Snäppet värre....

Äntligen! Jag har funnit min själsfrände i klantighet, fast jag måste säga att hon är snäppet värre. Och att hon var en själsfrände visste jag iofs sedan tidigare.

Vi skolkade idag! Fikade och shoppade, jag brände på tok för mycket pengar. Å andra sidan, som en annan själsfrände så snällt påpekade, att om man enkom shoppar vartannat år så var det väldigt lite pengar..... Jag tillhör den där ovanliga sorten som inte gillar att handla kläder till mig själv. Dels för att det är tråkigt och dels för att jag har en visst störning, vilket jag vet rent logiskt men lik förbaskat finns den där. När jag ser mig själv i spegeln så ser jag en tjej i storlek 46-48 och tycker att jag ser ut att väga närmare 100 pannor. Jag vet att det är fel, men det är så jag ser mig (och ja, jag led av anorexia som yngre). Hur som, kläder blev det och nöjd är jag.

Sedan kom problemet.. vi skulle ur garaget. Jag körde inte, det gjorde själsfränden (tillika kallad PR atkvarnen). Det gick bra ända fram till bommen.... för då fanns det ingen p-biljett.. och utan en sådan är det lögn i helvete att komma ut.

Handväskan tömdes, plånboken länsades, fickorna vändes ut och in men det lilla helvetet var borta. Putts väck! Då började en vådlig baklängesfärd för att lämna plats för kommande bilar. Hjärtat i halsgropen och det skuttade rejält när vi plockade de få refuger som fanns.

En lite lätt fulparkering med varningsblinkers och så skuttade den lilla människan iväg för att jaga fatt på en p-vakt. Länge var hon borta, men kom tillbaks med en liten biljett och vägen till friheten låg öppen!

En tjuga hade hon fått ge för det.. men jag kan ge mig fasiken att hon fick betala mer... vilket jag sa till henne också, fast inte så rumsrent formulerat kanske... och eftersom den här bloggen är belagd med språkcensur kan jag inte delge er detta. Men roligt var det :-)