Mellantrollet rules!

Mitt älskade Mellantrollet är en speciell tjej, lite Lisbeth Salander liksom. Vilket är coolt tycker jag, men samtidigt är det mycket störande för många som anser att små elvaåriga flickor ska ha långt hår, fnittra och mest bry sig om det yttre.

Så är inte Mellantrollet, hon är mer komplex än så vilket är en utmaning men också en väldigt häftig känsla. Samtidigt är det tufft för henne många gånger och känner ett utanförskap, vilket hon faktiskt accepterar och förstår. Hon sammanfattar det själv ganska så bra genom att låna Kurt Cobains ord:

"Jag blir hellre hatad för den jag är än att jag är älskad för något jag inte är"

Aldrig mer Esprit tack!

Jag tillhör den minoritet av kvinnor som inte är speciellt förtjust i att shoppa, iaf inte till mig själv. Därför brukar jag göra 2 punktinsatser per år då jag ställer mig i provrummet, ber expediten allra ödmjukast om hjälp och så kör jag igenom sortimentet. Brukar resultera i att jag går därifrån ett antal tusenlappar fattigare, då jag i princip lägger hela klädbudgeten på dessa 2 inköp.

Den perfekta butiken för detta har för mig varit Esprit, dels för sortimentet men även till stor del för personalen i den butik jag varit i. Men nu tog det stopp! Med besked.

I förra veckan är jag där och shoppar loss, för en i mitt tycke ganska ansenlig summa. Den låg iaf i topp på deras dagslista. Däribland köper jag en kjol. En helt vanlig svart bomullskjol, som jag premiäranvänder på fredagen. Och den spricker. Inte i sömmen eller slitsen vilket brukligt är om den varit för tight, utan den spricker mitt i tyget i trådriktningen, när jag böjer mig.

Självklart åker jag tillbaka med den, då det verkar vara fel i tyget. Lätt hänt med bomullskjolar, framförallt om någon har provat den innan och den kan ha suttit för tight. Väntar mig inga som helst problem.

En ung tjej tar emot och noterar, medan hennes kollega hänger över axeln. Kollegan lutar sig fram och säger "den var förmodligen för tight", vilket jag dementerar. Då säger hon att jag fastnat i något, vilket jag inte har. Det kan man även se på revan som är helt rak, inga tecken på spik eller något annat. Kollegan hänvisar till att de får inte ta sådana beslut i butiken utan hänvisar till reklamationsansvarig som ska ringa mig under måndagen. Och det gör hon.

Med besked om att det inte är en reklammation utan jag har köpt en för liten kjol. Eller fastnat i en spik. Och båda sakerna är fel. Jag säger att jag kommer hämta kjolen, skicka den till allmänna reklamationsnämnden då de kan utföra tester som kan påvisa om tyget var "stressat" eller inte.

På det svarar hon med ett lätt spydigt tonfall att det går jag så gärna för de kommer inte att behandla det som en reklammation, utan jag har själv orsakat skadan. Självklart blir jag sur som fasiken, påtalar för henne att jag lär aldrig mer sätta min fot i en Esprit butik då jag finner bemötandet mindre trevligt. Vilket är helt okej enligt henne.

Visst, jag förstår att det finns människor som sätter reklammationer i system men bör man inte se till vad det är för typ av person man har att göra med, värdet av det man reklammerar i relation till hela köpet och använda sig av någon form av sunt förnuft?

Är det sannolikt att jag skulle fuska med en kjol på dryga 500 kr när köpet var avsevärt mer? Och när de riskerar badwill och en förlorad kund?

Jag hoppas de tycker att det var värt det för att "spara in" 500 kronor......

Kan väl säga att resterande inköp som är oanvänt kommer att returneras å det snaraste. Sedan får jag leta reda på en ny favoritbutik för min gamla har försvunnit.....

Framtidens Picasso?

Låt mig få presentera resultatet från barnens arbete två veckor sedan! Visst är det häftigt! Kidsen har en helt underbar lärare som går i pension i samband med att de går upp i årskurs 4:a och när vi körde glasverkstaden så lät jag alla barn välja ut sin favoritfärg för att sedan skriva en hälsning på den.

Sedan gjorde jag ett lapptäcke och fixade ett fat. Så här blev det! Tycker själv att det är ett bra minne att ta med sig när man lämnar ett gäng underbara barn. De lär för alltid ha en plats hos henne på det här sättet och jag tycker att det blev dekorativt. Vad tycker ni?

Trollskogentid

Nu förlorar jag min mobila oskuld vad gäller bloggen. Trodde aldrig den dagen skulle komma, men man är väl inte sämre än att man kAnändra sig. Är ute i Trollskogen och njuter av sommarvärmen. Sovit små powernaps i solen flera gånger, boken kommer frammenefter två sidor är det snark. Trollungarna har premiärbadat och trollfar klipper gräs. Och jag gör ingenting. Hur mysko som helst. Å andra sidan börjar den efterlängtade utbyggnaden nästa vecka så det känns fånigt att städa/slipa/måla eller något annat aktivt. Så jag snarkar på. Och mobilsurfar. Och njuter.

Mör....

Idag har jag stått på bena precis hela långa dagen. Eller rättare sagt, jag har stått på det ena benet för det andra benet vill inte vara med att leka.

Jag lovar dyrt och heligt att aldrig mer klanka ned på de som klagar på ryggbesvär, inte ens i tanken. Tänk att en liten eländig disk kan vålla så mycket besvär. Och det bara av att sova middag.... pinsamt! Mitt skick måste nog gå till världshistorien som "kvinnan var skelett var gjort av papier machier" eller varför inte "Plockepinn kvinnan"?

Vad gör då en klok och förnuftig kvinna som jag på benen en hel dag som denna? Jo tack, jag har haft kurs. I glasfusingens ädla konst. Inte för en utan för två grupper. Bestående av barn. Välartade, trevliga och mycket mysiga sådana, men ändock barn. Hela 23 stycken! Dock uppdelat i två omgångar.

Inga allvarligare blessyrer, några plåster gick åt men lite blodvite får man räkna med. Och kidsen skötte sig kanon! Och de älskade det! Så om lite dryga 2 veckor får de stolt ta hem både ringar, halsband och broscher att stolt visa upp! Samt att vi har fixat en kanonbra avskedspresent till deras lärare som går i pension till sommaren.

Alla barn har fick välja ut en färg som jag skar i identiskt stora bitar, på sin bit fick de sedan skriva en hälsning till läraren. Sedan lägger jag ihop allt som ett lapptäcke och bränner ihop det till ett fat. Kan man få en bättre present än ett vackert fat med varma ord från de barn man följt i så många år. Är riktigt stolt över min idé om jag ödmjukt får säga det själv.

Nu har jag intagit horisontal läge, med lap'n på magen och inväntar kvällens middag. Trollfar får slita hårt nu..... medan jag vilar mig frisk.



ps: om någon undrar så är det en klämd disk jag har... vilket jag lyckades fixa när jag sov middag i helgen. Kan nån kan Trollmor!

Släkten är värst...

Idag är det min födelsedag, ett halvt sekel är nu svindlande nära och nästa år blir det förmodligen ett kalas som heter duga. Dock att fylla 49 känns lagom osexigt och det blev heller inget större pådrag.

Jag har en släkting som jag talar med typ 2-3 gånger per år, vid jul och födelsedagar. Allt elände i världen drabbar alltid henne, oavsett om det är en krukväxt som dragit hädan eller en nagel som gått av så lyckas hon alltid få det till en katastrof av tsunamiliknande dignitet.

Vid dagens pliktskyldiga telefonsamtal vaknade en liten djävul i i mig och jag fick en väldigt omogen känsla av att vilja "vinna" eländesdiskussionen. Så när hon frågar mig om hur livet i Stockholm var svarade jag med viss ironi;

"Jo tack, förutom att Lilltrollet har ett kraftigt stukat finger, Mellantrollet skrapat sönder knäna rejält efter en cykelvurpa, jag har diskbråck och brorsans kontor har helt brunnit upp så är det bra"

Tror ni det bet? Icke sa Nicke.

Till svar får jag;

"Jag förstår att det är besvärligt, men då ska Du veta vad jag råkade ut för! Jag fick en parkeringsskada vid matvaruaffären häromdagen. En hel decimeter lång repa i lacken!"

Vad gör man? Det är bara att suga i sig och försöka vara lite mer mogen vid nästa telefonsamtal, jag har ju ett halvår på mig att öva .....

Din mamma kan vinna - en annan mamma får leva!

Jag hade ju tänkt mig en liten bloggpaus, men så fick jag ett mail häromdagen från Action Aid. Ett som jag inte kunde motstå. Dels för att jag är medlem i Action Aid och dels för att jag gärna gör det lilla jag kan, utöver att lägga en peng då och då.

Nu närmar sig Mors Dag och istället för att panikköpa en bukett halvvissna tulpaner eller en kaloristinn chokladask kan man göra som Action Aid föreslår:


"Det är nämligen så att vi från och med den 10 maj har en kampanj med the Body shop. Den går ut på att man kan nominera sin (eller någon annans) mamma gratis i någon av the Body shops 60 butiker, och vinnarmamman i varje butik får en gratis make up kväll på Body shop tillsammans med fem vänner.

Två kronor per nominering går, från the Body shop till vårt projekt för att utbilda by-barnmorskor i Sierra Leone, vars mödradödlighet fortfarande är vansinnigt hög. "

Just i dagarna känns det för mig högaktuellt, då nära vänner har drabbats av hårda slag. En väninna har fått diagnos bröstcancer av den aggressiva sorten och det är något som drabbar hela familjen. Men vi här i vår trygga del av världen har iaf möjligheter och resurser att få den vård som krävs. Det är inte alla förunnat.

En annan vän drabbades av att kontoret brann och hans verksamhet blev hårt drabbat, men även här har samhället stora resurser i form av brandkår, saneringsfolk, försäkringsbolag.

Stora slag för de drabbade, självklart, men de får det stöd och de resurser som krävs. Så ser det inte ut i alla delar av världen och jag tycker det är skönt att kunna bidra för att göra livet drägligare för några iaf.

Sakta självdö?

Den här bloggen har blivit kraftigt åsidosatt. Inte för att tiden inte räcker till, utan snarare för att jag har hamnat i ett läge där det känns att jag faktiskt inte har något att säga. Och det är nog första gången i mitt liv.

Vad har ni för intresse för mina påhitt, mina tankar, min vardag? Förmodligen inga alls. Jag har inga klokheter att komma med och köra en "dagens outfit/frukost/middag/lunch" variant är inte riktigt min stil.

Jag kanske kommer igen, jag kanske inte gör det. Jag lever, men jag är inte direkt live & kicking.
Kanske jag, precis som naturen, vaknar till liv nu när vårsolen börjar skina över oss.

Men till dess, ha det gott och tack för den här tiden. Mail finns om ni vill mig något. Eller om ni bara vill säga hej!

Lita inte på mig!

Tror det var för dryga 2 år sedan som maken och jag tog med oss Trollungarna på en dagskryssning halvvägs till vårt grannland i öster. Och jag vet att jag rapade ur mig en hel del om den resan samt att jag tror mig minnas att jag skrev något om aldrig mer......

Och så kommer då ett påsklov, med en hel drös med lediga dagar. I brist på stuga i fjällen, inga vänner i de norra trakterna som vi kan våldgästa och nada dineros för en resa till varmare nejder så blev det en långweekend på landet. Och så kom snön. Inte roligt. Klättrade en stund på väggarna, funderade en sväng på Kolmården med fick en smärre chock när jag insåg att den trippen skulle landa på minst 3500 kronor för 24 timmar! Så jäkla roligt är det inte att se delfiner eller rida på elefanter. Tycker inte jag iaf!

Då frågar de små trollen, med len röst och kärleksfull blick, om det inte var dags att ta den där resan med övernattning på båten som vi lovat. I ett svagt ögonblick surfar jag in på webben, hittar ett bra erbjudande med en hytt som jag tror att jag kan tillbringa en natt i utan att få total panik. Klick klick och så var det bokat med avresa 3 timmar senare.

Trollen packade stolt sina weekendväskor på hjul medan jag själv funderade på om de möjligtvis sålde lugnande receptfritt på båten. Jag vet att jag är en snobb, jag skyller det på min hädangågna mor, men jag har apsvårt för Finlandsfärjor och charterresor. Jag grejar inte överparfymerade damer med alkoholstinn andedräkt och glittriga kläder. Jag har även svårt för herrar med ölkagge som snubblar fram i korridorerna, blinkar med dreglande munnar och tror att de är guds gåva till kvinnorna.

Tonåringarna som är lite lätt påverkade och dressade upp till tänderna har jag inte lika svårt för. De prövar sig fram och är oftast ganska söta i mitt tycke. Pensionärerna är också oftast gulliga att titta på. Om man då inte stöter på de världsvana färjeproffsen, som har samma förbenade plats i baren / restaurangen / puben som alltid och där det finns en oskriven lag på att de har förtur i alla köer what so ever. För de gör denna resa sjuttioelva gånger per vecka och fan ta oss som inte fattar denna regel!!! Uppläxning är inte förnamnet, helst skall vi bindas vid skampålen och piskas med den niosvansade.

Men jag la band på mig, log sött (om nu jag kan det) och sa förlåt med vän stämma. Överlag skötte jag mig ordentligt. Nada sprit, minimum av cigaretter, inget svängande av de lurviga och i säng på rätt sida om midnatt. För att bli brutalt väckt av trollen klockan 05.30! Med 2 timmar kvar till frukost... huvva! Kan väl säga att denna dag var en mycket l å n g dag. Och denna gång lovar jag att jag ska INTE åka färja österut något mer i år iaf! Inte utan valium (var man nu kan få tag på det?).

Men Trollungarna var saliga. De skötte sig exemplariskt förutom fadäsen med den tidiga väckningen, sken som små solar och förkunnade saligt när vi klev i land; Mamma, det här var helt alldeles underbart. Kan vi åka på fredag igen?

Jag får trösta mig med att jag iaf inte har gjort dem björntjänsten att ge dem smak för det snobbiga livet och vara tacksam för att de uppskattar folkliga nöjen! (detta skrivet utan ironi, för det är fasiken inte lätt att vara snobb och inte ha täckning för det)

Kärlek... och annat

Mellantrollet fick ja! Och det var en strålande glad, men lite generad tjej som kom hem från skolan. Med pojkvännen, som stannade på middag. Dock avbröts förhållandet senare samma kväll, då pojkvännen kommit till insikt att han inte var tillräckligt mogen för ett förhållande. Och Mellantrollet tog det som en kvinna, lite lättad t o m men nu har hon iaf lagt ytterligare en erfarenhet till sin meritlista.

Och som hon sa "Mamma, vi är nog bättre som kompisar för det var ju så det började. Och vi kan ju gilla varandra även om vi inte är i hop".

Och så kom då påsken... och maken in på sjukhuset för mindre operativt ingrepp, som dock inte kunde vänta. Så jag packade ihop trollen, tokhandlade alldeles för dyrt på en stormarknad och ankom Trollskogen sent i torsdags. Tyst och alldeles stilla, tror nog vi var helt solo här ute. Fick en underbar kväll med tjejerna där vi pratade om livet, pojkar och samlevnad. Alla genanta ämnen togs upp och alla försälskelser avhandlades. En riktigt mysig tjejkväll som jag kommer bevara i mitt hjärta i många år.

Dagen därpå kom väninna med son och vi ägnade oss åt påskkortsfabrikation samt äggmålning, för att avsluta kvällen med ett glas vin och fnitter. Maken hämtades på lördagen och påsklunch i modell mindre intogs. Sol och en förhoppning om vår låg i luften, så även på söndagen som ägnades åt vila och sömn.

Vaknar idag och inser att vintern kommit tillbaka, huvva. Sitter långt inne i Trollskogen med sommardäck och snön ligger tät på marken. Inte direkt enligt planerna, men vi kör försiktigt. Väldigt.