Jag är nu inne i den där berömda nedåtspiralen. Me do not like! Jag försöker febrilt praktisera det som jag själv så förnumstigt säger till alla - streta inte emot, det tar mer kraft. Det är helt okej att må dåligt ibland, det är ingen fara. Låt det bara vara så vänder det.
Jag muttrar detta som ett mantra men inser att jag inte riktigt tror på mig själv. Jag är lite lätt trött på mig själv. Jag är trött på mitt arbete, som just idag känns som en ond cirkel som aldrig tar slut. Vilket iofs är fullständigt normalt för det är ju så jobb är. Jag är trött på att mina barn verkar konstant ligga i luven på varandra, trots att jag inser att mina försök att bromsa det gör att de förmodligen tjafsar än mer. Egentligen borde jag "kasta" ut dem i vedboden när de börjar och låta dem stanna där till de enats. Men istället försöker jag vara så pedagogisk så att det istället blir helt fel.
Min far är ganska väck, ringer flera gånger om dagen och väcker mitt dåliga samvete med att konstant säga "Du får gärna komma och hälsa på". Vilket jag gör ungefär varannan vecka, då vi syskon turas om. Men ändå får jag dåligt samvete, trots att jag vet att jag skulle kunna vara där en gång om dagen för i samma sekund jag går därifrån så glömmer han att jag varit där. Och så ringer han 10 minuter senare och säger "Du får gärna komma och hälsa på".
Men det värsta av allt är att när jag hamnar i det här läget så blir jag avundsjuk. Och det har jag svårt att hantera. Och så tycker jag synd om mig själv. Vilket jag heller inte gillar för det är inte speciellt konstruktivt.
I vissa ögonblick vill jag vara en dator, när det börjar strula så kan man köra control-alt-delete, boota om och starta upp igen. Ända till det blir bra igen.
Men nu är det inte så, så istället sitter jag här. Glor på regnet och försöker intala mig att det är bra att det regnar, gräset mår bra. Och så rabblar jag mitt mantra "det blir bättre, det går över" och skriver hysteriskt på min "bra saker lista". För att intala mig att livet är inte kolsvart, utan det finns saker att glädjas åt.
Jag har ännu inte övertygat mig men snart så..... För jag vägrar att ge upp, jag vet att det blir bättre. Och i väntan på det får ni ännu ett trist, grått inlägg från Trollskogen.
Men hey, ni behöver inte läsa om ni inte vill :-)
Inlägg
3 timmar sedan
6 kommentarer:
JAG vill inte ha dej utbytt så fortsätt du:-)
kram Monica R
Aldrig i livet att jag byter ut dig!
Men just nu skriver du precis som JAG känner mig. :( Utom det där med barn som grälar förstås...det slipper jag. ;-)
Vi kanske kan ses snart och se om vi kan hjälpas åt att vända lite spiraler?
kram så länge till er i trollskogen
Finns inte på kartan att byta ut dig, bara så att du vet! *kram*
Vet du vad?
Du är mänsklig. Och vågar erkänna det, både för dig själv och andra. DET är saker som aldrig får bytas ut, för det är styrka och stärker även andra.
Många kramar. Du kommer ju igen snart. Det vet jag, det vet du, och det vet alla andra.
Tack Monica, I'll keep on going
Milda, tack gumman!
Kimmi, tack hjärtat
L-girl,vi kanske sitter i samma spiral - skönt att ha sällskap :-)
Jag är glad att ni finns tjejer!
Annars kan man sätta sig på spiralerna och liksom studsa iväg! :-)
Skicka en kommentar