Here we go again....

Igår kring lunch blev jag uppringd av Mellantrollets nya lärare. Det hade varit en inscident igen. Där Mellantrollet tagit till knytnävarna, mot damerna i den gamla klassen. Upprinnelsen hade varit en dispyt vid lekställningen på skolgården. Det var nu avklarat, ursäkt hade vederbörligen utdelats av Mellantrollet och den som hållit i "utredningen" var Mellantrollets tidigare lärare.

På kvällen tar jag ett snack med Mellantrollet och får händelsen förklarad för mig. De hade varit 4 damer och 2 killar ur den gamla klassen. Och de hade försökt hindra Mellantrollet från att leka på ett visst ställe. Sedan försöker Mellantrollet göra samma sak och får då damerna mot sig samt att de 2 grabbarna försöker fysiskt flytta på henne. Hon klappar då till! Och i mina ögon är det inte så konstigt. Visst ska man inte förespråka våld men se det ur hennes ögon:

1. Hon är ensam mot 6 stycken
2. Hon blir påhoppad av 2 grabbar
3. Inte en vuxen finns i närheten och griper tag i situationen

Läraren i den gamla klassen hämtas och hon reder ut situationen med Mellantrollet. PÅ SKOLGÅRDEN! Varpå alla får se hur Mellantrollet blir uppläxad. Ensam alltså mot 6 barn och 1 vuxen! Ingen är intresserad av att ta reda på vad som föregick händelsen utan fokus är på våldet.

Trollfar frågar läraren (idag på morgonen) om hon inte tog reda på vad som låg bakom, om hon verkligen trodde att Mellantrollet slogs utan anledning varpå hon svarar "jag har ingen anledning att tro att mina tjejer far med osanning". Smart! De är för fasiken 8 år!!!!

Idag får vi ta ett nytt snack med skolan, för Mellantrollet behöver mer handlingskraftig hjälp. Klart att hon söker upp sina tidigare kamrater, hon vill ju ändå vara med. Men det fungerar inte. Det är som hon säger "Mamma, när jag kommer i närheten av dem så känns det i luften att de inte gillar mig även om de är tysta". Och det ska inte en liten 8 åring behöva reda ut själv.

Jag säger som Trollfar sa igår (och faktiskt även en av fritidsledarna i den gamla klassen): Hoppas Mellantrollet fick in en klockren träff!*


*nu var jag inte politiskt korrekt, men det skiter jag i. Här är det reptilhjärnan som styr!

GOd lång natt...

Idag har jag inte gjort några dumheter alls. Shitski, det är nästan vuxenpoäng på mig! Visserligen har jag furirat mina barn när de spårade ut och fick tokspel. Och så har jag bakat muffins till en hel klass. Och dubbel sats kanelbullar. En riktigt produktiv trollmor har jag varit.

Eftersom vädrets makter har bestämt sig för att motarbeta mitt soliga sinne, så fyller jag på det goda humöret genom en tidig kväll med en spännande karl. Så jag tar och vårdar mitt goda humör tillsammans med Stieg.

But I'll be back....

Det ska börjas i tid....

Idag har jag introducerat de små trollen i företagandets ädla konst, vilket föregicks av en lektion i utrangering av leksaker. Det hela utmynnade i ett antal pappkassar med leksaker, böcker, tidningar och kramdjur som behövde miljöombyte.

Med en filt, lite växelpengar och stora flaskor vatten tog vi våra kassar och begav oss till den närliggande parken. Vädrets makter var med oss och kommersen kunde börja. Initialt var de bägge på hugget och log glatt mot allehanda potentiella kunder. De första försäljningarna mottogs med glädje och deras ögon sken för varje slant som hamnade i börsen. Efter dryga halvtimmen tröttnade mellantrollet. Hon insåg att hennes talang inte var att tjäna pengar utan att spendera dem, så hon tog sin intjänade slant och uppsökte konkurrenterna där hon förlustade sig så länge slantarna räckte.

Lilltrollet har nog ärvt min näriga sida för hon höll tappert ut i dryga 3 timmar och spenderade inte mer än 5:- hos övriga unga näringsidkare. Istället väntade hon ut dem och när det var stängningsdags så skänktes det iväg allehanda leksaker till hugade spekulanter. Lilltrollet kom hem med mer saker och mer pengar än hon lämnat vår enkla boning. Har jag månne fostrat en blivande affärskvinna?

Hur som, efter en del diplomatiska förhandlingar så enades de två damerna att de införtjänade kronorna skulle delas lika då det var deras gemensamma ägodelar som avyttrats. Därefter flaggade trollmor lite försynt om att mellantrollet borde betala ut ett arvode tilll lilltrollet för hennes trägna arbete. Efter långa förhandlingar kunde damerna enas och det blev en hel del slantar som stoppades ned i respektive kassavalv (även kallad spargris).

Själv fick jag kramar som tack för support och mentorskap, i kombination med en tvättbjörnssolbränna. Men det kunde varit värre...*s*

Mors dag....

Men inte en munter dag för alla.... Hjälp till om Du kan!

Ett litet klick här så förändrar Du livet för någon mamma, kanske inte imorgon men snart...

Örnen har landat!

Efter torsdagens saliggörande möte så har jag nu börjat närma mig marknivå igen. Tack för alla lyckönskningar, jag lovar att rapportera hur det går & blir även om det ligger längre bort i framtiden.

Idag leasade jag ut lilltrollet som har varit på Gröna Lund sedan lunch idag och ännu inte är hemkommen..... Det lär vara ett mört litet troll jag får hem. Mellantrollet har förgyllt min dag, även om det blev ett tokspel i leksaks affären när hon insåg att jag verkligen menade allvar när jag sa "bara köpa födelsedagspresent till kalaset och inget till Dig". Vi blev (som vanligt) sams efter en stunds högljudd argumentation. Det damen har inte lärt sig innebörden av "tyst, nu slutar Du". Vilket iofs kanske är bra... vad vet jag?

När mellantrollet väl var avlämnad på kalaset hade jag några timmar för mig själv och de tillbringades självklart i ateljen. Att sitta där i lugn och ro, skära i glaset och se vad det blir är helt underbart. Så otroligt skönt och avkopplande. Det är fasiken bättre än 6!

Sedan en promenad till bussen genom ett sommarvarmt söder. En väg jag delade med sjuttioelva miljoners hammarbyiter som sett sitt lag loosa mot Elfsborg. Bussen knökad, så det tog några stycken sådana (bussar alltså) innan jag kom hem.

Och så är det lite (=mycket) synd om mig. Vet ni hur det känns att få 85 kg tant i stilettklackar på fötterna? Det gör ont! Väldigt ont!

Wow liksom.....

Svårt det här. Har haft ett kanonmöte som lyfte mig till skyarna. Och jag vill helst av allt skrika ut innebörden av mötet. Men samtidigt... inte utmana ödet, inte gå händelserna i förväg. Kan väl iaf säga som så att jag har fått det bekräftat från säker källa att de glasfat och smycken som jag & kollegan jobbar med har stor potential. Och om allt går som det ska kommer vi att kunna jobba mer med dem....

Och jag är så jäkla glad! Så att det bubblar!

Smakstart!

Jag gillar drickyogurth.
Jag skakar alltid min drickyogurth.
Ibland glömmer jag att jag redan tagit av korken.
Idag var en sådan dag.
Dagens à la carte är yogurthinbakad trollmor.

Trollmor goes drama

Jag är en organiserad människa. Och som egen företagare behöver jag ha en viss struktur i min tillvaro. Det hade jag för den här veckan. Däribland jobb idag, med egentid inbokad för nöjesjobb i ateljen i hela 4 timmar! Så vad händer då?

Jo tack, igår eftermiddag har jag lite ont i magen. Liten diffus smärta, som gör att jag inte är sugen på att äta eller något. Trollfar kommer hem och jag kryper till kojs för att sova bort värken. Vaknar strax efter nio och vrålar av smärta. Det känns som om någon stoppat ett samurajsvärd i magen och vrider för kun&fosterland. Jag har så jäkla ont att jag svimmar av smärtan varpå trollfar får lite panik och den vit röda springaren tillkallas. Då blir jag förbaskad, för jag vet (hur jag nu vet det?) att det kommer enbart sluta med ett besök på en överbelastad akut där jag får träffa en AT läkare flera timmar efter det att värken lagt sig. Och denne AT läkare kommer då vara grå av trötthet och helt förbi av all dramatik så han/hon kommer kallt konstatera att "du verkar ju vara hyffsat pigg" så åk hem. Kom tillbaka om det blir kommer tillbaka.

Så vad händer? Jo tack, de röd/vita riddarna är kanon. I med smärtlindring och iväg. Väl framme vid målet så placeras jag i en korridor, med ett antal andra. Och där ligger jag. I fem timmar utan att något annat händer än att sprutorna hjälper och smärtan klingar av. Så när AT läkaren dyker upp infaller mitt scenarion precis som jag förutspått. Proverna visar inget, lite väl många vita små blodkroppar, en sprucken cysta men annars inget alarmerande. De gissade på magkatarr, men det håller jag inte med om.

Så vad var det då? Ingen aning. Idag känner jag mig som om jag blivit dragen baklänges genom Sahara av ett gäng halta elefanter. Magvärken är mer molande och lite feber har jag. Trött som en gnu, men vid liv.

Jag iaf kallt konstatera att jag igår hade haft stor nytta av Dr House, av fler anledningar än 1.

En dag i Trollskogen....

Ibland undrar jag om dramatik dras till mig? Eller om det är så att jag behöver dramatiken för att inte stagnera. Att det är den som driver mig framåt. För hur kommer det sig annars att den minsta lilla bagatellsak kan bli alldeles hysteriskt konstig, som häromdagen. Jag fastnar i tunnelbanespärren! Inte av en vakt, utan av den däringa maskinen. På väg igenom tappar jag mobilen och gadang slår spärren igen käftarna som värsta krokodilen. Och jag sitter fast! Hur många händer det? Typ mig!

Så idag. Ska äntligen hämta hem mellantrollet efter 6 dagar på tu man hand med moster & hennes väninnor, utomlands. Ett mellantroll vars röst har kvittrat av glädje och trygghet, som visserligen längtar hem men ändock kan tänka sig vara borta resten av månaden. Ett mellantroll som fått blomma upp, utan kritiska eller förutfattade meningar från omgivningen. Som blivit överöst av superlativer av mosters väninnor som fattat hur smart, charmig och unik den här tjejen är. Som ett litet mumintroll som de sa. En tjej som lärt sig simma en hel bassänglängd på egen hand. Hon har tagit stora kliv på sin väg mot frigörelse! Och jag är stolt över att vara hennes mamma. Okej, det var parantesen *s*. En nog så viktig sådan, så därför fick den bli lång.

Hur som helst, strax före lunch ringer moster. Hysterisk! Mellantrollets bokning är spårlöst borta! Och planet är hur överbokat som helst (ni vet, liten filmfestival..... många som ska hem). Moster ser framför sig hur mellantrollet blir kvar ensam, utomlands. För att sedan flyga solo hem (ja förutom en och annan passagerare förstås). Det blev lite oroligt där. Jag ringer runt varenda människa jag kan komma att tänka på. Inget napp! Syster min (tillika moster alltså) kramar fram krokodiltårar, visar upp mellantrollet och dillar om övergiven osv. Vilket får effekt! Annan passagerare (vuxen sådan) får kliva åt sidan och mellantrollet kommer med. Puh!

Trollmor åker till skolan för att hämta lilltroll som ska följa med och hämta mellantroll. Trollfar jobbar sent, långtbortistan och är inte att räkna med. Kommer till skolan. Inget lilltroll! Ingen klass what so ever. Gone! Borta! Spårlöst! Har som tur är marginal, men den börjar krympa. Hittar en förvirrad själ som kan upplysa om att klassen har hux flux tagit sig en liten utflykt. Och jakten kan börja.... Lyckas pricka in rätt ganska snabbt och off we go, till El Aeropuerto.... Där planet såklart är 40 minuter försenat. Men what the heck, jag fick hem mitt mellantroll! Solbränt och kavat, som en liten Pippi Långstrump kliver hon ut. Strålande leende och mitt hjärta är helt igen.

Slutet gott, allting gott!

Sent skola syndaren vakna....

Initierade läsare vet att mellantrollet haft en helvetisk tid i skolan, och att hon tidigare i våras fick byta klass. Det är en helt annan liten dam som går till skolan numera. För tillfället är hon på resa med moster och det är en stor liten tjej som ringer hem med glada rapporter. Andra vuxna i sällskapet (som tidigare inte träffat henne) har tagit henne till sitt hjärta. De ser henne som ett litet mumintroll med kluriga tankar och stort hjärta. Långt borta är den arga lilla tjej som slogs vilt omkring sig för att skydda sig mot smärtan av att vara utsatt.

Så vi har gått vidare, på bättre stigar. Men ändå..... Fick idag höra att de i den tidigare klassen nu har insett att det är problem av grav karaktär. Det har varit möten mellan de inblandade, och man har börjat med regelbundna barn/föräldramöten i grupp för att se till att ingen mer blir utsatt. Och föräldrarna till den "största boven" har sträckt ut en hand mot de övriga och sagt "hjälp". Visst är det bra, mycket bra! Synd bara att de inte kunde lyssnat på oss när vi föreslog det. Att vår dotter var tvungen att offras innan skolan tog till med hårdhandskarna, innan de inblandade föräldrarna reagerade. Kanske det är småsint, kanske jag är bitter men just så känner jag - att det är så jävla dags nu! En del av mig är såpass elak att jag hoppas att det inte hjälper. Oerhört egoistiskt av mig, jag vet. Men om de däringa föräldrarna inte hade varit inne och förbjudit vänskapen mellan våra döttrar så hade förmodligen den här situationen aldrig uppstått.

Det känns som om mellantrollet fick betala priset, utan att få något för det....

Puh....

Idag har jag haft klämdag i ordets fulla bemärkelse. Både kropp och själ har blivit totalt manglade.....

Ibland är jag definitivt inte den vassaste kniven i lådan. Eller vad sägs om boka in Junibacken OCH besök i leksaksaffär på en & samma dag, som till råga på allt är en klämdag? Kan utan överdrift säga att mina nerver fick vad de tål. Barnen klarar jag av, både mina egna och andras.

Visst, de låter och tar plats men hallå - det är ju barn. De jag får totalknäck på är föräldrarna! Som med stora ryggsäcken på knökar sig fram med stormsteg, för visst är det väl bara deras små ättelägg som ska kolla på showerna? De andra barnen är enbart där för att irritera dem. Eller mammorna som av missriktad oro vägrar släppa ifrån sig sina små telingar utan prompt måste sitta dikt med sina barn vid showen och uppta plats som annars skulle kunnat inrymma 2-3 barn. Som behandlar alla andras barn som små terrorister och utan hänsyn vräker sig fram till bästa position. Deras stackars barn växer upp med värderingen att störst går först, skriker mest är bäst och liknande idiotiska deviser. I do not like! Så får att illustrera mitt kokande humör kommer här lite röda färger.....

Lilltrollet talar

Trollmor: Gumman, den här dockan är alldeles trasig. Får jag kasta den?
Lilltrollet: Den är inte trasig, det är bara huvudet som lossnat.
Trollmor: Men det går nog inte att laga, kan vi kasta den då?
Lilltrollet: Det är okej mamma, för dockan är jättegammal
Trollmor: Ja, det är den
Lilltrollet: Från 1800 talet tror jag
Trollmor: Den är från när jag var liten
Lilltrollet: Jag sa ju det, från 1800 talet!

Frigörelsen har börjat....

Min lilla stora tös, mellantrollet, är på resa. Utan sin trollmor. Igår flög hon utomlands med sin moster och ska vara borta i 5 långa dagar.

Första gången någonsin som hon är borta från hemmet i mer än 1 natt. Och första gången som jag och trollfar är ensamma med lilltrollet mer än 1 natt.

Det känns både skönt och underligt. Men jag tror att det är nyttigt för oss alla, att mellantrollet växer när hon är ute på egen hand och märker att det fungerar. Att hon kan själv.

Och lilltrollet njuter för fullt av att ha trollmor & trollfar alldeles för sig själv. Och även vi av att kunna ge henne all fokus. Hon har i viss mån fått stå tillbaka för mellantrollet, eftersom hon har haft det tufft.

Det blir även en vila för oss alla. När jag slipper ha tentaklerna ute och känna av humöret. När jag kan lägga tålamodet på uppladdning. När saker är lite enklare, om än mer tomma.

Men visst saknar jag henne. Något enormt. Den där första kramen på morgonen, när vi ligger och morgonmyser. Eller när kvällningen kommer och mjukheten kryper fram.

Telefonsamtalen ger mig en glad tjej, med skratt i rösten. Borta är stressen och ilskan, glädjen lyser igenom. Och kärleken. Den starka, vackra och aldrig sinande kärleken mellan mor och dotter.

Änglavakt!

Ibland har man (=jag) tur! Idag var en sådan dag. Eftersom jag kände mig osedvanligt tolerant och tålmodig så sade jag ja till att eskortera litet troll med kamrater till McD innan det var dags för deras gymnastik. Och av praktiska skäl var mellantrollet också med. Som i sin tur ville ha med sig sin kompis. Så det slutade med en fin liten samling om totalt 6 damer, trollmor excluded. Trots detta var deras gemensamma ålder lägre en mind, det kändes liiiite tungt.

På vägen dit drillar jag dem till att gå i par, på led så att vi inte blockerar hela trottoaren. Halt vid varje övergångsställe och höger/vänster sväng på de små söta huvudena. Och sedan rask promenad över de vita strecken. Sista övergångstället är till hälften avverkat då det säger PANG med en sjujäkla smäll! Jag vänder mig om och där ligger en megastor träliknande skiva i miljoners bitar. Den har ramlat ned från en byggnadsställning som är ca 5 våningar hög och smällde i backen exakt där vi stått 30 sekunder innan!

Behöver jag säga att jag fick lite hjärtklappning?

Wanted!

Vem fasiken snodde räkmackan jag slajade omkring med? Okej, det kanske finns någon som behöver den bättre, så visst - låna den en stund.

Men var det absolut nödvändigt att ersätta den med taggtrådsinbakad kvicksand??????

Och nu blir det filmtajm...

Fast det blir det ju inte, för otekniska jag har inte lärt mig hur jag lägger in det. Synd, annars hade jag kunnat roa er med den eminenta film trollfar tog klockan 06.00 i fredags morse. Där kunde man se en rödmosig, yrvaken och lite lätt bedagdad Trollmor vakna upp. Det var inte en alldeles positiv och upplyftande syn. Somliga dagar behövs lite reconditionering innan jag ska visa mig bland folk. Den dagen var garanterat en sådan.

I brist på denna film kommer här lite skrytbilder igen..... sicken en jag är. Men idag är huvudet trött, orden slut men däremot har jag en sjuihelsicke massa med glas!

Ingen lek...

Men vad hände med den här dagen då?

Sverige - Kanada.. inte kul. De kära små kronorna hade inte en sportslig, hade varit smartare om de lämnat WO och satsat på bronschmatchen istället. Shit shit shit så trist. Men visst, det är ingen skam att loosa mot kanadickerna. Men ändå... jag är en usel förlorare, speciellt när det gäller hockey! Och 4-1? 3-0 efter första perioden... Nej usch och fy. Pest, pina och senapsgas!

Tänkte då muntra upp mig lite med att kolla på Eurovision. Och det var ju kul... inte! Hade iofs inte trott att The Ark skulle ta det, även om jag gillar låten. Men att hamna så långt efter? Njae, det tyckte jag inte var kul. Serbien låten var kanon, men däremellan var det låtar som kändes som ett gigantiskt kliv bak i tiden. Kanske med undantag för Ryssland då. Sedan är jag så patriotisk att jag tyckte det var aptrist med den totala östdominansen. Kanske dags att döpa om spektaklet till Easternvision Song Contest? Överlag tyckte jag att programmet kändes ganska töntigt, vad hade jultomten där att göra t ex? Okej att han påstås bo däruppe, men jag tycker det var hög töntvarning på det. Varför kasta de inte in lite anabolstinna skidåkare, onyktra backhoppare och annat löst folk samtidigt? Hela arrangemanget tog i mina ögon ett rejält kliv ned på stegen.

Den perfekta avrundningen på den här kvalitetsfattiga lördagen vore att glo på någon B film à la Segal eller Van Damme. Men nej, det klarar inte mitt estetiska sinne. Då läser jag hellre en instruktionsbok om montering av pakethållare på tandemcyklar. Det är nog mer inspirerande!

Over & out från en tvärsur Trollmor

ps: jag håller INTE med om devisen att det är inte att segra som är viktigt utan att kämpa väl. Inte just nu iaf....

Sen då?

Jaha ja, så var då det klart för det här året. Jag är inget bra på att fylla år. Inte för att jag blir äldre, utan för att jag tycker det är ganska meningslöst att fira de där mellanåren. Tacka vet jag 25, 35 och snart 50! Då blir det stor baluns har jag bestämt. Men de där udda åren, känns liiite osexiga. Och så frågar Trollfar vad jag önskar mig. Jag ser alltid ut som ett frågetecken för jag önskar mig nästan aldrig något. Hur tråkig som helst. Tyvärr är det så att det jag önskar mig har jag ynnesten att kunna köpa mig.... Och jag är inte så smart att jag "sparar" mig till födelsedagen. Hur som, jag fick fina och användbara saker. Däribland ett par Scholls sandaler med bling bling. Jag kommer vara ursnygg i sommar, eller rättare sagt - mina fötter kommer att bo fint! Måste bara komma ihåg att måla tånaglarna också..

Vad hände sedan då? Kort arbetsdag hade jag. Jag är så hemsk att jag snittar ca 5 timmar om dagen i rent praktiskt jobb ute hos kund. Fast å andra sidan är det lite (inte mycket!) tankearbete däremellan. Det är nästan skrämmande så bra jag faktiskt har det. Hämtade troll gjorde jag och sedan åkte vi iväg till fotografen. Jag skulle "modella" lite för några vänner som ska öppna en webb shop. De kör low budget och behövde några icke alltför anskrämliga människor som modeller i shoppen, däribland trollmor. Jag försökte förhandla mig till en provision för varje "klickning" på mig men det gick inte... Fast en flaska vin fick jag som tack, det var inte illa.

För vän av ordning kan jag meddela att det var inte några ekivoka underkläder, exotiska vuxenleksaker eller annat spännande. Vad återkommer jag med när sajten är up&running. Eller kanske inte får då avslöjar jag ju mig.. Shit, hur ska det här gå till? Jag ska promota deras sida och ändå inte avslöja mig själv... Det innebär ju att jag inte häller kan lägga ut länken till min egen butikssida när den är uppe... Jag har som man så vacker säger målat in mig i ett hörn. Klantapa! That's me...

Nu ska jag hoppa in i danssviden, hartsa pjucken och ladda för.... The Ark...

Sjung för i helsicke....

Kommer det ingen tårta eller massa dyra presenter kan ni väl iaf sjunga för mig eller.... Fast jag kanske måste tala om att jag fyller år eller... står det inte i kalendern... som för Drottningen liksom... fasiken jag är ju president i Batbutistan..... då måste det ju vara flaggdag idag... liksom nationaldagen... och så är jag Trollmor... tillika drottning i Trollskogen... då bör man väl också flagga... eller.... Äsch, skit i det. Det räcker med att ni sjunger! Högt!

Blå blå är kärleken...

Iaf känns det som så. Så jag gjorde de här till mig själv, i födelsedagspresent

Lite till....

Lite engelsk konfekt, provade lite nya varianter

Gott & blandat

Jag skolkade igår! Efter lunch gick jag inte till jobbet. Nej då, jag gick till ateljen. Helt solo, ingen som pratade och tyst telefon. I nästan 4 timmar satt jag där, njöt av tystnaden och mitt eget sällskap. Lite några smycken blev det, med våren som inspirationskälla. Här kommer en första laddning - om ni smickrar mig mycket kanske ni får se fler...*s*

Ego time....

Med risk för att låta förmäten så måste jag bara få skriva av mig de här känslorna som bubblar i mig nu. Av stolthet, glädje och en hel massa annat. Lycka tror jag det kallas *s*.

Jag är inte enbart ute och terroriserar affärsbiträden, ibland jobbar jag också. Så även idag, på ett ställe där jag bara varit i några månader. Jag trivs bra, och de med mig tydligen för jag blir inbjuden på alla personalevents, får julklappar osv. samt att personalen säger att stämningen blivit så mycket bättre sedan jag kom. Jag har infört stabilitet i deras arbetsliv och någon de kan komma till för råd om ditten & datten.

Idag var det två personer som var för sig dök upp. De hade lite personliga problem och ville prata av sig lite. Klart jag blev smickrad! En stund senare ringer en ganska ytlig bekant och ber om råd angående ett personligt dilemma. Får mail från en annan vän som söker mitt stöd, och ännu en som ringer bara för att lätta sitt hjärta. Och jag märker att jag kan ge dem en viss lättnad i deras oro, bara genom att finnas.

Och vet ni vad som är så otroligt skönt med detta? Att jag faktiskt kan "make a difference" för somliga. Att jag kan ge stöd, råd eller en axel att luta sig mot. Att vara medmänniska och märka att de får tröst av det. Jag växer av det, och det fyller mig med en skön känsla.

Och med det i tankarna kommer jag sova gott inatt! Goodnight friends, wherever you are.....

Trollmor Terrorshoppar

Butiksbiträdet: Har Du vårt Modepass?
Trollmor: Nej, det har jag inte. Vad är det?
Butiksbiträdet: Nu när Du köpt för över 150:- så får Du en stämpel. Och när Du har ett 6 stämplar får Du 150:- i rabatt.
Trollmor: Är det då en stämpel per 150:-?
Butiksbiträdet: Nej, det gäller en stämpel per köp, oavsett summa men det måste vara minst 150:-.
Trollmor: Ursäkta, jag vet att det här inte är Ditt fel men det verkar otroligt korkat.
Butiksbiträdet: Hur menar Du?
Trollmor: Men som nu, jag har köpt för över 600:- och det borde då vara 4 stämplar.
Butiksbiträdet: Ja, men det blir bara en stämpel för så är det sagt.
Trollmor: Men om jag då lämnar tillbaka allt, och sedan köper det här i 4 omgångar så får jag mina 4 stämplar.
Butiksbiträdet: Men så kan Du inte göra.
Trollmor: Kan jag inte, varför inte det?
Butiksbiträdet: Men så var det inte tänkt.
Trollmor: Det är möjligt, men så lär nog många göra när det är upplagt så här.
Butiksbiträdet: Hur vill Du göra då?
Trollmor: Frågan är hur det blir med mitt köp, blir det 1 eller 4 stämplar?
Butiksbiträdet: Det blir 1!
Trollmor: Då ber jag att få lämna tillbaka de här sakerna och behålla de här, så får jag en stämpel.
Butiksbiträdet: Ja, jag kan väl inte hindra Dig
Trollmor: Nej, det kan Du inte.
2 minuter och en stämpel senare
Trollmor: Hej igen, jag vill ha de här 2 plaggen och jag har Mode Pass.
Butiksbiträdet: Jag vet....
2 minuter och två stämplar senare
Trollmor: Hej, nu är det jag igen. Jag hittade 2 plagg till. Och jag har fortfarande modepass.
Butiksbiträdet: hmmmmprhf....
2 minuter och tre stämplar senare
Trollmor: Men hej igen, jag hittade lite till....
Butiksbiträdet: Jag ser det!
Trollmor: Men nu är jag nog klar för idag. Tack för hjälpen. Tänk, 4 stämplar blev det!
Butiksbiträdet: Tydligen....


Kan väl säga att butiksbiträdet var inte alltför glad... Men ibland är jag som Don Quijote och strider för principerna, även om det är lite småsint av mig.....

Mespropp!

Är precis vad jag är just nu. Eller så är det allergi... har bestämt mig för vilket. Enda jag vet är att jag tar en allergitablett på morgonen, är pigg fram till 14-tiden och KADANG så tar jag slut. Näsan slammar igen, ögonen börjar rinna, svetten forsar och jag känner mig svimfärdig. Och det går fasiken aldrig över!

Nu tänker jag gå och lägga mig. Mespropp! Exactamente. Men å andra sidan har jag heeeela säsong 1 av House på video... så jag har en intressant karl att dela säng med *s*

Forever young....

Med risk för att låta som en gammal tant, vilket jag iofs snart är, så blir jag beklämd när jag ser hur många i den unga generationen idag lever. Förmodligen samma fenomen som drabbade samhället när 50-talisterna började lyssna på Rock'n Roll, när det glada 60-talet fria sexualitet kom, 70-talets frigörelse osv. En form av revolution mot tidigare generationsers sätt att leva, vilket på något sätt hör till den mänskliga naturen. Att söka nya vägar är ett sätt att leda utvecklingen framåt och att det ibland blir fel hör väl också till sakens natur.

Det liv många yngre lever idag kan jag för mitt liv inte få in i att det på något sätt ska leda utvecklingen framåt. I mitt tycke är det en stenålders mentalitet som kommer in i bilden, en återgång till forna tiders "Upstairs and Downstairs" där de med pengar i plånboken har mer att säga till om än de med begränsade tillgångar.När unga tjejers väg till framgång ska mätas i silikon och där deras självförtroende ska byggas upp med hjälp av tvivelaktiga förhållanden. Där de unga "männens" krav och önskemål är deras lag. Nu kanske det är ett Stockholmsfenomen, centrerat kring kretsarna vid den berömda vägkorsningen som går under benämningen Stureplan. Förhoppningsvis är det ett lokalt fenomen, som stannar därvid.

Jag har tidigare deltagit i utelivet kring Stureplan, men jag har aldrig upplevt det hårda klimat som verkar finnas idag. Den människosyn som kommit i dager med den senaste tidens skriverier, både i media och bloggvärlden är för mig skrämmande. Även om man inte ska tro på allt som skrivs så räcker en promille av detta för att göra mig beklämd. För en dag så blir de som överlever äldre, många bildar familj och en del av dem får förmodligen framstående positioner i samhället. Kommer deras "ubermenchmentalitet" följa med? Kommer de uppfostra sina barn i samma anda som de själva lever idag? Och vart leder det till i sin tur, att vi återgår till tidigare århundradens över- och underklass? Där plånboken sätter reglerna och där de mindre bemedlade är verktyg man kan köpa för att förgylla sin egen dag?

Och var finns föräldrarna bakom de här kidsen? Bryr de sig inte? Märker de inte vilket liv de lever, vilket människosyn de besitter? Eller har de för fullt upp med att sjäva vara "vackra och framgångsrika" att tiden inte räcker till?

Om mina barn skulle välja att vandra den vägen så har jag misslyckats kapitalt som förälder. Då kommer jag inte kunna se mig själv i spegeln. För om mina barn inte växer upp med respekt för sina medmänniskor så har de gått miste om en oumbärlig ingrediens till framtida lycka!

Gott & blandat

Ibland så har jag massor att säga, sådär att det bara bubblar i kroppen. Allt ska ut på en och samma gång och då blir det tvärstopp. Rubrikerna i det läget ska vi inte prata om.... Jag menar, hur hittar man på en bra beskrivande rubrik på svammel? Kanske lite Hajen liksom; Trollmor proudly presents Svammel 1, Svammel 2, Svammel 3 osv. Njae, skulle inte tro det.

Hur som, igår var vi utanför stan, i spenaten fast på närmare håll. Trollen lekte med kusinerna och föräldraparen åt vuxen middag, hur civiliserat som helst. Tänk att min LILLEBROR har blivit så stor att han är sambo, har 2 barn och hus! Min lillebror som samlade på allt från kapsyler till grå stenar, och förvarade allt i pappkassar under sängen. Min lillebror som inte kunde somna ovaggad utan snurrade i sängen som en fläkt från helvetet innan han slocknade. Min lillebror som vägrade att gå i skolan för att han tyckte att han var smartare än lärarna (vilket iofs stämde). Han har iaf blivit stor nu.

Avslutade kvällen med att glo på Borat som jag hade noll förväntningar på, och jag skrattade gott på sina ställen fast ändå lämnade filmen efter sig en bitter eftersmak. Kanske jag analyserar det under dagen. Eller inte. Fick iaf med mig hela första säsongen på HOUSE med mig hem. Gissa vad jag gör ikväll?

In case of...

Om jag nu skulle glömma så vill jag allra ödmjukast framföra min stillsamma önskan om att önska eder alla en trivsam helg wherever you are. Ta det lugnt med lättfotade karlar, silikonstinna fruntimmer och hembränd sponken, se upp för flygande saftflaskor - de kan plötsligt gå till attack,försök inte kyssa en huggorm då de inte är något naturligt prinsämne och se upp för vilsna fladdermöss så att de inte biter er i rumpan. Och vad ni än gör - försök inte att äta en geting! Det gör ont.

Och med det säger jag Trevlig helg!

Och om det nu mot förmodan är någon som fyller år så kan jag väl smälla till med ett GRATTIS också.... själv fyller jag om mååååååååånga måååååååååånga dagar. Presenter emottages tacksamt, har ni ingen fantasi så är jag inte knusslig. Kontanter fungerar det med! Jag tror det är tjugofjorton jag fyller eller något sådant. Förresten, sa jag att jag gått ned 4 kilo utan att jag märkt det? Snacka om att jag har koll! Kul att jag jobbar som kontrollfreak...... har förmodligen hamnat fel här i livet eller så har jag även lurat mig själv!

The Worrying kind.....

Jag börjar bli lite orolig för mig själv. Förutom mina mysko drömmar så har jag helt plötsligt börjat men en hel del nya pryttlar:

1. Plockar ögonbrynen
2. Klär mig i starka färger
3. Borstar håret på morgonen
4. Målar naglarna
5. Har gått ned i vikt utan att jag märkt det (4 kilo!)
6. Shoppar kläder av fri vilja och inte av tvång


Jag börjar alltså bli fåfäng! Fast jag drog gränsen när den unga expediten i den trendiga butiken (kolla, ett rim!) försökte lura i mig att jag var "skitball och kanonläcker" i en kjol som slutade strax under rumpan (har fortfarande inte riktigt förstått hur det kom sig att jag provad den). Och jag är sugen på att handla mer kläder. Gärna kjolar, klänningar och skor med klack. Hallå... jag?!?!? Vad är det som händer?

Undrar om detta är något jag behöver ta upp med min terapeut? Jag menar, jag är kvinnan som går klädd i svart, drar en hand genom håret och vägrar allt som oftast att måla naglarna om det inte är fest.

Eller så kan det kanske vara så att jag är på väg ut genom tunneln, att jag faktiskt börjar leva och inte bara överleva. Vem vet? Just nu tycker jag iaf att livet är roligt, lusten har återvänt och jag ser dagarna an med förväntan istället för oro. En otroligt skön känsla!

Och med det ber jag att få tacka för mig. Funderar på att ta en tur till vardagsrummet, hångla upp maken i ett hörn och bli riktigt wild&crazy....

Drömtydning à la Trollmor

Tror jag är inne i någon form av process. Förmodligen övergångsåldern, men jag tycker vi kan kalla det utveckling. Det har en mer positiv klang tycker jag. Mitt undermedvetna har värsta partyt på nätterna, värsta är att det väcker mig också! Häromnatten väcker jag hela hemmet med att gallskrika mitt i natten. Ylandes som en tok, så att trollfar får väcka mig. Jag har drömt att jag håller på bli kvävd under en drös med människor som ligger ovanpå mig och vägrar flytta på sig. Någon som törs ge sig på en amatörtolkning av den? Inte alltför svårt eller hur?

Det blir än tydligare när jag följer upp med nästa dröm några dagar senare. Då har jag ont i magen och går till läkaren. Dock inte till en vanlig hederlig sådan i vit rock utan till en woodoo doktor som huserar i en cykelkällare. Och där står han med fjädrar och full krigsmålning, som sköterskor har han en hel gospell kör. Jag pekar på min vänstra sida av magen och säger att jag tror att jag har en knöl på tarmen, för det gör så ont. Han tittar och skakar på huvudet. Frågar om jag är kräsmagad för isf ska jag blunda. Sedan tar han ett rakblad och gör ett snabbt snitt, stoppar in fingret och drar ut en flera meter lång orm. Och värken går över. You get the picture by now?

Dock kan jag inte riktigt placera in den tredje drömmen i sammanhanget. Då är jag återigen hos läkaren, men nu hos en plastikdoktor. Jag ska operera bort mitt gäddhäng (om man nu kan ha det i ansiktet?). In kommer läkaren som är Anitra Steen. Hon tittar på mig och säger att det där behöver inte opereras utan istället ska hon prova en ny metod. Den går ut på att man smörjer in mungiporna med en grön/brun sörja som stinker värre än ett par gamla gubbfötter i sockiplast. Sedan så tejpar man upp mungiporna (dock inte med silvertejp) och låter sitta i några veckor. Vips så har man fått upp mungiporna. Den här behöver jag faktiskt hjälp med. Jag är något nyfiken på vad Anitra Steen har i mina drömmar att göra.....

Total confusing

Hur strange är det inte när det är måndag, fast det är onsdag. Och tisdagen var en tisdag fast den var ju även en söndag. Och arbetsveckan blev bara 3 dagar fast det behövs 5 för jobbet?

Jag har insett att jag är beroende av rutiner. Inte alltför stora avsteg från the ordinary, för då blir jag confused. Lite stirrig och inte så lite orolig. Asch så trist, jag som vill vara en spontan person som flyter runt på en räkmacka. Tar dagen som den kommer och löser problemen när de dyker upp. Istället har jag virat in mig i den däringa förbenade silvertejpen som fjättrat min fria själ till att leva livet efter ett inrutat schema.

Och jag har självt strypt lusten, glädjen och istället lever jag mitt liv efter prestationer, måsten. Shit, vad jag har blivit tråkig! Var riktigt skönt att jag faktiskt skolkade i fredags. Utan att Luther kom som ett brev på posten. Tror jag ska prova att loosen up lite oftare.

Jag ska nog återuppliva det mission jag hade när jag började med min terapi;

Jag vill inte bara överleva, jag vill leva också!

Inser nu att detta är återigen ett förvirrande inlägg. Men min vana trogen så korrigeras här inte. Bara ut i bloggosfären med det så får vi se vart det landar.

Och med detta önskar jag eder alla en rofyll natt denna onsdagsmåndag.

Ibland kan man fundera på hur ärlig man ska vara i ett förhållande. Inte så att lögnen är att förespråka, men ibland kanske det är att föredra. För ibland är sanningen alltför brutal och förhållandet skulle förmodligen må avsevärt bättre av lögnen.

Jag och Trollfar är ärliga mot varandra, iaf såvitt jag vet. Och ibland svider det. Som nu i helgen....

Trollmor: Jag tycker jag fått så hängiga mungipor
Trollfar: Hmmmmmm....
Trollmor: Undrar om jag skulle lyfta mig, inte mycket men bara så jag blir av med gäddhänget i ansikte.
Trollfar: Hmmmm...
Trollmor: Vad tycker Du?
Trollfar: Det tycker jag absolut Du ska!