Jag reflekterar lite igen. Ibland gör jag det. Just nu är jag inne i en seriös fas av bekräftelsebehov. Låg och funderade en hel del innan jag slocknade igår. På vart orden har tagit vägen.
Tidigare så "skrev" jag alltid historier i huvudet innan jag somnade. Jag berättade alltid egna, påhittade sagor för barnen. De gav mig huvudrollsinnehavarna och ett tema, så blev det en historia. Men det fungerar inte nu.
Jag ser det även är i bloggen, att orden har lämnat mig. Flytet är inte här just nu. Inläggen kommer mer sällan, kommentarerna uteblir och läsarna minskar konstant.
Och visst kan jag försöka lura mig själv och er genom att säga att jag skriver för min egen skull. Men om det vore så skulle jag hellre skriva dagbok. Nej, jag skriver för oss. För att jag har något jag vill få ur mig, men jag vill ha era reaktioner på det. Och helst många. En ökande skara och inte minskande.
Iofs för jag till stor del skylla mig själv, för jag ber om något jag själv inte kan leva upp till. När läser jag andras bloggar? Alldeles för sällan. När kommenterar jag andras bloggar? Än mer sällan.
Så varför förväntar jag mig något som jag inte kan ge själv?
Jag ska suga vidare på den tanken. Kanske är det så att jag har nått slutet på min bloggkarriär? Dags att byta inriktning? Eller en längre time out. I do not know.
Nu har jag outat den tanken iaf, så får vi tillsammans se vad vi kommer fram till... I'll let you know if you let me know.
Inlägg
5 timmar sedan
9 kommentarer:
Men, jag läser ju...
Men... du får inte sluta! Du har ju just börjat! Att folk sedan är blyga och sällan kommenterar betyder ju inte att dom inte läser och uppskattar det du skriver. Fast visst kan jag erkänna att en och annan kommentar gör susen och får en att känna sig "sedd" på ett annat sätt. Besökarantalet på min sida går stadigt nedåt också men jag är ju inte den som skyltar med att jag finns heller...
Summa summarum - lägger du av så klappar jag till dig! ;-)
Jag läser och reflekterar på det du skriver varje dag (om det finns ett nytt inlägg vill säga) ;-) men jag är faktiskt lite besviken för det är ytterligt sällan som DU kommenterar det vi skriver till dig, man vet liksom inte om du läser..och om du inte läser våra kommentarer, varför ska vi ge några..? Jag tycker mycket om det du skriver, det väcker alltid någon slags känsla - ibland skrattar man så man gråter och ramlar av stolen, ibland är det allvarligt och tänkvärt. Sluta inte skriva, vad du än gör! *kram*
Jag vet Trollmor, och jag är glad för det.
Biggis, jag är större än Dig!!!!
Snurran, jag tar till mig och åt mig. Jag vet, jag är skitdålig på att ge feedback. Jag var inte det innan, men nu så är jag det. Jag har ingen ursäkt eller förklaring, men jag läser ALLA kommentarer jag får. Och jag gläds åt dem, men är en sopa på att visa det! Mea culpa!
För det första; Jag hjälper Biggis och jag är definitivt större än du! ;-D
Jag läser allt du skriver, men det är inte alltid som jag kommenterar. Ofta för att jag inte tycker att jag hittar rätt ord. Trots detta bär jag med mig det du har skrivit och du har lärt mig mycket! Vem skulle jag lära mig av om du slutade???
Där ser du, du får inte sluta!
jag smygläser ju! genom rss'en visserligen, och då blir man lat på kommentarerna, men jag läser fortfarande! men, en blog ska inte vara ett tvång, det ska vara för att det är roligt och för att orden kommer och blir skrivna, annars kan det kvitta. men slutar du kommer jag sakna dig!
Jadu det är knepigt att fundera över det här....
Jag läser så ofta jag hinner här hos dig. Kommenterar oftast alltid när jag varit här. Blir jätteglad när jag ser en kommentar av dig hos MIG men jag BEHÖVER inte den för att veta att du finns! Du mailar ju och vi har ju en annan kontakt som är så betydelsefull för mig ska du veta!!!
Men jag tror på något sätt att kommenarerna man får är lite livgivande åt bloggens överlevnad så jag förstår dig och håller med....man vill ha dem!
Du ska veta att vi slår oss ihop och bankar på dig om du slutar!!! Så det så!
Jag tänker som "Snurran". Visst måste det vara kul med bekräftelse genom kommentarer när man bloggar, men man kan ju inte få nåt "liv" i bloggen om man inte svarar på sina kommentarer. Jag läser oftast varje dag hos dig. Kommenterar ibland. Ser fram emot att du fortsätter skriva om du själv vill. "Morskan"
Humlan & Londongirl, jag törs väl inte annat när ni hotar med gängstryk.... Jag är rädd för smärta *s*
Morskan, jag tar åt mig läxan! Ska skärpa mig, I promise
Anna, long time no see. Kul att se Dig igen, hoppas livet är snällt mot Dig
Skicka en kommentar