Ord.....

Relationer är inte lätt, fast det egentligen borde vara ganska simpelt. Att tycka om någon, att visa det och att försöka göra varandra glada, harmoniska. Låter så enkelt när man ser det på pränt, men så kommer det vi kallar för livet med i bilden och då börjar det kärva i maskineriet.

Det är frustrationer som dyker upp, trötthet efter vardagens ibland hektiska stress, dåligt samvete för relationer vi inte vårdat, sorg efter känslor som inte bevarats och mycket annat som påverkar.

Och så spelar omgivningen in. Andra människor tycker och tänker, det är helt okej om man bemöts öppet med det men när dialogen försigår bakom ens rygg så är det svårt att värja sig. Och en liten fjäder rullar på, går från mun till mun för att sedan sluta i en fullfjädrad kyckling. Den s k snöbollseffekten även om min liknelse haltade en del.

Ord kan vara fantastiska, när de används av de som har förstånd och förnuft att vårda dem. Att väga dem och verkligen inse deras innebörd innan man släpper ut dem.

Men tyvärr är det lika lätt att missbruka dem, att rycka ut ord ur sitt sammanhang och sätta ihop ett helt egna "sanningar" som sårar, skadar och misskrediterar. Och som inte går att sudda bort, för när de väl har kommit ut så har de skapat ett outplånligt intryck på åhörarna. Ett intryck som lever kvar, oavsett om de senare får ta del av den fulla och sanna versionen.

Jag har hört och läst om en hel del olika scenarion där orden har missbrukats, där människor skadats och där obetänksamma människor skapat "sanningar" av lösryckta, fabricerade situationer. De människor som drabbats får svårt att resa sig igen. För oavsett vad som sägs, oavett hur frikända de än blir av rättsliga instanser och liknande så lever ändå ett tvivel kvar i människors medvetande.

Michael Jackson är väl ett lysande exempel, för handen på hjärtat; hur många tror att han var helt oskyldig till det han anklagades för trots att han blev frikänd? Och han är då en människa med stort nätverk, med en ekonomi att skaffa sig förespråkare och hjälp.

Men vad händer med den "vanliga" människan som blir drabbad, som inte har de förutsättningarna? Vad hände t ex med den långe, lite udda killen som bodde på vår gård när vi var små? Som våra föräldrar sa "inte var riktigt som oss andra" och som vi barn i oförstånd broderade ut i livliga historier om att han rövade bort bebisar och liknande. Vilken stämpel gick han ut i livet med och kunde han resa sig?

Ord som vi, i vårt barnsliga oförstånd missbrukade å det grövsta men som han fick leva med resterna av.

Ord är viktiga. Ord kan göra gott. Ord kan göra ont. Ord som sagts kan aldrig tas tillbaka, oavsett hur många förlåt som än följer. Så det gäller att använda dem, med förstånd.