True love

Jag har pyjamasparty med 8 vilda 10 åringar.

Jag missade Cityakuten, ägnade mig istället åt att göra egna radergummin till döttrarna.

Ikväll skall jag sy en kängurukostym.

Inget som helst tvivel, jag älskar mina barn

I did it....

Tjejerna skötte sig kanon, hade hur kul som helst med mycket fnitter och trams. Krokodiltårar till Titanic blandat med djupa suckar över Leonardo di Caprios fagra nuna. Allt nedsköljt med litervis läsk, efter imundigandet av tonvis med popcorn.

Vardagsrumsgolvet förvandlades till ett läger, där kuddar, täcken och små damer hamnade huller om buller. De kom i säng kring tio snåret, precis som jag hade tänkt mig.

När det somnade däremot tvistar de lärde, för när jag slocknade vid ett snåret så fnittrades det fortfarande bland kuddarna.

Trots sen timme och lite sömn var det ett gäng glädjestrålande damer som mötte mig imorse vid nio snåret. När de sedan fick börja morgonen med frukost på "sängen", beståendes av frallor, ananas och färskpressad apelsinjuice och lite kultur i form av Fantomen på Operan så sken de upp än mer. Eller som en tjej uttryckte det; kan vi inte få stanna här hela dagen?

En komplimang jag tacksamt tog emot, men var tvungen att neka då släkten dök upp vid tre snåret. Innan dess var det en snabb sanering av lägenheten för att undanröja alla spår innan Trollfar dök upp med Lilltrollet.

Därefter tårtbakning och så dök nästa gäng upp. Tack och lov för köpkakor!

Nu är jag mör. Och trött. Men glad. Mycket glad.

Schwiiiiiisch....

och så gick det en vecka till. Ska det fortsätta i den här hastigheten lär jag fylla 100 före jul!

Födelsedag avklarad och vi har begåvats med en 10 åring. Som växer mentalt och själsligen mest hela tiden. Nedtrappningen på BuP har börjat och till sommaren "examineras" hon.

Och idag är det födelsedags"party" med totalt 9 damer varav 7 stycken kommer att övernatta. Trollfar flydde raskt ut på landet och tog Lilltrollet med sig, som iofs helst hade stannat hemma men hon blev bannlyst av Mellantrollet. Jag förbereder mig för en kväll inlåst på rummet *s*.

Tack för de tips jag fick, men som några mycket klokt skrev så klarar de sig själva utan att jag lägger mig i. När jag coolade ned mig så insåg jag det. Jag har dock ett litet traumatiskt (lite för starkt ord, men det funkar rent stilistiskt) förhållande till kalas. Dels för att mina föräldrar lyckades glömma min födelsedag ett antal gånger och dels för den skit som Mellantrollet fick utstå på sina tidigare födelsedagskalas i den gamla klassen.

Funderade just igår på vilken otrolig skillnad det är, på både hennes och mitt humör. Nu ser vi fram emot det hela med glädje och inte med oro. Trygga i att tjejerna trivs ihop, att de gillar varandra och ser till varandras bästa. Och att det blir bra, hur det än blir. Dock är jag helt inställd på en seriös dos av sömnbrist imorgon.....

Pyjamasparty...

Mellantrollet fyller 10 och det är hur stort som helst (precis som alla andra födelsedagar i de små trollens liv...). Det är bäst att de passar på att njuta nu, det kommer en dag när födelsedagarna är mindre roliga och man önskar att klockan gick baklänges *s*.

Det blir födelsedagskalas med tjejerna i klassen. Fast numera är det inte kalas, det är barnsligt. Å andra sidan vill Mellantrollet inte heller ha party med dans, för som hon sa - "jag känner mig inte riktigt mogen för sånt än". Det tar jag tacksamt emot, ser inte fram emot att ha party med ett gäng sjövilda ungar som proppar akvariet fullt med popcorn och sprutar läsk på plasman.

Så då blev det pyjamasparty. Med 8 små stora tjejer.

Problemet är dock att jag har noll fantasi. Vad i helsicke skall jag aktivera dem med? Försökte med att göra glassmycken, Mellantrollet tvärvägrade. Baka, nej tack. Måla tavlor, icke sa Nicke. Köra skönhetssalong, för jobbigt enligt den stora lilla damen. Charader, är alldeles för töntigt.

Och sedan tog min fantasi slut.... Hilfe... please.....

Snäppet värre....

Äntligen! Jag har funnit min själsfrände i klantighet, fast jag måste säga att hon är snäppet värre. Och att hon var en själsfrände visste jag iofs sedan tidigare.

Vi skolkade idag! Fikade och shoppade, jag brände på tok för mycket pengar. Å andra sidan, som en annan själsfrände så snällt påpekade, att om man enkom shoppar vartannat år så var det väldigt lite pengar..... Jag tillhör den där ovanliga sorten som inte gillar att handla kläder till mig själv. Dels för att det är tråkigt och dels för att jag har en visst störning, vilket jag vet rent logiskt men lik förbaskat finns den där. När jag ser mig själv i spegeln så ser jag en tjej i storlek 46-48 och tycker att jag ser ut att väga närmare 100 pannor. Jag vet att det är fel, men det är så jag ser mig (och ja, jag led av anorexia som yngre). Hur som, kläder blev det och nöjd är jag.

Sedan kom problemet.. vi skulle ur garaget. Jag körde inte, det gjorde själsfränden (tillika kallad PR atkvarnen). Det gick bra ända fram till bommen.... för då fanns det ingen p-biljett.. och utan en sådan är det lögn i helvete att komma ut.

Handväskan tömdes, plånboken länsades, fickorna vändes ut och in men det lilla helvetet var borta. Putts väck! Då började en vådlig baklängesfärd för att lämna plats för kommande bilar. Hjärtat i halsgropen och det skuttade rejält när vi plockade de få refuger som fanns.

En lite lätt fulparkering med varningsblinkers och så skuttade den lilla människan iväg för att jaga fatt på en p-vakt. Länge var hon borta, men kom tillbaks med en liten biljett och vägen till friheten låg öppen!

En tjuga hade hon fått ge för det.. men jag kan ge mig fasiken att hon fick betala mer... vilket jag sa till henne också, fast inte så rumsrent formulerat kanske... och eftersom den här bloggen är belagd med språkcensur kan jag inte delge er detta. Men roligt var det :-)

Oups... igen....

Nu känner jag igen mig!

Igår var en aktiv dag.Missar lunchen och tar en grillad med bröd i farten. Kliver in på möte med höga herrar. Och någonstans på vägen har jag lyckats drälla hela skrevet fullt med bostongurka... på ljusa jeans.... snyggt.... inte!

Idag ännu en aktiv dag. Möte med revisor. Sitter och diskuterar stora och viktiga ting. Jag leker seriös i 180 och revisorn ser imponerad ut. Splash i knät. Ístället för att hålla koppen mot munnen så vänder jag den upp och ned i knäet. Helt utan anledning. Kan väl säga att revisorn såg lite paff ut.

Ikväll tar jag en tur till IKEA. Införskaffar lite ting till lokalen och äter middag på IKEAs eminenta restaurang. Vi sitter vid barborden på de höga stolarna. Vilket jag glömmer bort när vi ska gå därifrån. Jag höll på att slå ihjäl mig!

Avslutar besöket med att skrämma slag på en herre i kassan bredvid när jag tappar en stor plåttunna i golvet precis bakom honom. Han hoppade imponerande högt för att vara så gammal....

Nu är det nog lugnast att jag går och lägger mig. Med skyddsnät!

Long time no see...

Nu så har jag spretat runt ute i spenaten i över en vecka. Och ja, jag har klarat av det utan att slipa möbler, måla hus och plantera blommor som hysteriskt. Läst, sovit och stickat en hel del. Dock var de små trollen som ystra kalvar på grönbete, vilket ledde till en del smärre konflikter. Jag har klart tvivlat på min förmåga som lugn och förstående förälder... Har väl höjt rösten ett antal gånger och även hasplat ur mig mindre välbetänkta haranger.

Märker att mitt tålamod är nere i bottenläge och det är inte helt lätt för de små trollen att ta (och inte helt enkelt för det större trollet heller, trollmor ska alltid vara pigg och glad tydligen *s*). Däremot tycker jag, och ni får gärna rätta mig om jag har fel, att de nu börjar bli såpass "stora" att de måste klara av om jag är inte helt hundra och visa viss hänsyn för det. Eller är det att ställa för stora krav? Jag brukar, utan att ge dem alltför komplicerade förklaringar, säga något som att "jag är inte helt pigg idag, för det har varit en del strul på jobbet så jag klarar inte bråk". Å andra sidan verkar det som om det fungerar som en bra tändvätska så förmodligen gör jag fel iaf.

Hur som, vi överlevde och vi hade även en hel del mysiga sköna stunder i solen. Och en sjujäkla massor med löv blev krattade. Vet ni hur mycket löv det ryms på 3000 kvm tomt? Som är översållad med björkar, som är nog så vackra när de står i blom men fy bövelen för vad löv de alstrar av sig. Fungerar det med sterilisering månne?

Funderar skarpt på att belöna de små trollen med ex.vis 10 öre per upplockad löv. De torde kunna göra sig en förmögenhet på kuppen.....

Är i bättre balans, men tänker försöka fortsätta vara snäll mot mig själv. Försöka låta alla "måsten" ta lite tid och prioritera skarpt. Det är högsäsong arbetsmässigt, och slår man på ett 10 års kalas på det samt iordningsställande av den nya lokalen så räcker det för att få mig upp i varv.

Btw, någon som har några skrivbord till övers? De e bara och ringe....

Close to the edge

Det händer så mycket nu. Och det mesta är roligt. Men det tar på krafterna. Jag märker av att jag inte har samma ork och energi som förr. Jag har kört mina batterier för full kareta och det börjar ta ut sitt pris.

Jag är inte lika stresstålig, vilket gör att ett högt tempo direkt resulterar i att astman sätter igång och kroppen protesterar. Huvudet surrar konstant av alla måsten och jag har svårt att koppla av. Så fort jag är klar med en sak så börjar hjärna snurra på med nästa. Tempot är för högt och det snurrar för snabbt. I do not like that!

Nu är det snart påsk och tanken var att jag med väninnan skulle fixa iordning vår hett efterlängtade lokal. Jobba lite smått på dagarna och måla, möblera mm på kvällarna. Men det tog stopp!

Så jag har bokat av allt i veckan, tagit ledigt och åkt ut till Trollskogen. Här skall jag och de små trollen göra absolut ingenting. Jag måste vila, sova och göra ingenting. Stänga av huvudet.

Visst, en del av mig har en orolig fjäril i magen som irriterat surrar om "Mellantrollets födelsedag som måste fixas, möbler till lokalen, bokslut som ska göras, pappa som ska besökas, vårkläder som ska upp osv". Och det finns två sätt att hantera det: antingen bita ihop, köra på och göra alla sakerna efter en strukturerad lista eller skita i det för ögonblicket, ta det som det kommer och lita på att det fixar sig ändå.

Jag kör på alternativ 2, om än att det är ovanligt för mig. Men det är nödvändigt. Jag är inte inne i väggen, jag tror inte heller att jag kommer dit men för säkerhets skull så garderar jag mig för att undvika den i mesta möjliga mån.

Så om ni inte hör av mig på ett tag så vet ni att jag är ute i Trollskogen och viftar med tårna.

Trollmor update..

Ont i tån idag, även om jag tycker det var lite förmätet av er att förutsätta att det var jag som tappat pepparkvarnen på tån. Okej att det stämde i det här fallet, men ändå.... Show some faith please....

Solen skiner, både ute och i min själ. Är inne i ett skönt flyt just nu och jag bara njuter av tillvaron. Mycket jobb, men jag har ett skönt självförtroende. Känner mig trygg. Me like myself, livet och mina närmsta. Skönt som attan.

Godnatt!