tisdag, juli 08, 2008

Talande tystnad (eller inte)

Jag har semester. Så även mitt huvud. Och mina tankar.

Inte ett skapandes grand gör jag. Inte en klok tanke har jag. Ingen ork finns där. Luther försöker nypa mig i häcken för att sätta lite fart, men den gubben gick inte! Jag satte bestämt ned ändalykten och Luther is no more. Eller rättare sagt, Luther är nu väldigt platt. Det är inte många som klarar 60 pannor trollmor i pallet.

Jag har inte löst världsfreden, inte heller debatterat om FRAs vara eller inte. Jag har inte ens fostrat de små trollen, de löper vind för våg härute i spenaten. Curlingkvasten är uppeldad och själv ägnar jag mig åt absolut ingenting.

Det är ganska behagligt faktiskt. Skulle kunna vänja mig vid det här. Kanske. Eller inte. Inte tror jag. För liiiite kliar det i fingrarna efter 3 dagars passivitet. Kanske jag ska motionera lite imorgon, jag har hört att det skall vara nyttigt. En liten joggingtur härute i det gröna kanske? Fast min vana trogen så snubblar jag förmodligen på ett vilsekommet blåbärsblad, halkar in i en tall och bryter ett nyckelben. Eller så springer jag vilse, får tillbringa natten i det fria och får frostskador över hela kroppen. Eller så kommer en likaledes vilsen brunbjörn knatandes och blir syrak för att jag inkräktat på hans revir.

Jag tror jag struntar i joggingen. Kanske studsmattan istället? Där kan väl ändå inget hända om man käringstudsar lite som jag, det vill säga att jag lyfter aldrig fötterna helt från mattan utan bara liksom gungar lite på knäna. Gör man det så är det inte bara knäna som gungar liksom, utan alla de delar på kroppen som sitter löst gungar det med. Det känns sådär kan jag väl säga. Det känns inte direkt som Copacabana är nästa anhalt direkt. Föresten kan man säkert göra sig illa ändå, fastna i stegen liksom och stuka foten. Eller så kommer en mås och tror att mitt flätförsedda skatbo på huvudet är just det - ett skatbo. Och så försöker måsten flytta in och så får jag sår i huvudet av klorna. Inte bra inte. Iofs kan jag hoppa med cykelhjälm på, men då finns ändå risken med stegen kvar.

Äsch, jag tror jag måste fundera lite mera. Jag är ännu inte helt övertygad om att motion är bra för mig. Jag är nog alldeles för fragile....(läs lat)

Nu märker även jag att detta är ett totalt osammanhängande, virrig och intetsägande inlägg så det är bäst att jag säger Over&Out innan det blir än mer patetiskt. Godnatt!

2 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Här en till som just inte gör nåt. Det går bra ett tag men sen ... fast hu så svårt det är att komma ut på den där välbehövliga motionsrundan - nu när man inte ens kan skylla på tidsbristen!

Batbut sa...

Lättjan är ganska så lätt att vänja sig vid.... tänk om det vore lika lätt att vänja sig vid det motsatta? Jag väntar fortfarande på att jag ska bli "ordentlig" vad gäller matvanor, motion och pengar - förmodligen bör jag inse att det loppet är kört :-)