Liten blir stor....

Imorse var det skolstart för de små trollen, som nu lämnat de första skolåren bakom sig och hamnat i det som vi förr kallade för mellanstadiet. Och som alla andra föräldrar konstaterar jag hur fort tiden går.

Nyss var de som små söta kultingar, som tumlade omkring utan riktig styrsel eller språk. Jag blundar ett kort ögonblick och så har de börjat nosa på inträdet till tonåren. De unga kvinnor de skall komma att bli, rent utseendemässigt, kan redan skönjas.

De är ännu på det stadiet när omvärlden tar större plats i deras sinne än vad de själva gör, men även det kommer nog att komma fort nog.

Precis som vid de tidigare milstolparna har jag velat bromsa tiden, men självklart inte lyckats. Och precis som med de framtida milstolparna kommer jag återigen säga till mig själv att var ålder har sin charm.

Det är så det sett ut i alla tider, och det är så det kommer se ut i alla tider framöver. Vare sig vi vill eller inte. Det enda vi kan göra är att hänga med och ta tillvara på de stunderna, för de är nu och aldrig igen.