fredag, juli 18, 2008

Trauma i Trollskogen

Jag har en fobi. En stor total fobi, som jag nätt och jämnt kan kontrollera. Rent logiskt vet jag att den är överdriven, men när jag väl är där så blir det svart i huvudet och jag kan fasiken inte tänka.

Spindlar klarar jag, getingar och andra flygfän skrämmer mig inte heller. Ormar däremot.... det är en helt annan historia! De skrämmer skiten ur mig, även om det är en ofarlig liten snok.

Härute i Trollskogen har jag varit lyckligt förskonad, inte sett en endaste liten orm sedan vi skaffade stället för några år sedan. I år vände turen och jag har so far råkat ut för 3 stycken varav 2 var döda och den tredje en oskyldig snok.

Så skulle jag och Mellantrollet ut i vår blåbärsskog bakom knuten, fixa bären till dagens paj. Gummistövlar på och korgen i handen, jag trampar iväg först och kollar marken noga. Ser ett fint blåbärsställe och sätter mig på huk, sträcker ut armen och fryser till is.

Där ligger en huggis! 1 dec från min helt oskyddade hand. Och jag ser hur den ringlar ihop sig, färdig för attack. Hjärtat rusar och min första instinkt är att springa iväg i full kareta, vilt skrikandes. Hör hur Mellantrollet kvittrar bakom mig, reser mig sakta och säger med kolugn röst "gå genast härifrån nu". Går själv sakta baklänges upp till tryggheten i huset. Och väl där sätter jag mig med skakandes knän i soffan, känner mig illamående och huvudet totalt blankt. Låter nästan löjligt, men det kändes som om jag fått en chock. Över en liten jäkla orm! Jag vet att jag är fånig, men jag kan inte rå för det.

Hur jag lyckades agera så lugnt och hålla paniken borta förvånar mig fortfarande. Men jag är stolt över att jag klarade det och att jag inte fortplantade min fobi hos Mellantrollet.

7 kommentarer:

Snurran sa...

Det var duktigt av dig! Min mamma gjorde likadant när jag var liten, hon var(är) mörkrädd men visade det aldrig och jag är inte ett dugg rädd. Så det fungerar :-D
Skönt att du inte blev biten!

The Pale Green Woman sa...

Knepigt det där. Kan vi vända fobin till något trevligt? Tänk "titta vilket bra material till ett par snygga boots"?

Humlan sa...

Jag är full av beundran!
(Gissa vad jag tycker om ormar...)

Batbut sa...

Snurran, det blev många vuxenpoäng :-)
PGW, kan man det? Jag har iofs aft ett par dösnygga pumps i ormskinn en gång i världen. Kanonsköna att gå i t o m. Ska kanske fokusera på det vid nästa ormdejt...
Humlan, det är t o m så att jag beundrar mig själv :-)

Bloggblad sa...

Skulle väl nästan vara lönt att gå till en shrink och prata ormar? Min fobi för vad som finns under okända vattenytor är lättare att leva med, för jag kan ju välja om jag vill hoppa i eller ej. Blir förstås "ej"...

Jag träffar på en och annan orm när jag är ute och går, jag är inte rädd, studerar den noga på lite håll och tar ett stort kliv över för att inte störa. Respekt har jag, och provcerar inte. Men fobi är fobi.

londongirl sa...

Jag var helt säker på att jag kommenterat här och skrivit hur duktig jag tycker du var. Men det var ju sms kom jag just ihåg. :-)

Hoppas ni fick ihop tillräckligt med bär till paj. Urgott med blåbärspaj.

Batbut sa...

Bloggis, möjligen. Fast det är nog bara en av de topics som jag skulle behöva ta upp :-)
L-girl, det är så mkt att hålla reda på... men nej, ngn paj blev det inte för jag tordes inte gå tillbaka :´-)