihop?
Lilltrollet: För då får pappas chef göra jobbet! Chefer får inte vara sjuka!
Trollmor: Jaså, får de inte?
Lilltrollet: Nej, får då måste dom andra bestämma själva. Och det vill inte chefen.
Trollmor: Så kan det vara.
Lilltrollet: Så är det! Och när jag blir stor ska jag inte bli chef.

She's alive!

Jag har inte:
- försvunnit, deppat eller däckat ihop
- fastnat i USB porten
- klibbat fast mig i silvertejpen
- gått vilse i Trollskogen
- rymt med en kamelskötare
- stängt in mig i fusingugnen
- rymt med brevbäraren
- slagit följe med Fugelsang (eller vad han nu heter)
- börjat köa för nästa audition till Idol
- varit på uttagning till Let's Dance

Nopi no, inget sådant roligt. Jag har bara inte hunnit....... Snart smäller det. På lördag. I hela mitt liv har jag inbillat mig att jag har talang för det här med färg och form. Släkten har alltid lett uppmuntrande när jag visat mina alster, men de har ju inget val liksom. På lördag lär jag bli varse. Kan väl säga att jag har lite fjärilar i magen.

För er information kan jag annars delge er att detta var ingen fulblogg. Det var en nödblogg. Ett behov av att säga något när jag hade absolut ingenting att säga. Inte för er skull, men för min egen. Så nu fick ni ytterligare lite onyttig information.

C U

Konstigt....

Vet ni skillnaden mellan en märkpenna och ett USB minne?

Tydligen gör inte jag det.

Fast jag blev varse när märkpennan inte gick in i USB porten....

She did it again!

Trollmor: Men gumman, varför är Du ledsen?
Lilltrollet: För att ni inte tycker om mig. Ingen tycker om mig!
Trollmor: Gör vi inte? Älsklingen, vi tycker jättemycket om Dig.
Lilltrollet: Det gör ni inte alls. För jag är dum!
Trollmor: Är Du dum? Varför säger Du så?
Lilltrollet: För jag är det! För jag skrek och bråkade förut.
Trollmor: Älsklingen, det är inte samma sak som att Du är dum.
Lilltrollet: Det är det visst det. Ni tycker inte om mig! Ingen gör det!
Trollmor: Gumman, lyssna nu. Kommer Du ihåg när jag blev arg och hade sönder en tallrik?
Lilltrollet: Ja, Du var jättearg då.
Trollmor: Ja, så arg att jag slog tallriken i diskbänken och så gick den sönder.
Lilltrollet: Det var jättedumt av Dig.
Trollmor: Visst var det. Men tyckte Du att jag var dum då?
Lilltrollet: Nej, Du är snäll mamma. Du var bara arg.
Trollmor: Just det, men jag gjorde en dum sak.
Lilltrollet: Mmmmm
Trollmor: Det är samma med barn älsklingen. Att bara för att man gör en dum sak betyder inte att man är dum. Det är saken man gör som är dum. Förstår Du?
Lilltrollet: Okej. Då tycker Du om mig?
Trollmor: Jag tycker alltid om Dig älskling.
Mellantrollet: Mamma, om det där stämmer så är det lite korkat!
Trollmor: Det stämmer älsklingen. Man älskar alltid sina barn även om de gör dumma saker. Men varför är det korkat?
Mellantrollet: Då kan man göra roliga men dumma saker hela tiden!

Mysterium....

Mellantrollet gjorde läxorna idag. Trollmor är en dam med framförhållning så vi brukar beta av hela veckans läxor på söndagen, när dottern är utvilad och vi kan ta det bit för bit. Idag var det inte så mycket. Lite läsläxa som vi fixade på ett kick. Och så skrivläxan. Idag bestod den av att skriva och dekorera en önskelista för julen. Fem saker skulle de skriva upp. Mellantrollet krävde att få göra detta utan insyn. Så det fick hon. Nyfiken som jag är så har jag smygtittat lite på resultatet......

1. Yogiyo kort, som läggs i systematiska högar som växer. Och växer. Och växer.
2. Duel masters kort, se ovan
3. En vacker klänning med mycket färger. Är man Pippi Långstrump med en ådra av Prinsessa i sig så blir det gärna så.
4. En robotkatt, i brist på den äkta varan som hennes brutalt allergiska föräldrar hindrar henne från att få.

Så långt var jag med, men nummer 5 funderar jag fortfarande över;

5. Tandställning....

Hur många 7 åringar brukar önska sig en tandställning i julklapp? Fasiken, hon har ju inte ens fått alla gaddarna på plats. Förstår ni något?

Den felande faktorn

Idag har jag varit på barnkalas på Kungliga Djurgården. En alldeles otroligt vacker lägenhet från slutet av förra seklet, med hur många kvadratmeter som helst. Avundsjuk? Yes! Defintivt. Tänk själva, hur många rum som helst (jag räknade till minst 6) och det på 3 personer. Snacka om att jag kunde ha atelje i huset med det svängrummet. Inte nog med det, jag skulle kunna ha en hel cirkus inackorderad utan att det kändes trångt.

Kalaset var det. Ja, nu var det inte så att det var jag som var inbjuden utan lilltrollet. Eftersom hon nu är inne i en blyghetsperiod så blev jag kvar. Med stickningen i högsta hugg parkerade jag mig i soffhörnet och förberedde mig på att vara social. Nu vet jag inte om det var min uppenbarelse, mitt sätt eller min stickning, men faktum är att alla varelser över 150 cm undvek mig som pesten. Så där satt jag i mitt hörn och höll hov för ett gäng små prinsessor som med stora ögon beundrade hur min stickning växte fram. Några små prinsar dök också upp, men de var mer intresserade av att dunka ballonger i huvudet på mig.

Försökte mig på att inleda samtal med förbipasserande kungar & drottningar, men jag ingick inte i kretsen direkt så jag fick svala, artiga svar och sedan tog det stopp. Så där satt jag, mol allena och kände mig lite lätt avvikande. Värdinnan hade häcken full med att styra upp 30 sjuåringar. Hur i helskotta kan man komma på att bjuda hem 30 små vildingar? Jag är lite lätt fundersam på vad det var i saften, för hela gänget gick igång som små duracellkaniner.

Men det var ju inte det jag skulle komma till. Nej så här var det tänkt; jag har otroligt svårt för det här kindpussande gänget. Smala som pinnar med långa storkben vinglar de omkring och suckar, stönar och svänger sig med "Côte d'Azur", "the Big Apple" osv när de diskuterar bästa shoppingen, häftigaste klubbarna m.m. Männen sitter med trendiga stubbade snorbromas och djupsinnigt diskuterar på mäns vis, exakt vad vet jag inte för i de kretsarna kommer ingen liten Trollmor från Söder in. De är så otrooooooligt kulturella och samhällsmedvetna, de sopsorterar, tankar miljövänligt och lämnar stora bidrag till välgörenhet - men deras egna små telingar rasar runt och ylar efter deras uppmärksamhet. Men det hinner de inte med, för de måste ju ta hand om världen gudbevars!

Droppen för mig blev när två syskon med stora ögon nästintill började gråta när de fick stå över fiskdammen. Det var ju g o d i s i påsarna! Och dessa små sexåriga tvillingar var veganer, så godis var "nono" till deras stora sorg. Ursäkta, men ska en sexåring verkligen vara vegan? Är det nyttigt för kroppen? Har de själva fått välja? Det mest absorda var dock att mamman stoltserade men en fluffig päls modell megadyr och den var defintivt äkta vara. Hur hänger det ihop?

För att sammanfatta det hela kan jag väl säga att jag är grön av avund på lägenheten, men om priset för det boendet är att fraternisera med det gänget så är det ett för mig alltför dyrt pris att betala! Nej tacka vet jag gamla knivsöder där man lever efter devisen "what you see is what you get".

Seriös fråga

Idag var jag och hämtade en del alster som jag tänkt ska bli halsband, broscher o dyl. Och då kom stora skälvan över mig. Jag började skärskåda prylarna och såg en del ojämnheter, hålen som var borrade för kedjan var "flisiga", färgerna stämde inte överens osv. Insåg snabbt & raskt att jag hade definitivt inget att göra på julmarknaden. Vem tusan skulle betala för sånt skräp?

Frågade maken, som självklart var stöddande och tyckte de var kanon. Trollungarna delade hans åsikt. Men å andra sidan - de gillar mig, de vill se mig glad så inte tusan törs jag lita på deras mycket subjektiva åsikt.

Så nu frågar jag efter er ärliga, uppriktiga åsikt - duger de alster jag visat? Jag är inte känslig för kritik, jag vill bara ha ärliga svar.


ps: och ja jag vet, jag är apjobbig! Men tänk så här - om det är jobbigt att läsa mina "osäkerhetsbloggar", tänk då hur det är att leva dem! Det är än värre....*s*

Trollskogens tyngdlag

Mellantrollet: Mamma! Du har ingen BH på Dig
Trollmor: Nej inte idag gumman.
Mellantrollet: Men varför inte då för?
Trollmor: För jag tyckte det var skönt utan
Mellantrollet: Men jag trodde att man hade det varje dag när man var vuxen
Trollmor: Det behöver man inte, om man inte vill
Mellantrollet: Men varför har man BH för egentligen då?
Trollmor: En del för att de har stora bröst, och det kan bli lite tungt.
Mellantrollet: Men Du har inte stora bröst mamma!
Trollmor: Nej det har jag inte.
Mellantrollet: Dom är inte så tjocka Dina bröst mamma. Fast ganska långa

Reklamavbrott!

Som halva befolkningen sitter jag och glor på IDOL just nu. Trollfar&Mellantroll ute på landet och lilltrollet sover i soffan. Helt utmattad efter att ha tappat sin första tand. Det är stort när man är 6 år.

Erik eller Marcus? Inken tinken aning. Jag tycker de är suveräna båda två. I reklampausen insåg att jag inte bloggat något idag! Och då vet ni hur det går, Interpool och hela konkarongen så jag kastade mig på datan. Jag kan ju alltid tycka om reklam....

Har just skådat en halvnaken kvinna i H&M reklamen. Frän låt och reklamen är väl okej, även om jag inte direkt kommer rusa iväg för att införskaffa dylika tingestar. Liiiite halvporrig kändes den, men å andra sidan så gör deras underkläder det också.

Det jag reagerar för är kvinnan ifråga. Varför får jag känslan av att under ytan gömmer det sig en ödla? V varning liksom. Please, säg att ni också märkt det. Men att det bara är på låtsas, att ödlorna inte finns.