Släkten är värst...

Jag älskar att shoppa till barnen. Men jag fullkomligen hatar att shoppa till mig själv. Brukar köra ett race vartannat eller var tredje år, när det börjar bli helt tomt eller alldeles urtvättat. Att jag är omodern bryr jag mig föga om, för det är som man säger;

Allt klär en skönhet, inget missklär en ful.

Vilken del som passar is for me to know and you to find out.

Hur som, min syster brukar förbarma sig över mig och slita med mig på tvångsshopping vilket gick av stapeln i förrgår. Ned i city bland alla muppisar, yuppisar, stekare och annat löst folk. Jag kan väl säga att jag inte direkt smälte in. Jag stack ut som en nudist på en katolsk midnattsmässa. Fast jag kunde trösta mig med att syster min smälte in med sitt bling bling och high heels, själv kände jag mig som kusinen från landet.

Iaf, fullt fokuserade tog vi oss an uppgiften och betade av den ena shoppen efter den andra. Efter en stund var det dags för vätskepåfyllning. Då säger syster mycket konfunderad;

"Gick jag verkligen hemifrån utan BH imorse?"

Efter en del tänkande var det bara att gå tillbaks till den trendigaste av de trendiga butikerna, lite generat fråga om de hittat dylika tingest kvarglömt i ett omklädningsrum. Och ja, det hade de sa de med stort & glatt leende. Generat bad syrran att få låna omklädningsrummet igen och komplettera sin bristfälliga klädsel. Och vi hade inte ens handlat i den affären....

Själv lyckades jag gå vilse i en affär, eller rättare sagt så hittade jag inte tillbaka till provhytten.... De räliga människorna hade kamouflerat dessa med att ha dolda dörrar. Så där stod jag som ett fån och hittade inte någon hytt what so ever. Tryckte lite försynt här och där, då öppnar sig hela jäkla väggen! Rakt in i lagret... och tydligen gick något larm för det tog inte många sekunder innan personalen kom galopperande som värsta kavalleriet. Och jag stammade lite försynt att jag gått vilse...

Fast värst var nog ändå lilltrollet, vi skulle handla take away mat en dag. Efter diverse diskussioner enades vi om Kinamat. Det tog lite tid, men vem har bråttom? Tydligen lilltrollet som högt och ljudligt säger;

"Mamma, Kinamat är gott men det är synd att kineser är så långsamma".......

Ridå!