söndag, augusti 03, 2008

Läskigt...

Idag har jag gjort rätt för mig. Jobbat hela långa söndagen och avslutade hos ett företag strax utanför tullarna. Vid sju snåret packade jag ihop mig och tog en promenad till t-banan. Det är ljust ute, mycket folk i farten och det är en ganska kort sträcka att gå.

Först en bit ute i det öppna, på asfalt, som avslutas med en ganska lång gångtunnel strax innan jag kommer fram till t-banan. Inne i gångtunneln är det bara jag, men det är ljust och inte alls läskigt. Till att börja med.

Då hör jag hur det kommer en moped bakom mig. Jag reflekterar lite över att det är ett mysko ställe att köra på, för gångtunneln slutar inne på själva t-bane stationen. Vänder mig om och då stannar mopeden. Det sitter någon med mörkt visir och bara står still. Lite hjärtklappning får jag då.

Jag vänder mig om och fortsätter gå. Då startar mopeden igen och kommer närmre. Jag stannar och då stannar mopeden. Så där fortsätter vi några gånger och jag funderar på att börja springa, men inser att vill han/hon/den/det något så lär mopeden vara klart snabbare än jag.

Försiktig som jag här hänger jag väskan fram på magen och tar upp mobilen, ringer upp maken för att OM något skulle hända så vet iaf han det och kan påkalla hjälp.

Jag vet inte om detta avskräckte mopedisten eller om jag helt missförstått situationen, men så fort jag började prata i mobilen så försvann han/hon/den/det åt andra hållet. Och själv fortsatte jag med stora kliv mot t-banan, med en ganska kraftig hjärtklappning.

Tänk om?

5 kommentarer:

Ingela sa...

Fy, vad äckligt. Tur att den försvann!!! (Förstår att du blev rädd. Blev överfallen i min undgom. Det är verkligen överjävligt.)

Humlan sa...

Så skönt att det inte hände något, men tyvärr är det ju alltför vanligt att man ska behöva vara rädd eller obehagligt vaksam numera...

Gammelmamman sa...

Läbbigt! Usch. Tack och lov att det inte hände något. Och visst kan en mobiltelefon vara bra att ha i såna lägen!

londongirl sa...

Fy vad läskigt!!!! Vet du att jag har gjort exakt samma sak en gång när jag var förföljd. Jag tog upp mobilen och slog nummret hem och började prata....då försvann mannen som följde efter åt andra hållet.... Puh....jag var ganska skakig i benen efter det.

Batbut sa...

Ingela, lite läbbans var det
Humlan, det är skönt att det inte hände ngt
Biggis, ibland är de bra de däringa mobilerna
L-girl, lite smarta är vi iaf