Eller om det nu var tvärsom? Hur som, jag finns. Jag är och jag gråter som värsta Niagara fallen. Jag hade ingen aning om att jag var så duktigt på att släppa på tårkanalen. Moi, som krasst sitter och skrattar åt Sound of Music. Numera gråter jag när jag är ute hos kunder och hör en rörande historia. Alldeles nyss grät jag åt House.
Och vet ni? Det känns skönt. Jag märker att spänningen inom mig släpper, axlarna åker ned och jag blir lättad. Men samtidigt så är jag generad, känner mig lite pinsam och ganska så patetisk. Jag känner mig som en kliché; tragisk barndom, jobbig graviditet och förslossning - klart kvinnan är ett offer. Klart hon ska böla. Klart det är synd om mig.
Men det är ju det. Och jag är ju det. Ett offer. Men jag är inte ett patetiskt offer. Jag har tagit tag i mitt liv, jag har klarat mig igenom det jobbiga. Nu återstår bara att bekräfta mig själv, att den bakgrund jag har var jobbig. Att inte liksom stoiskt stå där och säga "visst var det tufft, men jag fixade det like a piece of cake". För det gjorde jag inte.
Ibland undrar jag om jag använder det här distanserade sättet till mitt förflutna som ett alibi. För om människor inte tycker om mig för att jag är jag, som människa så kan de ju alltid beundra mig för vad jag tagit mig igenom...... Ligger nog mycket i den tanken. Jag ska klura vidare på det.
Helgen har varit apjobbig. Jag har svårt att hantera mellantrollets situation, jag tror att jag förmodligen lider mer av den än vad hon gör. Och att jag därigenom sätter en omedveten press på henne, med tanke på hur lyhörd hon är. Jag måste lära mig att "go with the flow". Jag gör allt jag kan för mellantrollet, men jag kan inte hitta en lösning över en natt. För det finns igen. Det är en process vi måste igenom, och jag k a n i n t e f i x a d e t! Jag måste inte f i x a d e t! Det räcker med att jag lär mig hantera det. Nästa steg i hemläxan.
Inlägg
13 timmar sedan
7 kommentarer:
Ha det så bra det går. Gråt på. P.s Jobbiga graviditeter och förlossningar kan vara ett resultat´ev ett jobbigt liv. Man kan behöva prata om det länge efter. Brukar finnas hjälp där man fött barn. Det har vi iaf."Morskan"
När jag blev sjuk så fick jag också ögoninkontinens och den har hållit i sig. Jag gråter lika bra åt det roliga som åt det sorgliga, lika bra åt filmen som åt boken. Och ska jag prata om detta så gråter jag..
Att man inte kan fixa allt, är en svår läxa att lära sig.
Var precis på väg att efterlysa dig goa du! Massa kramar skickar jag dig! Önskar jag kunde ge dig dem på riktigt. Bara gråt du...gråt ut all skit, du behöver den inte längre! Det är inget att gå och samla på!
Och du har rätt i att det finns saker man inte kan fixa, inte ens borde fixa. Man får helt enkelt bara acceptera det.
Kram kram kram kram kram!
Det är jättenyttigt att gråta! Det är skillnad på lessentårar och skäralöktårar... finns en massa stresshormoner eller vad det hette i känslotårarna. Jag är helt säker på att jag slipper en massa värk för att jag kan släppa ut eländet via tårkanalerna.
Fast jag håller med om att det känns pinsamt när tårarna kommer så andra ser det. Jag kan bli väldigt tårögd om nån berättar nåt... rart eller sorgligt... och det känns besvärande, fast jag blir inte besvärad när andra gråter.
Grina på! Det är skönt och befriande och fullt naturligt.
Och du har kommit till ytterligare en insikt, som låter totalt rätt: att du troligen mår sämre av mellantrollets situation än vad hon själv gör. Och hon läser dig hur lätt som helst. Precis som du säger: försök "go with the flow", och ta hjälp där den finns.
Tårar rensar och de behövs. Skönt att du får det ur dig. Ännu mer insikt ger dig ännu mer styrka med tillåt dig att "inte orka" ibland....man är bara människa. Kram
Det hjälper faktiskt! Det och det stöd jag får från er. Tack!
Skicka en kommentar