Just nu känns det tungt. Jag vacklar i min tro att jag är så stark som jag brukar tycka. Jag behöver få bekräftelse på att jag grejar det här. Jag brukar kunna hitta det inom mig, men just nu känns det långt borta.
För många är det som hänt kanske bagateller och petitesser, men jag märker att det tär mig. Först den återupptagna mobbingen av Mellantrollet, vilket resulterar i att hon backar tillbaka i invant beteende - stänga av, stänga ute och vara arg. Fullt förståeligt, men svårt för mig att hantera. Så blir Lilltrollet rejält sjuk, kräver mycket uppmärksamhet vilket hon får. Och då blir Mellantrollet avunsjuk. Också det förståeligt.
Själv dras jag med dåligt samvete, för att jag jobbar. Inte mycket sett ur mångas synvinkel, jag lämnar hemmet först vid 8,30 och är nästan alltid hemma vid 16.30. Men jag vill ju vara hemma är barnen är sjuka! Känner mig som en dålig mor som inte är det. Men okej, nu är ju vår situation sådan att jag har mycket jobb och tjänar pengar. Trollfar är ännu i uppstartskedet och har inte lika mycket jobb. Så visst är det smartare att han är hemma. Absolut!
Och så dagens "höjdare"! Förmodligen blev pappa bestulen på sin plånbok när han var och köpte cigaretter igårkväll. Han har ingen aning. Han insåg att något hade hänt när en okänd kvinna ringde på hans dörr imorse och överlämnade plånboken. Hela kontot tömt..... och alla pengar i plånboken borta.... precis före räkningsdags. Och sen spärrning av kortet, vilket förmodligen gör att han inte får ersättning från banken. Frågan är om de anser hjärntumör och demens vara ett vägande skäl för att tillstyrka ersättningen?
Tillbringat hela dagen med pappa. Lämnar småtrollen hos motsträviga farföräldrar som försöker neka med motiveringen att de är trötta. Tack så mycket! Vi mer eller mindre tvingade dem, vilket farfar klart markerar sitt missnöje med genom att konstant hacka på de små trollen. Nästan tre timmar för att fixa en polisanmälan, och flera timmar för att lugna pappa.
Sedan när vi ska åka hem startar inte bilen.... batteriet har behagat ladda ur. Känns liksom som pricken över i:et och sedan dess har jag grinat.... Det var INTE så här påsken skulle bli! Vi skulle vara ute på landet, ha det mysigt och lugnt, trollen skulle vara påskkäringar och själv skulle jag vila upp mig. Hämta lite kraft inför kommande vecka som innebär massor med jobb och förbereda vernissagen som går av stapeln nästa helg.
Men luften gick ur mig.... jag grinar istället....
Inlägg
5 timmar sedan
6 kommentarer:
Hittar inte rätt ord, så jag skickar en stor KRAM!
Skrutt och elände! Jag nämde ditt sms i mitt senaste inlägg på bloggen. Det är förståligt att du gråter nu. Det blir lite för mycket på en gång ibland.
Försök hitta lite avkoppling i kväll och tänk att du gjort allt du kunnat idag för att reda upp allt trassel!
Även om det inte känns så just nu så kommer dina krafter tillbaka och Mellantrollet har ju påsklov. När det är slut hoppas jag att hennes lärare kommer att agera! Ni har väl pratat om det i skolan eller hur?
Finns här.
Kramar i massor!
Goa goa goa du!
*kramarom* Inget av det du räknar upp är några bagateller och när man staplar en så'n massa händelser ovanpå varandra så är det fullt förståeligt att luften går ur dig! Jisses..hälften hade räckt för att få en annan i psykos juh!
Ring mig om du behöver. Du vet var jag finns.
KRAM!
Håller med Kimmi. Bagaetter och petitesser är det verkligen inte och jag förstår att du flippar. Ibland känns ens liv nästan övermäktigt, och allt går emot en. Måste säga att jag inte har några vänliga tankar att tänka om t ex farföräldrarna i det här läget. Då är INGEN dålig mor, du är nog den bästa mor jag känner. Det vänder. Allt blir bra. Om en stund. Det brukar gå fort. Under tiden, grina lite till. Det är skönt och brukar hjälpa! Många kramar
Stackare - det är för mycket. Och barn som inte mår bra... jag skickar all min empati via internet!
Kram på dig.
Hur kan det ens förekomma att en äldre, sjuk person blir rånad?? Jag blir alldeles förstummad.
Hoppas att tårarna har gjort så att du kan samla krafter igen. Här kommer en styrkekram i alla fall.
Skicka en kommentar