Hur strange är det inte när det är måndag, fast det är onsdag. Och tisdagen var en tisdag fast den var ju även en söndag. Och arbetsveckan blev bara 3 dagar fast det behövs 5 för jobbet?
Jag har insett att jag är beroende av rutiner. Inte alltför stora avsteg från the ordinary, för då blir jag confused. Lite stirrig och inte så lite orolig. Asch så trist, jag som vill vara en spontan person som flyter runt på en räkmacka. Tar dagen som den kommer och löser problemen när de dyker upp. Istället har jag virat in mig i den däringa förbenade silvertejpen som fjättrat min fria själ till att leva livet efter ett inrutat schema.
Och jag har självt strypt lusten, glädjen och istället lever jag mitt liv efter prestationer, måsten. Shit, vad jag har blivit tråkig! Var riktigt skönt att jag faktiskt skolkade i fredags. Utan att Luther kom som ett brev på posten. Tror jag ska prova att loosen up lite oftare.
Jag ska nog återuppliva det mission jag hade när jag började med min terapi;
Jag vill inte bara överleva, jag vill leva också!
Inser nu att detta är återigen ett förvirrande inlägg. Men min vana trogen så korrigeras här inte. Bara ut i bloggosfären med det så får vi se vart det landar.
Och med detta önskar jag eder alla en rofyll natt denna onsdagsmåndag.
Inlägg
4 timmar sedan
3 kommentarer:
Rofyll??? Jag känner mig mest förvirrad efter att ha läst dina ord!
Men jag har också varit dagvill i dag och jag tror inte att denna vecka kommer att bli normal förän till helgen... vilket ju är snart!
Ja det var konstigt att börja på en onsdag. Det tyckte skolbarnen också.
Humlan, gissa vad jag var då!
Londongirl, livet är förvirrande nog ändå
Skicka en kommentar