Close to the edge

Det händer så mycket nu. Och det mesta är roligt. Men det tar på krafterna. Jag märker av att jag inte har samma ork och energi som förr. Jag har kört mina batterier för full kareta och det börjar ta ut sitt pris.

Jag är inte lika stresstålig, vilket gör att ett högt tempo direkt resulterar i att astman sätter igång och kroppen protesterar. Huvudet surrar konstant av alla måsten och jag har svårt att koppla av. Så fort jag är klar med en sak så börjar hjärna snurra på med nästa. Tempot är för högt och det snurrar för snabbt. I do not like that!

Nu är det snart påsk och tanken var att jag med väninnan skulle fixa iordning vår hett efterlängtade lokal. Jobba lite smått på dagarna och måla, möblera mm på kvällarna. Men det tog stopp!

Så jag har bokat av allt i veckan, tagit ledigt och åkt ut till Trollskogen. Här skall jag och de små trollen göra absolut ingenting. Jag måste vila, sova och göra ingenting. Stänga av huvudet.

Visst, en del av mig har en orolig fjäril i magen som irriterat surrar om "Mellantrollets födelsedag som måste fixas, möbler till lokalen, bokslut som ska göras, pappa som ska besökas, vårkläder som ska upp osv". Och det finns två sätt att hantera det: antingen bita ihop, köra på och göra alla sakerna efter en strukturerad lista eller skita i det för ögonblicket, ta det som det kommer och lita på att det fixar sig ändå.

Jag kör på alternativ 2, om än att det är ovanligt för mig. Men det är nödvändigt. Jag är inte inne i väggen, jag tror inte heller att jag kommer dit men för säkerhets skull så garderar jag mig för att undvika den i mesta möjliga mån.

Så om ni inte hör av mig på ett tag så vet ni att jag är ute i Trollskogen och viftar med tårna.